Bedömning anses vara en svår uppgift i dagens skola. Kunskapskraven är uppbyggda med värdeord och ger därför utrymme för tolkning. I samband med införandet av Lgr 11 ställdes högre krav på en likvärdig betygssättning. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare synliggör progression och vilka kvaliteter de uppehåller sig vid när de bedömer elevsvar i historia på mellanstadiet. När Lpo 94 infördes ändrades synen på kunskap och betygssystemet, från en behavioristisk kunskapssyn till en konstruktivistisk sådan. Denna kunskapssyn finns även i dagens läroplan, Lgr 11. Vår teori utgår därför från den konstruktivistiska kunskapssynen, det mål- och kriterierelaterade betygssystemet och historiedidaktik. För att samla in data har metoden “Thinking Aloud” använts. Totalt deltog sex lärare från olika kommuner, alla behöriga i historia på mellanstadiet. Resultatet visar att lärare lägger vikt vid olika kvaliteter och har svårt att definiera hur progression mellan olika elevsvar synliggörs. Vidare syns det att lärare tar subjektiva faktorer i beaktande när de bedömer. Av resultatet kan vi även utläsa att lärare tycker att det finns svårigheter med bedömning och de tycker att det är problematiskt att värdeorden är tolkningsbara.

Syftet med vårt examensarbete är att skapa förståelse för lärares inställning till sambedömning och vilka faktorer som kan påverka inställningen. Undersökningen ämnar också att undersöka vad lärare kan se för syfte med sambedömning och utifrån detta föra en diskussion om hur och varför sambedömning genomförs i skolan. Vi vill även lyfta fram lärarnas erfarenheter av att sambedöma samt sambedöma elevers skriftliga produktion. Vi vill undersöka vad lärare anser är svårt med bedömning och utforska deras inställning till att överbrygga dessa svårigheter med hjälp av sambedömning. Eftersom nationella prov och summativ bedömning varit i fokus i tidigare studier om sambedömning vill vi därför också specifikt synliggöra den formativa bedömningen. Frågeställningar är följande: - Vad kan lärarna se för syfte med sambedömning? - Vad har lärarna för inställning till sambedömning och vilka faktorer påverkar lärares inställning till detta?Vad har lärarna för erfarenheter av att sambedöma elevers skriftliga produktion? - Vad kan lärare se för svårigheter med att bedöma skriftlig produktion och hur kan sambedömning enligt lärarna överbrygga detta? Skolverket och Skolinspektionens rekommendation ger ett positivt intryckt till sambedömning främst vid nationella prov. Den problemformulering som ställs är att det i dagens skola alltmer handlar om att implementera verktyg som mäter elevers kunskaper. Utgångspunkten för arbetet är läroplanen för gymnasieskolan 2011 som skriver att skolan ska ge elever förutsättningar att utveckla kunskap och värden. Sambedömning ses i studien som redskap för svensklärare att utveckla sina bedömningskompetenser. I förlängningen påverkar en ökad kompetens elevernas skrivutveckling. Den metod vi har använt för att få fram vårt empiriska resultat är den kvalitativa intervjun. Resultatet visar att lärarna uttrycker likvärdighet som syfte med sambedömning och att det kan öppna för nya perspektiv. Tid och organisation är viktiga aspekter kring lärares inställning. Samtliga lärare uttrycker att de arbetat med sambedömning vid de nationella proven och att sambedömning då ses som viktigt. Det visar också hur lärarna uppfattar sin egna men också andra lärares samarbetsvilja, hur dessa påverkas positivt och negativt av faktorer såsom osäkerhet, varierande kompetens, arbetslivserfarenhet, relationer till kollegor och kontinuitet. Slutsatsen är att lärarnas uppfattning är att sambedömning sällan sker och att det främst sker när det avsatts tid. De uttrycker dock en vilja sambedöma både mot kunskapsutveckling men också betygsättning. Slutligen förs en diskussion om sambedömning, måluppfyllelse och kunskapsutveckling.

I detta arbete problematiserar vi hur fritidspedagoger i socioekonomiskt utsatta områden i Malmö uppfattar likvärdighet utifrån skolans uppdrag att väga upp för skillnader i elevers olika förutsättningar. Vi inriktar oss på vad fritidspedagogerna anser om kulturella utflykter utanför bostadsområdet som ett kompenserande verktyg.Vårt empiriska material består av kvalitativ metod med intervjuer av pedagoger som arbetar ute i fritidsverksamheter i socioekonomiskt utsatta områden. Materialet har bearbetats och analyserats utifrån Pierre Bourdieu och Robert D. Putnams teorier om socialt och kulturellt kapital. Det sociala kapitalet innebär de nätverk och kontakter en person har, till exempel genom familj, släkt, kompisar med mera. Det kulturella kapitalet innebär den bekantskap man har med exempelvis finkultur, utbildning, allmänbildning, kunskap, språk och så vidare. Resultatet av studien visar för det första att pedagoger som arbetar ute i fritidshemsverksamheterna i socioekonomiskt utsatta områden uppfattar elevernas rörelsemönster som begränsat. Därmed ser pedagogerna ett stort behov i barngrupperna av att göra utflykter utanför deras bostadsområde. För det andra har vi utifrån pedagogernas svar fått reda på att valet av utflykter snarare baseras på språkutveckling än att ge elever kulturella erfarenheter i form av konst och kultur. Slutligen visar det insamlade materialet att syftet för de planerade utflykterna oftast riktar sig mot att eleverna överhuvudtaget ska komma utanför sitt bostadsområde.

Vi har i vår studie velat undersöka hur man bedriver teknikundervisning i F-3 i olika klasser, för att försöka se om tekniklärarnas bakgrund och attityder till teknikämnet är faktorer som påverkar undervisningens förutsättningar. Vi har för att ta reda på lärarnas attityder till ämnet undersökt faktorer som lärares bakgrund, deras upplevda relevans av teknikämnet (i konkurrens med andra ämnen), upplevd självförmåga i att undervisa i ämnet samt kontextberoende faktorer som tid, tillgång till material samt om man upplever att man har kollegialt stöd. För att analysera våra resultat har vi använt oss av och även gjort en egen tolkning av ett relativt nytt teoretiskt ramverk framtaget för att kunna analysera attityder, DAS, Dimensions of Attitude toward Science. Vi har ifrågasatt likvärdigheten i teknikundervisningen som en konsekvens av dessa förutsättningar och vill i vår studie undersöka hur likvärdigheten ser ut mellan skolorna i en utvald kommun. Resultaten av vår undersökning visar bland annat att lärarnas utbildning hade betydelse för deras inställning till teknikämnet. Attityderna påverkades även av olika kontextuella förutsättningar och visade sig i både positiva uppfattningar om tillgång till tid och material, men också i begränsningar i form av tid, osäkerhet eller avsaknad av material.

Att den svenska skolan ska vara likvärdig tas för givet, samtidigt som likvärdighet är ett begrepp som befinner sig i konstant förändring. Ordets innebörd har varierat över tid och flertalet omdefinitioner har skett de senaste trettio åren. Det pågår en fortsatt diskussion om vad som gör en skola och en utbildning likvärdig. Likvärdighetsbegreppets betydelse är därför i konstant behov av utredning. Syftet med arbetet var således att se hur verksamma lärare i Sverige uppfattar begreppet år 2017. Fyra semistrukturerade intervjuer utfördes med verksamma lärare och specialpedagoger på flera orter. Resultatet visar på att likvärdighet som begrepp definieras som jämlikhet, rättvisa och enhetlighet. Informanterna talar om likvärdighet som jämlikhet mellan könen, rättvisa både för individen och för klassen, samt enhetlighet inom skolan lokalt och nationellt. Rättvisa är centralt i tankesättet, där elevens rätt till skola och utbildning står i centrum. Samtliga informanter framhåller elevens rätt till en enhetlig utbildning, oavsett bostadsort och bakgrund. Resultatet visar på att likvärdighet som begrepp definieras som jämlikhet, rättvisa och enhetlighet. Rent praktiskt utförs detta utförs enligt pedagogerna till stor del genom inkludering och kompensation, genom att undervisning och aktiviteter i klassrummet ska individanpassas, vilket begränsas av skolans resurser och lärarens arbetsbörda. Lärarna anser att eleven har rätt till inkludering i gruppen och ser det som sin arbetsuppgift att kompensera för elevens bakgrund och behov.

Kunskapsöversikten redogör för hur autismspektrumtillståndets (AST) egenskaper kan uttrycka sig i skolan samt hur i sin profession idrottslärare kan arbeta kompenserande för dessa. Skolans syfte är att ge en så likvärdig utbildning som möjligt, vilket kräver en förståelse och ibland en pedagogisk planering utifrån individens egenskaper. Syftet med kunskapsöversikten är att sammanställa och problematisera arbetssättet som lärare inom ämnet idrott och hälsa tillämpar när det gäller anpassningar till elever med svårigheter. Vi har utgått ifrån följande frågeställning: Hur och på vilka sätt kan man som idrottslärare arbeta för att kompensera för de olika behov elever inom AST kan inneha? För att sammanställa vårt resultat har vi använt oss av litteratursökning på databaser som Sportdiscus, Libris och Google. Litteraturen består av rapporter, artiklar, studier och doktorsavhandling. Resultatet visar att den generella lektionen i idrott och hälsa ställer krav som kan bli övermäktiga ifall du har en elev med AST. Att då genom uppdaterade scheman och förberedelse innan lektionen kan skapa en förutsägbarhet, vilket är en strategi att arbeta efter med elever inom AST. En annan strategi belyser att läraren ska anpassa aktiviteterna efter individers behov i klassen. Hjälpmedel som bildstöd och videostöd har också visat sig vara effektiva vid aktiviteter. Vårt resultat visar även hur lärarens roll påverkar klassrumsklimatet och hur man kan arbeta med detta genom att låta elever visa upp sina starka sidor.

Följande studie undersöker elever respektive lärares upplevelser av inkludering inom ämnet religionskunskap i den svenska grundskolans senare år. Undersökningen baseras på en kvalitativ studie som riktar sig till ämneslärare i religionskunskap samt en kvantitativ studie i form av en enkätundersökning som riktar sig till elever i högstadiet. I studien deltog 102 elever och 3 lärare. Resultatet från undersökningen visar en uppdelad upplevelse bland eleverna avseende inkludering i religionsundervisningen. Studien bygger på frågeställningar kring elevers upplevelser av religionsundervisningen på grundskolan i allmänhet samt hur elever ser på olika arbetsmoment i synnerhet. Studien lyfter även fram frågeställningar rörande lärares upplevelser och syn på religionsundervisningen i grundskolan med tillhörande utmaningar. Resultatet från studien lägger grund för vidare forskning av viktiga förutsättningar för att skolan skall kunna inkludera elever i religionsundervisningen. Den primära förutsättningen för en inkluderande religionsundervisning är att lärare skapar förståelse för olika individers förutsättningar vid genomförande av undervisning.

Studien syftar till att undersöka hur lärare upplever betyg och bedömning i ämnet idrott och hälsa. Begreppen som är centrala för studien är relevans, giltighet och tillförlitlighet. I strävan mot en likvärdig bedömning i den svenska skolan är just dessa begrepp betydelsefulla för lärare att utgå ifrån. Insamlandet av material till studien har gjorts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Resultaten från dessa intervjuer visar på likheter och skillnader i hur lärare arbetar för att förankra studiens centrala begrepp i sin bedömning och betygsättning i ämnet idrott och hälsa.  I studiens sista kapitel diskuteras respondenternas svar i relation till vetenskaplig forskning. / The study aims to investigate how teachers experience grades and assessments in the subject of physical education. The concepts that are central to the study are relevance, validity and reliability. In the quest for an equivalent assessments in the Swedish school, these concepts are important for teachers to start from. The collection of materials for the study was done through qualitative semi-structured interviews. The results of these interviews show similarities and differences in how teachers work to anchor the study´s central concepts in their assessments and grading in the subject of physical education. The last chapter of the study discusses the respondents´responses in relation to scientific research.

Sambedömning är en arbetsmetod som utifrån ett litet empiriskt forskningsfält visat på potential att kunna öka rättvisan och likvärdigheten i lärares bedömningar av sina elevers arbeten. Trots detta finns det belägg som menar på att sambedömning inte är särskilt förekommande bland skolor, något som kan kopplas till lärarens arbetsmiljö. Denna studies syfte är att belysa hur sambedömning bedrivs i tre skolor utifrån ett individuellt, gruppbaserat samt verksamhetsbaserat perspektiv. För att kunna undersöka detta område valde vi att utgå från en frågeställning som berörde förutsättningarna att arbeta med sambedömning i skolverksamheten och attityden till sambedömning bland de verksamma. Ett annat tema som vi i intervjufrågor och resultatet tar upp är vilka eventuella förändringar som kunde skapa större möjligheter för lärare att arbeta med sambedömning. Arbetets teoretiska referensram utgick ifrån Vygotskijs sociokulturella teori och Habermas kommunikativa handlande. Den sociokulturella teorin användes som analysverktyg för att fördjupa förståelsen av hur sambedömning påverkar lärarnas utveckling medan det kommunikativa handlandet bidrog till att enklare förstå hur respondenterna kom fram till en samsyn. Vi använde oss utav en kvalitativ metod för att samla in empiri till arbetet. Sex SO-lärare och två rektorer blev intervjuade av oss där vi utgick ifrån ett par övergripande frågor hörande till ämnet. Resultatet visade på att intervjupersonerna upplevde att det fanns hinder för att bedriva sambedömning på ett mer frekvent sätt inom skolan. Ett flertal av respondenterna uttryckte att sambedömning kunde öka likvärdigheten i betygssättningen och att det var kompetensutvecklande för lärarna. Det förekom även åsikter som problematiserade sambedömning och lärarens syn på det. De flesta redogjorde till sist för hur ett utvecklingsarbete kring sambedömning kan se ut och gå till med undantag för ett par individer som menade på att en sådan process ej var möjlig att utföra. Slutsatserna landade i att ingen av SO-lärarna bedriver sambedömning på ett systematiskt tillvägagångssätt i sin vardag på grund av strukturella faktorer som begränsar men att inställningen till sambedömning ändå var mestadels positiv bland både de tillfrågade lärarna och rektorerna. Samtliga respondenter var överens om att det behövs framför allt strukturella förändringar inom deras verksamheter för att ett bredare arbete med sambedömning skulle vara möjligt. Avslutningsvis för vi en diskussion kring resultatet där vi problematiserar slutsatserna, förklarar relevansen till vår framtida yrkesroll och redogör för vidare forskning i ämnet.

Med förhoppningen att främja arbetet med skönlitteratur i skolan syftar studien till att undersöka gymnasieelevers förväntningar på litteraturundervisning, syn på skolkanon och dennas påverkan på likvärdighet mellan olika gymnasieutbildningar. Materialet samlades in genom två fokusgruppsintervjuer med elever som går första året på gymnasiet och analyseras utifrån fenomenografins ramar och Kathleen McCormicks teorier om allmänna och litterära repertoarer. Med hjälp av dessa teorier analyseras de resultat som framkom under fokusgruppsamtalen och visar att elever eftersträvar litteraturundervisning som bland annat innefattar meningsfulla textmöten. Analysen påvisar även vilken litteratur och vilka arbetsmoment som kan generera flest utmaningar för verksamma lärare och understryker vikten av att lärare är medvetna om elevers repertoarer. Diskussionen innefattar fortsättningsvis lärarens roll, vilken eleverna legitimerar genom att exempelvis framhålla förtroende för lärares förmåga att skapa likvärdig undervisning. Slutligen tar eleverna avstånd från en eventuell skolkanon och efterfrågar alternativet att få vara med och välja vilken skönlitteratur de ska få läsa i samråd med läraren.