Syftet med denna studie är att undersöka begreppet likvärdig utbildning inom det kommunala kontra de privata verksamheterna kopplat till rektors resursfördelning och förskollärarens handlingsutrymme. Studien har genomförts i två närliggande kommuner i södra Sverige på fyra förskolor. Två av förskolorna är privata och två kommunala med placering i socioekonomiskt utsatta område, detta med avsikten att jämföra skillnader och likheter. Vi studerade vad dessa aktörer anser måste vara en grund för en likvärdig förskola och hur organisationen organiseras efter det. Systemteori är en teori som kommer användas för att lyfta hur förskolans resursfördelning påverkar likvärdigheten och i sin tur barnen. Studiens  resultat har presenterats under våra tre frågeställningar. Undersökningen har genomförts som en flerfallstudie med semistrukturerade intervjuer som analyserats med relevans i teoretiska begrepp och diskuteras med samband till tidigare forskning. Resultatet visar att respondenterna i den kommunala verksamheten var av den gemensamma uppfattningen att likvärdigheten inte är på plats i någon av de båda städerna medan respondenterna i den privata verksamheten inte delade samma synsätt. En av de slutsatser vi kan dra av vår studie är att rätt förutsättningar är avgörande för att personal inom förskoleverksamhet ska kunna arbeta likvärdigt.

I denna studie har jag haft som syfte att undersöka lärares syn på vad en likvärdig utbildning kan vara när det gäller anpassningen för andraspråkselever inom ramen för den ordinarie svenskundervisningen. Frågeställningarna som ligger till grund för denna studie har fokus på vilka medvetna anpassningar lärarna säger sig göra för andraspråkselever inom svenskämnet samt vilka moment lärarna säger sig prioritera inom ämnet svenska. För att besvara mina två frågeställningar har jag genomfört intervjuer med sex lärare. Resultatet av denna studie analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet. Undersökningen visar att samtliga lärare delar sin uppfattning om vad begreppet likvärdighet står för. De är överens om att begreppet likvärdighet är tolkningsbart och inte helt lätt att beskriva. Lärarna delar samma tanke om att skolan idag inte är tillräckligt likvärdig. Lärarna prioriterar olika moment i svenskundervisningen för andraspråkselever men anpassningarna ser delvis lika ut. Något som skiljer lärarnas svar från varandra är tillgången till språkstöd.

Undervisning i förskolan har sedan det infördes i förskolans läroplan varit ett omdiskuterat begrepp och förskollärare har uttryckt oro för att förskolans tradition av att arbeta holistiskt med fokus på omsorg och lärande hotas i och med undervisningsbegreppets inträde i förskolan. Syftet med detta examensarbete är att med utgångspunkt i didaktisk teori och de didaktiska frågorna vad, när och hur bidra med kunskap om hur förskollärare tolkar och tillämpar undervisningsbegreppet. Studiens empiri har samlats in genom en enkätundersökning med ostrukturerade frågor kopplade till studiens frågeställningar. Materialet bearbetades därefter i en kvalitativ innehållsanalys. Urvalet utgjordes av utbildade förskollärare med mellan noll och mer än trettio års erfarenhet inom yrket. Resultatet synliggör att en majoritet av förskollärarna tolkar undervisning som ”något” som förekommer under hela dagen i förskolan, medan några uttrycker att undervisning är kopplat till läroplansmålen och syftande till lärande. I resultatet framträder också en verksamhet där undervisning framför allt sker i omsorgssituationer och planerade aktiviteter. Förskollärarna beskriver att de skapar förutsättningar för lärande genom att planera och introducera aktiviteter, material och miljöer. Även kommunikation lyfts som en central del i undervisningen. Slutsatsen visar att de intervjuade förskollärarna uttrycker att undervisning har en naturlig plats i förskolans utbildning. Dock är kopplingen till läroplanens mål svag, och endast ett fåtal av respondenterna uttrycker att undervisning syftar till lärande kopplat till läroplanens mål. För att förskolans undervisning i större utsträckning ska kunna främja utbildningens likvärdighet kan således undervisningsbegreppet behöva förtydligas ytterligare.

Studiens syfte är att undersöka pedagogernas förhållningssätt till flerspråkiga barn inom förskolan, samt hur pedagogerna arbetar för att främja barnens språkutveckling. En kunskapsöversikt om språkutvecklande arbete i förskolan har varit en inspirationskälla och till hjälp i mitt examensarbete. Studien kombineras och utgår från ett sociokulturellt perspektiv med ett centralt begrepp som tillhör perspektivet som kallas för den proximala utvecklingszonen. Mitt skriftligt inhämtade material genomfördes med tio pedagoger där jag fick varierande svar. Den övergripande frågeställningar: Vilka resurser, möjligheter och tillvägagångssätt har pedagoger idag för att underlätta kommunikation med flerspråkiga barn? Och vilka olika arbetssätt använder pedagoger för att utveckla språket för barn med annat modersmål än det svenska. Intervjufrågorna har ställts med öppna frågor för att få en överblick på pedagogernas förhållningssätt, uppfattning i arbetet med flerspråkiga barn. Resultatet visar att pedagogernas engagemang och intresse har varit en viktig del i arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling. Pedagogerna har samarbetat för erfarenhetsutbyte av kompetens och erfarenheter för att på bästa sätt kunna ge stöd och hjälp till flerspråkiga barn. Enligt respondenterna är möjligheterna till fortbildning om flerspråkiga barns språkutveckling beroende på egna individuella initiativ. Stöd från ledningen är bristfällig. Respondenternas svar pekar på att förskolans uppdrag att tillhandahålla likvärdig utbildning för alla barn är beroende av enskilda initiativ. Det kan tolkas som att uppdraget inte efterlevs.

Syftet med studien var att undersöka hur tjänstemän, rektorer och specialpedagoger, beskriver och/eller motiverar fördelningen av resurser till förskolor och grundskolor i respektive kommun De tre teoretiska ramverken, ramfaktorteori, systemteori och dilemmaperspektiv, har valts utifrån studiens fokus som belyser styrning samt dilemman på olika nivåer i skolsystemet. Studiens resultat har presenterats utifrån fem kategorier, i två fall. Undersökningen har genomförts som en tvåfallsstudie med semistrukturerade intervjuer och följt av inläsning av dokument i syfte att styrka utsagor i intervjuer. Dessa data har tillsammans bidragit till en helhetsbild  av resursfördelning i Storstad och Småstad, de två fallen i ett lika stort antal kommuner. Resultatet visade (1) att det statliga uppdraget går före ekonomi i balans, (2) tidiga insatsers betydelse för skolframgång och (3) personal som förskolornas och skolornas viktigaste resurs. Ett dilemma i kommunerna var att uppnå målet om en likvärdig utbildning utifrån varje enskilt barns behov i förhållande till en ekonomi i balans. Trots detta föreföll valet enkelt; barns behov går före ekonomi i balans. En av studiens viktigate implikationer till specialpedagoger är att ha kunskap om hur resursfördelning organiseras, genomförs och följs upp i förskola och grundskola då specialpedagogiska insatser påverkas av hur resursfördelning sker.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

De nationella proven i svenska är ett obligatoriskt inslag i den svenska skolan som sätter press både på lärare och elever. Skolverket föreslår sambedömning kring de nationella proven som ett sätt att skapa mer likvärdighet kring just bedömning och betygsättning av de nationella proven. Men vad säger den aktuella forskningen när det gäller just sambedömning av de nationella provet i svenska? Vilka fördelar och nackdelar finns det när det handlar om just sambedömning och vilka utmaningar kan man identifiera? Metoden som valts för att besvara syftet i denna studie är en systematisk litteraturstudie. Med denna litteraturstudie vill vi försöka bidra med kunskap kring bedömning och betygsättning av nationella proven i svenska årskurs nio. Vi presenterar även hur synen på kunskap och bedömning har förändrats över tid och hur elevers resultat blivit en allt viktigare del i den politiska agendan. Resultatet av studien visar att lärare tolkar elevprestationer olika och i olika rapporter som jämför lärares bedömningar kan man se att lärare som sambedömer har en högre grad av samstämmighet, med exempelvis Skolinspektionens ombedömare, än de som inte praktiserar sambedömning. Men studien visar även på att sambedömning inte per automatik skapar samstämmighet lärare emellan eller likvärdighet för elever. Studien påvisar att det finns både för- och nackdelar med sambedömning av nationella prov men att de positiva effekterna av sambedömning tycks överväga de negativa. Resultatet påvisar också hur komplext bedömning av nationella prov i svenska är, att det finns många viktiga parametrar att väga in samt att skillnader i resurser på olika skolor spelar roll i arbetet med bedömning av proven.

Den här uppsatsen tar upp vilken praktisk betydelse de nationella proven har haft för undervisningen tidigare år och hur lärare har kompenserat för de inställda nationella proven i årskurs 6, i år, på grund av pandemin Covid-19. Denna uppsats undersökte även hur likvärdighet har försäkrats när en sådan omfattande del av betygsunderlaget försvinner. Många av lärarna var positiva till de inställda nationella proven och ansåg sig kunna genomföra en likvärdig undervisning med hjälp av kompletteringsmaterialet från Skolverket samt det egna materialet som läraren hade samlat in under året. Många lärare var också positiva och såg förändringar som mindre arbetsbörda och firare undervisning på grund av de inställda nationella proven. En grupp av lärarna ansåg det motsatta med högre arbetsbörda och mera stress.