The principal's assignment is a complex one, situated in a tense field between the profession and politics. Because of this multidimensional assignment, with varying tasks and contradictory expectations, a willingness to examine how principals choose to tell about their duties emerged.The purpose of this narrative study was to examine what experiences of different events have challenged principals, the support they received and/or what support they would have wanted in thesesituations. Based on the purpose of the study the following research questions were formed: -What does the principals’ choose to disclose about their duties as principals?-Which challenging events in the role as principal does the principals’ chooseto disclose?-What kind of support did the principals receive during the challenging events and what kind of support would they have wanted to receive?In this qualitative study the data is gathered through five semi-structured interviewswith active principals. By taking a narrative approach principals’ life-stories are created through the disclosed events, which in turn emanates from the research questions. The principal’s statements are analyzed by applying a social constructivist perspective where learning, knowing and acting are central elements. The principals’ life-stories testifies a number of emotions, such as vulnerability, loneliness, inadequacy, lack of understanding and lack of trust. In the conversations and reflections that arose during data collection, a lot ended up the principals themselves, what they could have done differently and why it turned out the way it did. The multidimensional assignment also emerged in the principals’ stories, such as difficulties in prioritizing tasks, that much of the time is spent on things not part of the core assignment as well as various tasks concerning matters outside their expertise.The study shows the importance of understanding how political and cultural contexts support, limit and are shaped by the personal elements that exist in identity creation. Bringing together different perspectives such as individual, group and organization to promote new knowledge and be able to adapt the knowledge to its culturaland social context is essential for school organizers to be able to create support structures based on principals’ needs.

Sammanfattning/AbstractSandberg, Helén (2020). En livsberättelse om skolgången för en person med PANS. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragPANS (Pediatric Acute-onset Neuropsychiatric Syndrome) eller PANDAS (Pediatric Autoimmune Neuropsychiatric Disorders Associated with Streptococcal infections) är en relativt ny och okänd diagnos inom skolan. Det är en autoimmun sjukdom som har neuropsykiatriska symtom men utlöses av infektion. Forskare menar att alla som arbetar inom skolan kommer att stöta på en eller flera elever som har PANS under sitt arbetsliv (Miglioretti, 2019, Doran, 2015). Därför är det av vikt att PANS uppmärksammas så att skolan kan ge bästa stöd för elever. Då det finns stor brist på information och forskning om PANS inom skolan är min förhoppning att genomförda studie ska kunna bidra med ökad kunskap om diagnosen och vara som en väckarklocka för skolväsendet att uppmärksamma elever med PANS.Syfte och frågeställningarSyftet med undersökningen är att genom livsberättelseanalys öka kunskapen om diagnosen PANS samt hur skolan på bästa sätt kan bemöta elever med PANS och anpassa skolgången.Frågeställningar:-Hur har en person med PANS upplevt sin skolgång?-Vilka lärdomar kan skolväsendet dra ifrån denna berättelse?TeoriStudien har vägletts av livsberättelseanalys som metod men har även intagit ett systemteoretiskt perspektiv. I resultat och diskussionsdelen har en livsberättelse analyserats med hjälp av systemteori. Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori redogör hur en individs utveckling alltid är beroende av samspelet med sin miljö och sitt sammanhang. Livsberättelsen har studerats i förhållande till omgivningens olika system: mikro-, meso-, exo-, och makrosystem.  MetodLivsberättelseintervju har använts för att studera en person med PANS subjektiva upplevelse av skolgången. Livsberättelse är en lämplig metod då upplevelser av ett fenomen ska beskrivas ur ett längre tidsperspektiv (Fejes & Thornberg, 2019). Intervjun blir då retrospektiv då informanten reflekterar över tidigare erfarenheter och minnen. Det är inte en exakt avbildning av verkligheten som eftersträvats utan personens egen berättelse om sin upplevelse av skolgången.ResultatResultatet visar att informantens upplevelse är att hon har bemötts av en oförstående skola och ett oförstående samhälle. Sjukdomen PANS bröt ut när hon var 7 år men det dröjde tills hon blev 23 år innan hon fick rätt diagnos och behandling. Under grundskolan har hon blivit utsatt för övergrepp som att bli fasthållen när hon varit i affekt samt blivit avstängd och nekad undervisning under ett helt läsår. Vidare har både skola och vård skuldbelagt henne och föräldrarna.Vad skolan kan lära sig av denna livsberättelse är vikten av att alltid ha ett relationellt perspektiv och inte lägga problemet hos eleven eller dess föräldrar. Att ha gott samarbete mellan skola och hem och lyssna på barnet och föräldrarna är avgörande för att eleven ska få rätt stöd i skolan. Vidare behöver skolan hålla sig uppdaterad om nya diagnoser och aktuell forskning för att förebygga att elever bemöts av en oförstående skola som inte ger rätt hjälp i tid.Specialpedagogiska implikationerDet är viktigt att specialpedagoger håller sig informerade om nya diagnoser och om aktuell forskning för att kunna ge eleverna bästa stöd i skolan. När skolan missförstår en elevs problematik kan det få förödande konsekvenser. Specialpedagogen kan verka för att skolan utgår ifrån ett relationellt perspektiv på skolsvårigheter där lärare alltid lyssnar på eleven och föräldrarnas bild av situationen (Nilholm, 2012). Att ha en positiv elevsyn och alltid utgå ifrån att eleven vill uppföra sig om den kan (Hejlskov et al. 2017) är av stor vikt för alla elever, men särskilt för elever med PANS. NyckelordLivsberättelse, PANS, PANDAS, skolgång, systemteori

For the elders to age with dignity and with an old age that consist of comfort and self-determination, care should be person-centered. A person-centered care sees the person as an individual and not to the disease and diagnostics of the person. A person-centered care is based upon the free individuality of every person and that the need of care is individual. The role of the nurse in a person-centered care is to through its managerial, make sure that the staff have the right knowledge and lead the staff based on the patient’s perspective. The nurse and the staff should build a relationship with both the patient and its relatives, for a better possibility to take part of the patient’s life story. A life story has a large meaning because the person gets to be the focal point and not the disease. The patient story also contributes to the basis of a united perspective within care. The framework of qualification that has been used is the 6 S which is a model for a person-centered palliative care. By using a person-centered approach already when moving to a nursing and care homes may care tailored to individual needs and preferences. The purpose of this study was to clarify the advance of person-centered care with the support of the 6 S model. The method chosen for this study was literary study. Thirteen scientific articles were chosen and examined. The articles were searched in two databases, PubMed and Cinahl, where search words were leading the searches. The result shows that the life story may contribute to a percept higher life quality by following the wishes of the person. The conclusion in this study shows that a person-centered care gives the possibility of a higher life quality for the elderly. The conclusion also shows that a person-centered care provides an opportunity for increased quality of life and promotes the opportunity for a dignified life for the older man. To make this possible for older people it is important that health care staff are attentive to the elderly person's integrity and support the elderly in creating a meaningful life / För att äldre ska kunna åldras med värdighet och med en ålderdom som innefattar välbefinnande och självbestämmande bör omvårdnaden vara personcentrerad. En personcentrerad omvårdnad ser till personen som individ och inte till personens sjukdomar och diagnoser. Personcentrerad vård utgår från att varje person är en fri individ och att omvårdnadsbehovet är individuellt. Sjuksköterskans roll i en personcentrerad omvårdnad är att genom sin arbetsledande funktion omse att personalen har kunskap samt att leda personalen i att utgå från patientens synsätt. Sjuksköterskan och personalen bör bygga upp en relation både med den boende och med dennes anhöriga och närstående för att få möjlighet att ta del av patientens livsberättelse. En livsberättelse har stor betydelse för att personen och inte sjukdomen står i centrum. Livsberättelsen bidrar också till att lägga grunden för ett gemensamt synsätt inom omvårdnaden. Referensramen som använts är De 6S:n som är en modell för personcentrerad palliativ vård. Genom att använda ett personcentrerat synsätt redan vid inflyttning på vård och omsorgsboende kan omvårdnaden anpassas till personens behov och önskemål.   Syftet med studien var att belysa främjandet av personcentrerad omvårdnad med stöd av modellen De 6 S:n. Till denna studie valdes som metod en litteraturstudie. Tretton vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades. Artiklarna söktes i två databaser, utifrån relevanta sökord i Cinahl och PubMed. Resultatet visade att genom att utgå från personens önskemål och införliva livsberättelsen som en del i den personcentrerade vården ökade den upplevda livskvalitén hos den äldre människan. Slutsatsen visar även att en personcentrerad vård ger en möjlighet till en ökad livskvalité och främjar möjlighet till ett värdigt liv för den äldre människan. För att göra detta möjligt för äldre människor är det viktigt att vård och omsorgspersonal är lyhörda för den äldres integritet och stödjer den äldre i att skapa en meningsfull vardag.

En person med demenssjukdom är först och främst en person och därefter en patient med en sjukdom. En demenssjuk person har ett hot mot sin identitet på grund av olika kognitiva nedsättningar. En identitetsfrämjande vård är av stor vikt och kan bidra till att hjälpa den drabbade med att bevara sin känsla av att vara värdefull. I sjuksköterskans kärnkompetens ingår bland annat att arbeta personcentrerat. Detta sätt bidrar till att hela individen framhävs då personen ses ur ett helhetsperspektiv och inte endast med fokus på dennes sjukdom. Denna vårdmodell handlar även om att ta hänsyn till varje persons psykiska, fysiska, sociala samt existentiella behov i lika stor omfattning. Sjuksköterskor möter demenssjuka nästan var hon än arbetar. Demenssjukdom kallas ofta för anhörigsjukdom på grund av att den påverkar hela familjen samt anhöriga. Syfte med studien är att lyfta fram hur personcentreradvård kan tillämpas inom demensvård samt belysa vad detta kan bidra med. Studien baseras på 11 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Litteraturstudiens resultat presenteras i två kategorier med respektive underkategorier. De två kategorierna formulerades som personcentrerad och understödjande. Studien visar att det skapas välbefinnande samt ökar livskvalitén för patienten genom att arbeta personcentrerat. Detta sätt bidrar bland annat till att den demenssjukas förmåga till att utföra olika aktiviteter i det dagliga livet stöds. Det framkom att personcentreradvård inom demens ger flera förutsättningar att kunna öka välbefinnandet samt livskvalitén hos demenssjuka personer.

<p>Enligt Konventionen om barnets rättigheter och Läroplanen för förskolan har barn rätt att göra sina röster hörda och bli lyssnade till. Hur detta ser ut i praktiken och vad som krävs av den vuxne för att samtal med barn ska fungera ömsesidigt är vad denna studie försöker inringa. Utifrån samtal och deltagande observationer under tio dagar av två femåriga pojkar och två femåriga flickor vid en förskola har fyra ögonblicksbilder, kallade livsberättelser, tolkats fram. Syftet är att undersöka hur barnen gestaltar sin livsberättelse i samtal och samspel och vad som framstår som viktigt i deras liv vid undersökningstillfället.</p><p>Studien utgår från hermeneutisk tolkningslära, narrativ teori och ett relationellt psykologiskt perspektiv. En problematisering ges av begreppet barnperspektiv, vilket är centralt för förståelsen av barns livsvärld. I forskningsöversikten ges en kortfattad beskrivning av detta begrepp relaterat till aktuell forskning. Också forskning om barnsamtal beskrivs.</p><p>Tre gemensamma teman i barnens livsberättelser, så som de presenteras i studien, kan läsas fram; tillhörighet, makt och kön som organiserande princip. Tillhörighet handlar om tillgång till olika gemenskaper som femårsgruppen, flickorna, pojkarna och bästisar. Tillhörighet innebär social inkludering, vars subjektiva dimension utgörs av barnets upplevelse av att ”få vara med”. Barn konstruerar tillhörighet genom likhet i intressen, kamratlighet och snällhet. Makt handlar om rangrodning och hierarkier, Att vara stor är liktydigt med makt. Social exkludering är ett maktuttryck, vars subjektiva dimension är barnets upplevelse av att bli utesluten. Exkludering kan också vara ett sätt att värna om en upprättad gemenskap. Kategorisering och genrekonstruktioner påverkar barnets möjligheter att delta. Kön som organiserande princip manifesteras i tydliga flick- respektive pojkgemenskaper där barn gör kön, men barnen utmanar också den traditionella tudelningen mellan feminina och maskulina positioner.</p>

<p>Berättelser om Downs Syndrom formuleras ofta utifrån, av andra än de som lever med diagnosen. Inom forskning är det vanligtvis genom anhöriga eller omsorgspersonal som vi försöker närma oss en förståelse av vad diagnosen innebär. Mitt syfte här var att, genom intervjuer med vuxna som har Downs Syndrom, studera hur identiteten konstrueras utifrån dessa villkor samt se om det handlar om en avvikaridentitet. För genomförandet använde jag narrativ teori och metod som jag låtit inspireras av den hermeneutiska tolkningsprocessen. Genom att analysera livsberättelser som ett uttryck för identitet som en en språklig process, ville jag fånga och förmedla de berättelser som personerna själva ger uttryck för. Jag fann berättelser om existentiell förlust i relation till det man inte har men "kunde ha haft". Jag fann upplevelser präglade av att vara kropp och av ensamhet samt berättelser om motstånd gentemot en identitet som avvikare. Ett motstånd som resulterar i att individen osynliggörs. Resultatet landar i att förmågan att skapa och upprätthålla en sammanhängande berättelse om sig själv och kunna förmedla den enligt det sociala livets normer, är grundläggande för huruvida en avvikaridentitet tar form eller kan bekämpas. För personer med Downs Syndrom kan detta ta sig uttryck i en mellanrumsidentitet och berättelsen tystnar.</p>

<p>Syftet med det här arbetet är att lyfta fram och bidra med erfarenheter och kunskaper inom läraryrket och undervisningen i skolan, utifrån en lärares livs - och yrkesberättelse. Som redskap har jag använt mig av livsberättelsemetoden, vilket är en kvalitativ intervjumetod där det främst handlar om att lyfta fram berättaren. I det här arbetet får vi ta del av en engagerad och flexibel lärare som har arbetat i 25 år. Hon beskriver hur hon arbetar med Kiwimetoden i åldersblandade klasser, för att främja elevers läs- och skrivutveckling. I undervisningen använder sig läraren av både helhetsmetoden och ljudmetoden. Lärandet sker i sociala samspel och undervisningen individanpassas utifrån elevernas nivå, erfarenheter och intressen. Arbetet tar upp begreppen, arbetslag, traditionell undervisning, åldersblandade klasser och Kiwimetoden.</p><p> </p><p>I intervjuerna förmedlar läraren en positiv bild av barn och lärande, samt vikten av att underlätta läs- och skrivundervisningen för alla barn. Dessutom ska man inte vara rädd för att prova nya arbetssätt och metoder.</p><p> </p> / <p>The purpose of this project is to raise and contribute with experience and knowledge within the profession as a teacher and the education in school, seen from the point of view of a teacher´s lives- and profession story. As a tool I have used the lifehistory method, which is a qualitative method of interviews wich most is about to bring out the story teller. In this work we take part of an engaging and flexible teacher whom has working for 25 years as a professional teacher. She describes how she is working whit the Kiwi method in mixed ageing classes, to promote the pupils reading and writing development. In the education program the teachers use both the entirety method and the sound method. The teaching happens in social teamwork and the education is individually adapted from outside the pupil´s level of experience and interestes. The work bring up the conceptions of teamwork, traditional education, mixed ageing classes and the Kiwi method.</p><p> </p><p>In the interviews the teacher mediate a positive picture of children and their learning, the important of facilitate the reading- and writing education for all the children. Beside, you shouldn´t be afraid to try new ways of working manners and methods.</p>

<p>The aim of this essay is to get a deeper understanding of a teachers' profession and to get knowledge of how earlier experiences can influence you as a teacher. I have interviewed a female teacher, Pia to get this understanding. As a tool to get the teacher's whole story I used the life story method. In her profession she is influenced by her own importance of security as a child.</p><p>Her own needs of security has given her an deeper understanding for pupils like herself during the childhood; insecure and afraid. Her understanding for all kinds of behavior among the children has increased by her own experiences.</p><p>The story shows that Pia is frustrated by the fact that she can't control her own working time. There are many factors of vital importance that determine a teachers time in school, for example the alteration of society and the teachers' role in school.</p> / <p>Syftet med denna uppsats är att få en fördjupad insikt i en lärares arbete och att få kunskap om hur tidigare upplevelser kan påverka arbetet som lärare. För att få denna förståelse har jag intervjuat en kvinnlig lärare, Pia, som varit yrkesverksam i 10 år. Genom att använda livsberättelsemetoden har jag fått tagit del av hennes berättelse. I berättelsen framkom att betydelsen av trygghet var en upplevelse som har påverkat hennes yrkesutövning. Det egna behovet av trygghet har gett en förståelse i första hand för elever som är oroliga och rädda precis som hon själv var under skoltiden. Den egna upplevelsen och erfarenhet har gjort att förståelsen utökats till att omfatta alla barn.</p><p>Genom berättelsen framkommer Pias frustration över att inte själv styra över arbetstiden. Det framkommer att det finns många faktrorer som är avgörande för hur en lärares tid fördelas och vad som styr den tiden. Exempel på sådana faktorer är samhällsförändring och en förändrad lärarroll.</p><p> </p>

Berättelser om Downs Syndrom formuleras ofta utifrån, av andra än de som lever med diagnosen. Inom forskning är det vanligtvis genom anhöriga eller omsorgspersonal som vi försöker närma oss en förståelse av vad diagnosen innebär. Mitt syfte här var att, genom intervjuer med vuxna som har Downs Syndrom, studera hur identiteten konstrueras utifrån dessa villkor samt se om det handlar om en avvikaridentitet. För genomförandet använde jag narrativ teori och metod som jag låtit inspireras av den hermeneutiska tolkningsprocessen. Genom att analysera livsberättelser som ett uttryck för identitet som en en språklig process, ville jag fånga och förmedla de berättelser som personerna själva ger uttryck för. Jag fann berättelser om existentiell förlust i relation till det man inte har men "kunde ha haft". Jag fann upplevelser präglade av att vara kropp och av ensamhet samt berättelser om motstånd gentemot en identitet som avvikare. Ett motstånd som resulterar i att individen osynliggörs. Resultatet landar i att förmågan att skapa och upprätthålla en sammanhängande berättelse om sig själv och kunna förmedla den enligt det sociala livets normer, är grundläggande för huruvida en avvikaridentitet tar form eller kan bekämpas. För personer med Downs Syndrom kan detta ta sig uttryck i en mellanrumsidentitet och berättelsen tystnar.

Syftet med det här arbetet är att lyfta fram och bidra med erfarenheter och kunskaper inom läraryrket och undervisningen i skolan, utifrån en lärares livs - och yrkesberättelse. Som redskap har jag använt mig av livsberättelsemetoden, vilket är en kvalitativ intervjumetod där det främst handlar om att lyfta fram berättaren. I det här arbetet får vi ta del av en engagerad och flexibel lärare som har arbetat i 25 år. Hon beskriver hur hon arbetar med Kiwimetoden i åldersblandade klasser, för att främja elevers läs- och skrivutveckling. I undervisningen använder sig läraren av både helhetsmetoden och ljudmetoden. Lärandet sker i sociala samspel och undervisningen individanpassas utifrån elevernas nivå, erfarenheter och intressen. Arbetet tar upp begreppen, arbetslag, traditionell undervisning, åldersblandade klasser och Kiwimetoden.   I intervjuerna förmedlar läraren en positiv bild av barn och lärande, samt vikten av att underlätta läs- och skrivundervisningen för alla barn. Dessutom ska man inte vara rädd för att prova nya arbetssätt och metoder. / The purpose of this project is to raise and contribute with experience and knowledge within the profession as a teacher and the education in school, seen from the point of view of a teacher´s lives- and profession story. As a tool I have used the lifehistory method, which is a qualitative method of interviews wich most is about to bring out the story teller. In this work we take part of an engaging and flexible teacher whom has working for 25 years as a professional teacher. She describes how she is working whit the Kiwi method in mixed ageing classes, to promote the pupils reading and writing development. In the education program the teachers use both the entirety method and the sound method. The teaching happens in social teamwork and the education is individually adapted from outside the pupil´s level of experience and interestes. The work bring up the conceptions of teamwork, traditional education, mixed ageing classes and the Kiwi method.   In the interviews the teacher mediate a positive picture of children and their learning, the important of facilitate the reading- and writing education for all the children. Beside, you shouldn´t be afraid to try new ways of working manners and methods.