Studier om alternativa verktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter har tidigare utgått från elevperspektiv samt ur specialpedagogers och speciallärares perspektiv. Den här studiens syfte har varit att belysa klasslärares uppfattningar om alternativa verktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter i klassrummet. I vår studie har vi belyst hur klasslärare uppfattar sin egen kunskap och sitt arbete med alternativa verktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter avseende måluppfyllelse och delaktighet. För att ta reda på dessa uppfattningar har vi använt en fenomenografisk ansats och genomfört kvalitativa intervjuer med 16 klasslärare i grundskolan.  Vi har använt en fenomenografisk analysmodell för att få syn på de olika uppfattningarna. Vi har tolkat uppfattningarna utifrån specialpedagogiska perspektiv. Vi fann att kunskapen skilde sig åt bland klasslärarna när det gäller alternativa verktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter samt att mycket av deras kunskap inhämtats på basis av eget intresse. De flesta klasslärarna uppfattade att måluppfyllelse och delaktighet kunde öka med hjälp av användandet av alternativa verktyg. En framgångsfaktor för detta arbete var att använda de alternativa verktygen för alla elever i klassen. Det framkom dock att de olika förutsättningarna i skolorna hade betydelse då det gällde såväl kunskap om alternativa verktyg, hur de användes och om de hade någon effekt gällande måluppfyllelse eller delaktighet. Vi anser att det behövs större likvärdighet i den svenska skolan, alltför mycket av ansvaret för användandet av de alternativa verktygen läggs på de enskilda klasslärarna.

Rasten är en stor del av elevernas skoldag. Den påverkar elevernas trivsel och därmed även i förlängningen deras måluppfyllelse. Elever som har svårt med raster tenderar att få svårt även på lektionerna. Eftersom det är pedagogerna i skolan som sätter ramarna för elevernas raster är jag intresserad av att undersöka vilka tankar lärare på mellanstadiet har om rasten som en del i den pedagogiska verksamheten eftersom det sätt på vilket man tänker om rasten påverkar hur man agerar samt planerar och organiserar verksamheten.   Mina frågeställningar Vilka tankar finns det om rasten som en del av den pedagogiska verksamheten? och Vilka tankar finns det om rastens betydelse för elevens måluppfyllelse? låg till grund för frågor som jag ställde till trettioen lärare på mellanstadiet i en enkät och vid enskilda intervjuer med personer som innehar olika funktioner i ett elevhälsoteam. Då jag är intresserad av lärarnas och elevhälsoteamets tankar valde jag att använda mig av öppna frågor som sedan behandlades kvalitativt.   Resultatet visar att det finns en stor variation i lärarnas tankar om rasten som en del i den pedagogiska verksamheten. Två tredjedelar av lärarna i undersökningen ser inte rasten som en del av den pedagogiska verksamheten. För dem är rasten främst en paus där vuxna på skolgården är rastvakter med vaktfunktioner utan pedagogiska uppgifter. En tredjedel av de tillfrågade lärarna ser däremot rasten som en del i den pedagogiska verksamheten och sina uppgifter på rasten som att finnas till hands för eleverna och stötta dem vid behov, samt att se till att alla elever har det bra. Alla lärare anser att det är viktigt att eleverna har rast men endast ett fåtal är medvetna om sambandet mellan elevernas sociala och kognitiva utveckling samt betydelsen av närvarande vuxna som stöd för detsamma. Tjugosju respondenter av trettioen ansåg att rasten har betydelse för elevernas måluppfyllelse. Endast hälften av respondenterna tillskrev den sociala aspekten av rasten vikt för elevens måluppfyllelse.  Elevhälsateamet är överens om att rasten fyller en funktion för elevens måluppfyllelse och alla ser både rastens funktion som en paus från skolarbetet och de sociala aspekterna av rasten. Resultatet ger vid handen att rasten är ett angeläget pedagogiskt utvecklingsområde i arbetet för att förhindra att elever blir elever i behov av särskilt stöd. Rektor och elevhälsa har viktiga roller i skolans förebyggande arbete för en ökad trivsel och ökad måluppfyllelse för alla elever.

Musik har genom alla år varit en del av skolan och läroplanerna men med lite olika syften. Både Skolinspektionen och Skolverket har genomfört granskningar och utvärderingar som belyser ämnets möjlighet att stötta lärandet i andra ämnen, men de uttrycker också en förvåning över att det inte verkar göras i en större utsträckning. Samverkan i läroplanerna har genom åren nedtonats. I Lgr 69 var samverkan en stor del av läroplanen men incitamentet för ämnesövergripande arbeten har minskat fram till dagens läroplan, Lgr 11, där det i princip inte nämns alls. Forskare har genom åren undersökt hur estetiska ämnen samarbetar med andra ämnen och identifierat olika former för ämnesintegration. De flesta handlar inte om verkligt ämnesövergripande arbete utan ofta blir det estetiska ämnet underordnat. Att samarbeta på lika villkor där båda ämnena ökar sin måluppfyllelse är ovanligt.   Det här arbetet är en kvalitativ undersökning med syfte att undersöka musiklärares erfarenheter av ämnesövergripande arbete. Inriktning på urvalet av informanter är grundskolan och framför allt högstadiet. Material har framtagits via en surveyundersökning med öppna frågor. Metoden som har valts vid analysen av undersökningen kallas för tematisk analys och handlar om att koda och klassificera texterna i teman och mönster. De tre teman som framkommit i analysen är: förutsättningar, arbetssätt och måluppfyllelse. De flesta informanter är positiva till ämnesövergripande arbete men uppfattar att det tar mycket tid att planera. Det stora hindret ligger på skolnivå och att det behövs större incitament från skolledning för samarbete mellan ämnen. Det finns också pedagogiska vinster med samarbete men musikämnet kan ibland hamna i andra hand. Den stora fördelen är att eleverna ser ett samband med andra ämnen och att man sparar tid genom att behandla delar i musikämnet i andra ämnen. Samtidigt tar det tid att planera ämnesövergripande arbete som fungerar på ett bra sätt. Frågan är då om det blir ett nollsummespel eller om fördelarna överväger.

No description available.

Måluppfyllelse och systematiskt kvalitetsarbete i fritidshemmet är mångfaccetterade begrepp och vida perspektiv på fritidshemmets kvalitetsarbete. Dessutom, eftersom det är skolans skyldighet enligt skollagen att bedriva kvalitetsarbete, är det ständigt ett arbete som pågår i skolorna runt om i landet. Fritidshemmet har många faktorer att förhålla sig till, så som gruppstorlekar, personaltäthet, antal utbildade lärare i fritidshem m fl. Vilken roll har fritidshemmet i skolans systematiska kvalitetsarbete och vilka delar av uppdraget går att mäta. Genom en kvalitativ studie har vi samlat in data för att undersöka hur fritidshemslärare bedriver det systematiska kvalitetsarbetet samt vilka faktorer som skapar - eller möjliggör - för personalen att kunna bedriva ett arbete som präglas av kvalitet. Med ett ramfaktorteoretiskt perspektiv har vi fått fatt på och förstått den data samt knutit an till den forskning som finns för att försöka ge svar på hur arbetet bedrivs på fritidshemmen. Resultatet redogör att fritidslärarna anser det som ett viktigt arbete, men som försvåras utifrån flera olika faktorer. Det finns också en viss obalans mellan fritidshemmets uppdrag och den obligatoriska skolans, där skolan har företräde vad gäller resurser på olika sätt.

Drygt fem gånger så många pojkar som flickor diagnostiseras inom paraplybegreppet högfungerade autismspektrumtillstånd (AST). En konsekvens av det är att forskning kring tillståndet främst utgår från pojkar. Baserat på journaler och register mellan år 2011-2014, syftade denna studie till att undersöka insatser för och möjligheter att uppnå individuella mål vid Barn- och ungdomshabiliteringen i Västerbotten hos pojkar (n=23) och flickor (n=23) mellan 7 och 18 år. Resultaten visade att pojkar och flickor generellt fick lika insatser med avseende på antal, typ och tid. Fler pojkar än flickor uppnådde dock sina mål med uteslutande goda resultat, medan en större andel av flickornas mål var långt ifrån uppfyllda. Skillnaderna i måluppfyllelse mellan flickor och pojkar med högfungerande AST diskuteras i relation till ett förhöjt antal behov och mål samt en möjlig ökad förekomst av internaliserade psykiska problem hos flickorna. Fynden styrker tidigare forskning om att symtombilden mellan pojkar och flickor med högfungerande AST skiljer sig åt. Slutligen betonas vikten av att vidare undersöka eventuella skillnader i symtombild, och huruvida könsspecifika insatser kan öka möjligheten till jämlik vård i kliniska verksamheter. / More than five times as many boys as girls are diagnosed within the umbrella concept high-functioning autism spectrum disorder (AST). Consequently, research regarding the condition is mainly based on boys. Based on medical records and register between 2011-2014, this study aimed to examine interventions and opportunities to achieve individual goals within the Child Habilitation services in Västerbotten, Sweden, for boys (n = 23) and girls (n = 23) between 7 and 18 years old. The results showed that boys and girls generally received equal interventions with regard to quantity, type of intervention and duration. More boys than girls met all their goals with principally good results, as opposed to a greater proportion of the girls' goals being far from satisfied. The differences in achievement between girls and boys with high functioning AST are discussed in relation to a greater quantity of needs and goals and a possible increased incidence of internalizing mental health problems in girls. The findings confirm previous study implications regarding differential expressions of symptoms between boys and girls with high-functioning AST. Finally, the importance of further examining possible differences between boys and girls with AST in expressions of symptoms and whether gender-specific interventions can increase the possibility of equal treatment in clinical settings is emphasized.

Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse av lärares perspektiv på läsundervisning samt insatser som görs för att alla elever ska nå måluppfyllelse i läsning i årskurs 3. Studien har fokuserat på förebyggande arbete, identifiering av elever som riskerar att inte nå kunskapskraven i läsning i årskurs 3 samt insatser som görs. Studien har en kvalitativ ansats. Intervjuer genomfördes med 15 lärare i tre olika yrkeskategorier; förskollärare, lärare i årskurs 1-3 samt speciallärare och specialpedagoger. Resultatet visade att lärarna i studien bedriver ett omfattande och varierande förebyggande arbete. Den språkliga medvetenheten ses som en viktig del liksom en balanserad läsundervisning. Rutiner för övergången mellan förskoleklass och årskurs 1 ses som ett utvecklingsarbete. Det framkom att lärarna i studien använder sig av olika material och metoder i sin undervisning. Rutinerna för att identifiera elever som riskerar att inte nå målen i läsning varierar. Tester och screeningar används i olika omfattning och Skolverkets bedömningsstöd ses som ett användbart verktyg. Insatser som görs bedrivs intensivt i begränsade perioder, tidiga insatser förordas. De åtgärder som genomförs bedrivs ofta som en-till-en undervisning, dock förespråkas ett inkluderande perspektiv i årskurs 1.

<p>Validerat; 20101217 (root)</p>

I dagens informationssamhälle har den språkliga förmågan blivit allt viktigare, både i tal och skrift. Just denna betydelsefulla förmåga kämpar elever med språkstörning dagligen med. Undervisningen behöver av denna anledning utformas, organiseras och anpassas efter de behov som elever med språkstörning har. Därför har denna studie valt att ta del av den erfarenhet som några yrkesverksamma i tal- och språkklasser och språkspår besitter kring hur de organiserar undervisningen för att skapa gynnsamma förutsättningar för lärande och utveckling för elever med språkstörning. Studien är en kvalitativ studie där yrkesverksamma genom semistrukturerade intervjuer har fått möjlighet att dela med sig av sin kunskap kring elever med språkstörning. Resultatet har framför allt diskuterats utifrån ett sociokulturellt perspektiv, men även dilemmaperspektivet har en viktig roll framför allt i diskussionen kring elevernas delaktighet. Resultatet visar att elever med språkstörning är en heterogen grupp med olika behov. För att skapa gynnsamma förutsättningar för elever med språkstörning krävs det att de vuxna skapar en lärmiljö med tydliga rutiner och struktur över skoldagen, samt kreativitet i utformandet av material och aktiviteter. En stor del av de anpassningar som görs i skolans lärmiljö handlar om att kompensera för elevernas begränsade kognitiva funktioner och de svårigheter eleverna ställs för i sin skolvardag. Trots att de yrkesverksamma besitter en stor kunskap om språkstörning, så uppstår dilemman kring hur undervisningen ska bedrivas för att passa alla och hur elevernas självkänsla ska hållas intakt i förhållande till måluppfyllelse och betyg.

<p>Sammanfattning</p><p>Studien initierades av att det är många elever i dagens grundskola som inte uppnår målen i svenska trots specialpedagogiska insatser.</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur det specialpedagogiska stödet ges till de elever som inte når målen i svenska och dessutom att belysa de processer som leder till att det specialpedagogiska stödet ger positiva resultat.</p><p>Studien är en kvalitativ intervjustudie där datainsamlingen gjordes genom nio halvstrukturerade intervjuer på fyra olika skolor i en svensk kommun.</p><p>Respondenterna är utvecklingsledare, rektorer, specialpedagoger och klasslärare som sammantaget representerar organisations-, grupp- och individnivå. Sammanlagt genomfördes nio intervjuer.</p><p>Resultatet av studien pekar åt att tidiga insatser, goda metoder, motiverade elever, god självkänsla och bra hjälpmedel är framgångsfaktorer som enligt respondenterna leder till att många elever i behov av särskilt stöd når grundskolans kunskapsmål i svenska.</p>