Syftet med föreliggande magisteruppsats är att synliggöra vilka erfarenheter lärare som undervisar matematik i årskurs 3–6 i grundskolan har av sin egen betydelse som motivationsskapare för elevers lärande, samt vilka olika strategier lärarna beskriver för att stimulera elevers motivation i matematikundervisning. Givet studiens syfte och frågeställningar om uppfattningar bland grundskollärare, följer denna studie den kvalitativa forskningstraditionen. Sex grundskollärare från tre olika skolor i södra Sverige har intervjuats om deras syn på sitt arbete med att stimulera elevers motivation att lära sig i matematikundervisning. Semistrukturerade intervjuer valdes som undersökningsmetod eftersom denna metod gör det möjligt för deltagarna att berätta om sina erfarenheter och uppfattningar samtidigt som det är möjligt att styra och anpassa intervjun. Teoretiskt används fenomenografi och Self-determination theory för analys av studiens empiriska material. Denna teori redogör för hur motivation skapas och hur lärarens arbete har en påverkan på elevers motivation. De resultat jag fann visar att lärare erfar att de utgör en avgörande motivationsfaktor som spelar en viktig roll för att gynna elevers lärande i matematikundervisning. Denna studie visar också att relation elev-elev har en betydande roll för elevers lärande och motivation i matematikämnet. Även samarbete och gemenskap är något som lärarna upplever ökar elevers lärande och motivation i matematikundervisning. Slutligen dras slutsatsen att lärare behöver mer kunskap om motivation för att bättre kunna kalibrera de strategier de använder, speciellt med tanke på relevansstrukturer mellan eleverna och lärandeobjektet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i F-3 beskriver utmaningar med att arbeta med de fem förmågorna i undervisningen. För att uppnå syftet har vi genomfört kvalitativa intervjuer för att samla in material med hjälp av sju stycken informanter. Resultatet visar att lärarna kontinuerligt använder sig av en varierad undervisning för att utveckla de fem förmågorna hos eleverna. Det uppkommer även en del utmaningar och möjligheter i arbete med förmågorna.  Slutsatsen är att lärare tillämpar olika arbetsmetoder och material i undervisningen, men oavsett detta så finns det en del utmaningar och möjligheter.

Denna kunskapsöversikt har haft som syfte att utifrån befintlig forskning redogöra för olika strategier och verktyg som lärare använder sig av för att bidra till flerspråkiga eleverskunskapsutveckling inom matematik. Att kommunicera matematik är både brett och komplext men framför allt centralt i matematikundervisningen. Lärarprofessionen kräver att lärare har den kompetens som krävs och resurser för att kunna planera, genomföra och utvärdera sin undervisningför en språkutvecklande matematikundervisning. Trots detta har brister i undervisningen identifierats som inte erbjuder det stöd som flerspråkiga elever behöver för att behärska det matematiska språket som omfattas såväl av det vardagliga språket och skolspråket vilket har konstaterats av flera forskare (Reierstam, 2020; Truxaw, 2020; Roberts, 2021; Mongillo m. fl.,2019; Meaney m.fl, 2013; Maluleke, 2019; Chikodzi & Kaino, 2021). Metoden för denna kunskapsöversikt har varit en systematisk informationssökning på databaserna ERIC, ERC, Libsearch och Swepub med kombinationer av olika sökord. Den slutgiltiga sökningen grundades från databaserna ERIC och Libsearch. Sammantaget har 12 artiklar från ERIC valts ut varav 2 av dessa är sekundärsökningar från Libsearch. Vid inkluderings- och exkluderingsprocessen kan relevant forskning ha exkluderats av flera skäl, därmed uppmanas läsaren att kritiskt granska resultatet. Sammanfattningsvis redogörs det för olika strategier och verktyg som främjar flerspråkiga elevers delaktighet i matematikundervisningen. Strategierna som redogörs är bland andra hur lärare kan främja inkludering i klassrumssamtal och begreppsinlärning. Det betonas även hur elevernas olika kulturer och språk ska inkluderas i matematikundervisningen. De verktyg som har presenterats är bland andra kodväxling samt olika verktyg som innefattar multimodalitet. Strategierna och verktygen syftar till att öka intresset, deltagandet, motivationen och en kunskapsutveckling i matematik hos flerspråkiga, dock har ett behov av kompetensutveckling och resurser för att kunna genomföra och utvärdera användningen av dessa i undervisningen identifierats.

I detta examensarbete har en undersökning genomförts med syfte att ta reda på hur gymnasielärare i matematik ser på formativ bedömning, hur detta tar sig uttryck i deras undervisning samt vilka eventuella svårigheter och utmaningar som enligt lärarna kan finnas med formativ bedömning. För att undersöka detta har en kvalitativ metod valts där semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra gymnasielärare i matematik från olika skolor. Intervjuerna har sedan transkriberats och avkodats med hjälp av en tematisk analys.  Resultatet visar att den grundläggande syn på formativ bedömning som lärarna beskriverskiljer sig åt från lärare till lärare. Trots detta finns en del likheter i hur formativ bedömning tar sig till uttryck i deras matematikundervisning samt vilka svårigheter och utmaningar som lärarna upplever. När det kommer till lärarnas utsagor om svårigheter och utmaningar har dessa placerats in under följande sex teman i uppsatsens resultatdel: jobba formativt men tänka summativt; tiden; den totala skolsituationen; klargöra målen för eleverna, svårigheter med feedback; samt svårigheter och eleverna. En slutsats är att lärarna upplever sig möta ett rikt antal svårigheter i sitt arbete med formativ bedömning som också delvis går att hitta i den tidigare forskning på området som presenteras i uppsatsen.

Studiens förväntade kunskapsbidrag är att tillhandahålla en uppfattning om hur rektorer organiserar uppdraget för specialläraren med inriktning matematikutveckling i skolans organisation. Studien förväntas även bidra med insikter om hur rektorer ger speciallärarens mandat att utveckla matematikundervisningen och ge möjlighet att ge alla elever förutsättningar att nå kunskapsmålen i matematik.  Syftet med studien är att utforska och analysera rektorers syn på speciallärarens mot matematikutveckling roll på organisationsnivå i det systematiska kvalitetsarbetet, och grupp- och individnivå kring matematikundervisningen. Genom att intervjua rektorer och speciallärare med inriktning matematikutveckling ges en heltäckande bild av hur rektorns ledarskap påverkar speciallärarens roll med inritning matematikutveckling och mandat i skolorganisationen.  Studien har de teoretiska utgångspunkterna grundats i system-, organisationsteori och specialpedagogiska perspektiv. Denna kombination av teorier ger en möjlighet att analysera hur rektorn använder speciallärare med inriktning matematikutveckling i skolans organisation.  Studien har en kvalitativ ansats med metoden semistrukturerade intervjuer.  Intervjuerna genomfördes med sex rektorer och sex speciallärare med inriktning matematikutveckling på sex olika skolor. Samtliga sex skolor har samma huvudman.  Rektorer och speciallärare med inriktning matematikutveckling arbetar inom samma skola. Intervjuerna är transkriberade och analyserade utifrån tematisk analys.  Resultaten visar att rektorerna spelar en avgörande roll i att definiera och stödja specialläraren med inriktning matematikutveckling, bidrag till systematiska kvalitetsarbetet av matematikundervisningen och specialpedagogiska insatser för elever i behov av stöd. Rektorerna och speciallärarna identifierar både framgångsfaktorer och utmaningar i samverkan mellan speciallärare med inriktning matematikutveckling och matematiklärare. Framgångsfaktorerna inkluderar strategisk användning av speciallärarnas kompetens för att förbättra tillgängligheten och kvaliteten på undervisningen. Utmaningarna relaterar till brist på resurser och behovet av ökad kompetensutveckling. Rektorernas stöd anses vara kritiskt för att speciallärarna ska kunna bidra till skolans systematiska kvalitetsarbete och därmed utveckla matematikundervisningen, vilket är avgörande för att skapa inkluderande lärmiljöer som främjar elevers matematikutveckling. I studien undersöks rektorers syn på speciallärarens roll i matematikundervisningen, med fokus på specialpedagogiska synvinklar. Resultatet visar vikten av samverkan för att utveckla matematikundervisningen och skapa inkluderande lärmiljöer. Resultatet visar även att rektorns stöd för speciallärarnas möjlighet att förbättra matematikundervisningens inkluderande strävan är avgörande. Studiens resultat visar att det finns strategier för hur rektor, speciallärare med inriktning matematikutveckling och matematiklärare kan samverka på organisations-, klass- och individnivå för att uppnå en inkluderande matematikundervisning med särskilt fokus på elever i behov av stöd.

Att i sin undervisning uppnå att elevernas behov tillgodoses och att de ges förutsättningar för ett effektivt och optimalt lärande kan ses som en utmaning. Ett sätt att arbeta med det är att välja ett läromedel som stöttar läraren i det arbetet. Ett läromedel som kan användas med syfte att förbättra kvaliteten på matematikundervisningen är Singma som bygger på den metod som används för att undervisa i Singapore. Examensarbetets syfte var därför att undersöka hur lärare differentierar matematikundervisningen i mellanstadiet vid användning av den så kallade Singaporemodellen genom läromedlet Singma. Detta genomfördes genom en kvalitativ studie där intervju och observation användes som metod för datainsamling. Datan analyserades med hjälp av Tomlinsons ramverk för differentiering. Utav ramverkets tre nivåer så riktades detta arbete till att undersöka den tredje nivån för hur lärare differentierar utifrån elevers olika behov. Den tredje nivån innefattar elevers beredskap, intresse och lärandeprofil. Undersökningen genomfördes på två skolor där totalt tre lärare studerades i deras arbete. Den insamlade datan resulterade i tre slutsatser. Dels att lärarna kombinerade att utgå från läromedlet med att blanda in annat material vid sin differentiering.  Dessutom genomfördes lektionerna generellt sett så som de var planerade. Slutligen drogs slutsatsen att såsom Singaporemodellen används i Sverige genom läromedlet Singma inte är komplett för att täcka alla aspekter kopplade till beredskap, intresse samt lärandeprofil hos elever. Som en del av läraryrket är det viktigt att vara medveten kring de styrkor och svagheter som respektive läromedel har. Där kan denna studien ses som ett redskap för lärare att navigera, specifikt kopplat till Singaporemodellen.

Denna fallstudie undersöker ett matematikklassrum för mellanstadieelever. Studiens syfte är att identifiera sociomatematiska normer, hur dessa uppstått samt hur normerna påverkar undervisningen. Sociomatematiska normer är specifika för matematikklassrummet och avgör vad i den matematiska interaktionen som blir det ”normala” (Yackel & Cobb, 1996). Studien utgår från Cobbs och Yackels (1996) socialkonstruktivistiska sätt att se på lärande, där lärande uppstår både i en social och individuell kontext. Metoder som används för insamling av data är klassrumsobservationer samt enkät och intervju med läraren. Resultatet visar att de sociomatematiska normerna som kan identifieras i klassrummet består av både lärarens och elevernas matematiska föreställningar samt praktiska förutsättningar. Resultatet visar även att både de etablerade samt ännu inte förmodat gemensamma sociomatematiska normerna påverkar varandra. Studien implicerar en samsyn kring rådande normer för att kunna etablera önskvärda normer. En slutsats från studien är vikten av att vara medveten om och nyfiken på elevernas matematiska föreställningar, för att etablera de sociomatematiska normer läraren vill ska råda.

Syftet med denna studie var att i fyra läromedel avsedda för matematikundervisning i årskurs 3 granska förekomsten av uppgifter som uppmuntrar eleverna till samarbete och kommunikation och även utforska i vilka delar av läromedlet som dessa uppgifter återfinns. Vidare var syftet att granska vilken form av samarbete som läromedlen uppmuntrar till och vad för sorts uppgifter som anses vara mest lämpade för samarbete. För att uppnå studiens syfte och besvara forskningsfrågorna genomfördes en innehållsanalys med både kvantitativa och kvalitativa inslag. Förekomsten och fördelningen av samarbets- och kommunikationsuppgifter analyserades genom en kvantitativ innehållsanalys. Därefter tillämpades ett kvalitativt tillvägagångssätt vid analysen av den insamlade kvantitativa data. Resultatet av studien visar på att det i läromedlen förekommer en variation i antalet uppgifter som inbjuder till samarbete och kommunikation. Vidare åskådliggör resultatet lärarhandledningens betydelsefulla roll och värdet av att lärare använder sig av hela läromedlet och inte enbart läroböckerna, då det i alla fyra läromedel visade sig att mer än hälften av samarbets- och kommunikationsuppgifterna tillkom vid användandet av lärarhandledningen. Samarbete i par är gemensamt för alla de analyserade läromedlen den vanligaste kommunikationsformen som eleverna uppmuntras till och där det främst handlar om uppgifter av problemlösande karaktär.

Syftet med studien är dels att undersöka och få en större uppfattning om hur lärare upptäcker elever som har en särskild begåvning i matematikämnet. Men även undersöka hur lärare utmanar och stimulerar elever med särskild begåvning i matematikundervisningen. Enligt Skolverkets undersökning beräknas 5% av Sveriges skolelever vara särskild begåvade men studier som är gjorda av andra forskare visar att särskilt begåvade elever inte fått tillräckligt stöd för att de ska kunna utveckla sin fulla kunskapspotential, vilket grundar sig i att de inte har blivit uppmärksammade och identifierade som särskilt begåvade av lärarna (Persson, 2010). I en forskningsstudie kom det fram att lärare kan bli osäkra på deras ämneskunskaper i jämförelse med vad eleverna redan kan. Vidare menar hon att detta kan leda till att dessa lärare förminskar elevernas förmågor när de ser att de kan mer än dem själva. De teoretiska ramverken som denna studie förhåller sig till är forskaren Renzullis egna teori om identifiering av särskild begåvade som han kallar för The three conception of giftedness och differentieringsmetoden som forskaren och författaren Liljedahl benämner ABC-metoden. Till studien har en kvalitativ metod använts och undersökningen genomfördes genom digitala semistrukturerade intervjuer av fem yrkesverksamma matematiklärare från olika grundskolor runt om i landet. Den insamlade data har genom en tematisk analys bearbetats och det visar att matematiklärarna som deltog använde egna observationer och iakttagelser i undervisningen för att upptäcka särskilt begåvade elever. Den mest vanliga metoden som lärare använde för att identifiera elevernas kunskapsnivå är genom att testa av dem i olika moment i matematiken för att veta varifrån de ska utveckla sin kunskap ännu mera. Iakttagelserna var baserade på lärarnas egna kunskaper om hur en särskilt begåvad elev ter sig, vilka egenskaper de har och hur de beter sig i undervisningen. Vidare visar studien att matematiklärarna som deltog i undersökningen hade ett tillvägagångssätt för att utmana särskilt begåvade elever. Detta i form av accelerering och berikning som till exempel att ge dem extra material, låta dem arbeta i matematikböcker för högre årskurser eller låta dem vidareutveckla sina befintliga kunskaper inom ett matematisk område med hjälp av digitala verktyg, så som programmering. / The purpose of the study is to get a deeper understanding of how teachers discover gifted pupils mathematics in Swedish primary schools. But also how teachers challenge and stimulate gifted pupils in mathematics. According to Skolverket it have been discovered that 5% of Sweden's school pupils are gifted, but according to a study it shows out that gifted pupils have not received enough support to develop their giftedness, and that is because of that they have not been identified as gifted by their teachers. Another study shows that teachers can become unsure of their knowledge in comparison to what the gifted students know. Due of that it can lead to these teachers diminishing the pupils' abilities, when they see that the gifted pupils can solve more advanced math tasks than themselves. The theoretical approach from this study is Renzulli's own theory in order to identify the gifted pupils, which he calls The three conception of giftedness and also a differentiation method from Liljedahl which is called the ABC method. A qualitative method has been used for the study and the survey was carried out through digital semi-structured interviews of five mathematics teachers from different primary schools around the country. The collected data has been processed through a thematic analysis and it shows that the mathematics teachers who participated in this study uses their own observations to discover particularly gifted students. The observations were based on the teachers' own knowledge of how a particularly gifted student behaves, what character they have and how they behave. The most common method that teachers used when they want to see how long their gifted pupils have come in their knowledge is by testing them in different areas of mathematic and therefore develop their knowledge even more. Furthermore, the study shows that the mathematics teachers who participated in the survey had a teaching method in order to challenge the gifted pupils. The teaching method is that they use acceleration and enrichment, such as giving them extra material, letting them work in mathematics books for higher grades or developing their existing knowledge furthermore with digital tools.

Studiens övergripande mål är att utifrån ett antal lärares och speciallärares upplevelser och erfarenheter bidra med kunskap om elever med språkstörning kopplat till matematikundervisning i årskurs 3–6. Studiens syfte är att identifiera vilka svårigheter elever med språkstörning kan möta i matematikämnet enligt lärare och speciallärare. Syftet är även att beskriva vilka framgångsfaktorer och utmaningar som enligt lärare och speciallärare kan finnas i utformandet av en gynnsam matematikundervisning för elever med språkstörning. Metoden för denna studie är personliga semistrukturerade intervjuer med sju lärare och fem speciallärare. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och tolkas utifrån hermeneutisk ansats. Resultatet visar att språket beskrivs ha en central roll i matematikämnet och att elever med språkstörning möter flera språkliga svårigheter i ämnet, samt svårigheter inom taluppfattning. En slutsats är därmed att det är av stor betydelse att tidigt arbeta med matematiskt språk och innehåll parallellt. Ytterligare en slutsats är att lärares och speciallärares kunskap och kompetens om språkstörning kopplat till matematik, elevers delaktighet och samarbete mellan pedagoger, elevhälsa och vårdnadshavare, upplevs spela en avgörande roll för hur elever med språkstörning lyckas i skolan. Resultatet visar på betydelsen av kartläggning, utredning, utvärdering och formativ bedömning, samt upplevda framgångsfaktorer utifrån stöttande, multimodala och elevaktiva arbetsmetoder och anpassningar. Slutligen är en av studiens slutsatser att de främsta utmaningarna upplevs vara av kunskapsmässig, organisatorisk och materialmässig art. Eftersom samtliga informanter önskar mer kunskap inom området ses det som betydelsefullt att språkstörning tas upp i lärar- och speciallärarutbildningar med inriktning matematik och i kompetensutvecklingsinsatser i skolan.