Digitaliseringen tar idag allt större plats inom skolans verksamhet. Att använda digital utrustning är idag en förutsättning för en framgångsrik undervisning. Tidigare forskning visar däremot att en stor del av dagens yrkesverksamma lärare känner behov av mer utbildning i att använda digitala verktyg i undervisningen. Utöver digitala verktyg framhålls även andra aspekter för en lyckad undervisning. En av dessa är återkoppling till eleverna. I denna studie undersöks sambandet mellan dessa två delar i undervisningen. Syftet med denna studie är att undersöka hur digitala verktyg används i matematikundervisningen i årskurserna F-3 samt hur återkoppling genomförs till eleverna vid arbete med digitala verktyg. Vidare undersöks även om det finns något samband mellan användningen av digitala verktyg i undervisningen och lärarens tekniska kunskaper.  Studien genomfördes genom en kombination kvantitativa enkäter med inslag av kvalitativa intervjuer. Urvalet av respondenter till studien var yrkesverksamma lärare i årskurserna F-3. Enkäten skickades till tre skolor samt till en lärargrupp på Facebook, totalt besvarades enkäten av 40 respondenter. Informanterna till intervjuerna var två lärare som arbetade i årskurs ett respektive årskurs två. Resultaten från studien visar att alla deltagande respondenter använder sig av digitala verktyg vid något tillfälle i sin undervisning. Hur ofta och vilka digitala verktyg som används skiljer sig åt mellan olika lärare med det vanligaste och mest förekommande är att bärbara datorer och surfplattor används vid undervisningen och att det förekommer en till två gånger per vecka. Resultaten visar att en stor del av lärarna genomför återkoppling till sina elever när de arbetar med digitala verktyg. Undersökningen visar att formativ återkoppling är mest förekommande och att det ofta sker muntligt. Resultaten har även visat att återkoppling via den digitala resurs som eleverna arbetar med är en vanligt förekommande återkopplingsmetod när arbete med digitala verktyg genomförs.  Slutligen visar resultaten att det inte verkar finnas något samband mellan användningen av digitala verktyg och lärarens tekniska kompetenser. Överlag tyder resultaten från studien på en positiv inställning till att använda digitala verktyg i matematikundervisningen.

Matematikböcker är ett vanligt inslag i matematikundervisning runtom i Sverige och i många andra länder. De kan användas som ett planeringsverktyg för läraren och de kan anses vara värdefulla källor för material och struktur. Samtidigt finns det de lärare som väljer att utesluta matematikboken ur sin undervisning, vilket kan väcka frågor om matematikbokens roll och värde i skolan. I följande enkät- och intervjustudie undersöktes lärares erfarenheter av och tankar kring matematikböcker i undervisning. Dels syftade studien till besvara på vilket sätt och till vad matematikböcker används. Dels var det av intresse att skapa förståelse för vad som ligger till grund för lärares val av matematikbok. Ett ytterligare syfte var att skapa inblick i hur matematikundervisning utan matematikbok kan bedrivas och se ut. Ett bekvämlighetsurval användes till studien och deltagarna bestod av 47 lärare. Av dessa 47 undervisade 34 stycken i årskurserna 1–3 och 13 av dem undervisade i årskurserna 4–6. Undersökningen bekräftade att matematikboken ofta används till elevarbete och är ett viktigt arbetsverktyg för många lärare. Å andra sidan har lärare inte alltid möjlighet att fritt välja matematikbok utan behöver ibland anpassa sig efter vissa faktorer, exempelvis arbetsplatsens (skolans) ekonomiska förutsättningar. Därutöver visade studien att verktyg och arbetsformer som förekommer i klassrum där läraren undervisar utan matematikbok likaväl kan förekomma i klassrum där en matematikbok är inkluderad. Således drogs slutsatsen att skillnaderna mellan undervisningsformerna inte nödvändigtvis behöver vara stora eller kopplat till användning av matematikböcker.

Under covid-19 ökade användandet av digitala verktyg och plattformar drastiskt och idag ser vi att pandemin satt en prägel på matematikundervisningen. Syftet med arbetet är att, med hjälp av en kunskapsöversikt, undersöka vilka utmaningar och möjligheter lärare möter i samband med användandet av digitala verktyg i matematikundervisning. Kunskapsöversikten grundar sig i 15 valda artiklar som hittats via en systematisk litteratursökning. Resultatet visar att de främsta möjligheterna för lärare är feedback i realtid, kunskapskartläggning och unika funktioner för representation med potential att öka verklighetsförankringen medan utmaningarna är; integrering av digitala verktyg i linje med läroplanen, ökad arbetsbelastning och att den sociala interaktionen riskerar att minska. Ur kunskapsöversikten kunde slutsatsen dras att användandet av digitala verktyg i undervisningen ställer krav på utformningen av verktyget men även på lärarens användande. Det visade sig även att formella utbildningar för nya digitala verktyg är få, dock anses regelbundet användande vara ett välfungerande alternativ.

I dagens skola lämnar ett antal elever årskurs 9 utan godkänt betyg i matematik, trots att styrdokumenten trycker på elevens rätt att få det stöd som krävs för att nå dit. Studiens syfte är att inför vår kommande yrkesutövning som speciallärare och specialpedagog få ökad kunskap om vad som utmärker skolor där eleverna när de går ut årskurs nio under flera år i rad nått högre resultat än förväntat när det gäller måluppfyllelse i matematik samt vilka faktorer lärare, speciallärare, specialpedagoger och rektorer ser som viktiga för att kunna utföra ett gott arbete med goda resultat för alla elever. Detta är relevant då speciallärare som specialpedagoger kan ha arbetsuppgifter med koppling till utveckling av arbetet på skolnivå och det bland annat behöver ta hänsyn till lärares förståelse för sitt uppdrag. I studien fokuseras det främst på skolor som är framgångsrika i matematikundervisningen och vilka gemensamma faktorer som är utmärkande; i undervisning, i organisation, i det specialpedagogiska arbetet. Studien bekräftar bl.a. betydelsen av lärarkompetens, goda professionella relationer, varierad undervisning, att man utgår från elever kunskapsnivå samt lärares trivsel och förutsättningar för samarbete med kollegor.

Matematikundervisning i skolan är ett aktuellt ämne i dagens samhälle där resultaten från olika kunskapsutvärderingar inom matematik såsom PISA och TIMSS är omdiskuterade ämnen. Något som har visat sig att många elever har svårt med är textuppgifter. Detta på grund av deras komplexitet och att det kräver många olika förmågor av eleven för att lösa dem. Denna studie syftar på att identifiera och synliggöra lösningsstrategier som eleven använder och resonerar kring i mötet med textuppgifter samt möjligheter och begränsningar med varje strategi. För att besvara studiens frågeställningar samlades empirin in under intervjuer med elever där de löste textuppgifter och förklarade sitt tillvägagångssätt och strategier. De lösningsstrategier som framkom under intervjuerna delades in i typer där en skillnad mellan vilka strategier eleverna använde och vilka de resonerade kring kunde urskiljas. Två centrala aspekter kunde identifieras i studien som är viktiga i förhållande till lösningens effektivitet. Dessa centrala aspekter är hur lösningen struktureras och hur eleven tolkar uppgiften.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka matematiklärares uppfattningar av utmaningar för differentieringen av undervisningen i helklass samt erfarenheter av att utforma undervisningen så att den tillgodoser alla elevers behov. För att svara på studiens syfte har vi valt en kvalitativ forskningsansats. Datainsamlingen genomfördes med åtta semistrukturerade intervjuer av verksamma matematiklärare i årskurs ett till sex. För att tematisera det insamlade datamaterialet användes en kvalitativ tematisk analys som genomsyrades av det sociokulturella perspektivet. Även ledning och stimulans har varit en central utgångspunkt. Studien resulterade i fyra teman: utmaningar med differentierad undervisning i helklass, möjligheter med differentierad undervisning i helklass, pedagogisk och social lärmiljö samt fysisk lärmiljö. Studiens slutsats är att lärarna har en medvetenhet om alla elevers olikheter och försöker utforma en undervisning efter alla elevers olika behov. Förändringar inom skolans organisation på olika nivåer kan göra skillnad för en positiv utveckling för den enskilde eleven.

Ur ett historiskt perspektiv är ett traditionellt problem för matematikämnet att det anses som”rent” och är fritt från etiskt och socialt ansvar, ett ämne där etik inte förekommer (Chiodo &Clifton 2018). Således ställdes frågan om det verkligen kan vara på det sättet även 2023? Följande arbete är en kunskapsöversikt vars syfte är att belysa forskning som kännetecknar etik inom matematikundervisningen. Frågeställningen som användes för att uppfylla kunskapsöversiktens syfte var: ● Hur kännetecknas etik inom matematikundervisningen i forskningen? För att besvara forskningsfrågan utgår kunskapsöversikten från Eriksson-Barajas, Forsberg och Wengström (2013) sex-steg-modell för litteratursökningen och urvalsprocessen. De forskningsartiklar som kunskapsöversikten bygger på är framtagna genom ett antal sökningar i olika databaser, primärt ERIC, Primo och ProQuest Central. I sökprocessen användes artiklar som är relevanta för vårt syfte samt att i ett tidigt stadie definiera urvalskriterierna som omfattar bland annat årtal, det vill säga artiklar publicerade under perioden 2013–2023, att samtliga valda artiklar skulle vara Peer Reviewed och att artiklarna tar upp etik i just matematikundervisning och inte etik inom skolväsendet i stort. Resultat från kartläggningen av forskningsartiklarna som tar upp etik i matematikundervisningen, visar på att etik är allestädesnärvarande i matematikundervisningen, även om etiken kan ta sig olika uttrycksformer, exempelvis relationen mellan lärare och elever men även i valet av metod och pedagogik och hur lärare förhåller sig till dessa. Utifrån kartläggningen framkom även att etik är ett komplext och mångfacetterat begrepp vilket gör det till ett begrepp som är besvärligt att skapa en övergripande bild och definition av.

Denna studies syfte var att få mer kunskap om hur lärare kan synliggöra matematiken i sin undervisning i grundskolan, med hjälp av olika representationsformer. Vi valde semistrukturerade intervjuer som metod och 12 legitimerade och verksamma lärare deltog. Studiens resultat tyder på att olika representationsformer används av lärare för såväl yngre som äldre elever, även om lärare till äldre elever också talade om betydelsen av en successiv övergång till det abstrakta. Resultatet visade att lärare synliggör matematiken med hjälp av kroppen och rösten, konkret material, illustrationer, verbalt språk samt symboler. Möjligheter som framträdde var att synliggörande underlättar elevers förståelse och kan upplevas lustfyllt. Hinder som framträdde var att synliggörandet tar mer tid och att det finns en risk för distraktion. Resultatet tyder på att elever som förstår hur olika representationer kan användas får en ökad självständighet i sitt kunskapsinhämtande. Vi fann också flera möjliggörande faktorer som påverkade undervisningen och elevers syn på materialet i klassrummet. En slutsats visar att elever bör ges utrymme att lära sig om olika representationsformer samt ges möjlighet att använda dessa i sin matematikutveckling. En för snabb övergång från det konkreta till det abstrakta riskerar att elever inte tillägnar sig den förståelse som krävs för högre studier i matematik.

Syftet med denna studie var att undersöka högstadiematematiklärares perspektiv på digitalisering i klassrummen, samt vilka för- och nackdelar de möter när de använder digitala verktyg. Forskningsfrågorna som jag utgick ifrån i min studie var: 1) Vilken syn har matematiklärare för årskurs 7–9 angående digitalisering i matematikundervisningen? 2) Hur ser matematiklärare för årskurs 7–9 på begreppet effektiva digitala verktyg i matematikundervisningen? och 3) Vad ser matematiklärare i årskurs 7–9 som för- och nackdelar med digitalisering i matematikundervisningen? Uppsatsen bygger på en kvalitativ analys som gjordes utifrån de intervjuade högstadiematematiklärarnas erfarenheter och upplevelser. Intervjuerna studerades utifrån två teoretiska perspektiv, nämligen det sociokulturella och fenomenografiska. Utifrån resultaten i min undersökning så anser sig matematiklärarna i årskurs 7–9 behöva förbättra sin digitala kompetens till följd av den ständiga digitala utvecklingen i vårt samhälle. Digitalisering innebär enligt högstadiematematiklärarna användningen av digitala verktyg i det dagliga livet. Effektiviteten av de digitala verktygen i matematikundervisningen visade sig variera, där de upplevdes som mest effektiva när eleverna fick möjlighet att interagera med dem, som till exempel appar, medan effektiviteten hos dem sjönk då eleven var passiv, till exempel vid filmtittande. Lärarens stöttning (scaffolding) av eleverna ökade effektiviteten hos de digitala verktygen. Fördelar med digitala verktyg uppgavs bland annat vara att de gjorde undervisningen mer individanpassad och främjade lärandet medan nackdelar som framhölls till exempel var att de kunde påverka elevernas koncentrationsförmåga och göra dem mindre produktiva. Ett förslag till vidare forskning är att undersöka elevers uppfattning om digitalisering och de digitala verktygens användning inom matematikundervisningen.