Syftet med denna intervjustudie är att erhålla djupare förståelse för betydelsen av att använda laborativt material vid undervisning i matematik inom grundsärskolan. Undersökningen gjordes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer där sex lärare som undervisar i matematik på grundsärskolan deltog. Datamaterialet har analyserats med hjälp av en tematisk analys. I intervjuerna undersöktes på vilka sätt lärare använder sig av laborativt material i sin matematikundervisning och varför, men även vilka möjligheter och utmaningar som finns i arbetet. Resultatet visar att laborativt material är en central del i undervisningen i matematik i grundsärskolan och att det används för att göra den abstrakta matematiken mer konkret och vardagsnära. Vidare visar resultatet att materialet även används för att väcka motivation och intresse. Det framgår i studien att laborativt material bidrar till att elever kommunicerar mer, med varandra och med läraren. Det finns också utmaningar med laborativt material och i denna studie blir det tydligt att det lätt kan bli för mycket lek med materialet.

Till följd av den allt mer förekommande användningen av digitala verktyg i samhället, har skolan anpassat sig därefter. År 2017 fattades ett regeringsbeslut (U2017/04119/S, s.3) om att den svenska skolan ska värna om att utveckla en högt belägen digital färdighet för alla som är verksamma i skolans dagliga praktik. Tidigare forskning visar att det finns potential för bättre förståelse och ökad motivation i matematik, men det råder en brist på forskning som styrker att resultaten förstärks genom digitala verktyg. Med hänsyn till regeringsbeslutet samt tidigare forskning, är syftet med den här litteraturstudien således att undersöka vad senare forskning säger om de effekter digitala verktyg har på matematikundervisningen med hänsyn till klassrumsklimat, inställning och lärande. Frågeställningen och utgångspunkten för den här litteraturstudien är således: Vilka effekter har matematikundervisning med digitala verktyg på klassrumsklimatet, lärare och elevers inställning och elevers lärande i matematik? Med utgångspunkt i frågeställningen har tio artiklar inkluderats och analyserats genom en tematisk analys. Utifrån den tematiska analysen identifierades tre huvudteman, vilka ligger till grund för litteraturstudiens resultat. Resultatet indikerar att digitala verktyg har en inverkan på elever och lärares inställning, likväl potential till att öka elevers förståelse och bidra till ett positivt klassrumsklimat. Dock förmår inte resultaten i denna litteraturstudie, likt tidigare forskning, att finna bevis på att implementering av digitala verktyg förstärker elevers studieresultat.

I tidigare genomförda studier finns konstaterat att språkets betydelse och inkluderande lärmiljö spelar roll i lärandet av matematik i skolan. Forskningsfältet visar även att samverkan i skolan mellan olika yrkeskategorier och lärarnas bemötande av de flerspråkiga eleverna i matematikundervisningen påverkar elevernas matematiska utveckling.Syftet med denna studie är att bidra till kunskap om hur lärare i sin undervisning kan ge flerspråkiga elever goda förutsättningar för att utvecklas i matematik. Metoden för arbetet har varit kvalitativa semistrukturerade intervjuer av fyra olika typer av lärare (sammanlagt 5 intervjuer). Det empiriska materialet har systematiserats genom en teoretisk tematisk analysmetod, och har sedan skrivits fram i ett vetenskapligt och sociokulturellt sammanhang för att utifrån olika teman dra slutsatser.Resultatet av studien visar att lärarna lyfter fram olika möjligheter och utmaningar i undervisningen som gynnar de flerspråkiga eleverna i matematikundervisningen. Framför allt framhävdes att eleverna behöver skapa sig en uppfattning om matematiska begrepp och vikten av språkutvecklande arbete. Lärarna berättar att det kan vara avgörande för de flerspråkiga eleverna att få möjlighet att använda sig av artefakter i matematikundervisningen och att eleverna ges tid och får chans att repetera de olika matematikmomenten. Studien visar även några olika arbetssätt som handlar om hur vi i skolan kan hantera de olika utmaningarna när det gäller de flerspråkiga elevernas matematikutveckling. Resultatet visar att det kan vara betydelsefullt att få använda sina olika språk i matematiken och att skolan då har stort behov av studiehandledare. Fortsättningsvis kan det vara till hjälp för eleverna att samarbeta med andra elever med samma modersmål för att sedan prova på att arbeta med liknande uppgifter med svensktalande klasskamrater. Resultatet visar även att det relationsbyggande arbetet i skolan är angeläget för att eleverna ska våga utmana sig själv i matematikarbetet. Slutligen visar resultatet att ett positivt och respektfullt samarbete med vårdnadshavare kan vara av stor vikt för elevens matematiska framgångar.

Detta utvecklingsarbete har haft som syfte att undersöka hur det påverkar högstadieelever som uppvisat svårigheter att nå upp till godkänt betyg i matematikämnet att få samarbeta när de ska försöka lösa problemlösningsuppgifter inom matematik. En grupp bestående av 15 elever i åk 7 på en skola har fått försöka lösa tre uppgifter enskilt och en uppgift i par samt svarat på en utvärdering och sedan har elevlösningarna och svaren på utvärderingen analyserats. Resultatet av dessa analyser har visat att eleverna i högre grad fått bättre resultat på uppgiften de fick försöka lösa i par än uppgifterna de fick försöka lösa enskilt, att eleverna för det mesta visat fler av de matematiska förmågorna när de fått samarbeta än när de jobbat enskilt samt att de flesta elever upplevde att det gick bättre när de fick samarbeta. Det visar även att det verkar ha haft en något positiv påverkan när eleverna först hade fått samarbeta på en uppgift och sedan fick försöka lösa en liknande uppgift enskilt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med matematikundervisning i förskolan. Undersökningen är kvalitativ och metoden är deltagande observation, med fyra observationer på förskola. Det insamlade materialet analyserades sedan genom en tematisk ansats och sammanställdes till observationstabellen för vidare analys. Den teoretiska utgångspunkten är baserad på Alan Bishops (1997) sex matematiska aktiviteter: räkna, leka, designa, mäta, lokalisera och förklara. För att undersöka pedagogers arbete, förbereda oss två frågeställningar som bygger på arbetet. Resultaten visade att pedagogerna dagligen använde Bishops matematiska aktiviteter i förskolans matematikundervisning.

Detta examensarbete undersöker vad lärare uppfattar om elevernas motivation och självkänsla vid arbete av kooperativt lärande i samband med matematikundervisningen. Vi har också valt att undersöka vad lärarna uppfattar om för- och nackdelar med att arbeta med kooperativt lärande med koppling till elevernas motivation och självkänsla. Genom den kvalitativa studien har lärarnas uppfattning om kooperativt lärande i matematikundervisningen studeras. Utifrån detta har följande frågeställning formulerats: • Vad är lärarens uppfattning om elevernas motivation och självkänsla vid arbete av kooperativt lärande i matematikundervisningen? Som metod för denna studie användes semistrukturerade intervjufrågor med fyra grundlärare inom ämnet matematik. I resultatdelen kan vi se att motivation och självkänsla ökar vid arbete av kooperativt lärande i matematikundervisningen men att det krävs tid och engagemang från lärarens sida. En av utmaningar är att få alla elever att utmana sig själva i det gemensamma matematikklassrummet.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur lärare använder matematikboken i undervisningen samt lärares egna uppfattningar om matematikbokens användning i undervisningen. För att ta reda på detta har en kvalitativ metod använts, där datainsamlingen gjorts genom både observationer och intervjuer. Tre lärare har intervjuats och två klassrumsobservationer har genomförts av vardera lärare där de inkluderade lärarna även efter observationstillfället intervjuades. Metoden valdes för att både undersöka hur läroboken används i undervisningen samt hur lärare ser på deras användning av matematikboken i undervisningen. Studien vill ta reda på lärarnas uppfattning om hur matematikboken används i undervisningen samt på vilket sätt lärare väljer att använda sig av läroboken i planeringen och genomförande av matematikundervisningen. Lärarna förklarar att matematikboken är en stabil grund att utgå från i planeringen för lektionerna eftersom de vet att kursplanen och kunskapskravens delar genomförs. Det intressanta som uppenbarades under det sex klassrumsobservationerna var att lärarna utgick från den följande nivån av användningen av läroboken, vilket betyder att undervisningen utformar sig helt efter läroboken (Qi, Zhang och Huang, 2018). Att läroboken används i en stor utsträckning av matematikundervisningen är någonting tidigare forskning belyser. Orsaken till detta kan vara att matematikböckerna är konstruerade på de sättet att kursplanen och kunskapskraven inom matematiken fastställs i undervisningen. Ytligare något som fastställs i denna studie är att matematikboken har stor påverkan på undervisningen och att den används i hög grad i klassrummet.

Den svenska skolan strävar efter att vara i framkant med utveckling och användning av Informations och Kommunikations Teknologi (IKT) i skolan. I och med att IKT är relativt nytt kan lärare uppleva svårigheter när de försöker applicera detta i undervisningen. Därför syftar denna litteraturstudie till att se vad forskning säger kring användandet av IKT, sett till svårigheter som kan uppstå, effekter av användandet och om det är resultatfrämjande för eleverna. Litteraturstudien baseras på nio artiklar som sökts fram genom databasen Educational Resources Information Center (ERIC) ProQuest interface. I studien har vi sett att IKT kan vara värdeskapande, bidra till ökat intresse och även leda till ökat engagemang. Detta är tre faktorer som tillsammans kan bidra till ökad motivation och ett förbättrat resultat.Resultatet har även visat att det finns ett stort behov av kompetensutveckling bland lärare när det kommer till användandet av IKT.

Elever ges fler möjligheter att förstå matematik om de får samtala och delta i organiserade diskussioner i socialt samspel med andra. Då problemlösningsuppgifter inte har en given lösningsmetod och många gånger kan lösas på flera olika sätt, kan de lämpa sig väl för detta sociala samspel. Problemlösning har dessutom en särställning inom matematik, då det dels är en förmåga som elever genom undervisning ska ges möjlighet att utveckla, dels är en förmåga genom vilka övriga matematiska förmågor kan utvecklas. Trots detta upplevs det ges få eller inga exempel på sådan undervisning, utifrån våra erfarenheter under verksamhetsförlagd utbildning. Syftet med denna empiriska studie är därför att undersöka hur lärare, som bedriver undervisning inom problemlösning med fokus på lärande i socialt samspel, beskriver framgångsfaktorer och svårigheter i årskurs 1–3 såväl som hur implementering skulle kunna underlättas. Studiens empiri baseras på intervjuer med lärare som bedriver denna typ av undervisning och resultatet analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet. Ett gott klassrumsklimat, trygghet mellan elever, att samtliga elever aktiveras och får delge sina lösningsstrategier samt att elever som samarbetar är relativt jämna i sina matematikkunskaper är exempel på framgångsfaktorer som är framträdande i resultatet. Med undervisningen följer vissa svårigheter, exempelvis att lyckas gruppera elever så att utvecklande matematiska diskussioner kan uppstå och att de blir självständiga och tar ansvar för sitt arbete. En annan svårighet som framkommer är bristen på utvecklande problemlösningsuppgifter i läromedel, vilket leder till ett tidskrävande planeringsarbete. Resultatet visar att mer utbildning, kollegialt samarbete, att börja implementeringen tidigt och våga låta den ta tid är betydelsefulla faktorer för att underlätta implementering av den typ av undervisning studien undersöker.

Examensarbetets förväntade kunskapsbidrag är att belysa vikten av att lyssna på elevers röster angående hur de upplever sina matematikerfarenheter, hur de ser på sig själva och matematik, samt vad de anser vara positivt för den egna matematikutvecklingen. Syftet var att öka kunskaperna kring hur matematikundervisning kan utformas utifrån elevers olika behov. Följande frågeställningarna ställdes: - Vad framstår som betydelsefullt i elevernas berättelser om matematik?- Vilka undervisningssätt lyfter eleverna fram som väl fungerande? Vi valde att inspireras av en fenomenologisk ansats utifrån ett sociokulturellt perspektiv där framför allt Vygotskijs teorier kring kommunikation och den proximala utvecklingszonen var i fokus. Metodvalet blev berättelser utifrån ett narrativt perspektiv då de öppnar upp för fritt berättande utifrån ett bestämt ämnesområde. Sex elever i årskurs 6 till 9 intervjuades. Resultatet visade på att eleverna hade hög självkänsla kopplat till matematikämnet. De hade god insikt i vad de behövde för att utvecklas inom matematiken, bland annat lyfte de fram den språkliga kommunikationen som viktig samt att arbeta med problemlösning. Inblicken i elevernas berättelser tillsammans med vad forskningen framhåller fungerar i matematikundervisning bidrar till mer kunskap i vår blivande speciallärarroll, vilken vi kan använda för att hjälpa lärare vidareutveckla sin undervisning till att möta alla elever på deras nivå. Det är tydligt att elever har betydelsefull kunskap vilken bör tas tillvara. Ett av våra uppdrag blir att föra fram vikten av att lyssna på deras röster.