Situationen för lokala medier i Sverige har förändrats stort sedan 1997. Länstidningen Södertälje har rapporterat från staden under hela denna tid. Syftet med denna studie är att kartlägga och jämföra Södertäljes mediekarta 1997 med 2017, samt att jämföra två veckors lokalt innehåll i Länstidningen Södertälje 1997 och 2017. Undersökningen görs i ett medieekologiskt ramverk och studerar med kvantitativa metoder hur LT:s förhållande till källor och andra lokala medier ser ut 2017 jämfört med 1997. Dessutom används intervjuer och annan informationssökning för att kartlägga och förstå Södertäljes mediesituation. Resultatet visar en stad med relativt stark mediebevakning 2017, trots förändringar i mediestrukturerna. Flera medier på andra språk har tillkommit 2017, och SVT har öppnat en lokal redaktion. Resultatet från den kvantitativa innehållsanalysen visar att LT:s innehåll har genomgått förändringar som går i linje med tidigare forskning. Artiklarna är ungefär lika många 2017 som 1997, trots att antalet anställda på tidningen minskat. Andelen blåljusjournalistik har ökat stort och artiklarna innehåller mindre kritik och negativitet. Fördelningen av ämnen mellan artiklar är mer ojämn 2017 än 1997, till exempel har kultur/recensionsartiklar och nyhetsartiklar om kultur minskat medan antalet artiklar om olyckor skjutit i höjden.

Uppsatsen undersöker hur två olika miljöorganisationer kommunicerar på den sociala plattformen Instagram och hur den kommunikationen kan skapa respons hos följarna genom gillamarkeringar och kommentarer. Detta undersöks genom en semiotisk bildanalys där bild och text analyseras på de inlägg som får mest tillika minst respons. Syftet är att undersöka och diskutera respons för att i längden fördjupa förståelsen för hur organisationer kan kommunicera genom grafisk design och vad det får för effekter. Uppsatsen utgår ifrån litteraturstudier i strategisk kommunikation, receptionsteori, medieekologi och semiotik. Analysen visade att respons ofta var kopplat till förståelsen för inläggets mening, hur intresseväckande inlägget var, huruvida mottagarna kunde relatera till inlägget eller om inlägget passade för det valda mediet. Slutligen kunde också konstateras att den ena organisationen kommunicerade mer utifrån att skapa en relation och ett samspel med följaren och att den andra snarare hade en distans mellan organisationen och följaren.

En stark samtida trend inom den svenska barn- och ungdomslitteraturen är dystopier, skildringar av dysfunktionella samhällen. Ungdomsdystopierna skildrar protagonister som tvingas förhålla sig till sönderslagna samhällen, samtidigt som de brottas med vuxenblivande och vänskapsrelationer. Inom genren förekommer skildringar av globala naturkatastrofer, världskrig, meteoritnedslag, miljöförstöring och pandemiska sjukdomar. Flera av de dystopiska ungdomsromanerna har en framträdande miljötematik.    I uppsatsen behandlas fyra ungdomsdystopier av olika karaktär utgivna under 2010-talet. Verken som undersöks är: De Hemlösas stad (2011) av Annika Luther; Feberkvartetten: En sekund i taget (2013), Spring så fort du kan (2014), Som om jag vore fantastisk (2015) och Om du såg mig nu (2017) av Sofia Nordin; Ättlingarna: Hotet (2018), Kampen (2018) och Flykten (2020) av Mats Söderlund samt Slutet (2019) av Mats Strandberg. Syftet med uppsatsen är att diskutera ungdomsdystopins samhällskritiska funktion. I analysen av ungdomsdystopierna används ett ekokritiskt perspektiv.   Miljötematiken har en central funktion i flera av skildringarna och en kritik mot mänsklig inverkan på planeten går att urskilja. I ungdomsdystopierna förekommer många olika mellanmänskliga relationer på individ- och gruppnivå. Relationer existerar även mellan människor, medier och den omgivande miljön. Katastrofen påverkar och omförhandlar dessa relationer och samspelet mellan det mänskliga och det icke-mänskliga. En viktig poäng i uppsatsen är att de ekodystopiska ungdomsromanerna väcker framtidshopp genom att visa på möjligheter att agera och göra skillnad samt att de öppnar upp för fler perspektiv än det mänskliga.

I denna studie har fyra svenskläromedel för gymnasiet studerats i syfte att kartlägga hur olika medier framställs. Utrymmet de ges, konstruktionen av medierna och deras konkurrerande samspel har stått i fokus. En kvantitativ innehållsanalys och en kvalitativ brukstextanalys kombinerades för att uppnå syftet med studien och ett medieekologiskt perspektiv har applicerats när resultaten diskuterats. Resultatet visar att svenskämnets traditioner har ett starkt fäste i läromedlen och att text och muntlig kommunikation ges det största utrymmet i samtliga böcker. Konkurrensen är tydlig och de övriga medierna utgör endast 11 % av böckernas gemensamma utrymme. Det är dessa 11 % som analyserats på djupet. Medierna framställs på mycket varierande sätt om än många av medierna inkluderas utan att avhandlas som ett eget ämnesinnehåll. I regel framställs de analyserade medierna som avhängiga av traditions-medierna – texten och den muntliga kommunikationen. Inkluderingen av de analyserade medierna sker ofta med koppling till textproduktion, textläsning eller muntlig framställning av olika slag.

Syftet med denna studie är att undersöka skärningspunkten mellan traditionella nyhetskanaler och Facebook för att se vilken roll Facebook spelar för de lokala nyhetsaktörerna i Helsingborg. Vi har undersökt Helsingborgs Dagblad, Lokaltidningen Helsingborg, SVT Nyheter Helsingborg och SR P4 Malmöhus för att se hur deras arbetsprocess, nyhetsinnehåll och publikinteraktion påverkas av Facebook. Eftersom medierna besitter makt att sätta dagordningen för vad människor får för information har vi använt oss av teorier kring nyhetsvärdering, nyhetsurval och agendasättande i vår studie. För att i ett större perspektiv se vilken roll Facebook spelar för den lokala journalistiken i Helsingborg har vi även använt oss av medieekologisk teori. Vår undersökning består av en kvantitativ och en kvalitativ del. Den kvantitativa delen är en innehållsanalys av de fyra lokala nyhetsaktörernas innehåll, där vi jämfört publiceringen i traditionella kanaler med publiceringen på Facebook. Vi har även undersökt publikens reaktioner på det publicerade innehållet. Den kvalitativa delen består av fyra intervjuer med en representant från varje undersökt nyhetsaktör. Syftet har bland annat varit att få mer information om hur de uppfattar att Facebook påverkar deras arbetsprocess. Resultaten visar att Facebook påverkar de traditionella nyhetsaktörerna på orten, men i olika grad. Den tydligaste skillnaden är att Facebook spelar en större roll för de kommersiella tidningarna än för public service-aktörerna. Det publicerade innehållet skilde sig åt mellan de olika kanalerna. Ett framträdande resultat var att brott och rättsfrågor dominerade på Facebook, vilket kan förklaras med att det är snabba händelsenyheter som väcker känslor och engagerar publiken. Resultaten visar att nyhetsaktörerna tycker sig komma närmare sin publik genom Facebook, och att publiken har ökade möjligheter att påverka nyhetsaktörernas nyhetsvärdering, nyhetsurval och agendasättande.

I denna undersökning studeras hur digitala verktyg används på två högstadieskolor i årskurs 8 och hur dessa verktyg möjligtvis kan inverka på elevers musikskapande. Undersökningen är av kvalitativ art och grundar sig på deltagande observationer och semistrukturerade fokusgruppsintervjuer i projekt där elever på olika sätt skapar musik med digitala verktyg. Den genomsyras av ett medieekologiskt- och sociokulturellt perspektiv där empiri grundar sig på utsagor och erfarenheter från tio observationstillfällen och sex intervjuer. I undersökningen framkommer det att digitala verktyg används sällan och i begränsad omfattning i musikundervisningen på de två skolorna. Digitala verktyg erbjuder en direktlänk mellan det klingande ljudet och den visuella representationen, något som ligger i linje med tidigare forskning. Framstående i resultatet är också att flera av eleverna upplever att teknologin på olika sätt står i vägen för dem i musikskapandet. Undersökningen visar också att användandet av digitala verktyg skapar nya förutsättningar för musikskapande och samarbete och att teknologin möjliggör ett mer individanpassat musikskapande som motiverar fler elever. När vi använder digitala verktyg för att skapa, spara och kommunicera ett musikaliskt budskap visar undersökningen att eleverna blir beroende av dessa verktyg för att klara uppgiften. Tillgången till teknologin blir på så vis en förutsättning för att eleverna ska lyckas. Forskningsresultatet visar även att uppgiften som eleverna får inverkar och styr i deras val av produktioner, något som är avgörande för huruvida eleverna uppfattar de digitala verktygen som hjälpmedel i musikskapandet. Både lärare och elever i denna undersökning beskriver en rädsla och oro för en undervisning allt för präglad av digitala verktyg. De menar att det skulle minska utrymmet för ensemblespel och ta bort känslan i musiken som de får från att spela riktiga instrument tillsammans med andra.

Föreliggande magisteruppsats skrivs inom fältet Svenska med didaktisk inriktning (Smdi). Syftet är att undersöka digitalt meningsskapande i olika nätgemenskaper utifrån barnets perspektiv, nämligen sju flickor i årskurs 7 och 8. Forskningsfrågorna fokuserar på drivkrafterna bakom deltagande i olika nätgemenskaper, hur man kommunicerar och interagerar med varandra och vad man lär sig. Studien har en kvalitativ ansats.Metoden är semistrukturerade intervjuer.Studiens övergripande teoretiska plattformär ett sociokulturellt perspektiv på meningsskapande.Med teori och begrepp, som kommunikativ handling, även från medieekologin, multiliteracies och samhälls- och medievetenskapen analyseras vad flickorna ger uttryck för att deras digitala meningsskapande består av.Undersökningen visar att de kommunikativa handlingarna läsande, skrivande, lärande, relations- och identitetsskapande samspelar med olika modaliteter, medier och konventioner. De syftar till att inför likasinnade visa upp sig, sina intressen och berättelser, men också om att pröva nya roller och lära sig mer om sig själv.Meningsskapandet handlar även om att kollektivt och i interaktion med andra lösa problemsamt bidra till medskapande för att därigenom bekräfta tillhörigheten inom nätgemenskapen.

Lärare idag är överlag positiva till skolans digitalisering och många använder redan nu digital verktyg i sin undervisning dagligen. I och med att digital teknik har fått en allt större betydelse i skolans vardag, så ställer detta nya krav på lärarens kompetenser och skolans sociala arbete. Digital kompetens handlar om mycket mer än att bara kunna använda en dator och söka information. Om lärare vill använda internet, appar, filmer eller andra digitala verktyg i undervisningen måste skolan skapa en utbildning där man lära sig att använda digitala medier både kritiskt och kreativ för att förstå och utmana de medier som eleverna kommer att möta i livet. I samband med de nya revidering kring skolans digitalisering, som kommer att träda i kraft hösten 2018, har Filmriket skapat en film- och mediepedagogisk webbplattform som bland annat ska bidra till att ge eleverna ett källkritiskt förhållningssätt till rörlig bild genom att öka barn och ungdomars kreativa förmågor och digitala kompetenser med hjälpa av färdiga övningar skapade med utgångspunkt i grundskolans läroplan. Denna studien riktar sig mot filmskapande kopplat till bildämnet och syftar till att undersöka Filmrikets potential i undervisningssammanhang. Genom intervjuer har studien även undersökt lärarnas behov för att möjliggöra utvecklingen av elevernas digitala kompetenser. Studien visar att det finns ett intresse från lärarhåll att arbeta med filmskapande i undervisningen, men att det är viktigt att övningarna är tidseffektiva och att det finns tydliga kopplingar till kursmålen. Problemen som kan uppstå i arbetet med filmskapande är allt som oftast kopplat till skolverksamhetens organisatoriska aspekter och inte verktygen i sig, vilket tyder på att Filmrikets film- och mediepedagogiska webbplattform har potential att bli ett användbart hjälpmedel i grundskolans undervisning.

Syftet med uppsatsen är att undersöka det kollegiala samarbetet i Svensklärarföreningens facebookgrupp Svensklärarna. Studiens centrala begrepp är medskapande kultur, medieekologi och kollegialt samarbete. Metoden består av en närläsning av sidans ytplan, alltså information genererad av sidans grundare, samt tre facebookinlägg med kommentarer. Materialet utgörs av totalt 146 kommentarer och tre inlägg. Analysverktyget består av fyra kategorier som beskriver olika funktioner med professionellt facebookutövande: gruppstabilisering, idéutveckling, kunskapsdelning och självhävdelse. För att undersöka de mer undervisningsnära aspekterna utgår jag från tre didaktiska frågor: vad, varför och hur. Resultatet visade att kunskapsdelningen som skedde i trådarna mestadels var erfarenhetsbaserad. Gruppstabilisering skedde, men även en typ av gruppdestabilisering, idéutveckling skedde mer eller mindre i alla trådar och självhävdelse skedde stundvis. Den didaktiska vad-frågan och hur-frågan berördes explicit, men den didaktiska varför-frågan berördes mer implicit. Den medieekologiska teorin bidrar med förklararingar om de hinder och möjligheter som facebookgruppen erbjuder som professionellt arbetsverktyg för kollegialt samarbete. Stundtals blir gruppen en emotionell avlastning utan tydliga ramar och regler, vilket det kollegiala samarbetet kräver. Materialet visar dock på det omfattande engagemang som finns hos svensklärarkåren. Gruppen Svensklärarna utgör emellanåt en progressiv diskussionsarena som kan ge svensklärarkåren autonomi och inre styrning, i en tid av allt större yttre styrning.

Syftet med föreliggande uppsats har varit att undersöka vilken typ av texter eleverna skriver i gymnasieskolans svenskämne med ett vidgat språkbegrepp. Utifrån ett multimodalt och designteoretiskt perspektiv har de skrivaktiviteter som eleverna erbjudits undersökts för att synliggöra spänningar på olika nivåer. För att ta reda på vilka texter eleverna producerar i svenskämnet och lärarnas bakomliggande resonemang har intervjuer genomförts både med lärare och elever. I svenskämnet får eleverna ta del av multimodala texter men när det gäller deras eget skapande dominerar skriften. Skrift och tal har en tradition av att vara den accepterade formen för representation av kunskap och lärande i svenskämnet. Det förekommer dessutom skillnader mellan de texter eleverna läser i digitala miljöer och de texter som de skriver. Med digitaliseringen av gymnasieskolan förändras de skrivpraktiker som eleverna erbjuds. Det mest framträdande resultatet i undersökningen är de spänningar som utvecklas på olika nivåer. Spänningar förekommer bland annat mellan lärarnas vilja att inkludera multimodala texter i sin didaktiska design och skriftens dominans i styrdokumenten.