<p><p>The industrialization in Sweden has increased the large number of areas that have been contaminated with various types of pollution. One of those sites are the property Höjen 3:24 in Arboga where “Arboga Mekaniska Verkstad” once been. The property wants to increase the use of the old former foundry building with the adjacent “plate-workshop” and believe there are two options for the building: That the building either should be used as a warehouse/concert hall, or rebuilt into a cultural center.</p><p> </p><p>An environmental evaluation has shown that the levels of heavy metals are over the Swedish environmental protection agency guidelines of less sensitive land. The purpose of this report has been to provide possible suggestions for remedial action for these two options and to describe the effects, consequences and costs of the various proposals. It appears from the report that there are two possible solutions to reduce exposure and proliferation of heavy metal pollution in the building. If the building is used for storage and concerts then the pollution should be encapsulated, while if the building is built into a cultural center, it is suggested that the pollutants are to be removed.</p><p> </p><p>In an encapsulation it is suggested that the floor surfaces are reconstructed, the walls must be painted with an elastic paint and all the dust on the beams are to be vacuumed. In addition to the measures proposed is that the ground floor is dug up and the walls are milled down a few millimeters to remove the highest levels of pollutions. But there are some uncertainties and knowledge gaps in the report. It is mainly the economic aspect as calculated using prices from construction firms on the Internet and estimates on the building's size and degree of pollution. There are also gaps and uncertainties about the pollution distribution and dissemination of building materials, soil and groundwater.</p></p> / <p><p>Sveriges utveckling till industriland har gett upphov till att ett stort antal områden blivit förorenade med olika typer av föroreningar. Ett flertal av dessa områden har blivit så förorenade att de riskerar att skada människors hälsa och miljön. Idag har drygt 80 000 potentiellt förorenade områden kartlagts i Sverige och Arboga mekaniska verkstad är ett av dessa förorenade områden. Sverige riksdag har antagit 16 miljökvalitetsmål som ett steg i arbetet mot en hållbar utveckling. Ett av miljökvalitetsmålen är ”Giftfri miljö”. Målet innefattar ett flertal delmål, varvid två delmål behandlar ”Efterbehandling av förorenade områden”.</p><p> </p><p>I Arboga kommun, på fastigheten Höjen 3:24 har Arboga mekaniska verkstad en gång legat som är en före detta mekanisk verkstad där det har tillverkats bland annat järnvägsgods, strykjärn och manglar. Verksamheten bedrevs i ett flertal olika byggnader. På området finns idag till exempel en gammal gjuteribyggnad med angränsande plåtverkstad. Arboga mekaniska verkstad startade sin verksamhet år 1858 och år 1967 lades verksamheten i gjuteribyggnaden ned. Resterande verksamhet lades ned år 1982, när företaget gick i konkurs.  Idag används gjuteribyggnaden med angränsande plåtverkstad endast till lagerlokal.</p><p> </p><p>Med uppdrag från Länsstyrelsen i Västmanland har SGI utfört en inventering av området enligt MIFO fas 2 med statliga medel. Gjuteribyggnaden med angränsande plåtverkstad riskklassades i en MIFO fas 1 utfört av länsstyrelsen till risklass 2, stor risk. MIFO fas 2 utredningen resulterade i att byggnaden klassades ner till risklass 3, måttlig risk. Utredningen i MIFO fas 2 omfattade gjuteribyggnaden samt angränsande plåtverkstad och marken i och omkring dessa byggnader. Det påvisades förhöjda halter av föroreningar i form av tungmetallerna arsenik, koppar, zink och bly. Dessa förhöjda halter har påträffats i framförallt i det äldre sandgolvet, omkring ugnen i gjuteriet samt i marklager med slaggrester. De förhöjda halterna av koppar i området utgör inte någon hälsofara, men de kan däremot påverka markekosystemet i området. Arsenikförekomsten bedöms kunna utgöra en hälsorisk. På vissa platser i gjuteribyggnaden överskrider arsenikhalterna det hälsobaserade riktvärdet för MKM. Vid labbanalys har det visat sig att endast ett prov innehåller halter över MKM, men eftersom antalet prov är begränsat i förstudien kan det finnas fler platser med höga arsenikhalter. Undersökningen tyder på att åtgärder för att förhindra föroreningsspridning samt exponering bör utföras. I första hand bör föroreningarna tas bort och åtgärder som minskar exponeringsrisken bör övervägas i andra hand. De förhöjda metallhalterna kan begränsa markfunktionen i viss mån.</p><p> </p><p>Det finns flera olika saneringsmetoder för att behandla metallförorenad mark. Exempel på några sådana metoder är reaktiva barriärer, jordtvätt och termiska metoder, stabilisering och solidifiering, elektrokemiska metoder samt fytoremediering. För att behandla en förorenad byggnad kan flera olika metoder användas, bland annat: rivning, sanering, forcerad ventilation och inkapsling. Målning kan vara en relativt enkel metod för att kapsla in föroreningarna och minska exponeringsrisken. Syftet med detta examensarbete har varit att ge åtgärdsförslag till saneringen av gjuteribyggnaden med angränsande plåtverkstad utifrån två alternativ inklusive förslagens effekter, konsekvenser och kostnader. Alternativ ett innebär att gjuteriet med angränsande plåtverkstad fortsätter ha lagerverksamhet men i utökad form och att konserter kan anordnas i byggnaden. Detta innebär att en rad åtgärder kan behöva vidtas för att förhindra exponeringsrisken samt spridningsrisken. Byggnaden är dessutom eftersatt och kräver en viss renovering före en utökad användning. Alternativ två innebär att gjuteribyggnaden med angränsade plåtverkstad görs om till ett kulturcentrum med konserthall, museum, hantverksstäder och café. Den gamla industrikulturen ska bevaras så mycket som möjligt. Projektets framtidsversion kräver stora ekonomiska resurser och större saneringsåtgärder än alternativ ett.</p><p> </p><p>De åtgärdsalternativ som förespråkas i båda alternativen är framförallt dammsugning av bjälkar, hårdgöra golvet samt att lägga in en geotextilduk som förhindrar föroreningarnas spridning samt inkapsling av föroreningarna i väggarna i form av målning. Under själva sanerings- och renoveringsarbetet med byggnaden och marken kommer boende och djur- och växtliv inte störas i någon större omfattning, då de boende bor ca 100 meter ifrån fastigheten samt att industriverksamhet redan pågår i området. Industriverksamheten kan i dagsläget ge upphov till buller, vibrationer och andra störningar.</p><p> </p><p>De slutsatser vi kan dra från vårt arbete är att det finns två lösningar för att bevara och öka användningen av byggnaden. Det ena är alternativ ett som bygger på att byggnaden används till lagerlokal och konserthall. I det alternativet kapslas föroreningarna in. Det andra är alternativ två som går ut på att ett kulturcentrum upprättas i byggnaden. För detta alternativ avlägsnas föroreningarna. Alternativ två är ett mer långsiktigt alternativ än alternativ ett med avseende på exponeringsrisk och föroreningsspridning. Däremot är det ur ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv billigare att genomföra åtgärdsförslagen för alternativ ett. Den totala kostnaden som sammanställts är mycket preliminärt och osäker då endast antaganden har gjorts på byggnadens storlek samt hur mycket av jorden som behöver saneras. Det har heller inte tagits någon hänsyn till förarbeten och andra underarbeten.</p><p> </p><p>Det finns osäkerheter rörande gjuteribyggnaden med angränsande plåtverkstad som behöver utredas, främst vid alternativ två. I den gjorda MIFO fas 2 utredningen var antalet prov begränsat, därmed kan fler platser påvisa höga föroreningshalter. I utredningen fann man bland annat enstaka platser i gjuteribyggnaden där arsenikhalterna överskrider det hälsobaserade riktvärdet för MKM. Utredningen tyder på att ingen provtagning har utförts på överbyggnaden av trä. Förorenat byggmaterial är heller inte avgränsat i djup- och ytled.</p><p> </p><p>För fortsatt arbete bör förslagsvis dammet ovanpå bjälkarna i gjuteribyggnaden provtas med ett XRF-instrument först för att se om det finns något arsenik dammet. Detta ska ske enligt ett förläggande som finns från kommunens miljö- och hälsoskyddsenhet. Sedan bestäms vilket alternativ som ska genomföras. Väljs alternativ ett kan åtgärder börja vidtas direkt för att kapsla in föroreningarna. För alternativ två behövs en mer omfattande provtagning genomföras för att ta reda på föroreningsspridning samt föroreningshalter i området. Utifrån resultatet från provtagningen kan en plan för saneringen upprättas och saneringen kan sedan påbörjas, följt av ombyggnad och renovering.</p></p>

This report is the final thesis and the conclusion of the final project that was done during the spring semester of 2009, in the city of Santo Domingo, The Dominican Republic, West Indies by Caroline Knutsson and Kristina Myrberg. The project is based on the field studies that are done in the investigation together with the information from interviews from the construction sites and the collected information from the research. The focus is concentrated in an investigation about the construction techniques that are used, the building materials and the working conditions on the construction site. A study has been done of a Swedish model of urban planning with environmental objects (SAMS), made by the National Board of Housing, Building and Planning (Boverket), and successively applied in a project in South Africa. With the purpose of investigate if it is possible to apply the same model in the Dominican Republic, a review of the current environmental- and urban planning in the country has been done.  Through the studies we think that an introduction of planning with environmental objectives and a development towards a sustainable and ecological society is possible in the Dominican Republic. After field studies on the construction sites, it was relevant to discuss the working conditions and the safety for the constructers. The thesis also deal with the waste problem, since it is a problem that is not taken care of neither in the building sector or in the society. The suggestion is to recycle and reuse more of the waste, especially all the concrete that is used in the buildings. Sweden have come a long way ahead in the questions of sustainable housing and ecological building, to spare and reduce the effect the building sector has on the environment. This is questions of more importance than ever today, when we are seeing the effects of the climate change in the world. An investigation is done of the possibility to apply any of the methods that are used in Sweden today to make the housing more sustainable and environmentally friendly, also in The Dominican Republic. The result is some suggestions of methods and technologies that might be applicable in the Dominican Republic.

The industrialization in Sweden has increased the large number of areas that have been contaminated with various types of pollution. One of those sites are the property Höjen 3:24 in Arboga where “Arboga Mekaniska Verkstad” once been. The property wants to increase the use of the old former foundry building with the adjacent “plate-workshop” and believe there are two options for the building: That the building either should be used as a warehouse/concert hall, or rebuilt into a cultural center.   An environmental evaluation has shown that the levels of heavy metals are over the Swedish environmental protection agency guidelines of less sensitive land. The purpose of this report has been to provide possible suggestions for remedial action for these two options and to describe the effects, consequences and costs of the various proposals. It appears from the report that there are two possible solutions to reduce exposure and proliferation of heavy metal pollution in the building. If the building is used for storage and concerts then the pollution should be encapsulated, while if the building is built into a cultural center, it is suggested that the pollutants are to be removed.   In an encapsulation it is suggested that the floor surfaces are reconstructed, the walls must be painted with an elastic paint and all the dust on the beams are to be vacuumed. In addition to the measures proposed is that the ground floor is dug up and the walls are milled down a few millimeters to remove the highest levels of pollutions. But there are some uncertainties and knowledge gaps in the report. It is mainly the economic aspect as calculated using prices from construction firms on the Internet and estimates on the building's size and degree of pollution. There are also gaps and uncertainties about the pollution distribution and dissemination of building materials, soil and groundwater. / Sveriges utveckling till industriland har gett upphov till att ett stort antal områden blivit förorenade med olika typer av föroreningar. Ett flertal av dessa områden har blivit så förorenade att de riskerar att skada människors hälsa och miljön. Idag har drygt 80 000 potentiellt förorenade områden kartlagts i Sverige och Arboga mekaniska verkstad är ett av dessa förorenade områden. Sverige riksdag har antagit 16 miljökvalitetsmål som ett steg i arbetet mot en hållbar utveckling. Ett av miljökvalitetsmålen är ”Giftfri miljö”. Målet innefattar ett flertal delmål, varvid två delmål behandlar ”Efterbehandling av förorenade områden”.   I Arboga kommun, på fastigheten Höjen 3:24 har Arboga mekaniska verkstad en gång legat som är en före detta mekanisk verkstad där det har tillverkats bland annat järnvägsgods, strykjärn och manglar. Verksamheten bedrevs i ett flertal olika byggnader. På området finns idag till exempel en gammal gjuteribyggnad med angränsande plåtverkstad. Arboga mekaniska verkstad startade sin verksamhet år 1858 och år 1967 lades verksamheten i gjuteribyggnaden ned. Resterande verksamhet lades ned år 1982, när företaget gick i konkurs.  Idag används gjuteribyggnaden med angränsande plåtverkstad endast till lagerlokal.   Med uppdrag från Länsstyrelsen i Västmanland har SGI utfört en inventering av området enligt MIFO fas 2 med statliga medel. Gjuteribyggnaden med angränsande plåtverkstad riskklassades i en MIFO fas 1 utfört av länsstyrelsen till risklass 2, stor risk. MIFO fas 2 utredningen resulterade i att byggnaden klassades ner till risklass 3, måttlig risk. Utredningen i MIFO fas 2 omfattade gjuteribyggnaden samt angränsande plåtverkstad och marken i och omkring dessa byggnader. Det påvisades förhöjda halter av föroreningar i form av tungmetallerna arsenik, koppar, zink och bly. Dessa förhöjda halter har påträffats i framförallt i det äldre sandgolvet, omkring ugnen i gjuteriet samt i marklager med slaggrester. De förhöjda halterna av koppar i området utgör inte någon hälsofara, men de kan däremot påverka markekosystemet i området. Arsenikförekomsten bedöms kunna utgöra en hälsorisk. På vissa platser i gjuteribyggnaden överskrider arsenikhalterna det hälsobaserade riktvärdet för MKM. Vid labbanalys har det visat sig att endast ett prov innehåller halter över MKM, men eftersom antalet prov är begränsat i förstudien kan det finnas fler platser med höga arsenikhalter. Undersökningen tyder på att åtgärder för att förhindra föroreningsspridning samt exponering bör utföras. I första hand bör föroreningarna tas bort och åtgärder som minskar exponeringsrisken bör övervägas i andra hand. De förhöjda metallhalterna kan begränsa markfunktionen i viss mån.   Det finns flera olika saneringsmetoder för att behandla metallförorenad mark. Exempel på några sådana metoder är reaktiva barriärer, jordtvätt och termiska metoder, stabilisering och solidifiering, elektrokemiska metoder samt fytoremediering. För att behandla en förorenad byggnad kan flera olika metoder användas, bland annat: rivning, sanering, forcerad ventilation och inkapsling. Målning kan vara en relativt enkel metod för att kapsla in föroreningarna och minska exponeringsrisken. Syftet med detta examensarbete har varit att ge åtgärdsförslag till saneringen av gjuteribyggnaden med angränsande plåtverkstad utifrån två alternativ inklusive förslagens effekter, konsekvenser och kostnader. Alternativ ett innebär att gjuteriet med angränsande plåtverkstad fortsätter ha lagerverksamhet men i utökad form och att konserter kan anordnas i byggnaden. Detta innebär att en rad åtgärder kan behöva vidtas för att förhindra exponeringsrisken samt spridningsrisken. Byggnaden är dessutom eftersatt och kräver en viss renovering före en utökad användning. Alternativ två innebär att gjuteribyggnaden med angränsade plåtverkstad görs om till ett kulturcentrum med konserthall, museum, hantverksstäder och café. Den gamla industrikulturen ska bevaras så mycket som möjligt. Projektets framtidsversion kräver stora ekonomiska resurser och större saneringsåtgärder än alternativ ett.   De åtgärdsalternativ som förespråkas i båda alternativen är framförallt dammsugning av bjälkar, hårdgöra golvet samt att lägga in en geotextilduk som förhindrar föroreningarnas spridning samt inkapsling av föroreningarna i väggarna i form av målning. Under själva sanerings- och renoveringsarbetet med byggnaden och marken kommer boende och djur- och växtliv inte störas i någon större omfattning, då de boende bor ca 100 meter ifrån fastigheten samt att industriverksamhet redan pågår i området. Industriverksamheten kan i dagsläget ge upphov till buller, vibrationer och andra störningar.   De slutsatser vi kan dra från vårt arbete är att det finns två lösningar för att bevara och öka användningen av byggnaden. Det ena är alternativ ett som bygger på att byggnaden används till lagerlokal och konserthall. I det alternativet kapslas föroreningarna in. Det andra är alternativ två som går ut på att ett kulturcentrum upprättas i byggnaden. För detta alternativ avlägsnas föroreningarna. Alternativ två är ett mer långsiktigt alternativ än alternativ ett med avseende på exponeringsrisk och föroreningsspridning. Däremot är det ur ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv billigare att genomföra åtgärdsförslagen för alternativ ett. Den totala kostnaden som sammanställts är mycket preliminärt och osäker då endast antaganden har gjorts på byggnadens storlek samt hur mycket av jorden som behöver saneras. Det har heller inte tagits någon hänsyn till förarbeten och andra underarbeten.   Det finns osäkerheter rörande gjuteribyggnaden med angränsande plåtverkstad som behöver utredas, främst vid alternativ två. I den gjorda MIFO fas 2 utredningen var antalet prov begränsat, därmed kan fler platser påvisa höga föroreningshalter. I utredningen fann man bland annat enstaka platser i gjuteribyggnaden där arsenikhalterna överskrider det hälsobaserade riktvärdet för MKM. Utredningen tyder på att ingen provtagning har utförts på överbyggnaden av trä. Förorenat byggmaterial är heller inte avgränsat i djup- och ytled.   För fortsatt arbete bör förslagsvis dammet ovanpå bjälkarna i gjuteribyggnaden provtas med ett XRF-instrument först för att se om det finns något arsenik dammet. Detta ska ske enligt ett förläggande som finns från kommunens miljö- och hälsoskyddsenhet. Sedan bestäms vilket alternativ som ska genomföras. Väljs alternativ ett kan åtgärder börja vidtas direkt för att kapsla in föroreningarna. För alternativ två behövs en mer omfattande provtagning genomföras för att ta reda på föroreningsspridning samt föroreningshalter i området. Utifrån resultatet från provtagningen kan en plan för saneringen upprättas och saneringen kan sedan påbörjas, följt av ombyggnad och renovering.

Sveriges miljömål ”Begränsad klimatpåverkan” beskriver ambitionen att fram till år 2020 ska ha minskat utsläppen av växthusgaser med 40 % gentemot år 1990. Ett sätt för Sverige att lyckas med de uppsatta målen är att utveckla biogasproduktionen. Potentialen för biogasproduktion bedöms vara mycket stor och forskning för att ta fram nya substrat att använda inom biogasframställningen pågår. Ett möjligt substrat är alger, dock har tidigare forskning påvisat höga kadmiumhalter i alger vilket kan innebära problem för spridning av rötresten.      Syftet med denna rapport var att  genom laborativ och litterär undersökning bedöma algers potential som biogassubstrat och gödningsmedel.    Resultaten påvisade höga kadmiumkoncentrationer hos alger vilket försvårar en spridning av kadmium till åkermark. De framtagna gränsvärdena för kadmiuminnehåll hos gödningsmedel överskrids för samtliga prover. Det ringa gödningsvärdet hos rötresten grundas i det låga fosforinnehållet hos algerna. Gaspotentialen för rötning av alger med organiskt avfall visade sig vara mycket god, vilket kan motivera en utveckling av effektiva, billiga, reningsmetoder för kadmium. För Halmstad kommun beräknades energiproduktionen av alger att vara av betydelse om ytterligare utveckling av uppsamling och skörd utreds.    Metoder för kadmiumavskiljning har studerats och i Japan har en effektiv reningsmetod som baseras på urlakning följt av adsorption med naturliga koaguleringsmedel framställda från fruktavfall tagits fram. Andra metoder som möjliggör rötning av alger är att kombinera biogasframställning med produktion av energiskog. Odlingarna kan gödslas med den kadmiumrika rötresten, varefter den skördade energiskogen förbränns och renas från kadmium på förbränningsanläggning.

All life forms require the nutrient phosphorus and it cannot be substituted by any other element. The global cycle of phosphorus is special among the major biogeochemical cycles, since it has no significant gaseous compounds and only closes every 10-100 million years. However, human activities, as application of mineral fertilizers, conversion of natural ecosystems to arable land and releases of untreated waste, intensify remarkably thephosphorus flows. The problems with linear flows of a limited resource leading to eutrophication of aquaticenvironments, for instance, have generated national environmental quality objectives for phosphorus in Sweden. The main objective of this master thesis is to get a holistic overview of how phosphorus is moving through Gothenburg today, using Material Flow Analysis as method. The spatial system boundary is the municipality of Gothenburg and the temporal system boundary is the year of 2009. One way of dealing with the linear flows ofphosphorus might be to develop the wastewater systems used in Gothenburg today. Possible changes in phosphorus flows, if kitchen grinders or urine-diverting toilets were installed in Gothenburg, are evaluated. In order to make the phosphorus management more sustainable, the linear flows have to be closed to a larger extent than today. One way towards this ambition is to emphasize other fertilizers than the mineral ones, like urine and low-contaminated sludge. The MFA shows that the absolutely largest input of phosphorus to Gothenburg is via the food. The two large outputs of the same magnitude are the digested sludge from the wastewater treatment plant of Rya and the ashes from the waste-fuelled district heating power plant of Sävenäs. About 7% of the phosphorus input to Gothenburg continues into the aquatic environment. According to this study, urine diversion and separate collection of food seem prospective in order to decrease the phosphorus flows in digested sludge from the wastewater treatment plant, ashes and aquatic deposition. An additional advantage would be generation of recycled fertilizing products with good quality. / Näringsämnet fosfor är nödvändigt för alla levande organismer och kan inte ersättas av något annat grundämne. Den globala fosforcykeln är speciell då den inte innehåller några gasformiga föreningar och sluts var 10-100 miljonte år. Användning av konstgödsel, omvandling av tidigare orörda ekosystem till odlingsmark och utsläppav förorenat avfall är exempel på mänskliga aktiviteter som intensifierar fosforflöden. Problemet med att linjäraflöden av denna begränsade resurs leder till övergödning av vattenmiljöer har genererat nationella miljömål i Sverige för fosfor. Det huvudsakliga målet med detta examensarbete är att få en översikt av hur fosfor rör sig genom Göteborg idag med hjälp av substansflödesanalys. Den rumsliga systemgränsen är kommungränsen för Göteborg och den tidsmässiga avgränsningen är året 2009. Ett sätt att förbättra de linjära fosforflödena kan vara att utveckla deavloppssystem som idag används i Göteborg. Förändringarna som uppstår i fosforflödena vid installation av urinsorterande toaletter alternativt köksavfallskvarnar undersöks. Linjära flöden måste bli återcirkulerade i en högre utsträckning än idag ifall fosforhushållningen ska gå mot hållbarhet. Ett sätt att nå denna ambition är att lyfta fram andra gödselprodukter än konstgödsel, exempelvis urin och renare slam. Flödesanalysen visar att det definitivt största inflödet av fosfor till Göteborg är via livsmedel. De två största fosforutflödena, båda i samma storleksordning, är rötat slam från Ryaverket och aska från sopförbränningsanläggningen Sävenäs. Cirka 7% av den fosfor som flödar in i Göteborg fortsätter vidare ut i vattenmiljön. Enligt denna studie verkar urinsortering och separat insamling av matavfall vara goda lösningar för en framtid med mindre fosfor i slammet från Rya och i aska samt till vattenmiljön. En ytterligare fördel skulle vara erhållandet av hållbara gödselprodukter med god kvalitet. / <p>This master thesis has also been published as a technical report at Chalmers with Report No. 2011:124.</p>

<p>This report is the final thesis and the conclusion of the final project that was done during the spring semester of 2009, in the city of Santo Domingo, The Dominican Republic, West Indies by Caroline Knutsson and Kristina Myrberg.</p><p>The project is based on the field studies that are done in the investigation together with the information from interviews from the construction sites and the collected information from the research. The focus is concentrated in an investigation about the construction techniques that are used, the building materials and the working conditions on the construction site. A study has been done of a Swedish model of urban planning with environmental objects (SAMS), made by the National Board of Housing, Building and Planning (Boverket), and successively applied in a project in South Africa. With the purpose of investigate if it is possible to apply the same model in the Dominican Republic, a review of the current environmental- and urban planning in the country has been done.  Through the studies we think that an introduction of planning with environmental objectives and a development towards a sustainable and ecological society is possible in the Dominican Republic.</p><p>After field studies on the construction sites, it was relevant to discuss the working conditions and the safety for the constructers.</p><p>The thesis also deal with the waste problem, since it is a problem that is not taken care of neither in the building sector or in the society. The suggestion is to recycle and reuse more of the waste, especially all the concrete that is used in the buildings. Sweden have come a long way ahead in the questions of sustainable housing and ecological building, to spare and reduce the effect the building sector has on the environment. This is questions of more importance than ever today, when we are seeing the effects of the climate change in the world. An investigation is done of the possibility to apply any of the methods that are used in Sweden today to make the housing more sustainable and environmentally friendly, also in The Dominican Republic. The result is some suggestions of methods and technologies that might be applicable in the Dominican Republic.</p>

I Sverige pågick under 2013 efterbehandlingsåtgärder på 1789 förorenade områden. Det nationella miljömålet ”giftfri miljö” har av regeringen angetts som det styrande miljö- målet vid efterbehandling. Efterbehandlingen syftar till att minska risken för förore- ningsspridning i mark från avslutade verksamheter som industrier, vägar med mera. Schaktning av massor utförs vid efterbehandling för att avlägsna förorenade massor från platsen men innebär samtidigt utsläpp av växthusgaser. Både vid schaktning och transport av förorenade massor samt framställande och transport av fyllnadsmaterial används fordon och maskiner som genererar växthusgasutsläpp. Efterbehandlingsarbetet riskerar alltså att ge en negativ påverkan på miljömålet ”begränsad klimatpåverkan”. I denna studie söks svar på frågorna: Kan efterbehandling av förorenade områden bedri- vas med simultan hänsyn till de båda miljömålen ”giftfri miljö” och ”begränsad klimat- påverkan”? och Hur ska ett sådant arbete bedrivas? För att besvara dessa frågor använ- des det webbaserade beräkningsverktyget Carbon footprint från efterbehandling och andra markarbeten från Svenska geotekniska föreningen, SGF, samt en enkätstudie riktad till tillsynsmyndigheter. Beräkningar med verktyget visade att det som främst påverkar växthusgasutsläppen vid efterbehandling är typ av fyllnadsmassor, sammanlagd transportsträcka samt lastkapa- citet hos fordon som transporterar massor. Ingen av de tillfrågade tillsynsmyndigheterna tar hänsyn till växthusgasutsläpp vid godkännande av efterbehandlingsåtgärd. Många ställer sig dock positiva till ett verktyg som ger möjlighet att göra en avvägning mellan miljömål och tror att det skulle underlätta deras arbete. Två strategier som tar större hänsyn till växthusgasutsläpp identifierades. Strategi 1 innebär att sanering sker enligt riktvärdena för känslig eller mindre känslig mark- användning (KM/MKM) och växthusgasutsläppen minimeras genom effektiviserings- åtgärder. Som effektiviseringsåtgärd identifierades bland annat användning av lastbilar med större lastkapacitet och användning av återvunna massor som fyllnadsmaterial. Strategi 2 innebär en avvägning mellan miljömålen ”giftfri miljö” och ”begränsad kli- matpåverkan”. Riktvärdena för KM och MKM kan i strategin överskridas för att mini- mera växthusgasutsläpp. Effektiviseringsåtgärderna från strategi 1 implementeras även i strategi 2. / In Sweden, 1789 contaminated sites were remediated during 2013. The government has stated the national environmental objective “A Non-Toxic Environment” as the gov- erning environmental objective in remediation. The aim of remediation is to reduce the risk of dispersion of contamination in soils from discontinued activities such as indus- tries, roads etc. Excavation of soils takes place to remove contaminated soil from the site. However, it leads to emissions of greenhouse gases. Machines that generate emis- sions of greenhouse gases are needed in excavation, transport of contaminated soils and the production and transport of filling materials. Thus, the environmental objective “Reduced Climate Impact” is likely to be adversely affected by soil remediation. This study was conducted to answer the questions: Can soil remediation be conducted with simultaneous regard to the environmental objectives “A Non-Toxic Environment” and “Reduced Climate Impact”? and How should such efforts be conducted? Two methods were used: the web based calculation tool Carbon footprint from remediation and other soil works from the Swedish Geotechnical Society, SGF, and a survey ad- dressed to regulatory authorities. Calculations with the tool showed that the main impacts on greenhouse gas emissions were choice of filling materials, total transportation distance and carrying load of the vehicles transporting soils. None of the respondent regulatory authorities take green- house gas emissions into account when approving remediation operations. However, many of them displayed positive attitude towards a tool that would make it possible to compare impacts on environmental objectives and stated that such a tool would facili- tate their work. Two strategies that give more consideration to greenhouse gas emissions were identi- fied. In strategy 1, remediation is conducted according to the guidelines of sensitive or less sensitive land use (KM/MKM). The greenhouse gas emissions are minimized through efficiency improvement measures. Use of vehicles with a greater carrying load and recovered soils as filling material are examples of identified efficiency improve- ment measures. Strategy 2 consists of achieving a balance between the environmental objectives “A Non-Toxic Environment” and “Reduced Climate Impact”. In this strat- egy, KM and MKM can be exceeded to minimize greenhouse gas emissions. The effi- ciency improvement measures from strategy 1 can be implemented in strategy 2.

Syfte: Byggindustrin genererar över 100 miljoner ton avfall per år. Fokus vid miljöarbete ligger ofta på materialval, energianvändning, inomhusmiljö, transporter och avfall. Med hjälp av certifieringssystem kan byggnader klassificeras och för att uppnå certifieringarna finns vissa krav. Det finns dock inga krav när det gäller kassering av oanvänt byggmaterial. 13 procent av avfallet är så kallat oanvänt material. Med oanvänt material menas material och produkter som beställs till ett byggprojekt men inte nyttjas under byggnationen utan hamnar i containern. Målet med arbetet är därför att undersöka hur kasseringen kan minska av oanvänt material på stora byggföretag i Sverige. Metod: Arbetet genomfördes som en kvalitativ studie där metoderna litteraturstudie, dokumentanalys och intervjuer har använts. Litteraturstudien kartlade dagens forskningsfront. Dokumentanalysen och intervjuerna gav information om företagets miljömål, etiska regler och arbetssätt. Resultat: Arbetet visar att oanvänt material förekommer p.g.a. bristfällig mängdning till följd av tidsbrist och oro över att få stillestånd. Det förekommer även då hanteringen av materialet på arbetsplatser leder till skador som gör att det kasseras. Materialet kasseras för att följa företagets etiska regler men motstrider de uppsatta miljömålen. Samtliga intervjurespondenter var eniga om att en förändring behövs för att få ett mer hållbart byggande. Resultatet visar att företaget har ett framarbetat arbetssätt, samlastning, som skulle kunna användas i större utsträckning för att minska kasseringen av oanvänt material på fler arbetsplatser. Det framkom även att oanvänt material kan tillvaratas på ett bättre sätt genom mer kommunikation mellan projekten för att möjliggöra nyttjandet av det överblivna materialet på ett annat projekt. Problematiken med hanteringssättet är variationen av entreprenadform på projekten då det inte alltid är företaget som äger materialet. En säljportal har tidigare diskuterats i företaget men där är platsbrist och resursåtgång problematiskt. Material förblir oanvänt p.g.a skador orsakade av väder men platsbrist på projekten orsakar att extra väderskydd inte är en genomförbar lösning. Konsekvenser: För att minska uppkomsten av oanvänt material kan BIM, Lean, prefabricering och samlastning användas. För att nyttja material som blir oanvänt kan bättre kommunikation mellan projekten gynna material kasseringen. Begränsningar: Arbetet har avgränsat genom att endast teoretiskt undersöka hur kasseringen av material kan minska. Inga mätningar har genomförts. Varken tid ekonomiska aspekter har undersökts. Arbetet anser inte material som spill, förbrukningsmaterial eller material som vid rivning är användbart utan enbart oanvänt material vid nybyggnation. Resultatet är brukbart för större företag eftersom mindre företag inte har samma problematik. Nyckelord: Avfall och energiutsläpp minskning, Building Information Modeling, BIM, etiska regler, hållbarhet, kassering, Lean Construction, materialavfall, materialhantering,  miljö, miljömål, oanvänt byggmaterial, samlastning. / Purpose: The construction industry generates over 100 million ton of waste every year. When it comes to sustainability there is focus on material type, energy use, indoor climate, transports and waste. There are different certification systems that can be used to classify the buildings. In those certification systems there are no requirements on unused building material. 13 percent of the waste contains unused material. Unused material means material and products that are ordered to the construction site but is not used in the construction. The goal with the project is to analyse how to reduce the amount of unused material that goes to waste on big construction companies in Sweden. Method: This thesis is done through a qualitative study with the methods of literature study, document analysis and interviews. The literature study showed the current research front. Document analysis and interviews provided information about the companies sustainable goals, ethical regulations and working methods. Findings: The thesis shows that unused material occurs because of difficulties to quantify material because of the tight time schedule and not wanting to risk getting downtime in the production. The material gets damaged when it is handled on the construction site. The material is disposed to follow the ethical requirements of the company but is not in line with the sustainability goals. All interview responders agreed on the need of change to achieve the goal. The company has a working method where the trucks drive the material to a terminal and then out to the construction when it is time for the material to be used. This method could be used to minimize the disposal. Better communication between the projects would help unused material to be taken care of in a different project. The problem is that since it is different owners of the material depending on the purchase of contract it is not always easy to handle the material between the projects. To sell the unused material has been discussed before in the company but because of the lack of space and resource consumption it is problematic. Material also get damaged from the weather, but the lack of space is the reason why a tent not is a good solution. Implications: In order to reduce the occurrence of unused material, BIM, Lean, prefabrication and terminal management can be used. The materials that become unused can be taken care of in a different project, better communication between the projects will reduce material disposal. Limitations: The thesis is only theoretically analysing how to reduce disposal of unused material. No measures of time or economical aspects has been analysed. The work does not consider material like waste, consumables or material that are useable after demolishes. The result is useful in larger companies since smaller companies do not have the same problematics. Keywords: Building Information Modeling, BIM, disposal,  durability, environment, environmental objectives,  ethical rules, Lean Construction, material handling,  material waste, terminal management, unused building materials, waste and energy loss reduction.

In Sweden housing shortage is a rising issue. Within a ten year period scientists predict that the Swedish population will increase from 10 to approximately 11 million people. Due to this increase in the Swedish population, the production of multi-dwelling buildings should be expanding, though instead building development is now decreasing. The Swedish government recently stated upon a climate strategy, to have no excessive emissions of greenhouse gases until the year of 2045. Regarding this climate strategy and the increasing need for housing, the need to build time-efficient, low cost buildings that have minimal environmental impact is in a greater demand than ever before. The purpose of this degree project is to elucidate the environmental effects, costs and assembly time for multi-dwelling buildings with prefabricated wooden and concrete frames. The study, based on literature and interviews, displays that prefabricated cross-laminated timber frames are more expensive than prefabricated concrete frames. However, choosing a timber frame does not necessarily result in a higher production cost compared to a concrete frame. Due to the dehydration time with concrete frames, wooden frames are almost 20 % more time efficient to assemble. Although wooden frames take less time to assemble, they often need more post-production work to withhold quality demands in comparison to concrete frames. The difference in environmental effect between the two materials is significant. Wood is an organic and renewable material and therefore has a low environmental impact. Concrete, which is a non-renewable material, has a higher environmental impact because of its cement component. Today 90 % of the newly developed multi-dwelling buildings are constructed with concrete. To reach the climate strategy in 2045, an increase of wooden constructions is one solution to lower the greenhouse gas emissions. Regarding that most of today’s construction building companies are using concrete as their primary frame material, this way of construction will have to change. Due to this future change, a decisionmaking model for selecting framework material has been developed. The model aims to guide clients and construction companies in an early process to get a first indication on what type of material that would be most beneficial to use in a project. The model is based on three different key factors; environmental effect, investment cost and time. When using the model, these key factors will be compared to each other and prioritized in a hierarchy setting. The outcome specifies the most preferable material to use in a project.

The construction sector accounts for about one fifth of Sweden's greenhouse gas emissions. It is also the sector that produces the second most waste in Sweden. Today there is an increased need for housing in Sweden, at the same time as the construction sector must reduce its greenhouse gas emissions. Usually when renovating a building, construction products are disposed despite having a remaining service of life. The purpose of this study is to investigate how the reuse of construction products can be increased in the construction sector. And to find out how companies in Växjö work with reusing construction products. The work was based on the project Kv. Stommen, the project was about a new preschool in Vikaholm, Växjö. In the project the buyer had requested that some construction products should be reused. The purpose of the study was addressed by using interview methodology and partaking in focus group discussion with Godahåll during their meeting. According to the results there are seven challenges that must be overcome before the reuse of construction products in the construction sector can increase. The representatives from the companies in Växjö, who were interviewed had a positive attitude towards reuse of construction products. One conclusion is that there is an interest in the construction sector to use reused construction products and that it will increase in the future. Another conclusion is that by using reused construction products, the construction sector´s waste volumes can be reduced and contribute to a circular construction.