Syftet med vår studie är att synliggöra lärares uppfattningar om multimodalitet samt bedömning med utgångspunkt i styrdokumentet Nya språket lyfter! (2020). Studien vilar på en socialsemiotisk och multimodal teoribildning. Vi har utfört en kvalitativ undersökning där semistrukturerade djupintervjuer har givit en bild av hur verksamma svensklärare i skolans tidigare del upplever multimodalitet och bedömning. Intervjuerna har givit en nyanserad bild av de verksamma lärarnas erfarenheter. Resultatet visar att lärarna till stor del arbetar multimodalt utan att använda sig av Nya språket lyfter! men genom en mindre granskning av utdrag från bedömningsstödet upplever de att det ger stöd gällande planering och bedömning av undervisning. Bildens olika funktion och betydelsepotential analyseras och diskuteras i relation till bedömning. Samtalets betydelse för bedömning av de multimodala elevarbetena framhävs.

Det som undersöks i uppsatsen är hur ljudsyntes och synthar kan användas för att musikaliskt översätta ett rum utifrån en semiotisk analys av en bild. Det blir alltså ett utforskande och utvecklande av en metod som kan användas för att skapa en form av musikaliska fotografier av rum och dess inredning. Syftet med studien är då att fördjupa kunskapen om transmodala översättningar där man utgår från de semiotiska resurser som en bild på ett rum har. För att denna översättning ska vara möjlig att utföra har en gestaltningsmatris utarbetats från diverse teorier och koncept såsom klangfärg, textur, fonetisk arkitektur, perception, kommunikation, spatialitet och Gibsons virtuella mixerkoncept (2005). Matrisen testas genom ett lyssningstest och kvalitativ intervjustudie där sex personer får höra musikaliska gestaltningar av varsitt rum i deras privata bostäder. Det studien bidrar med är nya perspektiv till kunskapsluckorna som finns mellan forskningstraditioner inom multimodalitet, och på så sätt utvecklas en konkret metod som kan användas för att gestalta fysiska objekt. Utifrån ett övergripande perspektiv kan studien bidra med en metod för transmodal tolkning som kan användas som mall för framtida transmodala översättningar. De frågor som uppsatsen är intresserade av att svara på är: Hur kan man genom subtraktiv ljudsyntes göra en transmodal översättning som gestaltar objekt och kommunicerar ett rum? Och: Hur uppfattar och upplever en grupp personer transmodala översättningar av bilder till musik? Första frågan besvarades genom matrisen som skapades, men huruvida matrisen kommunicerade rummen väl var en annan fråga. Resultatet av intervjuerna visade att matrisen inte var användbar för att kommunicera rum på det avsedda sättet. Den andra frågan besvarades i resultatkapitlet där informanternas upplevelser och uppfattningar redovisades. Det var en stor bredd på deras svar, men de viktigaste punkterna var att informanterna valde rum utifrån hur de uppfattade låtens ”ljus”, känslomässiga kopplingar till musiken och mängden ljud kopplat till tätheten på rummets inredning. I diskussionskapitlet diskuteras studiens resultat där det tas upp vilka adjektiv informanterna använde för att beskriva musiken, samt hur deras bakgrund spelade roll i antalet rätt de fick. De specifika adjektiv som diskuterades var luftighet, kyrklighet och ljushet. Ytterligare granskades hur informanterna gjorde sina val; grundades de i känslor eller i de musikaliska element de kunde höra? Transmodala översättningarnas svårigheter tas också upp i och med att det kan ha varit svårt för informanterna att förstå hur översättningen gjorts, men även för att vissa rum hade liknande inredning. Därefter diskuterades matrisen och hur den kunde förbättras utifrån vad både informanterna sagt och vad som lyfts tidigare i kapitlet. Uppsatsen avslutas med att resonera kring olika sätt som musiken kan användas, samt vad som kan vara värt att studera vidare inom forskningen.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med språkutveckling i förskolan. Syftet besvaras med följande frågeställning: Vilka språkutvecklande aktiviteter beskriver förskollärarna att de arbetar med för att främja barns språkutveckling? För att besvara studiens syfte och frågeställning har en kvalitativ ansats använts med metoden semistrukturerad intervju, i vilken totalt sex intervjuer har gjorts med förskollärare. Den insamlade empirin har analyserats med det sociokulturella perspektivet, som fokuserats på förskollärarnas beskrivningar av sitt arbete med barns språkutveckling. I resultatet framgår att förskollärarna arbetar på olika sätt för att främja barns språkutveckling. Förskollärarna beskriver att de i samtalen med barnen kan begreppsliggöra och förtydliga språket för att göra aktiviteter språkutvecklande. Förskollärarna beskriver aktiviteter med böcker och barns lek med böcker vilket författarna skriver som textorienterade aktiviteter med koppling till begreppet literacy. Likaså har förskollärarna beskrivit sitt arbete med musik som språkutvecklande då barnen anammar rytmen i musiken i sin språkutveckling. Den visuella miljön i förskolan är språkutvecklande då samtal mellan alla individer på förskolan kan ske med utgångspunkt i det som är synligt i miljön.

Enligt forskare har högläsningen i förskolan hamnat i bakvattnet, då det ofta upplevs som en övergångsaktivitet eller som en lugnande aktivitet. Regeringen har arbetat fram Läslyftet som en fortbildningsinsats vars syfte är att barns läs- och skrivförmåga ska växa och ge förutsättningar för att utveckla kvaliteten i undervisningen. Således är det angeläget att förskollärare i barns tidiga år är utbildade i arbetet kring förutsättningar inom läs- och skrivförmåga i förskolan. Forskning visar även på vikten av att barn får läsa och samtala om böcker, för att förstå ett sammanhang krävs en dialog. Syfte är att undersöka hur förskollärare arbetar med barnboken, exempelvis vilka förutsättningar det finns som påverkar högläsningen i förskolan. Vi har därför valt att intervjua två förskollärare och en förste förskollärare på en förskola där detta arbete tillsynes pågår. Intervjupersonernas svar har analyserats med hjälp av det multimodala perspektivet, ett ämnesområde inom literacy. Det multimodala teoretiska synsättet på kommunikation tar inte endast hänsyn till språk som tal och text, vilket innebär att kommunikationen sker på flera olika sätt. Det beskriver även förmågan att förhålla sig till förändrade bilder, som en resurs för att tolka och förstå sin omvärld. Vår studie visar bland annat att högläsningstillfället inte alltid är så enkelt att få till, trots eget bibliotek och mängder av böcker att tillgå på avdelningen. Det blir även tydligt att det projekterande arbetssättet styr vad som läses, om det inte är kapitelböcker vilket anses vara skolförberedande.Nyckelord: barnboken, literacy, högläsning, multimodalitet.

Syftet med studien var att undersöka lärares uppfattningar om hur digitaliseringen förändrat undervisningspraktiken i svenska som andraspråk och främmandespråk när det gäller planering, genomförande, efterarbete och bedömning. Studien genomfördes på gymnasie-och grundskolor som har 1:1-dator. Fem lärare blev intervjuade om vilka val de gjorde för att främja elevers lärande med IKT, vilka hjälpmedel de använde, hur de såg på digitaliseringen generellt i skolan och vilken betydelse styrdokumenten hade i bedömningssituationen. Likvärdighetens betydelse, skolans anpassning till samhället i övrigt ansågs viktigt och en klassfråga om det inte gavs möjligheter till digitalisering i skolan, framför allt på grundskolan. De direkta vinster lärare såg var utveckling av skriftspråket, speciellt för pojkar, och elevers inlärning av engelskan. Andraspråkselevers lärande kunde höjas med de kognitivt mer utmanande uppgifter som lärare uppfattade att de kunde framställa i den digitala miljön. Man ansåg att det var enklare att överbrygga kulturella skillnader genom att arbeta med multimodal litteracitet. Studien ger en kort historisk tillbakablick på skola och pedagogik, beskriver datorernas intåg i skolan och den snabba teknologiska utvecklingen vilket påverkat och förändrat skolan mycket. Studiens nytta är att få en inblick i och inspiration av andra lärares uppfattningar om sin digitala undervisning och vardag och en ökad förståelse för läraruppdragets komplexitet.

Studiens övergripande syfte är att undersöka hur läsart produceras i en pedagogisk miljö när ett drama ska upp till produktion. Med hjälp av ett designteoretiskt perspektiv lyfts vilka resurser som används i arbetet med etablerandet av läsart och tillsammans med performativ teori visas hur dessa resurser påverkar elevernas förhållande till läsart och teater som medium. Studien utgår från en situation där en grupp teaterelever i åk 3 på gymnasiet i staden X tillsammans med sin lärare försöker utröna ett dramas läsart inför deras medverkan i Riksteaterns LÄNK-projekt 2018. I studien redovisas deras tre första möten med texten. Uppmärksamhetsfokus ligger på de representationer av kunskap kring läsart, i förhållande till ämnet teater, som kommuniceras och transformeras genom tre modala perspektiv: högläsning, skrivande och kroppslighet. Studien visar på hur läsart uppkommer och transformeras genom elevernas positionering i förhållande till de resurser som används och som i ett performativt perspektiv visar hur elevernas kunskap om teater utvecklas genom deltagande i undervisningen.

Den här studien syftar till att synliggöra hur representation av etnicitet framställs i läromedel för ämnena svenska och svenska som andraspråk i årskurserna förskoleklass till årskurs tre (F-3). Två frågeställningar har framställts för att besvara syftet och den centrala problemformuleringen. Hur ser representationen av etniciteter ut i text- och bildform för läromedlen i ämnena svenska och svenska som andraspråk? Och vilka likheter och/eller skillnader i representation av etnicitet finns det mellan läromedel för svenska och svenska som andraspråk?   För att besvara studiens forskningsfrågor har tre läromedel i skolämnet svenska, samt tre läromedel i skolämnet svenska som andraspråk, analyserats. Med hjälp av en kvalitativ textanalys har text och bild granskats i samtliga läromedel. Därutöver har en tematisk analys tillämpats som belyser de gemensamma mönster av representation som präglar de sex läromedlen. Med Kress multimodalitetsteori och Saids kritik mot orientalismen som analytiska redskap har bilder och texters framställning av det västerländska och det icke-västerländska analyserats.    Studiens resultat visar att etnicitet representeras olika och i olika stor utsträckning. Vidare visar studien att en exkludering av icke-västerländsk kultur är förekommande i respektive ämnens läromedel. Etnicitet av västerländskt och icke-västerländskt ursprung ställs i kontrast till varandra genomgående i samtliga läromedel för de två ämnena. En skillnad som har upptäckts mellan ämnet svenska och svenska som andraspråk är framställningen av svensk kultur utifrån den tänkta mottagargruppen. Elever som läser svenska som andraspråk möter svenska värderingar i läromedlens förgrund och mer direkt. Svenska värderingar i läromedel för svenskämnet hamnar däremot i bakgrunden och mötet med dessa värderingar blir därmed indirekt. Studiens slutsatser bidrar till en djupare förståelse för hur elever inkluderas eller exkluderas, beroende på sin etnicitet, i de läromedel de tar del av i sin undervisning. På så sätt blir dessa slutsatser av relevans för lärare i klassrummen vid valet och granskningen av läromedel.

I den här multimodala studien analyseras två historieläromedel som är avsedda för mellanstadiet. Fokuset ligger på hur bilder används, vilken funktion de har, samt hur text och bilder samspelar med varandra i de båda läromedlen. I det centrala innehållet för årskurserna 4–6 i historia står det att undervisningen bland annat ska behandla ”Norden och Östersjöriket Sverige, cirka 1500–1700”. Därför är 1500-talet i Norden och Östersjöriket Sverige, även benämnt som Vasatiden, det avgränsade område som undersöks i de här två historieläromedlen. Den tidigare forskningen understryker vikten av att samtala om- och studera bilder i läromedel eftersom det kan öka förståelsen hos eleverna – om bilderna är väl samman-kopplade till textinnehållet vill säga. Därför är det av stor vikt att utföra analyser av läromedel, liksom av bildinnehållet i läromedlen. Studiens resultat visar att det finns en variation av olika typer av bilder och bildfunktioner i de två läromedlen. De funktioner som är vanligast förekommande är föreställande- och informativa funktioner, vilka syftar att bidra till en större förståelse och en större kunskapsutveckling hos den som läser. Majoriteten av bilderna i de båda läromedlen samspelar dessutom väl med textinnehållet vilket kan bidra till ett större intresse och ett fördjupat lärande hos läsaren. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-06-13</p>

Under våren 2013 har jag genomfört ett estetiskt och multimodalt projekt tillsammans med pedagoger och barn på en specialförskola för barn med flerfunktionsnedsättningar. I läroplanen för förskolan står det att alla barn skall få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska” och detta var utgångspunkten i projektet. (Lpfö 98 rev 2010, s. 7). Mitt syfte med det här arbetet är att synliggöra det projekt som genomfördes samt barns, vårdnadshavares och pedagogers uppfattningar av projektet. Jag har sökt litteratur kring hur pedagoger kan arbeta estetiskt med barn med flerfunktionsnedsättningar. Vidare har jag använt mig av kvalitativa metoder i form av intervjuer, enkäter, observationer samt fältanteckningar för att samla in empiri. Utifrån det material jag samlat in och analyserat har jag kommit fram till att informanterna ställer sig positiva till att arbeta estetiskt på det vis som barn, pedagoger och jag tillsammans gjort. Resultaten visar även att pedagogerna menar att det hade varit mer givande att arbeta med projektet under en längre tidsperiod för att verkligen kunna nå fram till barnen. Flera av informanterna talar även vikten av att låta barnen arbeta estetiskt. Det framkommer även att en film av det här slaget, som ämnar synliggöra barnens styrkor, inte nödvändigtvis väcker enbart positiva känslor. Min slutsats är att projektarbeten av det här slaget är av otrolig vikt och att de bör sträcka sig över en längre tidsperiod. Jag menar även att det är angeläget att minnas att projekt kan väcka känslor som man inte räknat med – hos såväl barn, som vårdnadshavare eller pedagog. Vidare anser jag att det är otroligt viktigt att ge barn möjlighet att uppleva och utveckla sin identitet på det här viset samt att fokus läggs på process och inte på produkt.

Studien syftar till att undersöka hur musiklärare beskriver att de arbetar för att anpassa musikundervisningen för grundsärskolans elever. Empirin har samlats in genom kvalitativa intervjuer med fyra musiklärare inom grundsärskolan, och empirin analyserades med en tematisk analys. Resultatet visar att lärarna använder flera olika sätt att anpassa undervisningen. Kommunikativa stöd så som TAKK-tecken, och visuella stöd, i form av bilder och symboler används i stor utsträckning. Anpassade instrument används av vissa lärare ihop med färgkodning av ackord och noter, och digitala verktyg används för musikskapande. Dans och rörelse till musik och sång är också återkommande moment i undervisningen. Resultatet ses utifrån multimodalitet som teoretiskt perspektiv. Resultatet diskuterar även lärarnas utbildningsbakgrund och hur det kan påverka deras undervisning, då många musiklärare i särskolan saknar full behörighet. Betygsättning av eleverna diskuteras också utifrån olika aspekter som visar på att det finns en problematik i att betygsätta elever i särskolan.