Den här studiens syfte är att undersöka vilka åsikter fem lärare har om sin undervisningspraktik i momentet muntlig framställning. Studien grundar sig i det sociokulturella perspektivets syn på lärande som en social process, och i fokus står de inre respektive yttre stödstrukturer som lärarna använder för att stödja sina elevers utveckling i muntlig framställning. Den metod som har använts är kvalitativa intervjuer. Studiens resultat visar att lärarna medvetet arbetar för att skapa en miljö där både inre och yttre faktorer lyfts fram och bearbetas i undervisningen. Resultatet visar att en trygg miljö, en stöttande och närvarande lärare, en gradvis ökande svårighetsgrad, en god kontakt mellan talare och åhörare samt mottagaranpassning är stödstrukturer som hjälper eleverna på vägen mot en väl genomförd muntlig redovisning.

Syftet med denna uppsats är att undersöka några gymnasieelevers erfarenheter av muntlig framställning i svenskämnet. Studien undersöker även hur läraren arbetar med elevers muntliga framställning. Detta undersöktes med hjälp av elev- och lärarintervjuer. I resultaten framkommer det att eleverna känner en viss osäkerhet och oro inför muntlig framställning och orsakerna till detta kan kopplas till klassrumsklimatet och elevernas känsla av trygghet samt hur väl förberedda de är. Samtliga lärare i studien använder de metoder som i teorin omnämns vara effektiva för att minska elevernas nervositet och göra deras inställning till muntlig framställning mer positiv. Slutsatsen som dras är att läraren behöver ge eleverna mer övningar och träning, konkreta och tydligare återkoppling och att läraren finns som ett stöd under och efter den muntliga framställningen.

Dagens samhälle ställer höga krav på den muntliga kompetensen vilket även speglar kursplanerna i skolan. För att utvecklas till skickliga talare krävs det att eleverna uppmuntras till att använda sitt tal. Historiskt sett har det visat att undervisningen många gånger brister när de kommer till möjligheter för eleverna att träna och uttrycka sin muntliga kompetens, och det finns idag många elever som känner stort obehag för muntlig framställning. Det finns forskare som indikerar att drama är fördelaktigt för att uttrycka muntlig framställning. Däremot har vi inte funnit forskning som mer specifikt belyst vad det är som sker under dramaarbetet som leder till muntlig framställning och hur eleverna kan bli en tillgång för varandra under dramaarbetet. I den här kvalitativa studien har sociokulturella analysbegrepp använts med syfte att undersöka; hur strukturerad drama kan vara en tillgång för den muntliga framställningen i svenskundervisningen. Utifrån analys av videodokumentation indikerar vårt resultat att under dramaarbetet hjälper eleverna varandra i deras muntliga framställningar samt att de använder olika uttryckssätt för att förstärka sitt framträdande. Genom inlevelse använder eleverna även improvisationer för att förmedla känslor och åsikter utifrån karaktären. Slutsatsen för denna studie är att under dramaarbetet laborerar elever mellan tal och skriftspråk, kroppsspråk och röstjustering används för att förtydliga det muntliga framträdandet. Drama skapar även möjlighet till repetition för att förbättra den muntliga framställningen. Elever stöttar varandras muntliga framställningar genom att ge konkreta råd på hur kroppsspråk och röstjustering kan användas för att förtydliga framträdandet. Viktigt att notera är att slutsatserna för den här studien är beroende av ett gott samarbete i gruppen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever i årskurs 5 och 6 föredrar att få återkoppling på text med hjälp av återkopplingsmodellen BRÅM. Återkopplingsmodellen som användes bestod av både skriftlig och muntlig återkoppling och gavs under elevernas skrivprocess. Elevernas åsikter om modellen samlades in genom semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades kvalitativt ur ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet indikerar att eleverna föredrar återkoppling som tydligt påvisar deras förbättringsområden. Studien visar också att eleverna uppfattar skriftlig och muntlig återkoppling som kompletterande varandra. Lärare i verksamhet kan använda den presenterade återkopplingsmodellen för att leverera tydlig information till sina elever om deras förbättringsområden.

Uppsatsen är en kvalitativ studie som har till syfte att lyfta fram lärares och elevers uppfattningar om och erfarenheter av muntlig framställning i undervisningen. Vilken plats upplever lärare och elever att momentet tala har i undervisningen? Hur och när får elever respons? Hur förbereds och genomförs det nationella provets muntliga del i svenska och hur upplever eleverna delprovet? Uppsatsen är baserad på sex intervjuer. Två lärarintervjuer och fyra elevintervjuer. Resultatet visar att undervisningen i det muntliga skiljer sig åt i de två olika klassrummen. Lärarna lägger tyngdpunkt på olika områden. Eleverna upplever till skillnad mot lärarna att talets plats är underordnat de övriga momenten. De upplever även att deras muntliga prestationer inte påverkar betyget i samma utsträckning som till exempel skrivuppgifter. Den respons som ges till eleverna är uppskattad. Båda klasserna förbereds inför delprovet även om inte eleverna alltid upplever det som förberedelser. Provet genomförs på olika vis i de två lärarnas undervisningsgrupper. Samtliga intervjuade elever upplever att delprovet inte utgör en särskilt viktig eller avgörande del för betyget. En slutsats som dras är att det finns behov av tydlig kommunikation om vad som ingår i momentet tala. En klassrumsdialog om talets plats, strävansmålen och vad som krävs och bedöms skulle kunna bidra till en ökad medvetenhet och göra mometet mer tydligt för både lärare och elever.

Studiens syfte är att undersöka sjätteklassares inställning till muntlig respektive skriftlig lärarrespons på skriven text i ämnet svenska. Den teoretiska utgångspunkten är Dysthes och Nystrands tolkning av det dialogiska perspektivet som skiljer på monologisk och dialogisk undervisning. Studien genomfördes genom en enkätundersökning med 105 elever i årskurs 6 från fyra olika skolor. Eleverna fick ta ställning till muntlig respektive skriftlig lärarrespons beroende på om de ska bearbeta texters innehåll, struktur, språk eller skrivregler. Vidare fick de redogöra för när under skrivprocessen respektive responsform passar bäst, samt uttrycka sig fritt om respons. Materialet analyserades sedan genom en metodkombination av kvantitativ statistisk analys samt en kvalitativ tematisk innehållsanalys och presenterades i stapeldiagram. Resultatet visade att eleverna var positiva till såväl muntlig som skriftlig respons, men att det fanns tillfällen då det ena var att föredra framför det andra. Studien är relevant för verksamma lärare eftersom det finns få studier utifrån elevperspektiv, vilket betyder att den fyller en forskningslucka.

The aim of this study was to take a closer look at attitudes concerning education using oral presentations as the main activity in Swedish language studies in a Swedish secondary school. To accomplish this, the study aimed to answer the following questions: • In what way do four groups of secondary school students talk about oral presentations in Swedish language studies? • Which preconceptions and attitudes to oral presentations do the student express? • Which discourses are actualized in the discussions and how are these constructed? Secondary school pupils were used as a primary source of knowledge here through the use of four semi-structured focus group discussions. Students were asked questions about their understanding of what the essence of oral presentations is, as well as their experiences, feelings and what expectations they felt were placed on them by their teachers. The material shows a discourse composed of a mixture of excitement and fear. The pupils attribute to the creative side to planning presentations and using esthetic or even electronic media to excitement but also express anxiousness regarding the permanence of spoken word and the stress of potentially making a fool of oneself in front of their peers.

Studien är en explorativ undersökning som syftar till att studera den muntliga kommunikationen vid samrådsmöten i detaljplaneprocessen idag och vilka framgångsfaktorer som finns och kan stärkas i framtiden. Syftet är också att tvärvetenskapligt undersöka länken mellan samrådsmötenas svårigheter och framgångsfaktorer med hälsoteorin känsla av sammanhang (kasam) om hur meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet kan användas som ledord för att överkomma svårigheter. Studien har sin utgångspunkt i två icke-deltagande observationer av samrådsmöten genomförda av Stockholm Stad och sex efterföljande djupintervjuer med de tjänstemän eller konsulter som varit med och utformat eller genomfört den muntliga kommunikationen. Resultatet visar på otillfredsställande meningsfullhet gällande formen för samrådsmötet och medborgarnas upplevelse i och med oklart syfte och mål samt olika förväntningar, vilket ledde till sammanställning av syftes- och målmodeller att användas som underlag till utformning av samrådsmöten. Studien genererade också en modell över framgångsfaktorer för muntlig kommunikation vid samrådsmöten med kasam som utgångspunkt, där också aspekter kring till viss del otillfredsställande begriplighet och hanterbarhet omfattas. Kasam-komponenterna anses av forskaren ha tydliggjort på vilka områden och på vilket sätt frustration och svårigheter uppkommer vid samrådsmöten och vilka aspekter som skulle kunna stärkas för att förebygga detta.

I skolämnet matematik och centralt innehåll problemlösning har en kvalitativ observation har genomförts i en årskurs fem. Syftet med studien har varit att utöka kunskaper om hur undervisningen kan synliggöra elevernas förståelse för matematiken i problemlösningsuppgifter med hjälp av muntlig kommunikation i mindre grupper. Datainsamlingen har skett genom ljudinspelning av elevsamtalen. Denna studie syftar identifiera en instrumentell eller relationell förståelse hos eleverna som synliggör vid en muntlig kommunikation. Detta har gjort genom att granska de argument som eleverna delger i sina samtal med varandra. Analysen har visat att elevernas förståelse synliggörs när undervisningen erbjuder de förutsättningar som krävs för att muntlig kommunikation ska vara givande. / <p>Matematik</p>

I skolämnet matematik och centralt innehåll problemlösning har en kvalitativ observation har genomförts i en årskurs fem. Syftet med studien har varit att utöka kunskaper om hur undervisningen kan synliggöra elevernas förståelse för matematiken i problemlösningsuppgifter med hjälp av muntlig kommunikation i mindre grupper. Datainsamlingen har skett genom ljudinspelning av elevsamtalen. Denna studie syftar identifiera en instrumentell eller relationell förståelse hos eleverna som synliggör vid en muntlig kommunikation. Detta har gjort genom att granska de argument som eleverna delger i sina samtal med varandra. Analysen har visat att elevernas förståelse synliggörs när undervisningen erbjuder de förutsättningar som krävs för att muntlig kommunikation ska vara givande. / <p>matematik</p>