Föreliggande studies syfte är att undersöka hur fyra lärare på lågstadiet arbetar och resonerar när det gäller att få elever att kommunicera muntligt. Studiens teoretiska ram bygger på ett observationsverktyg som fokuserar på tre dimensioner i det kommunikationsstödjande klassrummet: miljö, lärtillfällen och interaktioner (Dock-rell, Bakopoulou, Law, Spencer & Lindsay, 2012:15). För datainsamling används sys-tematisk observation och semistrukturerad intervju. Observationerna visar lärarnas arbete för att stödja elevernas muntliga kommunikation. Bänkar placerade i grupp resulterade i grupparbeten och kommunikation inom gruppen. Lärarna uppmuntrade eleverna att tala genom individanpassade och ledande frågor. I intervjuerna framkom att det bör vara fritt från objekt på väggarna framåt i klassrummet så elevernas kon-centration inte störs. Varierande lärtillfällen där kommunikationen står i fokus är vik-tigt för att eleverna ska kunna utveckla sin muntliga kommunikativa förmåga, till exempel genom att återberätta en text. Kroppsspråket är ett komplement till det ver-bala språket som minskar upprepningar, t.ex. att genom en handrörelse visa elever att de ska räcka upp handen. Resultaten från observationerna och intervjuerna visar att samtliga lärare dagligen berör de tre dimensionerna i arbetet att inkludera alla elever i muntlig kommunikation. Av studiens resultat kan slutsatsen dras att de tre dimen-sionerna miljö, lärtillfälle och interaktion påverkar varandra och har inverkan på ele-vernas förmåga att kommunicera muntligt.

Syftet med studien var att utveckla kunskaper om lärares syn på muntlig återkoppling i matematikundervisningen i årskurs 1-3. Frågeställningarna behandlade hur lärare beskriver att de använder muntlig återkoppling, vilka framgångsfaktorer de lyfter, samt vilka nivåer på muntlig återkoppling som vi kan urskilja att lärarna beskriver. Urvalet var målinriktat och data har samlats in genom kvalitativa forskningsintervjuer där sex verksamma lärare deltagit. I resultatet framkom att lärare dagligen säger sig använda muntlig återkoppling och att olika framgångsfaktorer är väsentliga. En gemensam utmaning som lärarna lyfte är tidsaspekten och att hinna ge alla elever muntlig återkoppling som för lärandet framåt. Ytterligare en slutsats var att utifrån lärarnas beskrivningar kunde vi urskilja att de ger muntlig återkoppling på olika nivåer. De beskriver att de först vill bekräfta eleven varpå sedan ge guidning i hur eleverna kan ta sig vidare.

Den muntliga framställningen ställer höga krav på lärarnas bedömnings- och undervisningsarbete. I denna studie undersöks svensklärares uppfattningar kring bedömningsprocessen i undervisningen utifrån teman som formativ bedömning, likvärdighet och sambedömning. Undersökningen utförs genom kvalitativa intervjuer med fyra svensklärare på gymnasiet.  Resultaten visar att lärarna genomför bedömningen under elevens anförande med hjälp av bedömningsmatriser. Den respons lärare och klasskamrater ger efter anförandet är ofta salutogen, alltså enbart positiv. Avseende att främja likvärdighet nämns metoden att spela in elevers anföranden för att lyssna igen och sambedöma. Resultatet visar att lärarna har erfarenheter av sambedömning vid skriftlig framställning, men att färre har fördjupad erfarenhet av sambedömning vid muntlig framställning. Undersökningen visar även att lärares tidsbrist försvårar möjligheterna till en mer likvärdig bedömning, med hjälp av exempelvis sambedömning.  Den slutsats som dras är att den komplexa bedömningssituation som muntlig framställning skapar medför svårigheter avseende likvärdigheten. Gymnasieskolorna behöver göra mer för att öka lärares förutsättningar till att genomföra mer rättssäkra bedömningar. Lärarna behöver i sin tur arbeta för ett tryggt klassrumsklimat i syfte att avdramatisera den muntliga framställningen och möjliggöra utvecklande formativ bedömning.

Ett av kunskapskraven i ”Läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet” (Lgr11, 2019) är att kunna uttrycka sig muntligt inom matematik. Skolinspektionens rapport år 2020 visade att flertalet av elever inte engagerade sig vid muntlig matematik. Denna typ av matematik bör ta mer plats i undervisningen för att ge en variation för elever eftersom den muntliga matematiken bidrar med diskussioner och samtal som får elever att utveckla tre olika förmågor – logiskt tänkande, begrepp och resonemang. Tidigare forskning visar att matematiska diskussioner är nyckeln till matematiks inlärning. Denna studie har för avsikt att beskriva hur sju mellanstadielärare anser att den muntliga matematiken kan utformas för att möjliggöra ett gott lärande. Frågeställningen som studien bygger på är: Hur kan den muntliga matematiken utformas så att den möjliggör ett gott lärande mellan elever? Det teoretiska ramverket i denna studie är ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Studiens resultat visade att lärare måste förbereda sig själva och sina elever för att de ska gynnas av den muntliga matematiken. Resultatet visade även att den muntliga matematiken måste innehålla olika undervisningsmetoder så att elever blir inkluderade och kan vara delaktiga i sitt lärande. Konklusionen är att det krävs ett accepterande klassrumsklimat där alla elever känner sig trygga för att kunna sätta ord på sina egna tankar. Genom ett kooperativt lärande varieras undervisningen och möjliggör ett gott lärande elever emellan. Genom förberedelser från lärarens sida kan alla elever medverka och utvecklas i den muntliga matematiken.

Denna studie syftar till att ge kunskap om hur några svensklärare i årskurs 1–3 bedriver undervisning för att stödja elevers utveckling av förmågan att genomföra muntliga presentationer. För att nå syftet har semistrukturerade intervjuer med sju lärare från fyra skolor gjorts. Data har analyserats med hjälp av innehållsanalys utifrån det sociokulturella perspektivet som teori.   Studiens resultat visar att de utvalda lärarna anser att elevernas tillämpning av grundläggande retoriska färdigheter samt goda kunskaper i den berörda presentationens ämnesinnehåll är viktigt för att nå hög måluppfyllelse. Samtidigt visar studiens resultat att lärarna uppger att explicit undervisning för att utveckla dessa färdigheter förekommer i liten utsträckning. Lärarna beskriver att de ändå ger elever rikligt med tillfällen att tala i klassrummet och att de använder övergripande såväl som direkt stöttning för att elever ska känna trygghet i gruppen. Lärarna säger att de försöker bedriva undervisning som jag tolkar landar inom ramen för den proximala utvecklingszonen genom att de låter undervisningsinnehållet baseras på elevers individuella utgångspunkter och stegvis utmanar eleverna mot målet att prestera väl i muntliga presentationer inför en publik. Huvudslutsatsen är att lärare verkar vara väl medvetna om hur de bedriver undervisning som syftar till att stödja elevers muntliga färdighetsutveckling, samtidigt som det förfaller råda en osäkerhet i vilka förmågor och färdigheter elever bör behärska för att kunna utvecklas i att hålla muntliga presentationer. Denna osäkerhet kan relatera till att kopplingen framstår som otydlig mellan de didaktiska frågorna vad elever behöver utveckla och hur undervisningen ska bedrivas. / <p>Svenska</p>

Föreliggande studie syftar till att undersöka svensklärares inställning till muntlig framställning i undervisningen på gymnasiet, samt vilka arbetssätt de använder sig av. Dessutom undersöks hur svensklärare beskriver att de med hjälp av olika stödstrukturer arbetar för att utveckla elevernas muntliga kompetens. Studien bottnar i sociokulturell teori där grundtanken är att lärandet sker via relationer och samspel mellan individer.  Undersökningen har en kvalitativ ansats där materialet samlades in via semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare, verksamma på gymnasiet. Materialet analyserades därefter genom en innehållsanalys, där informanternas svar kodades och delades in i underkategorier och övergripande kategorier. Resultatet visar att lärarna har en likvärdig inställning till muntlig framställning i undervisningen. De framhåller att muntlig kompetens är av särskilt betydande för elevernas delaktighet i samhället, eftersom det är en färdighet som är viktig både för vidare studier, men också i yrkes- och privatlivet. Resultatet visar även att sociokulturell teori genomsyrar lärarnas beskrivning av deras undervisning, vilken ofta består av sociala aktiviteter där eleverna får möjlighet att lära sig av varandra. Slutligen förevisar studien att det är lärarna som bär det yttersta ansvaret för att elever ska kunna utveckla sin muntliga kompetens, eftersom det krävs ett tryggt klassrumsklimat, mycket förberedelser och gott om tid.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka fem årskurs 2 lärares arbete med att stötta och utmana eleverna i det muntliga berättandet i svenskämnet. Studien är kvalitativ med stöd från Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt tidigare forskning. Resultatet visar att det finns en vilja hos informanterna att arbeta för att hålla en hög nivå av stöttning och utmaning i det muntliga berättandet i svenskämnet. Det framgår dock att det finns både möjligheter och svårigheter för att den höga nivån av stöttning och utmaning ska kunna uppnås. Det kräver noga  genomtänkta tillvägagångssätt vid arbetet med muntligt berättande för att det muntliga berättandet ska skapa möjligheter framför svårigheter i svenskundervisningen. Slutsatsen blir att undervisningen för det muntliga berättandet behöver planeras in i svenskämnet och prioriteras lika högt som övriga delar i svenskämnet.

I detta examensarbete tar vi reda på lärares, bibliotekariers och professionella berättares uppfattningar om och erfarenheter av muntligt berättande där syftet för det första är att synliggöra om det finns några generella drag för hur fenomenet beskrivs oavsett vilken yrkeskategori de tillfrågade tillhör. För det andra uppmärksammar vi vilken avsikt som intervjudeltagarna har med användandet av berättarmetoden men också i vilka sammanhang den förekommer. Materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med två personer inom varje profession. Eftersom vi undersöker flera individers erfarenheter av samma fenomen, är en fenomenologisk ansats fördelaktig för att undersöka helhetsbilden av muntligt berättande. I resultatet kom vi fram till att muntligt berättande har flera positiva effekter. Den muntliga berättarmetoden är bland annat språkutvecklande och genom mötet skapas en gemenskap mellan berättare och åhörare. Den anses även engagerande oavsett med vilken intention den utförs och i vilka verksamheter och sammanhang som den används. En av slutsatserna är att de olika professionerna var eniga om att det finns vissa grundläggande egenskaper som måste existera för att aktiviteten ska kunna kallas muntligt berättande och dessa utgör fenomenets essens.

The purpose of this study is to investigate student progression in oral presentations. During almost an entire academic year, the students have read the course Swedish 3. To be able to examine their development, their self-efficacy, attitudes and speech anxiety ub these situations are measured. Both general and gender-related developments are intended to be discerned, while the results of a parallel study form part of the study. The second study is made by abother student and examines exactly the same thinds as in this study, altough students who have read the course Rhetoric during the academic year. Thanks to this, a comparative study was akso made possible between the students who have read the respective course, ans this gives an insight into the impact of the courses on the students and their self-efficacy, attitudes and the speech anxiety for oral presentations.  The results regarding all the Swedish 3-student's self-efficacy, attitudes and speech anxiety showed that the students developed maginally in all three areas. Otherwise, from a static perspective, the results also showed that student's mental speech anxiety, ehich inculdes factors such as shaking, palpitations and redness. The gender-related result showed that women develop more than men, but that men's level is more static and is at a higher level from the beginning regarding the self-efficacy, the attitudes and the speech anxiety. This result alsp showed that women's speech anxiety us significanlty higher than men's and it also showed than women prefer to talk about personal things to a greater extent than men, although borh men and women seem to prefer to talk about more impersonal things during the course. Finally, the comparative study between Swedish 3 and rhetorical students showed that the rhetoric students self-efficacy regarding discussions in the classroom and the speech anxiety develops most, while Swedish 3 students attitudes to oral representations develop more than the rhetoric students. / Syftet med den här studien är att undersöka elevers progression inom muntliga framställningar. Eleverna har under nästan ett helt läsår läst kursen Svenska 3. För att kunna undersöka deras utveckling mäts deras självskattning, attityder och talängslan inför dessa situationer. Både en generell- och en genusrelaterad utveckling ämnas att skönjas, samtidigt som en parallell studies resultat utgör en del av studien. Den andra studien är gjord av en studiekamrat och undersöker exakt samma saker som i den här studien, fast på elever som under läsåret har läst kursen Retorik. Tack vare detta möjliggjordes även en komparativ studie mellan eleverna som har läst respektive kurs, och detta ger en insyn i kursernas inverkan på elevernas självskattning, attityder och talängslan inför muntliga framställningar. Resultatet gällande alla Svenska 3-elevernas självskattning, attityder och talängslan visade att eleverna utvecklades marginellt inom alla tre områden. I övrigt, utifrån ett statiskt perspektiv, visade resultatet också att elevernas mentala talängslan, som bland annat innefattar rädsla, oro och nervositet, är betydligt högre än den fysiska talängslan, som innefattar faktorer som skakningar, hjärtklappning och rodnad. Det genusrelaterade resultatet visade att kvinnor utvecklas mer än männen, men att männens nivå är mer statisk och ligger på en högre nivå från början gällande självskattningen, attityderna och talängslan. Detta resultat visade även att kvinnors talängslan är påtagligt högre än männens och det visade även att kvinnor föredrar att prata om personliga saker i större utsträckning än männen, även om både män och kvinnor under kursens gång verkar föredra att prata om mer opersonliga saker. Slutligen visade den komparativa studien mellan Svenska 3- och retorikeleverna att retorikelevernas självskattning gällande diskussioner i klassrummet och talängslan utvecklas mest, samtidigt som Svenska 3- elevernas attityder till muntliga framställningar utvecklas mer än retorikelevernas.

Syftet med denna studie är att belysa hur undervisningen i engelska kan utformas för att motivera eleverna att kommunicera, vilket därmed främjar utvecklingen av deras muntliga förmåga. Elever ska under sin grundskoletid utveckla en språklig säkerhet och under­visningens huvudsakliga syfte är att ge dem förutsättningar att utveckla en kommunikativ kompetens med fokus på begriplighet, så att de kan göra sig förstådda på engelska i olika samman­hang. Undervisningen ska därför ge elever rikt med tillfällen att kommunicera i för dem meningsfulla situationer. Emellertid har det visat sig att engelskundervisningen i många skolor i hög utsträckning baseras enbart på ett läromedel, vilket inte alltid motiverar elever. Vidare är motivation en betydande drivkraft för språkinlärningen. Mot den bakgrunden, fokuserar därför denna studies forskningsfrågor på vilka metoder en lärare kan använda för att motivera sina elever att prata samt vad eleverna anser motiverar dem. För att svara på dessa frågor har en fallstudie genomförts i en klass med observationer, kvalitativa intervjuer och läromedelsanalys som metoder för insamling av data. Resultatet visar att läraren använder varierande metoder för att få eleverna att prata och att det som motiverar eleverna allra mest är kommunikativa aktiviteter såsom rollspel och gruppbaserade projekt­arbeten samt lekar. Dessutom anser eleverna att det är lättare att prata engelska när de får prata om sådant som intresserar dem och som de tycker om. Analysen av läromedlet, som fokuserade på att räkna och kategorisera muntliga övningar, visade att en förhållandevis stor del övningar upp­muntrade till meningsfull kommunikation. Trots detta, och trots att eleverna såg nyttan med att arbeta med läromedlet, ansåg de inte att den motiverade dem i någon större utsträckning. Slutligen visade det sig att vikten av att kunna uttala ord är avgörande för att eleverna ska vilja och våga kommunicera på engelska i klassrummet.