This thesis aims to explore the use of costumed interpreters at museums. Firstly the thesis examines how extensivethe use of historical costumes is in Sweden, along with some international comparisons. Later on the differentways that the clothes are used is examined, and the costume as a resource for learning is discussed. In the lastpart of the thesis the “function” of the costume is examined. Two different theories are used to study the costumedinterpreters: performance-theories and communication-theories. The different methods used in the thesisincludes studies of literature, web pages, reports and conducting interviews with museum staff concerned with clothing. The result of the thesis is new perspectives on costumed interpreters, where the costume is seen as an activesubject that creates the presence of history. The costume also helps the staff from the museum to control the visitorsby giving the interpreter authority and making him/her a link to the history. The costume also changes thebehavior of the wearer, even if the person isn´t a part of an educational role-play at the moment. This can be seenas the wearer leaving his/her private self and entering a professional role. The costume is a support and a façadefor the interpreter. The costume as a resource for learning is also examined and the costume is an excellent toolfor starting a dialogue with the visitors. The costume is an introduction to discuss clothing, fashion and technicalinnovations, but gender, ethnicity, class and other subject can also be discussed through the costume. The possibilitiesfor the interpreter depends on the clothes, but also the interpreters and the visitors knowledge, relation toclothes and the selection of information and stories that is made. Gerbners model for communications is re-madeto describe the communication between the clothes, the wearer and the visitor. The thesis ends with a summaryand suggestions on continued

<p>The topic of this essay is how art exhibitions can be made available for - and conveyed to – a visually impaired audience. Two visual impairment-displays and one available museum will be analyzed in this essay. They will be shown during the time period 2006 – 2007 and focus on exhibitions in Sweden.</p><p>Complex of problems that arises when art exhibitions are to be conveyed for those without eyesight is how you choose what can be conveyed and how this shall be conveyed. The art exhibitions in this study are using text, story telling and the sense of touch as methods to make the works of art available. The analyze shows that the work of art as a whole can not be accessible to a visually impaired audience by these methods, and that is why museums sometimes choose certain parts of the art work to represent the whole work of art.</p>

<p>I uppsatsen undersöks rollspelet som pedagogisk metod på museet. En studie har gjorts av rollspelsverksamheten ”Frihet och ofrihet” som drevs på Stadsmuseet hösten 2001. Intervjuer med museipersonal, skolpersonal och deltagande elever har gett material till studien. Observation av verksamheten utfördes för att få en djupgående bild. </p><p>Studien visar att rollspelet som metod kräver att syftet med verksamheten görs tydligt av och för museipersonalen. Ett måldokument med museets intention med verksamheten borde vara en utgångspunkt, ett sådant måldokument fanns inte. Studien visar också på att de besökande eleverna fått en mycket positiv bild av museet även om de flesta inte anser sig ha fått någon konkret kunskap. </p><p>Om verksamheten har till syfte att visa att museet inte är tråkigt, och därmed locka eleverna att komma tillbaka, då syftet uppnåtts. lära ut historiska kunskaper och koppla dessa till nutid har målet inte uppnåtts.</p>

I uppsatsen undersöks rollspelet som pedagogisk metod på museet. En studie har gjorts av rollspelsverksamheten ”Frihet och ofrihet” som drevs på Stadsmuseet hösten 2001. Intervjuer med museipersonal, skolpersonal och deltagande elever har gett material till studien. Observation av verksamheten utfördes för att få en djupgående bild. Studien visar att rollspelet som metod kräver att syftet med verksamheten görs tydligt av och för museipersonalen. Ett måldokument med museets intention med verksamheten borde vara en utgångspunkt, ett sådant måldokument fanns inte. Studien visar också på att de besökande eleverna fått en mycket positiv bild av museet även om de flesta inte anser sig ha fått någon konkret kunskap. Om verksamheten har till syfte att visa att museet inte är tråkigt, och därmed locka eleverna att komma tillbaka, då syftet uppnåtts. lära ut historiska kunskaper och koppla dessa till nutid har målet inte uppnåtts.

Detta masterprojekt handlar om barns gestaltningar av tid, historia, och museum i ett samarbete mellan Vasamuseet och Design Lab S. Med studien vill jag visa på museipedagogiska metoder som ger utrymme för barnens kunskaper och processer.Mina frågeställningar är:- Hur gestaltar barnen museum, tid och historia?- Hur kan barnens gestaltningar och guidningar förstås i termer av lärande?- Hur kan denna kunskap användas på museum?Utifrån teoretiska, pedagogiska och konstnärliga perspektiv har jag undersökt och analyserat komplexiteten i barnens lärprocesser med materialiteter. Jag har använt mig av posthumanistiska teorier och visuella, performativa metoder. Som en gestaltande del i undersökningen har jag utgått från ett barns resonemang kring hur vi rör oss genom utställningsmiljöer på museum. På Konstfacks vårutställning utforskade jag därför vad som händer i en utställning när barn får bestämma hur de väljer att ta sig igenom samlingar och aktivera konstverk. Den konstnärliga processen visade hur oskrivna regler kan synliggöras med hjälp av barnens guidningar och hur det går att aktivera mellanrum som tillåter nya sätt att se.Barnens gestaltningar av tid, museum och historia utmanade en linjär tidssyn med rörlighet och skapade en nomadisk museipedagogik genom att transformera ting och tid till händelser och platser genom sina gestaltningar. Med egna museer och guidningar synliggjorde och utmanade de maktstrukturer inom museivärlden och samhället. Barnens performativa och estetiska processer visade hur meningsskapande sker genom intra-aktioner med materialiteter och med andra människor. Genom leken och skapandet kunde barnen både följa och gå emot regler och normer samt pröva sina egna teorier. Barnens gestaltningar visar att vi i lärandesituationer bör ge utrymme till det oförutsedda så att vi kan inta olika subjektspositioner och våga omförhandla förgivettagna roller. Med pågående processer av tillblivelser blev vi tillsammans medskapare av kunskapen. Studien visar att vi bör uppmuntra till en nomadisk museipedagogik som kännetecknas av rörelse, fantasi, drömmar och nya sammankopplingar.

This degree project aims to investigate the views on cultural heritage which are mediated to students of lower and upper secondary school in southern Sweden, with a special focus on representativity, inclusion, and multiculturalism. The study is focused on the definitions of cultural heritage as well as mediation of cultural heritage among history teachers and museum pedagogues. Based on six separate semi-structured interviews with three teachers and four museum pedagogues, the definitions of cultural heritage is discussed and analysed, as well as the views on the mediation of cultural heritage and its function. The analysis of the empiric material is primarily based on Svante Beckman’s theory regarding cultural heritage and its functions, as well as Stefan Nyzell’s theory about the functions of teaching, and Anita Synnestvedt’s theory about cultural heritage as a concept. The results show that there are both correlations and distinctions between teachers and museum pedagogues, as well as within the two groups.

Detta arbete syftar till att undersöka hur skolbesök till kulturarvsinstitutioner kan bidra till att utveckla elevers historiemedvetande. Genom intervjuer med lärare och museipedagoger har vi empiriskt fastställt att det finns olika faktorer som bidrar till historiemedvetande. För det första visar empirin på att elevers förkunskaper inför skolbesök har betydelse för den kognitiva nivån på de reflekterande samtal som genomförs på kulturarvsinstitutioner. För det andra visar detta arbete att museipedagogers arbetssätt bidrar till historiemedvetande, dels genom de fysiska och rumsliga tillgångar som det finns på kulturarvsinstitutioner, men också genom museipedagogers ämneskompetens, kunskapsförmedling och historiesyn. För det tredje är samarbetet mellan museipedagoger och lärare en nyckelfaktor för ett lärande besök. Detta samarbete kan delas in i olika kategorier och berör delar som referensgrupper, lärarhandledningar och praktiskt samarbete under skolbesöket.

Syftet med den här uppsatsen var att bidra med kunskap om vilket historiemedvetande fyra historiska museer i Stockholm skapar i sina pedagogiska material riktat till barn. Utifrån en diskursanalys undersöktes materialet utifrån analysverktygen transitivitet och modalitet för att ringa in huruvida museerna lägger någon värdering i kunskapsinnehållet och vilket sanningsanspråk de tar. Det undersökta materialet var sex olika broschyrer riktade till barn, hämtade från Armémuseum, Historiska museet, Nordiska museet och Vasamuseet. Då museerna skiljer sig åt i innehåll, använde de olika typer av värderande ord utifrån på vad de presenterade, beroende på om de ville skapa en positiv eller negativ bild av skedet eller objektet. Större likhet fanns i vilket sanningsanspråk museerna tog i sitt material, då alla museer nästan uteslutande använder sig av ett högt sanningsanspråk, som inte gav utrymme för några alternativa tolkningar på historien. Undersökningens slutsats blev att museerna producerar en homogeniserande historieskrivning. Det beror troligtvis på att materialet är riktat till barn och därför finns det viss förenkling i hur kunskapen presenteras. Men syftet med materialen var inte nödvändigtvis att ge barnen historisk kunskap, utan att genom berättelser låta barnen bli en del av historien och göra den mer tillgänglig för att skapa ett historiemedvetande. / The purpose of this essay was to gain knowledge on how four historical museums in Stockholm creates historical consciousness in educational material directed toward children. Using a discourse analysis, the aim was to, with the help of the analysis tools transitivitet and modalitet, point out what values the museums put in how they present the knowledge and what level of truth they claim. The material consisted of six brochures from the Army Museum, the Swedish History Museum, the Nordic Museum, and the Vasa Museum. Since the museums varies in content, they differed in what words they used to describe the exhibitions they presented, depending on if they wanted to create a positive or negative image of the historical period or object. The level of truth they claimed in their material was more alike between the museums. None of them gave any leeway for alternative interpretations of the history they presented. In the end, the museums create a homogeneous picture of history. The reason for that might be the fact that the material is aimed toward children and therefore simplified. But the purpose of the material wasn’t necessary to give the children specific historical knowledge, but through storytelling let the children be a part of history and make it more available, to create a historical consciousness.

The emotional part of a museum experience is being debated and there is research pointing towards the affective part of learning. The purpose of this study is to examine how museum pedagogues reason about the usage of affective learning in their work and to investigate whether they consider affective pedagogy is a part of their work or not. Furthermore how they consider themselves working, or not working, with feelings in their pedagogy. A key factor in this study has been to work interdisciplinary with both museum pedagogy and social science with theoretical perspectives of feelings such as happiness, sadness, anger, disgust and fear, and with theories such as Feelings &amp; materiality and Pedagogy of Feeling. Methodologically a qualitative interview study museum pedagogues have been used together with observation of four Swedish state- and country museums. In this thesis it is shown that the interviewed museum pedagogues indeed have acknowledged the fact that the museum is an affective place, but the interviewed had different way of make use of feelings. They all agree on the fact that feelings can support the learning process, and that all the different feelings have their own effect on learning. Also that the museum pedagogues have some influence on the feeling that the exhibitions are to emit, which could be used in the pedagogues favor if the exhibition consists of hard and problematic feelings. However, in contrast to this it seems that few of the museum pedagogues discuss the affective influence of a upcoming exhibition or program, or evaluate a project in what feeling the visitors experienced during the visit. This is a two years master’s thesis in Archive, Library and Museum studies.

Studien belyser hur bemötandeaspekten av tillgänglighetsarbete för elever med funktionshinder kan se ut i samarbetet mellan museum och skola. Jag har intresserat mig för hur man som institution ser på den psykosociala miljön och vilka insatser man gör på museet i den pedagogiska verksamheten för att nå ökad tillgänglighet och bättre bemötande. Det mellanmänskliga mötet är av stor betydelse för hur en person med ett funktionshinder bemöts visar de studier jag tittat på. Samhällets lagar och förordningar visar sig ha en vägledande betydelse som påverkar på individens förutfattade meningar och attityd och som i sin tur påverkar bemötandet av personer med funktionshinder. Skolan och museets förutsättningar för att samarbete i lärande syfte har vidgats genom Skapande Skola projektet liksom museerna anpassar sin verksamhet uppmuntrar skolan att använda museet som lärmiljö. I studien har jag genom en intervju och en enkätundersökning undersökt hur skolan respektive museet upplever mötet, vilken syn man har på anpassning och bemötande. I mötet lyfter både museipersonal och skolgruppen med elever lärare och assistenter aspekter upplevelsen. Resultatet visar på att det personliga i mötet är av stor vikt liksom hur hjälpmedel tillämpas och att det finns intressekonflikter mellan det man ska visa, hur man visar det och hur det tas emot, och att bemötandet av elevgrupper med funktionshinder förutsätter en dialog om gruppens förutsättningar för att skapa möjlighet att anpassa. I studien diskuteras resultatet från intervjun och enkätundersökningen mot de förordningar och betänkande som regeringen lagt fram inom området liksom mot forskning kring bemötande av funktionshindrade.