No description available.

Skolmiljöerna är liksom de allra flesta av våra sociala rum fyllda med bilder. Samtidigt präglas skolan av en textspråksdominerande kunskapssyn. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur bilders egenskaper påverkarade hur elever använder bilder. Med avstamp i semiotisk teori undersöktes, särskilt hur bilders retoriska egenskaper (deras retoriska dimensioner), påverkade urvalsprocessen för vilka bilder eleverna väljer att använda, i undervisningssituationer. Empirin baserades på intervjuer med åtta stycken gymnasie­elever som fick, ur ett urval av 70 uppsatta bilder, välja ut bilder och berätta om dem, i relation till sitt eget skapande och sina egna erfarenheter. Med ett narrativt förhållnings­sätt analyserades sedan intervjuerna, och de bilder, som på särskilda sätt betonades och utgjorde centrala aspekter av elevernas berättelser, studerades med avseende på sina retoriska dimensioner, såsom dessa är utvecklade av Göran Sonesson. Resultatet visade inga direkta kopplingar mellan bildernas retoriska dimensioner, och hur de bilderna valdes för att diskuteras, eller användas, praktisk eller teoretiskt. Man kunde dock iaktta andra mönster, bland annat konsthistoriska och strukturella ”dramaturgiska” sådana.

Syftet med den här uppsatsen är att studera de narrativ som Greenpeace och Världsnaturfonden använder för att värva medlemmar och få gehör från allmänheten. Organisationerna tillhör den grupp som kallas för NGO vilket betyder non-govermental organization. Det är ett samlingsbegrepp för organisationer som inte är bundna till någon stat eller skapad av någon stat. Genom att använda en narrativ metod analyseras återkommande mönster som organisationerna använder för att nå sina mål. De här mönstren analyseras med Bourdieus kapitalteori för att visa vilka effekter narrativen har för organisationerna. Resultaten av analysen genererade tre narrativ för respektive organisation. Greenpeace narrativ fokuserade på storlek och struktur, framställa sig i en roll av att vara oskyldig och att framstå som sympatiska. Världsnaturfondens narrativ har fokus på social rättvisa och deltagande, användande av bilder för att skapa sympati och presentera positiva och negativa exempel. Med de här narrativen påverkar de allmänheten och beslutsfattare utan att behöva stå till svars för någon annan än sina medlemmar.

Studien tar utgangspunkt i et metodeutviklingsprosjekt ved et barnevernkontor i Oslo, kalt ”DuKanJo” – et forsøk på å anvende eksternaliserende samtaler som en form for empowermentstrategi allerede i undersøkelsesfasen i en barnevernsak. I alt fire familier ble invitert til å delta i såkalte ettersamtaler – en form for evaluering av et empowermentprosjekt – samtaler som også utgjorde de primære forskningsdata i studien. Studien bruker en narrativ tilnærming både som forskningsmetode og som metodisk tilnærming i ettersamtalene og kan derfor betraktes som både en evaluering av en empowermentsrategi og som et forskningsprosjekt. Hensikten med studien er å belyse om hvorvidt en narrativ metodikk i undersøkelsessaker kan bidra til å flytte fokuset i barnevernssaker fra problemorientering til ressursorientering. Studien søker også å svare på om det er mulig for barnevernet - med et så klart definert kontrollmandat -, å gjøre bruk av en ressursorientert tilnærming for å fremme familienes salutogene krefter og mestringsstrategier. Studien bekrefter at en slik tilnærming er mulig, men at det fortsatt finnes faglige og etiske dilemmaer knyttet til en slik tilnærming. / The study is a result of, and an ambition of, using a narrative approach as an empowerment strategy at a child protection office in Oslo. Externalising conversations is the main method in the strategy, in order to implement this kind of narrative orientation, at an early stage in the co-operation between the family and the social workers. Four families were invited to an interview, which also was designed as an evaluation dialog of the empowerment process, which they have been attending to during the project. The data from the interviews was then examined by a narrative research method. The main purpose of the study is to confirm that a salutogenic approach is a useful orientation for social workers in their attempt to invite families into a more formal partnership at an early stage in the investigation process. The study confirms the advantages of the orientation, but also that there still is some methodological and ethical dilemmas related to this orientation. / <p>ISBN 91-7997-142-3</p>

This essay examines the specific uses of literature and the implications of the expression det allmänmänskliga (what is common to all mankind) emphasized in the subject of Swedish in the curriculum for the Swedish upper secondary school, GY 2011. Using discourse analysis as a method, this essay shows that the phrase det allmänmänskliga suggests teaching literature as a way to emphasize universal experiences over time and place, thus revealing an implication of the nineteenth-century idea of World Literature. Furthermore, this essay shows that the challenges inherent in the phrase det allmänmänskliga, and its implications for World Literature, require new didactic strategies and approaches to designing courses and teaching literature. In relation to this, the essay examines theories that focus on approaches to teaching World Literature and the uses of narration as a means to understand and emphasize the specifics of World Literature and the universal experiences. The final part of this essay examines the recent use of the concept of narrativ kompetens (narrative competence) emphasizing interaction and key elements of the reading experience as a specific way to understand and approach fiction. This essay concludes that the inherent benefits of narrativ kompetens combined with approaches to teaching World Literature, seem to offer great possibilities fulfilling the obligations and the specific uses of literature suggested in the curriculum for the Swedish upper secondary school.

Mina erfarenheter av utvecklingsarbete kring media och IT i skolan har fått mig att undra hur undervisningen kan utvecklas genom att lärare sprider sina kunskaper och lär av varandra. Detta har väckt mitt intresse för pedagogisk handledning som verktyg för utveckling av lärares yrkessamtal det vill säga kollegiesamtal. Denna studie syftar till att beskriva och ge en förståelse för huruvida handledning av kollegiesamtal kan vara ett led för pedagogen att förändra sina strategier och handlingar när det gäller användning av datorn som verktyg för elevers tidiga läs- och skrivinlärning. I studien utgår jag från teorier om kunskap som socialt konstruerad och att den sociala världen är av narrativ natur. Studien genomfördes under läsåret 2006-07 inom projektet Att skriva sig till läsning med datorn där 24 pedagoger och tio klasser från sju olika skolor i Piteå kommun deltog. Projektets syfte var att implementera och pröva en metod där eleverna använde datorn istället för pennan för att lära sig att skriva sig till läning. Lärarna deltog under projektåret i handledda kollegiesamtal där man delade erfarenheter och reflektioner utifrån klassrumspraktiken. Både handledare och lärare har efter kollegiesamtalen skrivit loggbok. För att söka svar på frågorna i syftet samt intervjuade jag nio lärare som deltagit i projektet. I analysarbetet har jag använt mig av narrativ analys. I resultatet framträder tre mönster Motstånd, Tvekan och Acceptans i lärarnas uppfattning av kollegiesamtalen. En slutsats av studien är att om läraren accepterar kollegiesamtalen ger detta ett gott stöd för att föra utvecklingsarbetet framåt där vinsterna för de deltagande lärarna blir personlig utveckling, gruppens utveckling och processuell utveckling.

Syftet med studien har varit att ta reda på hur Aftonbladet och Dagens nyheter bevakat och berättat om Lundsbergs skola under åren 2011-2013. Frågorna som ställts har handlat om hur medierna berättat om Lundsbergs skola. Handling, karaktärer, skrivsätt samt skillnader och likheter i Aftonbladet och Dagens nyheters rapportering, har varit frågornas centrala punkt. Jag har i studien valt att se Lundsbergs skola som ett fall av skandaler eller så kallade ”mediedrev” i Sverige. Teorier som använts är Thompsons skandalfaser, Hvitfelts nyhetskriterier, Nord, Allern och Pollacks kännetecken på mediedrev, samt Altheide och Snows teori om medielogik. Studien har även använt sig av Fulton och Dunn som pratar om narrativ i nyheter. Denna ”berättelse om Lundsbergs skola” har jag undersökt genom att samla in kvantitativt material från Aftonbladet och Dagens nyheter 2011-2013. Resultatet visar på att intresset för Lundsbergs skola ökat hos journalister och läsare genom åren, inte bara i antal artiklar, utan även i form av krönikor, kommentarer, debatter och insändare. Studien har även haft en kvalitativ del där sex artiklar från Aftonbladet och sex artiklar från Dagens nyheter undersökts utifrån en frågemall med frågor om handling, karaktärer och skrivsätt. Detta för att se vilka berättartekniker journalister använder sig av, så kallade narrativ. Resultatet har sedan sorterats in efter de klassiska stadierna i en berättelse där vi kan se hur medierna introducerar Lundsbergs skolas, hur sedan handlingen stegras, hur berättelsen når sitt klimax och hur den sedan mattas av i en upplösning. Någon riktig konklusion fick berättelsen aldrig eftersom den, i skrivandets stund, fortfarande berättas.Mina slutsatser blev bland annat att Aftonbladet och Dagens nyheters bevakning och berättande inte skiljer sig åt så mycket som man skulle kunna tro. Detta skulle kunna bero att medier under en skandal eller ett mediedrev tenderar att bevaka och berätta på ett liknande sätt. Resultaten tyder dock på att Aftonbladet försöker skapa ”moral panic”, kaos i samhället som får allmänheten stressade, medan Dagens nyheter hållit ett större avstånd till sina texter. Det finns även tecken på att olika källor valt att stiga fram vid vissa tidpunkter i ”berättelsen” för att få synas i ”bästa sändningstid”.

Abstract Detta är en uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap och har för avsikt att undersöka den amerikanska kontroversiella realityserien Toddlers &amp; Tiaras som handlar om skönhetstävlingar för barn i USA. Serien har blivit utsatt för mycket negativ kritik, denna har främst riktats mot barnens föräldrar, deras barnuppfostran och sätt att handla samt det att skönhetstävlingarna tillåter en sexualisering av väldigt små barn. Syftet med denna uppsats är således att undersöka på vilket sätt skönhet gestaltas bland deltagarna i skönhetstävlingar i TV-serien Toddlers &amp; Tiaras samt på vilket sätt föräldrarna i serien och tillika coacherna uppfostrar och kontrollerar sina barn. De frågeställningar vi valt att besvara är följande: Vilken syn på föräldraskap produceras i programmet? Vad finns det för likheter i representationen av skönhet i de båda avsnitten?I analysen har vi utgått ifrån två hela avsnitt av serien och har med hjälp av narrativ och semiotisk metod analyserat berättelsernas händelseförlopp samt fördjupat oss i kortare scener där vi trott oss kunna få svar på våra frågeställningar. Genomgående i uppsatsen har vi utgått ifrån ett socialkonstruktionistiskt teoretiskt perspektiv och därför menar vi att kön och genus är kulturellt skapta produkter. Resultatet visar att föräldrarna, i första hand mammorna, har en betydelsefull roll i programmet och de är tydliga i hur de vill att barnet ska prestera på scen. Om framträdandet inte går som planerat är de inte sparsamma med att öppet visa sin besvikelse över barnet. Mammornas önskan om att barnen ska lyckas i tävlingarna har i vissa fall gått så långt att de ”dopat” sina döttrar med koffeindrycker och diverse energitillskott. Det finns tydliga likheter mellan de olika programmen i hur skönhet representeras. Många yttre attribut är återkommande där flickorna alltid är kraftigt sminkade iklädda stora peruker och gnistrande smycken. I många fall kan vi urskönja en sexualisering av flickorna, både genom att iaktta enbart deras klädsel men främst i samspel med det flirtigt utmanande minspelet och kroppsspråket.

I denna studie analyseras hur de statliga bolagen Systembolaget och Svenska spel går tillväga för att skapa trovärdighet i sin omgivning av kunder och intressenter. Undersökningen är genomförd på informativ och extern kommunikation som finns på bolagens hemsidor, varav två reklamfilmer även visas i svensk tv. Syfte: Båda bolagen befinner sig i en etiskt ambivalent situation då de genom sina statliga uppdrag måste uppnå ett vinstkrav och samtidigt begränsa försäljningen av produkter som kan ha en negativ inverkan på människors hälsa. Studiens syfte är att granska hur de båda bolagen resonerar kring sin verksamhet och hur denna trovärdighetsbyggande kommunikation kan tolkas med hjälp av ett retoriskt och narrativt synsätt. Metod: En narrativanalys används för att förtydliga berättelsernas olika roller, teman, handlingar och miljöer och hur de fyller en funktion för att uppnå ett påverkanssyfte och identifikation. Vissa argument granskas med hjälp av de retoriska appellerna ethos, pathos och logos. En analys av ethos urskiljer dessutom ur bolagens resonemang hur de vill uppfattas av sin publik, och hur publiken kan tänkas uppfatta deras image. Narrativen utvärderas slutligen efter hur funktioner, ethos och argument kan skapa trovärdighet hos mottagarna i förhållande till kontexten. Resultat: Bolagens berättelser har effekten att framkalla känslor som spänning, samvaro och trygghet. För att stärka argumenten för sin verksamhet lånar bolagen auktoritet från andra trovärdiga instanser. Genom att framhäva sina ansvarsroller i berättandet, kan de upplevas ha en moralisk karaktär, välvilja och klokhet. Dessa tre dimensioner skapar enligt Jens Kjeldsen trovärdighet hos ethos och en positiv image hos publikens uppfattningar. I artefakterna finns också element som inte är konsekventa med trovärdigheten och ansvaret som deras ethos bär. Det framgår bland annat i sättet att framhålla monopolen som unika, med en defensiv hållning till andra aktörers vilja att ta sig in på marknaden. Narrativen har dessutom en tendens att framföra argument eller slutsatser som saknar vissa belägg och kan därför tolkas som att de har ett starkt påverkanssyfte. Dessa aspekter gör att de mister en del av sin trovärdighet och ärlighet, eller autenticitet. Diskussionen tar även upp fragment ur forskning om PR och CSR, hur trovärdighet kan uppnås hos organisationer i det kommunikativa arbetet.

Detta är ett magisterarbete som vill belysa matematiklärarrollen på Språkintroduktionsprogrammet. Syftet med denna studie är att undersöka vad som karakteriserar lärarrollen för matematiklärare på språkintroduktionsprogrammet utifrån ett lärarperspektiv. Frågorna som ställs riktar sig mot hur lärarna beskriver undervisningen, hur de beskriver sig själva och sin lärarroll samt deras syn på sig själva som länken mellan dessa elever och matematiken undervisad på svenska. Teori och metod är diskursanalytisk, med inriktning diskurspsykologi, med en touch av narrativ identitet. Metoden genomförs genom en narrativ intervju med två lärare, som berättar sin berättelse om sig själv som matematiklärare för nyanlända elever. Analysen av lärarnas berättelse utgår från att finna diskurser som lärarna hela tiden berättar kring. För att få en djupare förståelse för hur läraren beskriver sin lärarroll har verktygen; funktion, variation, konstruktion samt tolkanderepertoar ur diskurspsykologin använts. Resultatet mynnar ut i hur de två lärarna bygger upp sin berättelse om sin lärarroll och därmed sin narrativa identitet som matematiklärare på språkintroduktionsprogrammet.