Bakgrund: Många personer med demenssjukdom riskerar att bli undernärda när de kognitiva förmågorna minskar. Förmågan att äta påverkas av minne, förmågan att utföra viljemässiga rörelser, koncentrationssvårigheter och tugg- och sväljsvårigheter. Allt detta tillsammans med svårigheter att kommunicera gör att måltidssituationen blir en utmaning. Detta har stor påverkan på både hälsa och välbefinnande. Syfte: Syftet var att skapa en översikt över måltidsmiljöns betydelse för att främja hälsan hos personer med demenssjukdom på äldreboende. Metod: En allmän litteraturöversikt, där elva kvalitativa och kvantitativa artiklar har analyserats. Resultat: I resultatet framkom tre teman. Under atmosfärens betydelse hade hemkänsla och traditioner en betydande roll. Avslappnad atmosfär utan störande moment såsom ljud från diskning och hög ljudvolym bidrog till en bättre måltidssituation.Måltidpresentationens betydelse visade att utseende, konsistens och doft på maten är viktiga aspekter att ta hänsyn till för att öka matintaget. Social betydelse ökade förmågan att äta självständigt hos personer med demenssjukdom då gemenskapen vid matborden gjorde att de speglade varandra, dock kunde sociala interaktioner även bidra till oro och förvirring. Slutsats: Individuell anpassning vid måltidssituationen genom hemlik atmosfär och individuella hjälpmedel ökar självständigheten och hälsan hos personer med demenssjukdom. Vårdpersonalens medvetenhet kring måltidsmiljöns betydelse för hälsan hos personer med demenssjukdom är betydelsefull. / Background: Many people with dementia have a risk becoming malnourished when their cognitive abilities decrease. The ability to eat is affected by memory, the ability to perform voluntary movements, concentrationdifficulties and chewing- and swallowingdifficulties. All this, together with difficulties in communicating, makes the mealsituation a challenge. This has a major impact on both health and well-being. Aim: The aim was to create an overview of the importance of the mealenvironment in promoting the health of people with dementia in nursing homes. Method: A general literature review, in which eleven qualitative and quantitative articles have been analyzed. Results: The results revealed three themes. Under the importance of the atmosphere, feeling at home and traditions played a significant role. Relaxed atmosphere without disturbing elements such as noise from washing dishes and high soundvolume contributed to a better mealsituation. The importance of the mealpresentation showed that the appearance, texture and aroma of the food are important aspects to take into account in order to increase foodintake. Social significance increased the ability to eat independently among people with dementia as the fellowship at the dining tables made them reflect each other, but social interactions could also contribute to anxiety and confusion. Conclusion: Individual adaptation to the mealsituation through a homely atmosphere and individual aids increases the independence and health of people with dementia. The carestaff's awareness of the importance of the mealenvironment for the health of people with dementia is significant.

Sverige har länge varit ledande inom tillgänglighet. Genom införandet av begreppen ”tillgänglighet” och ”användbarhet” har man genom Plan- och bygglagen och Boverkets riktlinjer ställt krav på den fysiska miljön. Ca 7 000 barn i Sverige är rörelsehindrade. Ungefär hälften av dessa barn använder en rullstol. Trots att alla barn har rätt till lek, är det intressant att undersöka huruvida alla barn ges möjlighet att utnyttja denna rättighet. Efter att ha uppmärksammat Helsingborgs stads kreativa lekplatsbyggen, dök frågan kring huruvida alla barn har möjlighet att leka på dessa lekplatser, upp. Syftet med arbetet är att belysa vikten av tillgängliga lekplatser, samt att undersöka hur tillgängligheten på lekplatser kan förbättras och vilka anpassningar som krävs för att förbättra tillgängligheten för rullstolsburna barn. I detta arbete görs en litteraturstudie, med fokus på regelverk och litteratur kopplad till tillgänglighet. En fallstudie görs i form av platsbesök på 8 lekplatser i Helsingborg, som underlag för en jämförelse. En intervju görs med Johanna Elgström, landskapsarkitekt på Helsingborgs stad. Slutsatsen av detta arbete är att lekplatser där man fokuserat mer på tillgänglighet ofta är mer tillgängliga och användbara för barn i rullstol. Dock krävs incitament för att säkerställa en tillgänglig och användbar lekplatsmiljö, samt tydligare definition av dessa begrepp. Genom att ha en lekplats som är tillgänglig och användbar för de flesta, gynnas den sociala hållbarheten. Slutsatsen av detta arbete blir således att säkerställandet av tillgängliga och användbara lekplatser gynnar rullstolsburna barns möjlighet till socialt samspel. / Sweden is one of the leading countries when it comes to availability in the physical environment. Approximately 7 000 children in Sweden are disabled. Half of these children use a wheelchair. It is every child’s right to play, and it’s thereby interesting to know whether every child is given the opportunity to use a playground. In the county of Helsingborg there are playgrounds appealing to many children, although the question is whether every child is given the chance to play at these playgrounds. The aim of this study is to highlight the importance of availability at playgrounds and outline ways to improve the availability. The method used in this thesis is a literature study, focusing on legal framework and literature about availability, usability and playgrounds. The case study provides information about eight playgrounds in Helsingborg. There is also an interview with landscape architect Johanna Elgström. Playgrounds where availability has been prioritized are often more available and useable for wheelchair-bound children. Still, the legal framework is in need of a more precise definition of availability and usability to ensure that playgrounds are suitable for children using a wheelchair. The playgrounds that are more available and useable can favor children using a wheelchair and give them the opportunity to socially interact with other children.

Introduktion: Låg energitillgänglighet (LEA) är ett förekommande problem hos elitsatsandeungdomar inom uthållighetsidrotter. Det är ett resultat av att individens energiintag är lägreän individens energiförbrukning. Följderna av LEA är bland annat nedsatt prestation, skador,hormonell påverkan och ökade risker för psykiska följdsjukdomar. Förebyggande insatseranses viktiga för att motverka LEA, och där tränare har en viktig roll i arbetet.Syftet: Studiens syfte är att undersöka vilka kunskaper tränare för ungdomar inomuthållighetsidrotter har om LEA och vilka kunskaper tränare har om konsekvenser relateradetill LEA. Metod: Enkätundersökning. Enkäten skickades ut till tränare inom elitsatsande verksamhetersom arbetar med ungdomar 15–24 år inom uthållighetsidrotter. 53 tränare inkluderades istudien. Analysmetoden som studien utgått ifrån är tematisk analys. Resultatet: Tränarna själva skattade sina kunskaper om LEA som goda eller mycket goda.92,5% av tränarna uppgav att de var medvetna om tecken på LEA och kunde redogöra förtecken som överensstämmer med litteratur. Tränarna kunde även ange negativa konsekvenserav LEA som rör idrottarens fysiologi, psykologi och prestation. 90,6% av tränarnarapporterade att de arbetar förebyggande för att motverka LEA. Tränarna angav flera olikaarbetsmetoder, vilket lyfts som positivt utifrån tidigare forskning. Konklusion: Studien visar att tränare känner till tecken i teorin men har svårt att omsätta deti praktiska arbetet. Tränarna uppgav en högre svarsfrekvens av fysiologiska konsekvenser pålång sikt och en lägre svarsfrekvens av vilka långvariga konsekvenser LEA har förprestationen. Inom det förebyggande arbetet bestod det mest frekventa arbetet av utbildning,samtal med aktiva och påminnelser om energibehov. Framtida forskning bör undersöka hurde aktiva upplever det förebyggande arbetet och undersöka skillnader i det förebyggandearbetet mellan idrotter där prevalensen av LEA är hög.

Misophonia and hyperacusis are relatively unknown and misunderstood auditory sensitivityconditions. Misophonia is characterised by strong negative emotional reactions to sounds andsound patterns, depending on the meaning or context of the sound. Hyperacusis is characterizedby negative reactions to sounds, depending on the physical characteristics of the sounds (e.g.,frequency and intensity). Research often fails to distinguish misophonia from hyperacusis, andresearch on both conditions is scare. Moreover, there are insufficient tools available to assessand study misophonia and hyperacusis. The purpose of the current study was topsychometrically validate the Hyperacusis and Misophonia Discrimination Scale (HMDS).The goal of this self-report measure was to discriminate people with hyperacusis from peoplewith misophonia. Various analyses were used to assess the reliability and validity of thequestionnaire. A total of 249 participants completed the online questionnaire. Results indicatedan excellent reliability using Cronbach’s alpha and group and item comparisons showed thediscriminatory effectiveness of the HMDS. However, the results of a factor analysis indicateda complex underlying factor structure which did not provide a sufficient fit to the data,suggesting that the dimensions of the questionnaire require further refinement to effectivelydifferentiate between misophonia and hyperacusis. Based on the results, a revision to theHMDS is presented and future research should explore the psychometric properties of thisrevised scale as well as validate the HMDS with participants who have undergone a clinicalscreening in order to confirm their status. / Misofoni och hyperakusis är relativt okända och missförstådda tillstånd av auditiv känslighet.Misofoni kännetecknas av starka negativa känslomässiga reaktioner på ljud och ljudmönster,beroende på ljudets betydelse eller sammanhang. Hyperakusis kännetecknas av negativareaktioner på ljud, beroende på ljudets fysiska egenskaper (t.ex. frekvens och intensitet).Forskningen misslyckas ofta med att skilja misofoni från hyperakusis, och forskningen ombåda tillstånden är knapphändig. Dessutom finns det inte tillräckligt med verktyg för attbedöma och studera misofoni och hyperakusis. Syftet med den aktuella studien var attpsykometriskt validera Hyperacusis and Misophonia Discrimination Scale (HMDS). Måletmed detta självrapportmått var att skilja personer med hyperakusis från personer med misofoni.Olika analyser användes för att bedöma frågeformulärets tillförlitlighet och giltighet. Totalt249 deltagare fyllde i onlineformuläret. Resultaten visade på en utmärkt tillförlitlighet enligtCronbachs alfa och jämförelser mellan grupper och objekt visade på HMDS diskriminerandeeffektivitet. Resultaten av en faktoranalys indikerade emellertid en komplex underliggandefaktorstruktur som inte gav en tillräcklig passning till data, vilket tyder på att frågeformuläretsdimensioner kräver ytterligare förfining för att effektivt skilja mellan misofoni ochhyperakusis. Baserat på resultaten presenteras en revidering av HMDS och framtida forskningbör utforska de psykometriska egenskaperna hos denna reviderade skala samt validera HMDSmed deltagare som har genomgått en klinisk screening för att bekräfta sin status.

The primary aim of this investigation was to evaluate a seven-week multidisciplinary rehabilitation programme, with emphasis on musculoskeletal disorders, for working-age people, by assessments at the start and end of the rehabilitation programme, and at follow-up examinations 6, 12 and 24 months after completion of the programme. A further aim was to explore the experiences of people not returning to work during a period of six years after participation in an extensive multidisciplinary rehabilitation programme. Sixty participants, 40 women and 20 men (mean age 46.8 ± SD 7.9), with musculoskeletal disorders, mainly neck and back pain, participated in a 7- week rehabilitation programme which was based on a combination of theoretical and practical education, physical activities, relaxation and individual guidance. Before and after the programme and at the follow-up occasions all participants were evaluated with the Global Self-Efficacy Index (GSI), Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD), and Stress test (Study I). A group of participants who were still full-time sick-listed (Group I) at the end of the study period were compared with participants who were part-time or not sick-listed (Group II) at the end of the study period (II, III, IV). They were evaluated with the Disability Rating Index (DRI), with the Pain Intensity Rating Index on a visual analogue scale (VAS) (II, III)), mobility tests (III), GSI (III), HAD, and a stress test (IV). Seven women (median age 48 years) and three men (53 years) (Group I) were interviewed and the interviews were analysed by manifest content analysis (V). At the 2-year follow-up full-time sick leave, anxiety, depression and selfexperienced stress had decreased in both sexes. They also showed increased quality of life (QoL) (I). In participants with full-time sick leave (Group I), self-experienced physical disability and pain ratings were high and showed no decrease up until the 2-year follow-up. In participants with part-time or no sick leave (Group II), physical disability and pain ratings decreased gradually throughout the 2-year follow-up period (II). Cervical and thoracolumbar spine range of motion (ROM) was lower in Group I than in Group II from the start of rehabilitation to a 2-year follow-up. Only Group II showed a temporal improvement in ROM. No changes in DRI, VAS or GSI were found in parallel with corresponding temporal changes in any of the ROM (III). Group I experienced no change in anxiety or depression during the study period, in contrast to Group II, in which this decreased. Decreased stress was found in both groups (IV). Group I described perceived barriers to and possibilities of returning to work, and also gave information on what strategies they used, to cope with everyday life (V). The majority of the participants improved and they continued to be physically active, their QoL improved, and most participants returned to work. Ten of the participants, however, were on full-time sick leave throughout the whole study period, with high self-experienced physical disability, high pain rating and no improvement in anxiety and depression. They experienced barriers to re-entering the labour market as consequences of physical symptoms and fatigue. But they also believed in possibilities of returning to work if they could get a modified job adapted to their own capacity. Thus, persons with severe disability and pain did not improve by rehabilitation in this project. New methods of treatment have to be developed for improvement of symptoms resulting in reduction of functional impairment and a consequent need for sick leave. / Huvudsyftet med undersökningen var att utvärdera ett 7-veckors multidisciplinärt rehabiliteringsprogram inriktat på muskuloskeletala besvär, för arbetsföra kvinnor och män, vid start och efter rehabiliteringsprogrammets slut samt vid 6, 12 och 24 månader. Vidare var syftet att undersöka deltagares upplevelse av att inte återgå i någon form av arbete sex år efter deltagande i rehabiliteringsprogrammet. Sextio deltagare, 40 kvinnor och 20 män (medelålder 46.8 ±7.9), med muskuloskeletala besvär, framför allt nack- och ryggbesvär, deltog i ett 7- veckors rehabiliteringsprogram som innehöll en kombination av teoretisk och praktisk undervisning, fysisk aktivitet, avslappning och individuell vägledning. Deltagarna testades före och efter rehabiliteringsprogrammet samt vid uppföljningstillfällena med Globalt Självskattnings Index (GSI), Hospital Anxitey and Depression Scale (HAD) och stress test (Studie I). En grupp deltagare som fortfarande var helt sjukskriven (Grupp I) i slutet av studieperioden, jämfördes med deltagare som var delvis eller inte alls sjukskriven (Grupp II) vid studieperiodens slut (II, III, IV). De utvärderades med Disability Rating Index (DRI), smärtskattning med visuell analog skala (VAS) (II,III), rörlighetsmätning (III), GSI (III), HAD, och stress test (IV). Sju kvinnor (median ålder 48 år) och tre män (53 år) (Grupp I) intervjuades och intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys (V). Vid två års uppföljning hade heltidssjukskrivning, ångest/oro, depression och självupplevd stress minskat hos båda könen. De visade också ökad livskvalitet (I). Deltagarna som var helt sjukskrivna (Grupp I) hade hög självskattad funktionsnedsättning samt smärtskattning och visade ingen förändring vid två års uppföljning. Deltagarna som var delvis eller inte alls sjukskrivna (Grupp II) visade en gradvis förbättring av fysisk funktion och smärtskattning under studieperioden (II). Cervical och thoracolumbar rörlighet var mindre i Grupp I jämfört med i Grupp II från start till två års uppföljning. Endast Grupp II visade en temporär förbättring av den aktiva rörligheten. DRI, VAS och GSI förändrades inte parallellt med förändringarna i den aktiva rörligheten (III). Grupp I upplevde ingen förändring i ångest/oro eller depression under studie perioden jämfört med Grupp II, som minskade ångest/oro och depression. Båda grupperna skattade mindre stress (IV). I studie V beskrevs deltagarnas upplevelser av hinder och möjligheter för att återgå i arbete. De beskrev vidare vilka strategier som användes för att hantera vardagslivet. Majoriteten av deltagarna förbättrades och de fortsatte att vara fysiskt aktiva, livskvaliteten förbättrades och de flesta deltagarna återgick i arbete. Tio av deltagarna var helt sjukskrivna under hela studieperioden, med hög självskattad fysisk funktionsnedsättning, hög smärtskattning och ingen förbättring i ångest/oro eller depression. De upplevde hinder för återgång i arbete, en konsekvens av de fysiska symtomen och trötthet. De trodde också på möjlighet till återgång i arbete om de kunde få ett arbete anpassat till deras egen arbetsförmåga. Alltså, personer med stor funktionsnedsättning och hög smärta förbättrades inte av rehabilitering i det här projektet. Nya metoder av behandling behöver utvecklas för att förbättra symtomen och därmed minska funktionell försämring och behovet av sjukskrivning.

This essay addresses and treats the employer's obligation to work adaptation for people with a physical disability according to discrimination law and the work environment law. Furthermore it also treats the employer's obligation to rehabilitation of employees that has a reduced working ability as consequence of their work. The essay also intends to investigate if there are any differences in the employer’s obligation to work adaptation when recruiting and the employer’s obligation to work adaption for an existing employment.   In this work, there is a background chapter which describes the UN and the European Union's approach to work reduction ability and disability. Furthermore, there is a detailed description of the work environment law, the discrimination law, the social insurance code and the employment protection legislation. A description of the laws and the legal practice on work adaptation and rehabilitation is presented where relevant judgments from labor court are described and a preliminary ruling from the European Court.   The work includes an analyzing part which summarizes important parts of the work. Here I have analyzed the legislative texts, the legal usage and the preliminary work of the laws and there content. In the end the conclusions are presented. For a person with a physical disability the employer has an obligation to take appropriate support - and adaptation measures. What is legitimate is depending on which possibility the employer have to take the measures, what effect the measures will provide, how extensive the employee's disability is, what economic situation the employer is located in, what resources that are necessary to take, how cost requiring the measures become and which kind of employment it is. What obligations a employer has to rehabilitation of an employee with reduced working ability is different from one situation to another. Factors to considerate are the size on the workplace, if the employee agreed to go through the rehabilitation and had a good attitude and if a proper rehabilitation, work adaptation and reassignment investigation is done. The employer can become forced to reorganize the work in order to make the employee able to resume his work. The obligation to reorganize the organization is depending on whether or not it is legitimate to require this of the employer. What are essential is which possibilities there is to make reorganization, what viable and organizational means there is and whether or not reorganization can mean that other employees are exposed to risks. As a rule, reduced working ability or a disability is not at justified dismissal ground if the employee can carry out work of significance for the employer. / Denna uppsats behandlar och tar upp arbetsgivarens skyldighet till arbetsanpassning för personer med fysisk funktionsnedsättning enligt diskrimineringslagen och arbetsmiljö lagen. Dessutom behandlar uppsatsen också arbetsgivarens skyldighet till rehabilitering av anställda som har en reducerad arbetsförmåga som följd av sitt arbete. Uppsatsen avser också att undersöka om det finns några skillnader i arbetsgivarens skyldighet till arbetsanpassning vid rekrytering respektive arbetsgivarens skyldighet till arbetsanpassning vid en befintlig anställning. I detta arbete finns det en bakgrund som beskriver FN och EU: s syn på nedsatt arbetsförmåga och funktionsnedsättning. Dessutom finns det en detaljerad beskrivning av arbetsmiljön lagen, diskrimineringslagstiftningen, socialförsäkringsbalken och lagen om anställningsskydd. En beskrivning av de lagar och den juridiska praxis om arbetsanpassning och rehabilitering presenteras där relevanta domar från arbetsdomstolen beskrivs och ett förhandsavgörande från EG-domstolen. I arbetet ingår en analys del som sammanfattar viktiga delar av arbetet. Här har jag analyserat lagtexterna, den juridiska användningen och förarbeten till lagarna och dess innehåll. I slutet presenteras slutsatserna som arbetet har lett fram till. För en person med ett fysiskt funktionshinder har arbetsgivaren en skyldighet att vidta lämpliga stöd - och anpassningsåtgärder. Vad som är legitimt beror på vilken möjlighet arbetsgivaren har att vidta de åtgärder som är nödvändiga, vilken effekt åtgärderna kommer att ge, hur omfattande den anställdes funktionshinder är, vilken ekonomisk situation arbetsgivaren befinner sig i, vilka resurser som behövs, hur kostnadskrävande åtgärderna blir och vilken typ av arbete det är. Vilka skyldigheter en arbetsgivare har till rehabilitering av en medarbetare med nedsatt arbetsförmåga skiljer sig från en situation till en annan. Faktorer att ta hänsyn till är storleken på arbetsplatsen, om arbetstagaren gått med på att gå igenom rehabiliteringen och har en bra attityd, och om en ordentlig rehabilitering, arbetsanpassning och omplaceringsutredning utförts. Arbetsgivaren kan bli tvungen att omorganisera arbetet för att möjliggöra för den anställde att återgå till sitt arbete. Skyldigheten att omorganisera organisationen är beroende av huruvida det är legitimt att kräva detta av arbetsgivaren. Vad som är viktigt är vilka möjligheter det finns att göra en omorganisation, vilken livskraftiga och organisatoriska medel som finns och huruvida en omorganisation kan innebära att andra anställda blir utsatta för risker. Som regel utgör nedsatt arbetsförmåga eller funktionshinder inte saklig grund för uppsägning om arbetstagaren kan utföra arbete av betydelse för arbetsgivaren.

Introduktion: Buller definieras som oönskat ljud. Uppfattningen av ett oönskat ljud är mycket individuellt. Det som anses vara oljud för en person, kan upplevas som icke-oljud för en annan person. Buller anses dock generellt som störande ljud och är vanligtvis något som varje individ stöter på under sin vardag som exempelvis på arbetsplatsen, skolan, eller i hemmet. Buller anses vara den miljöstörning som berör flest människor i Sverige. Det är ett växande problem och flygtrafik anses vara en av de mest genomgripande utomhusljudkällorna. Bullerproblem som är förknippade med flygtrafik är koncentrerade i områden nära flygplatser, vilket kan påverka flera tusentals boendes hälsa. Flygtrafikbuller har länge varit ett folkhälsoproblem och många människor som är bosatta i närheten av en flygplats har utvecklat ett antal negativa hälsoeffekter av flygtrafikbuller Syfte: Att undersöka hur boende som är bosatta nära flygplatsen Linköping City Airport upplever och påverkas av flygtrafikbuller.  Metod: Studien har utförts som en enkätundersökning med en kvantitativ tvärsnittsdesign. Webbenkäten som har använts som mätinstrument har konstruerats för att besvara syftet. 292 vuxna individer (>18år), varav 158 män och 133 kvinnor, deltog i studien. Insamlad statistiska data har bearbetats och analyserats i SPSS. För att kunna besvara syftet har följande statistiska tester använts: chi2-test, spearmans-korrelationsanalys och logistisk regressionsanalys.   Resultat och konklusion: Boende som är bosatta i Tannefors visade överlag positiva upplevelser till flygtrafiken och var positivt inställda till flygplatsen. De boende som upplevde störningar minst varje vecka vissa delar av året upplevde att flygtrafikbuller medför svårigheter att utföra olika aktiviteter. Kvinnor i den yngsta åldersgruppen upplevde flygtrafikbuller som mer störande jämfört med män. Män hade en mer negativ inställning till flygplatsen jämfört med kvinnor. Boende som rapporterade sämre hälsotillstånd, sömnproblem och användande av öronproppar eller något annat hörselskydd för att kunna sova bättre, sämre sömnkvalitet, trötthet, obehagskänslor, ledsenhet och nedstämdhet, osällskaplighet och att man föredrar att vara ifred, irritation och vresighet, stress, lock eller tinnitus i öronen meddelade också ett större besvär för flygtrafikbuller. / Introduction: Aircraft noise is an example of unwanted sound. The perception of unwanted sound is very individual. What is considered noise by one person may be perceived as non-noise by someone else. However, noise is generally regarded as disturbing noise and is usually something that each individual encounters in their daily life, such as in the workplace, at school, or at home. Noise is considered to be the form of environmental disruption that affects the most people in Sweden. It is a growing problem, and air traffic is considered to be one of the most pervasive outdoor sound sources. Noise problems associated with air traffic are concentrated in areas close to airports, which can affect the health of thousands of residents. Air traffic noise has long been a public health problem, and many people living near an airport have developed a number of negative health effects due to air traffic noise. Purpose: To study how residents living near Linköping City Airport experience and are affected by air traffic noise.   Method: The study has been conducted as a questionnaire survey with a quantitative crosssectional design. The online survey that has been used as a measuring instrument has been designed to answer the purpose. 292 adult subjects (> 18 years), including 158 men and 133 women, participated in the study. Collected statistical data has been processed and analysed in SPSS. In order to answer the purpose, the following statistical tests have been used: chi2 test, Spearman’s correlation analysis and logistic regression analysis. Results and conclusion: Residents living in Tannefors generally had positive experiences from air traffic and were positive towards the airport. The residents who experienced disturbances at least every week during certain parts of the year felt that air traffic noise caused difficulties performing various activities. Women in the youngest age group experienced air traffic noise as more disturbing compared to men. Men had fewer negative attitudes towards the airport compared to women. Residents who reported poorer health conditions, sleep problems and the use of earplugs or other hearing protectors to be able to sleep better, poorer sleep quality, fatigue, discomfort, sadness and depressed mood, low morale, a desire to be left alone, irritation and grief, stress, clogged ear or tinnitus also started that air traffic noise was a major inconvenience.