<p>In this essay, <em>Risk and crisis management Conservation policy and normalization production</em>, I discuss how societies, communities and individuals are responsible for the handling of catastrophes and crises. Risk and vulnerability analyzes are parts of modern risk and crisis management. The purpose of these analyzes is to prepare people and organizations for any crises. For managing this it is necessary to comprehend, be able to change mindset in creating concrete tasks and inform others.</p><p>The purpose of this essay is to analyze modern risk and crisis management by studying empirical material, such as interviews, observations and literature. My aim is to combine these materials and study how they cooperate.</p><p>One of the findings in this essay is that risk and vulnerability analyzes are of great complexity. These analyzes require a discussion in order to identify the development of the society's crisis management system, as well as the continued support of the individuals that have a responsibility for preventing and preparing their organizations.</p>

Vad som skiljer en organisation från mängden kan i många fall vara hur god kapacitet som finns för att bemöta det hot en kris kan utgöra. Därför är det viktigt för organisationen att hela tiden aktivt arbeta med att förbättra denna kapacitet, genom att på ett så brett plan som möjligt försöka förbereda sig för de potentiella kriser som kan drabba organisationen. Således blir det en strategisk fråga att ha crisis management-kapacitet, och för att etablera denna måste ledningen styra organisationen i rätt riktning. Därigenom kan en kris hindras från att fortplanta sig som ringar på vatten, och drabba en allt större del av organisationen. Syftet med uppsatsen är att undersöka och beskriva hur en organisation, ur ett styrningsperspektiv, kan etablera eller förbättra sin crisis management- kapacitet. Undersökningen visar att organisationens crisis management-arbete i hög grad bedrivits genom att förberedelser och förebyggande arbete företagits för de kriser som organisationen har erfarenhet av. Detta arbete styrs i stor utsträckning genom direktstyrning eller genom att individerna förses med den kunskap som kan krävas. Detta är möjligt då arbetsprocessen för dessa kriser är relativt känd, genom de erfarenheter som finns. I de fall då erfarenheterna inte är goda beträffande vad som krävs har arbetet dock stagnerat. Då erfarenheterna är låga blir det svårare att styra crisis management-arbetet och informella styrmekanismer kan komma att bli nödvändiga. För att organisationen skall ges möjlighet att fungera proaktivt måste således ledningen genom ett tydligare ledarskap försöka påverka organisationskulturen. Detta kan gynna crisis managementarbetet, och behovet av formell styrning kan därigenom minskas.

Den 8-9 januari 2005 svepte en stor storm över Sydsverige som orsakade stora skador på bl.a. vår elförsörjning. Denna storm kom att innebära stora ekonomiska skador för hushållen och företagen. Sydkraft Nät AB drabbades väldigt hårt, och blev starkt kritiserade för hur de skötte denna kris. Vi valde att utgå från teorin om hur en krisplan bör se ut och innehålla, för att därefter se om Sydkrafts krisplan överensstämmer med denna. Efter att vi undersökt frågan, valde vi att gå vidare med att undersöka den mest intressanta frågan, nämligen om denna krisplan efterlevdes den 8-9 januari då stormen slog till. För att få fram svaret valde vi att intervjua tre personer inom Sydkraftkoncernen, Lars Jansson (underhållsingenjör), Claes Schlyter (säkerhetschef) och Ewa Grönwall (informationschef). Skulle det visa sig att den inte efterlevdes, kanske ledarskapet var en möjlig anledning till det, eller att människans naturliga instinkt kommer fram utan att man tänker på det. För att kunna besvara dessa frågeställningar måste man först klargöra vad en kris är för något. Sammanfattningsvis kan man säga att en kris är en händelse som utgör ett hot mot människor, materiella och immateriella värden och där åtgärder utöver de normala krävs för att bemästra denna situation. Efter att vi tittat på krisplanen och jämfört denna med vår teori, fann vi att dessa överensstämde väldigt bra. Nästa steg i vårt arbete var att ta reda på om krisplanen efterlevdes i denna krissituation. Det vi fann var att detta skedde till viss del. Informationschefen var väldigt positivt inställd till planen och ansåg denna realistisk. Däremot fann underhållsingenjören och säkerhetschefen att den var bristfällig och inte helt realistisk. Informationshanteringen fungerade bra, men däremot inte helt enligt vad som stod skrivit i deras krisplan. Det vi har kunnat konstatera när vi genomfört denna undersökning är att den krissituation som uppstod i och med stormen 8-9 januari 2005 var en kris som var så stor att den inte kan omfattas av en ”normal” krisplan. Det var en hotbild som ingen kunde föreställa sig. Ingen trodde att detta kunde hända. Krisen var helt enkelt för stor för att hantera enligt ett förutbestämt sätt.

Datum: 2007-06-04 Nivå: Examensarbete D Författare: Richard Caspar, Joakim Lindberg &amp; Philip Savén Handledare: Universitetslektor, docent Nils Kinch Titel: KRISHANTERING! Frågan är inte om, utan när! Problemformulering: I litteraturen finns en mängd olika uppfattningar om hur företag bäst skall hantera en kris. Vad som däremot saknas är ett gemensamt förhållningssätt till hur dessa bör hanteras. Går det att fastställa olika allmänna rekommendationer från fallstudier och litteraturen kring krishantering? Syfte: Syftet med arbetet är att jämföra ett antal olika kriser för att se om det går att utforma en generell metod för krishantering inom företag. Metod: Metoden som använts är en litteraturstudie där nio fallstudier har granskats för att därefter analyseras Slutsatser: Våra slutsatser visar att företag bör försöka förstå sin omvärld, vara effektiva i sin kommunikation, planera för det värsta samt agera rakryggat och ärligt.

Internationella händelser såsom 11 september och tsunamikatastrofen har förändrat förutsättningarna för resebranschen på många sätt. Bland annat har ett ökat säkerhetstänkande hos resenärer manat fram ett paradigmskifte gällande synen på krishantering. Syftet med denna uppsats är att öka förståelsen för och kartlägga hur en medelstor resebyrå hanterade den internationella kris som uppkom i samband med tsunamikatastrofen. De förutsättningar som gäller för utarbetandet av en god krishanteringsplan beskrivs och förslag ges på hur företaget bör arbeta i framtiden när det gäller krishantering. Forskningsbidraget med denna uppsats blir således att utifrån ett organisatoriskt perspektiv undersöka i vilken mån en krishanteringsplan förbättrar förutsättningarna för krishantering. Undersökningen har genomförts i form av en fallstudie, där tillvägagångssättet varit en kvalitativ ansats. Den teoretiska syntesen utgörs av The Best Practice Model med utgångspunkt från krisers olika stadier. Den empiri som ligger till grund för analysarbetet är av primär karaktär och har samlats in genom intervjuer med nyckelpersoner på resebyrån Resecity. Det framgick att företaget lyckades väl med att hantera krisen som uppkom i samband med tsunamikatastrofen, trots att man inte hade en nedskriven krishanteringsplan. De lärdomar som drogs från denna internationella kris var bland annat erfarenheterna som katastrofen bidrog med, samt att de anställda blev mer känslomässigt förberedda inför framtida kriser. De slutsatser som författarna kom fram till är att företaget bör formalisera den nuvarande muntliga krishanteringsplanen samt att företaget bör överväga att inkludera scenarioplanering i krishanteringsarbetet. Detta för att öka den positiva reaktionsförväntan som anses avgörande för effektiv krishantering. / International events such as the terror attacks of 9/11 and the tsunami disaster have changed what people think about travelling. An increased awareness of one’s own safety has brought forward a paradigm shift within the travelling industry regarding crisis management. The purpose of this thesis is to increase the understanding and describe how a mid sized travelling agency dealt with the international crisis that arose as a cause of the tsunami disaster. The prerequisite concerning the process of developing a good crisis management plan is described, and advice is given on how the organisation should work with crisis management in the future. On the basis of the empirical data, it was concluded that the organisation managed well in coping with the tsunami disaster, despite not having a formal crisis management plan. The experience gained during this crisis is considered to be the foremost lesson learnt. The authors’ recommendations for the organisation are to formalise their crisis management plan, as soon as possible, and also consider incorporating scenario planning. This aims to increase the so called positive expectational ability to react, which is considered important for efficient crisis management.

Sommaren 2008 inträffade en extraordinär händelse på nöjesparken Liseberg i Göteborg. Åkattraktionen Rainbow gick sönder och flera passagerare skadades och fick föras till sjukhus. Media har följt denna händelse och det har spekulerats kring Lisebergs agerande och säkerhet. Ämnena krishantering och medierapportering är ständigt aktuella i dagens samhälle och är kopplade till varandra. Det är viktigt för ett företag att ha bra krisberedskap och en god kontakt med media. Media rapporterar krisen till omvärlden, men en medvetenhet bör finnas om att olika källor kan spegla en händelse på olika sätt. Syftet med denna uppsats är att se hur Lisebergs krishantering såg ut vid tiden för den extraordinära händelsen sommaren 2008. Vidare avser vi att ta reda på om krishanteringen fungerade som den skulle vid händelsen. I vårt syfte ingår även att undersöka hur tre olika tidningar i Sverige; Aftonbladet, Göteborgs Posten (GP) och Dagens Nyheter (DN) lyfte fram Lisebergs agerande vid händelsen, se hur de lyfte fram händelsen i övrigt och se om det skiljde något mellan deras rapportering. Vi har använt oss av en kvalitativ metod som har sin grund i hermeneutiken. Vi genomförde en intervju som sedan transkriberades och analyserades. Vidare samlades artiklar in från de olika tidningarna och analyserades med en systematisk textanalys och en iscensättningsmetod. Vårt resultat som vi fick fram genom ovanstående metoder visade följande: Liseberg hade en väl genomarbetad krishantering vid tiden för olyckan. Denna krishantering ansåg de själva fungera bra och som de hade tänkt från början. Det skiljer sig i medierapporteringen mellan de olika tidningarna. De framställer händelsen på olika sätt, fokuserar på olika saker och framhåller Lisebergs agerande olika mycket.

Det är inte längre en fråga om huruvida en organisation kommer att drabbas av en kris, utan det är snarare frågan om när. Det har skett en utveckling inom diskursen för kriskommunikation. Fokus ligger nu vid hur organisationer förebygger och förbereder för dessa extraordinära händelser snarare än att reagera när krisen väl har inträffat. Denna studie syftar till att vidga diskursen inom krishantering i en svensk kontext genom att undersöka svenska myndigheter och deras förmåga att vara proaktiva när det gäller krishantering, det vill säga arbeta redan före en kris. Baserad på Mitroffs ramverk för Crisis Leadership har myndigheterna analyserats genom en kvantitativ och kvalitativ undersökning. Av de 70 myndigheter som kontaktades skickades 42 enkäter tillbaka, vilket resulterade i en svarsfrekvens på 60 %. Resultaten från undersökningen visar att de svenska förvaltningsmyndigheterna inte uppfyller idealet för utveckla en proaktiv krishantering. De fyra faktorerna, kristyper, krismekanismer, krissystem och krisintressenter, är indikatorer för en proaktiv hållning. Dessa var inte representerade i de data som samlades in, utom den tredje faktorn som hade en proaktiv organisationskultur samt beredskapsaktiviteter, till exempel att ha en krisplan och en krisledningsgrupp. Slutsatsen är att svenska förvaltningsmyndigheter behöver utveckla en mer proaktiv inställning till sin krishantering rörande goda relationer med sina intressenter, med en krisportfölj som omfattar olika krisfamiljer, ta fram fler signaldetektorer och strategier för att förhindra krisen, till exempel företagens sociala ansvarsprogram (CSR-program). / There is no longer a question of whether an organization will suffer from a crisis; it is rather the question of when. It has been a shift in the discourse of the crisis communication area. Focus now lies in how to prevent and prepare for these extraordinary events instead of reacting when the crisis already has occured. This study aims to expand the crisis management area in a Swedish context by examining Swedish authorities and their capabilities to be proactive in the case of crisis management. Based of Mi- troffs framework for Crisis Leadership, the authorities capabilities have been analyzed through a quantitative and qualitative survey. From the 70 authorities that were contacted, 42 surveys were returned, resulting in an acceptable 60% response rate. The results from the survey show that the Swedish authorities do not fulfil the ideal for develop- ing a proactive crisis management. The four factors, crisis types, crisis mechanisms, crisis system and crisis stakeholder, are indicators for a proactive stance. These were not represented in the data that was gathered, except the third factor which were having a proactive organizational culture along with preparedness activities such as having a crisis plan and a crisis leadership team. The conclusion is that Swedish authorities needs to develop a more proactive approach to their crisis management regarding good relationships with their stakeholders, having a crisis portfolio that covers different crisis families, implement more signal detectors and strategies to prevent cri- sis, for example corporate social responsibilities program.

Syftet med uppsatsen är att genom empirisk forskning beskriva hur statsmakten, iuppsatsen syftande på regeringskansliet och Försvarsmakten, har förberett processen kringfinansieringen av en potentiell europeisk krishantering som inte har allokerade medel istatsfinanserna för 2003? Med strukturering av Premfors policyanalys svarar uppsatsen påtvå frågor; Hur regeringskansliet och Försvarsmakten förberett beslutet om finansiering avsvenskt deltagande i en europeisk krishantering när kostnaderna överstiger anslaget förfredsfrämjande truppinsatser och om det finns skillnader i uppfattning mellan dessaintressenter kring hur finansieringen skall ske. Efter analys av ett antal intervjuer och avpropositioner, brev och skrifter framkom svaret på frågeställningarna; Regeringskansliet,men inte Försvarsmakten, har förberett sig på en finansiering utanför anlagsposten förfredfrämjande insatser. Regeringskansliet har slagit ihop två anslag till ett för att fåflexibelt management av de medel som riksdagen fördelar i statsbudgeten tillförbandsverksamhet och fredfrämjande truppinsatser. Det visade sig även attregeringskansliet och Försvarsmakten faktiskt har en tydlig skillnadsuppfattning kring huren finansiering utanför anslagsposten skall ske. Premfors analysmodell visade attpolicyproblemet ligger i ett otydligt regleringsbrev från regeringen till FörsvarsmaktenBilaga: Frågeställningar vid intervjuer / The purpose of this essay has been to, based upon interviews of administrativeofficials and analyses of governmental documents, describe how thegovernmental authorities, represented by the Ministry of Defence, ministry ofFinance and the Swedish Armed Forces, have prepared the strategic process offinancing the budget deficit of the Swedish military forces participation inEuropean Union crises management. The essay primary answers to twoquestions. How are the preparations are done and if there a difference in theactors view of how the financial issues should be resolved. The method appliedby the author was a model of policy analysis and a model of decision-makinganalysis gave the following conclusions. Preparations have been done to makeit possible to move allocated assets in the defence budget between the peacetime administration and training of the Swedish Armed Forces and SwedishArmed Forces, specific task of performing international peace keepingmissions. The essay points out that the unclear regulating instructions from thegovernment to the Swedish Armed Forces are the policy problem.Consequently, the governmental actors have a different view of how thefinance the budget deficit. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

1999 överenskom den Europeiska Unionen om Helsinki Headline Goal (HHG). ”HHG” gav ett antalförmågor för krishantering som Unionen skall disponera 2003. Denna uppsats analyserar huröverenskommelsen om ”HHG” påverkat Storbritanniens, Tysklands och Frankrikes strategi ochförsvarsmaktsstruktur. Analysen sker ur Keohanes, Nyes och Hoffmans tolkning om institutionell teoridär även realismen har en stor inverkan. Det empiriska materialet är officiella texter utgivna av de olikastaternas försvarsdepartement. Metoden som använts är en jämförelse mellan staternas strategi ochförsvarsmaktsstruktur före och efter ”HHG”. Analysen påvisar att samtliga tre staters strategi harpåverkats av ”HHG” men i olika omfattning. Störst har den institutionella påverkan varit påStorbritanniens strategi. De tre staternas försvarsmaktsstrukturer har inte påverkats i samma omfattningsom strategierna. Till den mindre förändrade försvarsmaktsstrukturen kan finnas många förklaringar. Enjämförelse med den stat som bevisligen har autonom förmåga att genomföra krishanteringsoperationer,USA, visar behovet av samarbete mellan de tre staterna för att uppnå effekt. En förklaring till hurstaterna agerar kan återfinnas i statens självbild. Hur staten uppfattar sig själv ger motiv till dess uttryckatt vara en jämbördig partner till dem de uppfattar som sina likar i Europa. / In 1999 the European Union agreed upon “The Helsinki Headline Goal”(HHG),an agreement, which created a number of goals for European crisismanagement. These are to be fulfilled by 2003. This essay analysis how thisagreement has affected Great Britain’s, Germany’s and France’s strategies andstructures of their armed forces. The analysis is conducted out of the perspectiveof Keohane´s, Nye´s and Hoffman´s version of institutional theory. Theempirical material is mainly official documents from the different departmentsof Defence. The method used is a comparison between the states strategiesbefore and after the agreement of “HHG”. The states structures of the armedforces are analysed in the same matter. The analysis show that all three stateshave been affected by the agreement but there are differences in how big animpact the “HHG” has had. The greatest difference is to be found in GreatBritain’s strategy. The three countries structure of their defence forces has notshown a similar change. A comparison with the United States, which as a factcan conduct peace-enforcement operations alone, shows the need for these threestates of co-operation. An explanation to the results may be found in the statesimage of themselves as equal partners. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02

Syftet med uppsatsen är att belysa den principiella förändringen av svenska försvarsmaktensprestationsform från krigsförberedelser till aktiva militära operationer mot bakgrund av Clausewitzstrategiska teori. Författaren har använt hypotetisk – deduktiv slutledningsmetod.Följande resultat framkom av undersökningen: Sveriges strategiska ledning skiljer sig mycketavseende organisatoriska förutsättningar i fred från Storbritannien och Frankrike. Sverige haren erfarenhet av att i första hand styra försvarsmakten som strategiskt medel först i krig, vilkethar resulterat i ad hoc lösningar i kriser, exempelvis U 137-krisen. Vidare framkom avundersökningen att försvarsmakten har fyllt sin strategiska effekt genom att göra krigsförberedelserså att den strategiska ledningen har blivit underordnad den förvaltningsmässiga styrningen,vilken i huvudsak har täckt regeringens behov. Detta förhållande bör beaktas införframtiden om militära operationer skall användas i en ökad omfattning för krishantering. / The purpose of the essay was to analyse the principal change of strategic performance frompreparation for war to operations in the light of Clausewitz strategic theory. The method usedin the essay is hypothetic – deductive.The results of the survey showed that Swedish strategic command differs a great dealconcerning organizational conditions compare to UK and France in peacetime. That is mainlybecause of the Swedish strategic experience not to use the Armed Forces in peacetime as astrategic instrument. In time of crises, for example the soviet submarine crisis in 1981,showed that strategic command used ad hoc solutions instead of the ordinary chain ofcommand.The survey showed further that the Armed Forces has fulfilled their strategic effect by makingwar preparations with the consequences of making strategic command of secondaryimportance to defence management, which has covered the governments main purpose. Thiscondition is important to recognize in the future for extended use of military operations incrisis management. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03