Syftet har varit att undersökahur förskolor arbetar med språkutveckling och åtgärder kring barn med senspråkutveckling. Anledningen till vårt undersökningsområde är att språket avgörhur precist du kan uttrycka dina behov så att andra förstår eller för att kunnasamspela med andra. Enligt förskolans läroplan (Skolverket, 2016a) ska förskolanstimulera barns språkutveckling samt andra uttrycksformer. Studiens metoden harvarit observationer och intervjuer. I intervjuerna framkom att pedagogerna ärmedvetna om sitt förhållningssätt och att boksamtal användes som enspråkutvecklande aktivitet. Roberts (2008) menar att boksamtal är den bästametoden för att utöka ett ordförråd på. Andra menar också att samtalensstruktur avgör hur väl barn förvärvar det verbala språket (Svensson, 2012;Wasik, 2010). Vår slutsats är att förskolorna i studien är så kalladespråkstarka förskolor som använder sig av ett nyanserat språkbruk, boksamtaloch öppna frågor med barnen.

Studiens syfte är att undersöka hur två lärare arbetar och anpassar undervisningen för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga elever. För att samla in ett empiriskt material har jag använt intervju och observation som metod. De anpassningar som var synliga i undersökningen var ord- och begreppsförklaring, repetitioner, förstärkningar med hjälp av kroppsspråk och bildstöd. Studiens resultat kopplat till den tidigare forskningen visar att slutsatsen är att lärarna i studien anpassar undervisningen för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga elever

Syftet med vår studie är att undersöka i vilken utsträckning samlingen kan vara en arena för språklig interaktion. I vår studie har vi valt att fokusera på den pragmatiska utvecklingen. Med pragmatik menas hur språket används i olika kontexter och därmed bidrar till ett fungerande samtal. I studien utgår vi från ett sociokulturellt perspektiv. Undersökningen baserades på tre frågeställningar som var till hjälp när observationerna genomfördes på en förskola. Dessa tre frågeställningar var: Vilka slags frågor ställs till barnen under samlingen? Hur ger förskolläraren återkoppling kring det barnen uttrycker sig spontant om? Hur kan aktiviteterna i samlingen främja barns pragmatiska utveckling? För att kunna analysera i efterhand användes metoden videoinspelning. En kompletterande intervju gjordes efter observationerna. Genom den kompletterande intervjun med förskollärararen skapades ytterligare inblick i förskolans arbete och tankesätt med hur man kan främja barns språkliga utveckling. Samlingarna bestod av många olika planerade aktiviteter som kunde leda till att öka barns pragmatiska färdigheter. Dessa aktiviteter var bland annat regellekar, rimlekar och rollekar.   Resultatet av studien visar på hur viktig förskollärarens förhållningssätt är för den pragmatiska utvecklingen. Genom att vara uppmärksam och lyhörd kan man som förskollärare fånga upp barns erfarenheter och tankar vilket i sin tur leder till en ökad språkutveckling. Planerade lekar och aktiviteter är även en viktig del i utvecklingen av barns pragmatiska färdigheter.

Som blivande lärare i åk F-3 är metoder kring språkutveckling synnerligen relevant att behärska. Genom att ge eleverna varierande undervisning och behärska uttrycksformer som bild, dans, musik och drama bidrar vi till att ge dem en meningsfull skolgång. Dock kan lärarna uttrycka en viss oro inför en sådan undervisning eftersom de anser att de inte har tillräcklig kompetens. Det väckte ett intresse för språkutveckling och varierande uttrycksformer, varpå musik var ett alternativ att granska forskning kring. Genom djupgående granskning och analys av relevant litteratur ämnar denna studie att undersöker relationen mellan musik och språkutveckling i termer av möjligheter och begränsningar. Syftet resulterade i två frågeställningar: Hur kan elevers språkutveckling, enligt forskning, gynnas av att integrera musik i undervisningen? Vilken betydelse har lärarens kompetens, enligt forskning, för elevers möjligheter att få språkundervisning som integrerar med musik? Vår studie besvarar frågorna genom grundlig sammanställning och analys från ett stort urval av tidigare forskning. Sången lyfts upp som en förutsättning för elevernas språkutveckling, på grund av att språk och sång har liknande mönster i form av rytm, tonhöjder och klang. Sång är inte en metod eller undervisningssätt som kostar någonting, dock behövs kunskap från läraren. Lärarens betydelse leder oss in på vår andra frågeställning vilket berör elevernas språkutveckling som integreras med musik. Litteraturstudiens resultat visar att lärarens kompetens utifrån utbildning och tolkning av styrdokument är en viktig del för att möjliggöra att elevers språkutveckling integrerat med musik blir meningsfullt. En god skolgång medför engagemang från eleverna och automatiskt en vilja att lära samt eventuellt förbättra resultaten Vår litteraturstudie visar att musik är en nyckelfaktor till stärkt undervisningssätt och elevengagemang - så sjung ut! Vidare forskning skulle kunna undersöka huruvida digitalisering av musik påverkar elevers språkutveckling och engagemang.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med lässtundens utforming och innehåll. Detta för att få en förståelse kring vad som anses vara en god lässtund och hur förutsättningar för goda lässtunder i förskolan skapas. Syftet besvaras med hjälp av de två forskningsfrågorna: Vad är en god lässtund? och Hur skapar förskollärare förutsättningar för en god lässtund utifrån aspekterna samspel, läsmiljö och val av litteratur? Metoden som använts i studien är stimulated recall, en metod som kombinerar intervju och observation. En observation har gjorts för att sedan användas som underlag till diskussion vid intervjutillfället, i övrigt analyseras eller tolkas inte materialet från observationen. Semistrukturerade intervjuer har gjorts med fem förskollärare där ovan nämnda aspekter diskuterats. Resultatet av studien visar på att förskollärare inte läser så mycket som de önskar för barnen i förskolan, enligt dem själva beror detta på yttre faktorer som stora barngrupper och för få pedagoger. Studien visar också på att det finns olika uppfattningar om vad som är en god lässtund. Majoriteten av förskollärarna i studien anser dock att en god lässtund präglas av lugn, samspel i form av samtal och ett medvetet och genomtänkt val av litteratur.

Syftet med denna undersökning är att undersöka hur fyra förskollärare beskriver sitt arbete med högläsning och samtal utifrån bilderböcker med de yngre barnen i förskolans vardagliga verksamhet. Vidare är syftet att nå kunskap om förskollärares erfarenheter av hur högläsning och samtal kan bidra till de yngre barns språkutveckling. De frågeställningar som vi utgått ifrån under arbetets gång är:  Hur beskriver förskollärarna sitt arbete med de yngre barnen när det gäller högläsning och samtal utifrån bilderböcker?  På vilket sätt uppfattar förskollärarna att deras arbete med högläsning och samtal utifrån bilderböcker kan bidra till de yngre barnens språkutveckling? I vår undersökning har vi intervjuat fyra förskollärare och alla arbetar på småbarnsavdelningar. Den metod som vi använt oss av är kvalitativa intervjuer. I vår undersökning framkom det att förskollärarna högläser och samtalar kring bilderböcker i förskolan med de yngre barnen för att stimulera deras språkliga kompetens. Det var ofta barnen som tog initiativ till högläsningen och det berodde på att böckerna alltid var tillgängliga. Förskollärarna var noga med vilka bilderböcker som togs in på avdelningarna för att de skulle vara väl anpassade för gruppensbehov och intressen. Ibland tog förskollärarna till högläsning och samtal som metod för att få en mindre stressig miljö, men det huvudsakliga syftet med högläsningen var hela tiden att stimulera barnens språkutveckling.

Syftet bakom denna studie är att undersöka hur förskolläraren arbetar med högläsning för att främja barns språkutveckling. Högläsningen är en aktivitet som ger barn möjligheten att utveckla sina egna tankar och även ta del av andras. Högläsningen är en viktig del i förskollärarens uppdrag med att främja barns språkutveckling och därför är det viktigt att denna aktivitet genomförs på rätt sätt. För att göra högläsningen meningsfull och begriplig krävs det att förskolläraren ger denna aktivitet utrymme, tid och gör barnen delaktiga på ett sådant sätt att de får ta del av glädjen och engagemanget i högläsningen. Metoden vi använt oss av i studien är en kvalitativ metod där intervjuer används som redskap. Vi valde intervjuer som redskap eftersom vi ville få fram förskollärarens egna tankar och upplevelser om hur de arbetar med högläsning på ett språkutvecklande sätt. Sammanlagt deltog två förskolor i studien varav sex förskollärare medverkande. Resultat I studiens resultat framkommer de sex medverkande förskollärarnas svar kring deras upplevelser och tankar kring högläsning som språkutvecklande aktivitet. Resultatet är uppbyggt i sex huvudkategorier där presenteras förskollärares upplevelser och tankar kring hur de arbetar för att högläsningen ska bli språkutvecklande. I resultatet framkommer det hur förskollärare dagligen arbetar med högläsning främst före och efter lunch, men att samtalsklimatet varierade beroende på när högläsningen skedde. De framgick att de hade som syfte att högläsningen skulle vara en språkfrämjande aktivitet, men att det inte alltid fanns tid och utrymme för att diskutera och samtala kring det lästa med barnen. Under studiens gång fick vi ta del av tips om vilka arbetsmetoder förskollärare bör använda sig av för att utveckla barns ordförråd. De medverkande förskollärarna talade om vikten att göra högläsningen meningsfylld och koppla den till barnens egna erfarenheter för att öka möjligheterna till samtal. Det framkom även hur majoriteten av förskollärarna ansåg att samspelet mellan den vuxne och barnet var en avgörande faktor för att det skulle ske en språkutveckling.

 Syftet med uppsatsen är att undersöka om och hur några förskollärare använder sig av boksamtal vid högläsning för att bearbeta dess innehåll, samt om de upplever boksamtal som en metod för att förstärka språkutvecklingen hos barn i 3-5 års ålder. För att undersöka förskollärares arbete med boksamtal, har en kvalitativ metod tillämpats genom enkätutskick till nio kommunala förskolor. Uppsatsens teorianknytning handlar om bakgrund, boksamtal, bokval, metoder inför och under boksamtal samt pedagogens betydelse. Vi erfar att den litteratur som finns att tillgå vad det gäller språkutveckling via boksamtal är liten. Det kan påvisa att boksamtal i ett språkutvecklande syfte fortfarande är ett relativt nytt begrepp. Resultatet från undersökningen visar dock på en medvetenhet hos förskollärarna att boksamtal kan vara en språkstimulerande metod, däremot används boksamtal på olika sätt beroende på syfte, bokval, metod eller mål. Det framgår emellertid att boken som redskap kan inspirera till samtal om bokens innehåll och tema och att barn får prova olika ord och språkljud, vilket kan bidra till en större språkförståelse.

Syftet med studien har varit att undersöka behovet av att i förskolan kartlägga barns språkutveckling. Vi har även studerat i vilket syfte kartläggning sker och vilka metoder som används. Särskilt intresse har riktats mot TRAS - Tidig Registrering Av Språkutveckling, och några pedagogers uppfattning om detta material. Vår undersökning bygger på kvalitativa intervjuer av fyra specialpedagoger samt enkäter som besvarats av personal på totalt 32 förskolor. Barns språkutveckling är komplex och påverkas av många faktorer. I enlighet med tidigare forskning visar vårt resultat att kartläggning är nödvändigt för att kunna se vilka behov en viss barngrupp har och därmed kunna anpassa verksamheten efter barnens utvecklingsnivå. Vår studie visar att observation och dokumentation är vanliga metoder för att kartlägga barns språkutveckling. Våra informanter har uppfattningen att TRAS är ett material som täcker hela barnets språkutveckling samtidigt som det kan användas för att pedagogerna ska bli medvetna om den egna verksamheten. Engelsk titel: A study of preschools’ mapping of children’s linguistic development.

Syftet med detta arbete är att studera vilken inverkan musiken kan ha på språkutveckling hos barn i förskoleåldern och att belysa fördelar med att använda sig av musik som en del av de vardagliga aktiviteterna och undervisningen. Vidare undersöks också pedagogers kunskap och trygghet i att använda sig av musik som språkutvecklande verktyg i förskolan och i förskoleklass. Metoden som användes var enkäter som delades ut till verksam personal på 2 skolor och 6 förskolor. Resultatet visar att respondenterna i enlighet med studerad litteratur, framhöll att musik har en positiv inverkan på barns språkutveckling, samtidigt som de ser musiken som glädjeskapande uttrycksmedel. Musik används mer eller mindre på förskolor och i förskoleklasser. Däremot svarar fler respondenter att de inte tycker sig ha tillräckliga kunskaper i användandet av musik som språkutvecklande verktyg. De anser alltså att musiken är språkutvecklande men vet inte riktigt hur de ska använda musiken i språkutvecklande syfte. Pedagogernas bristande kunskaper tyder alltså på att utbildningen inte gett tillräckliga kunskaper för användande av musik i språkutvecklande syfte.