Detta examensarbete är en studie av vad pedagoger 1på två förskolor i olika kommuner i södra Sverige har för erfarenheter av sitt dagliga arbete med de flerspråkiga barnens språkutveckling, samt vilka metoder de använder sig utav i förskolans verksamhet. Det skrivs in allt fler barn med annat modersmål än svenska i förskolorna i Sverige idag. Pedagogerna i förskolan har till uppgift enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2016) att ge barn med ett annat modersmål än svenska möjligheter att utveckla både sitt modersmål och det svenska språket. Vi har valt att använda oss av den sociokulturella teorin till grund för vår studie eftersom människan lär sig språk i samspel med andra. Syfte Syftet med studien är att undersöka pedagogers erfarenheter av att arbeta med flerspråkiga barn i förskolan. Metod I vår studie har vi valt att använda oss av intervjuer som redskap i en kvalitativ metod. Tio pedagoger på två olika mångkulturella förskolor i södra Sverige intervjuades i grupp om tre till fyra pedagoger i varje grupp. Resultat Erfarenheter som framkom i studiens resultat är bland annat att pedagogerna använder sig av olika språkutvecklande material som TAKK, språkpåsar och digitala läromedel. Pedagogerna berättar vad för tankar de har kring hur arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling har förändrats genom åren. Studien visar att de båda mångkulturella förskolorna arbetar på likvärdiga sätt kring de flerspråkiga barnens språkutveckling, men har kommit olika långt i utvecklingen när det gäller metoder att använda sig av. Några av metoderna som båda förskolorna använder sig av är exempelvis att de arbetar med böcker som finns både på svenska och barnens modersmål, att benämna många gånger om och vara tydlig och tala korrekt svenska som pedagog på förskolan är en del av de arbetssätt som de använder sig utav. Förskolan Sångfåglarna är till exempel i startgroparna i utvecklingen  av metoden TAKK i sin verksamhet medan Skogsgläntan kommit en bra bit på vägen i sitt användande av TAKK i syfte att stärka de flerspråkiga barnens språkutveckling.

Syftet i denna kvalitativa studie är att undersöka och beskriva pedagogers uppfattning om arbetet med språkutveckling i förskolan för barn med dövhet och hörselnedsättning samt faktorer som främjar och försvårar detta arbete. Kvalitativa intervjuer används som metod för att svara mot syftet. Resultatet visar att pedagogernas uppfattning om ett språkutvecklande arbetssätt för barn med dövhet och hörselnedsättning i förskolan inte skiljer sig från uppfattningen om ett språkutvecklande arbetssätt för hörande barn. Däremot framkommer att organisationen och omgivningen kring barnet med dövhet och hörselnedsättning blir desto mer betydelsefulla. Tecken som stöd beskrivs som en framgångsrik faktor i det språkutvecklande arbetet. Resultatet visar också att pedagogen har en avgörande roll i arbetet. Organisatoriska faktorer, verksamhetens struktur och pedagogernas kunskap framträder som centrala faktorer som främjar ett språkutvecklande arbetssätt i förskolan för barn med dövhet och hörselnedsättning, likväl som brister i ovanstående försvårar. Slutsatsen dras att en fungerande organisation och en strukturerad verksamhet är förutsättningar för ett språkutvecklande arbetssätt för barn med dövhet och hörselnedsättning. Vidare dras slutsatsen att pedagogernas kunskap, strategier och förhållningssätt blir avgörande faktorer för att säkerställa barnets tillgång till språk och språkutveckling.

Samhället vi lever i byggs mer och mer upp av bilder som bidrar till enklare och snabbarekommunikation. Barnen växer upp i denna bildvärld, både i samhället och i den elektroniska världen. Därför är det viktigt att förskolan bidrar till att barnen ska få möjlighet att utvecklas i samma takt som samhället. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning förskollärarna arbetar med bilder som ett språkutvecklande hjälpmedel. Syftet är även att undersöka när, hur och varför bilder används som ett språkutvecklande hjälpmedel i förskolan. Metod Metoden som används i denna studie är en kvantitativ webbenkät. Enkäten skickades ut till 132 förskollärare i Sverige. Resultat I resultatet redovisas olika stapeldiagram från webbenkätresultatet. Några av de viktigaste resultaten är att förskollärarna använder bilder som ett språkutvecklande hjälpmedel i förskolorna olika mycket och på lika sätt, även att förskollärarna anser att bilder är ett stimulerande hjälpmedel för barns språkutveckling. Resultatet visar även att kunskapsnivåerna och om det finns barn i behov av bildstöd i verksamheten påverkar hur mycket och med vilka barn förskollärarna använder bilder i förskolan.

Syftet med studien är att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om lekens betydelse förbarns språkutveckling. Arbetet var en kvalitativ studie som byggde på semistrukturerade intervjuerdär fem förskollärare fördelade på två förskolor deltagit. Efter intervjuerna med informanternatranskriberades och analyserades deras utsagor om barns lek och språkutveckling. Resultatet bestårav teman som vi funnit under bearbetningen av transkribering från intervjuerna. Under varje temahar vi analyserat och presenterat exempel på de uppfattningar som pedagogerna uttryckte angåendelekens betydelse för barns språkutveckling. Stora variationer i informanternas utsagor gick inte attfinna, de visade ett samförstånd mellan de olika utsagorna. Av resultatet framgår att pedagogerna istudien uttryckte ett medvetet förhållningssätt gentemot lek, språk och vilken betydelse leken kan haför barns språkutveckling. Informanterna menade att leken har en stor betydelse för barns utvecklingoch lärande och utgör därmed en stor del av den pedagogiska verksamheten. Vidare framgick attsamspel, som likställs med barns lek, mellan både barn och vuxna är av väsentlig vikt för barnsspråkutveckling. / <p>Godkännane datum: 2018-06-10</p>

Syftet med studien är att undersöka om lärare anser att integrering av flerspråkiga elever kan gynnas av utomhuspedagogik som arbetssätt. I skolklasserna kan det idag finnas flera olika språk och det är av stor vikt att läraren finner metoder för att bemöta alla elever. I läroplanen står det att undervisningen ska varieras och anpassas efter varje individ (Skolverket, 2017) och en sådan variation eller anpassning skulle kunna vara utomhuspedagogik. Studien använder det sociokulturella perspektivet som ramverk, där vi lär i samband med andra. Även John Deweys teori går att applicera på studien då han ansåg att barn lär genom att få göra. Insamlande av data gjordes genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet som framkom visar på att utomhuspedagogik i samband med flerspråkiga elever kan bidra till en ökad språkutveckling samt en ökad känsla av delaktighet.

En människas språkutveckling är fantastiskt. Trots avsaknad av formell utbildning blir de flesta barn på några få år goda språkbrukare. Språket, som är ett abstrakt och komplicerat symbolsystem, utvecklas och förfinas hos de flesta av oss utan att vi egentligen vet eller reflekterar över hur det går till. Ändå har på senare år personal i skolor och förskolor signalerat att man känner oro över barns språk. En del barn har börjat första klass utan att ha de språkkunskaper som behövs för att klara undervisningen. Hur man valt att arbeta för att hjälpa dessa barn är olika. I den här studien har jag valt att följa arbetet på en skola där man arbetar med ett ettårigt språkprojekt. Syftet med mitt arbete har varit att få kunskap om hur och varför man driver ett språkprojekt, för barn i förskola och skola. Hur lär sig barn språk? Hur kan skolan arbeta med elevernas språkutveckling? Hur beskriver pedagoger språkarbetet i skolan och hur upplever de deltagande pedagogerna språkprojektet? Detta var mina frågor vid starten av arbetet. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats, där intervjuer och samtal varit den största och viktigaste informationskällan, men även observationer och studiebesök har legat till grund för resultatet. Mina tolkningar visar att det strukturerade arbetssätt som det pågående språkprojektet initierat, uppfattas som positivt av flera pedagoger, även om det finns kritik mot vissa delar.

Den magiska kulan är ett läromedel som används i grundskolans första år. Läromedlet är uppdelat i tre delar 1A, 1B samt 1C.  Uppsatsens syfte är att undersöka vilken språkutveckling som förväntas av eleverna när de använder läromedlet Den magiska kulan och hur verksamma lärare arbetar med läromedlet samt deras tankar om den förväntade språkutvecklingen hos eleverna. Uppsatsen är uppdelad i två delstudier, en läromedelsanalys och semistrukturerade intervjuer. I den första delstudien har en läromedelsanalys utförts för att ta reda på vilken språkutveckling läromedlet förväntar av eleverna. Analysen av läromedlets texter gav kunskap om textuppbyggnaden i 1A, 1B och 1C. Följande kategorier användes för att analysera läromedlet: vardagsspråk, skolspråk, sammansatta ord, nominaliseringar, nominalfraser och illustrationer/hjälpmedel. Läromedlets texter visar sin förväntade språkutveckling hos eleven genom att information ökar och texten blir mer komplex för läsaren. I den andra delstudien är deltagarna lärare som använder Den magiska kulan i sin undervisning. Undersökningens syfte är att få kunskap kring hur de arbetar med läromedlet och vilka tankar de har om den förväntade språkutvecklingen av Den magiska kulans tre nivåer 1A, 1B och 1C. Resultatet av intervjuerna visar att lärarna anser att Den magiska kulan är ett bra läromedel som fångar elevernas intresse. Lärarna anser även att läromedlet har för stora skillnader i språkutvecklingen mellan de tre nivåerna vilket kan bli ett hinder för vissa elever när de ska använda sig av materialet.

Syftet är att undersöka förskollärarnas arbete för barns språkutveckling inom förskoleverksamheten. Undersökningen utgår ifrån två frågeställningar där den första handlar om vilka strategier förskolläraren använder för att stimulera flerspråkiga barns inlärning av svenska språket. Den andra handlar om på vilket sätt förskolläraren kan använda barns perspektiv för att utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn. Undersökningen består av kvalitativa samtalsintervjuer och barnobservationer. Tre förskollärare från två olika förskolor i Uppsala kommun har intervjuats, medan observationerna genomfördes på en förskola och fokus lades på måltids- och samlingsstunder. Resultatet av undersökningen visar att förskolläraren använder matsituationen som ett viktigt tillfälle för att utveckla språket hos flerspråkiga barn och att förskolläraren även använder sig av olika strategier för att främja barns språkutveckling.

Syftet med denna studie är att utifrån en fenomenografisk ansats undersöka hur barn uppfattar fenomenet högläsning i förskolans verksamhet. Följande frågeställning ligger till grund för studien:  Vilka uppfattningar ger barnen uttryck för gällande högläsning? Studien utgår från fenomenografi som metod och studerar därför barnens varierande uppfattningar. För att fånga dessa har val av metod fallit på enskilda intervjuer. Resultatet visar att högläsningen ofta sker på rutin, men att större delen av barnen ändå uppfattar aktiviteten som en möjlighet för lärande. Samtal om bokinnehåll och egna erfarenheter får enligt barnens uppfattningar komma till uttryck, men ofta inte förrän boken är färdigläst. De tankar och reflektioner som uppkommer under högläsningens gång får vänta tills pedagogen anser att det finns utrymme för samtal. Barnen uppfattar även högläsningen som pedagogstyrd. Slutsatsen som kan dras är att barnen uppfattar det som att högläsningen sker på rutin, ofta efter maten och att den används i lärande syfte där de har lite inflytande i hur och när högläsningen utformas. / <p>Högläsning i förskolan</p>

No description available.