Syftet med studien är att undersöka hur förskolor i en medelstor kommun arbetar för att stödja barn med språkstörning och vilka stöd som finns att tillgå för att utveckla språket hos barn med språkstörning.  Studien  har  utgått  från  frågeställningarna;  Vilka  specialpedagogiska  insatser finns det  i förskolan  för barn med språkstörning? och  Hur arbetar förskolan för att utveckla språket  hos  barn  med  språkstörning?  Studien  är  kvalitativ,  vilket  innebär  att  kvalitativa intervjuer har genomförts. Två förskollärare och fem specialpedagoger i en medelstor kommun har deltagit i studien. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv enligt vilket lärandet sker i samspel med andra människor. Resultatet visar på att förskolorna i kommunen arbetar på likartat  sätt  och  att  det  finns  små  skillnader  i  arbetssätten  kring  barn  med  språkstörning. Förskolorna  arbetar  språkmedvetet  för  att  främja  språket  hos  alla  barn  men  det  görs  också specifika insatser för barn med språkstörning.  Verktyg och stöd som förskolorna  har tillgång till  för  att  främja  språkutvecklingen  är  till  exempel  teckenkommunikation,  bildstöd,  FöreBornholms- modellen och digitala verktyg.

Denna uppsats behandlar övergången mellan förskola och förskoleklass med fokus på samverkan och dokumentation av barns språkutveckling utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv.  Uppsatsens undersökning består av två delar. I den ena undersöks hur övergångar, samverkan och dokumentation skrivs fram i läroplanen, dvs. formuleringen av dessa fenomen. Metoden i denna del består således av en kvalitativ innehållsanalys. I den andra empiridelen undersöks pedagogers upplevelser av samma fenomen genom en webbenkät i syfte att även få en inblick i hur dessa fenomen realiseras i praktiken.     I analysen av läroplanerna framgår det att verksamheterna ska samverka på ett tillförlitligt sätt med varandra för att främja elevernas progression i ett långsiktigt perspektiv. Här framgår att lärarna inom varje verksamhet har ett gemensamt ansvar för att se till att det skapas goda förutsättningar för eleven att utvecklas och att det skapas möjligheter tillägna sig kunskaper. Genom resultaten i enkätundersökningen visas att det finns svårigheter att realisera det som är formulerat i styrdokumenten om just samverkan. Personal i både förskola och förskoleklass efterfrågar en ökad samverkan för att skapa bättre förutsättningar för eleverna i samband med övergång och även för en gynnsam långsiktig kunskapsutveckling. När det gäller samverkan mellan mottagande förskoleklass, vårdnadshavare och barn tycks det ha fungerat väl. Stor del av respondenterna menar att överlämning om barns språkutveckling har förekommit och några svarade att de anpassat undervisningen beroende på den information de fått vid överlämningen. I styrdokumenten poängteras att verksamhetens pedagogiska ansvar och dokumentationskrav åvilar förskollärare/pedagog. Dock framgår det i undersökningen att det saknas direktiv på vad och hur det ska dokumenteras. Enligt respondenterna används olika metoder för att dokumentera barns utveckling. Det framgår att nästan alla är eniga om överlämningens pedagogiska betydelse för barnets fortsatta utveckling.

Detta examensarbete har som syfte att synliggöra förskollärares upplevelser av språkstimulering i måltidssituationer på förskolan. Studien är kvalitativ med en fenomenologisk ansats, där semistrukturerade intervjuer med förskollärare ligger till grund. Intervjuer har genomförts på fyra olika förskolor, med sex förskollärare. Bearbetning och analys av materialet har gjorts med utgångspunkt i det fenomenologiska perspektivet. Fenomenologin som teori koncentrerar sig på att få en tydlig bild av fenomenet i sig, så som det uppfattas av människor. Forskaren tolkar respondentens erfarenheter och upplevelser av ett fenomen, som i denna studie är språkstimulering i måltidssituationer och dess variation, för att kunna få fram essensen av varför något är på ett visst sätt. Studiens resultat visar att förskollärare upplever måltiden som ett tillfälle för samtal och språkutveckling. Resultatet visar även att språkstimulering vid måltiden kan se ut på olika sätt, så som att förskolläraren ställer mycket frågor för att locka till samtal eller backar i samtalet för att låta barnen samspela med varandra. De beskriver sig uppleva lärandet vid måltiden som spontant, vilket kräver en närvarande och lyhörd förskollärare. En slutsats som kunnat dras utifrån resultatet är att det inte finns en perfekt fysisk miljö för att främja språket vid måltiden. Istället är det förskollärarens förhållningssätt och den aktuella barngruppens behov som har betydelse.

Syftet med studien är att få ökad kunskap om hur fyra förskollärare arbetar och beskriver sin roll i barns språkutveckling i förskolan. En kvalitativ metod har använts i insamlandet av empiri. Fyra observationer av förskollärarnas arbete med barns språkutveckling har utförts med efterföljande intervjuer. Resultatet visar att deltagande förskollärare arbetar medvetet med barns språkutveckling där flera bidragande faktorer påverkar barns språkutveckling. Dessa faktorer är förskollärarnas språkfrämjande arbete, lek, socialt samspel, kommunikation, material och miljö. Slutsatsen visar att tyngdpunkten ligger i hur förskollärare bemöter barns språkliga utveckling utifrån sitt uppdrag.

I den svenska förskolan finns idag många barn som använder sig av fler språk än svenska för att kommunicera. I förskolans uppdrag ingår att stödja flerspråkiga barns utveckling i både modersmål och i svenska. Undersökningens syfte är att öka kunskaperna om vilka erfarenheter förskolechefer har av att leda arbetet med språkutveckling hos flerspråkiga barn. Frågeställningarna innefattar vilka riktlinjer förskolecheferna har att förhålla sig till, vilket stöd de kan ge sin personal och hur de ser på sin egen förskoleverksamhet i detta avseende. Undersökningen är en kvalitativ studie som baserar sig på fem intervjuer med förskolechefer från en kommun i Mellansverige. Resultatet av studien visar att allt som kan tänkas förstärka det talade språket, exempelvis bilder, tecken och gester, främjar flerspråkiga barns språkinlärning. Även leken lyftes fram som en arbetsmetod som förskolecheferna menar gynnar språkinlärning hos barn. Ytterligare en aspekt som respondenterna menar är betydelsefull för flerspråkiga barns utveckling är ett fungerande samarbete med vårdnadshavarna. Undersökningen visade att förskolecheferna såg utvecklingen av flerspråkiga barns modersmål som ett förbättringsområde i deras verksamheter.

Denna studie handlar om att undersöka det språkfrämjande materialet Babblarna. Syftet med studien är att öka kunskapen om vad förskollärare har för erfarenheter av att använda materialet Babblarna med barn i förskolan och om förskollärarna gör det utifrån materialets beskrivning och ändamål. Inom denna studie har sju förskollärare intervjuats för att undersöka förskollärares erfarenheter och uppfattning av det språkfrämjande materialet Babblarna. Resultatet av denna studie är att förskollärarna finner materialet Babblarna som lustfyllt, kreativt, språkfrämjande och deras erfarenheter är att barn tycker om Babblarna. Därför används materialet i en mängd olika aktiviteter som baseras på barns intresse. Detta visar att Babblarna används på ett vidare sätt i språkutvecklingssyfte med barn och inte bara för att främja barnens fonologiska medvetenhet. Resultatet visar även att Babblarna används utifrån dess beskrivning och ändamål då materialet handlar om att väcka intresse.

Studiens syfte har varit att undersöka vilken roll den språkutvecklande skönlitterära läsningen har i SVA-klasser på den kommunala vuxenutbildningen. Med kvalitativa intervjuer har några ämnesbehöriga lärares tankar kring planering och utförande av språkutvecklande arbetsmetoder med skönlitteratur åskådliggjorts. På detta sätt har också faktorer som påverkar lärarnas utformning av dessa arbetsmetoder belysts. I studien har en klass SVA-elever fått delge vilka arbetssätt de tycker är mest språkutvecklande via en enkätundersökning. Sammantaget kan man utröna att resultatet av dessa undersökningar i stort sett pekar på samma uppfattning om språkutveckling som forskning och teorier indikerar. Resultatet av studien visar att problematiken med att genomföra lektioner som är språkutvecklande via skönlitteratur handlar mer om den organisatoriska strukturen och den politiska styrningen än lärarnas kunskap om språkutveckling och utförande av sina arbetsuppgifter.

Syftet med denna studie har varit att undersöka förskolepedagogers tankar om och erfarenheter av att arbeta med flerspråkighet samt flerspråkiga barn i förskolan. Studien har varit designad utifrån kvalitativa semistrukturerade, enskilda intervjuer. Intervjuerna har genomförts på tre olika förskolor och fem pedagoger har deltagit i studien. Samtliga intervjuer har spelats in med ljudupptagning. Intervjuerna har transkriberats och analyserats. Analys- och tolkningsprocessen genomfördes i tre olika steg och under processens gång växte fem teman fram: Flerspråkighet och modersmål där pedagogernas erfarenheter och tankar kring flerspråkighet och modersmål i förskolan samt vilka referensramar kring detta som pedagogerna ger uttryck för. Kommunikation på olika sätt innehåller pedagogernas olika perspektiv på kommunikation i förskolan samt hur arbetet med flerspråkighet kan innebära nya tillvägagångssätt för att skapa kommunikation. Språkutvecklande aktiviteter belyser de språkutvecklande aktiviteter som genom analys- och tolkningsprocessen uttryckts av samtliga pedagoger i studien. Pedagogens roll och arbetssätt belyser de praktiska aspekterna av att arbeta med flerspråkighet i förskolans verksamhet som samtliga pedagoger delar med sig av och vilken roll den enskilda pedagogen samt arbetslaget har i arbetet. Utmaningar innehåller de svårigheter i arbetet med flerspråkighet i förskolan som pedagogerna i studien uttrycker. Det framkommer att de intervjuade pedagogerna har, oberoende av varandra gett uttryck för de fem teman som resultatet består av. / <p>Betyg i Ladok: 2016-12-23.</p>

Bakgrund Förskolans läroplan anger att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera barns språkutveckling, samt ansvara för att de utvecklar ett intresse för skriftspråket och för bilder och texter. Forskning visar dessutom på goda samband mellan regelbunden och medveten högläsning, och på barns utvecklande av sitt ordförråd och sin förmåga att återberätta texter. Trots det finns en alarmerande mängd rapporter och forskning som tyder på att föräldrar spenderar allt mindre tid på att läsa tillsammans med sina barn, samt att litteraturläsning är ett försummat område även på många svenska förskolor. Resultatet av flera svenska studier visar på att högläsning främst sker i form av s.k. läsvila, vilket anses ha svag inverkan på barns lärande och språkutveckling. Syfte Syftet med studien är att få en bild av hur verksamma förskollärare tänker och resonerar kring högläsning i förskolan, samt hur dessa uppfattningar och erfarenheter står i relation till aktuell forskning på området. Metod Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fyra stycken utbildade och yrkesverksamma förskollärare i Kalmar län. Resultat Studien visar att det finns en konsensus bland de intervjuade förskollärarna att högläsning har en positiv effekt på barns språkutveckling, i synnerhet att de leder till att barnen utökar sitt ordförråd och lär sig hur ord uttalas. Däremot tyder det faktum att valet av högläsningsböcker främst föll på barnen, samt att läsning i de allra flesta fall genomfördes direkt efter lunch för de barn som inte vilar, på att sättet som flera av de intervjuade förskollärarna bedriver högläsning inte överensstämmer med vad aktuell forskning på området förespråkar. Man ansåg också att barngruppens storlek hade betydelse för hur effektiv lässtunden blev, men hade olika uppfattning om vilket barnantal som utgjorde en ändamålsenlig läsgrupp. Ett annat uttalat syfte var att skapa närhet, gemenskap, samt att få barngruppen att varva ner. Avsaknaden av separata bok- och läsrum var något som alla de intervjuade förskollärarna påtalade. Förskollärarna följde som regel inte upp högläsningen med några specifika aktiviteter, men upplevde ofta att barnen i sin fria lek ofta hämtade inspiration från handlingen i de böcker som barnen och förskollärarna läst tillsammans. Däremot var alla överens om att det var viktigt att låta barnen ställa frågor och diskutera böckernas innehåll, men några framhöll att det kunde finnas skäl att spara alla frågor tills efter att man läst klart. Endast en av de intervjuade förskollärarna nämnde begreppet boksamtal.

Studien undersöker hur lärare beskriver och uppfattar sitt arbetssätt och arbetsmaterial i relation till andraspråkselevers språkinlärning. Den avser också att undersöka hur lärare beskriver modersmålets inkludering i klassrummet. Studien är av en kvalitativ metodansats då vi använder oss av semistrukturerade intervjuer när vi samlar in data. Studien utgår från intervjuer av fyra lärare som arbetar på en mångkulturell skola och resultatet diskuteras i förhållande till det sociokulturella perspektivet samt kognitivt inriktad lärandeteori med fokus på flerspråkighet. Intervjusvaren kategoriseras i följande kategorier: Förutsättningar för språkutveckling, Individualiserad undervisning och Språkinkludering följt av flera underkategorier. Resultatet av intervjuerna visar på att många lärare förespråkar modersmålsinkludering i undervisningen, detta för att främja elevers språkinlärning men också för deras identitetsutveckling. Lärarna anser också att det är viktigt att arbetsmaterial och arbetssätt utformas utifrån elevens språknivå.