Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse högläsning har för barn i förskolan och deras språkutveckling och ta reda på vilka pedagogiska metoder pedagoger använder för att stimulera språkutvecklingen. I denna studie intervjuas sju pedagoger. Resultatet visar att det finns en stor medvetenhet hos pedagogerna om att högläsning är viktigt för barns språkutveckling. Litteraturen belyser också hur betydelsefull högläsning är för språkutvecklingen. Därför har pedagoger i förskolan ett stort ansvar vad det gäller att delge barnen god litteratur via högläsning.

No description available.

Inledning Det är av stor betydelse att förskollärarna har förståelse om barns språkutveckling eftersom de möter barn i olika åldrar i förskolans verksamhet. Språk är ett sätt för barn att visa hur de känner och för att kunna samtala med både andra barn och vuxna i förskolan. Genom att utbyta erfarenheter med andra kan barnet få en större förståelse för sin omvärld. Syfte Syftet med vår studie är att undersöka vilka arbetssätt förskollärarna använder sig av i förskolan för att stimulera och främja språkutveckling för barn mellan ett till tre år, samt hur förskollärarna själva skulle vilja förändra det pedagogiska arbetssättet inom språkutveckling. Metod Vi har valt oss att använda av den kvalitativa metoden med intervju som redskap, med fokus på strukturerad intervju med öppna frågor. Detta för att vi vill få förskollärarnas egna erfarenheter, tolkningar och synsätt på vår undersökningsområde. Totalt intervjuade vi fyra förskollärare somarbetar på två olika förskolor med åldersgruppen 1-3 år. Resultat Undersökningens resultat visade att samtliga förskollärarna betonar betydelsen med att arbeta med barns språkutveckling. Förskollärarna anser även sig själva som en viktig del för att barns språk ska stimuleras. Förskollärarna använder även olika arbetssätt för att stimulera barns språkutveckling, det framkom att TAKK, böcker, rim och ramsor var ett av arbetssätten de använde sig av. Vidare kom vi fram till att alla förskollärare på något sätt vill förändra det nuvarande arbetssättet med någon slags kompetensutveckling inom språk. Detta för att de ska få mer kunskap och på sätt kunna stödja och stimulera varje barns språkutveckling på ett professionellt sätt.

Inledning: Denna kvalitativa studie handlar om pedagogernas inställning och erfarenhet till ”alternativ och kompletterande kommunikation” (TAKK) och vilken problematik som kan uppkomma med arbetet i förskolans verksamhet. Språket har en central roll i vårt samhälle och finns överallt. När det verbala språket inte fungerar behövs det alternativa metoder för att kunna kommunicera och göra sig förstådd på. Inom förskolans verksamhet är TAKK en aktuell metod som ofta används för att främja barns språkutveckling. Syfte: Denna studie handlar om att undersöka pedagogernas intresse och erfarenhet till TAKK som en språkutvecklande metod och om de ser någon problematik i arbetet med TAKK i förskolan. Metod: Metoden som användes i denna kvalitativa studie var intervjuer där fem förskollärare och en specialpedagog medverkade. Det insamlade materialet från intervjuerna analyserades och sammanställdes för att ge ett tillförlitligt resultat som besvarade syftet med studien. Resultat: Studien visar att förskollärarna ser både fördelar och hinder med metoden. Den kan bidra till att utveckla barnens ordförråd och innebär att barn kan använda olika sätt att kommunicera, både verbalt och visuellt. Den gynnar framför allt barn med bristande verbal förmåga. Ett hinder är bland annat bristande utbildning och att den kan upplevas som onödig, exempelvis av föräldrar.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare arbetar med den inre lärmiljön för att stödja språket i mångkulturella förskolor. Min studie har utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Metoden som användes i denna studie är den kvalitativa och det gjordes semistrukturerade intervjuer. I studien intervjuades nio förskollärare från nio olika förskolor. Resultatet visar att den inre lärmiljön i förskolan har en betydelse för barns språkutveckling. Det framkom att förskollärarens förhållningssätt, arbetssätt och kunskaper är viktiga samt att det är viktigt att det finns ett varierat utbud av material i förskolan. Slutsatsen visar att det är förskollärarnas engagemang, metoder, arbetssätt och möjligheter som avgör hur den inre lärmiljön organiseras för att stärka barns språkutveckling.

Syftet är att undersöka förskollärarnas arbete för barns språkutveckling inom förskoleverksamheten. Undersökningen utgår ifrån två frågeställningar där den första handlar om vilka strategier förskolläraren använder för att stimulera flerspråkiga barns inlärning av svenska språket. Den andra handlar om på vilket sätt förskolläraren kan använda barns perspektiv för att utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn.Undersökningen består av kvalitativa samtalsintervjuer och barnobservationer. Tre förskollärare från två olika förskolor i Uppsala kommun har intervjuats, medan observationerna genomfördes på en förskola och fokus lades på måltids- och samlingsstunder. Resultatet av undersökningen visar att förskolläraren använder matsituationen som ett viktigt tillfälle för att utveckla språket hos flerspråkiga barn och att förskolläraren även använder sig av olika strategier för att främja barns språkutveckling.

Litteraturstudiens syfte är att klargöra vad forskning belyser om lärares högläsning. Syftet innefattar även lärares arbetssätt i undervisning för att gynna elevers språkutveckling. Utefter syftet har två frågeställningar formulerats: Vad finns det för för- respektive nackdelar med högläsning?  Hur kan högläsning praktiskt utföras av lärare för att gynna elevers språkutveckling? Frågeställningarna besvaras genom att vetenskapligt material i form av tidskriftsartiklar, avhandlingar och monografier har samlats in och analyserats. Skilda kriterier för inklusion har formats för att bedöma materialets relevans. Ett perspektiv som är återkommande i många källor är det sociokulturella perspektivet, som förespråkar språkutveckling i gemenskap. Resultatet visar att elevers språkutveckling kan gynnas av lärares högläsning. Däremot behöver lärare tillämpa olika tillvägagångssätt för att kunna möjliggöra positiva effekter hos elever. Synen på högläsning behöver ses som ett lärandetillfälle och inte enbart som en gemytlig stund. Genom studiens resultat framkommer det fyra olika tillvägagångssätt som lärare kan använda sig av i undervisning. Svårigheter som kan uppstå vid högläsning presenteras i studiens resultat.

Studiens syfte var att undersöka hur språket och den muntliga framställningen hos nyanlända gymnasieelever, med svenska som andra språk, kan stimuleras med musik som metod. Jag ville också utforska vilka praktiska tillvägagångssätt som kan användas, i min egen praktik, för att stärka elevernas språkutveckling och muntlig framställning med musik som metod. Strategin för att omsätta mina forskningsfrågor krävde aktivt deltagande från min sida och valet av metod föll på en design inspirerad av aktionsforskning. Deltagarna i studien var två lärare som undervisar i svenska som andra språk och ca 28 elever, från två olika klasser, som studerar vid ett språkintroduktionsprogram. Den insamlade empirin består av lektioner med två klasser, semi- strukturerade intervjuer med lärarna och enkäter som besvarades av eleverna. Vid litteraturstudien fann jag stöd för tre teman; muntlig framställning, självkänsla och icke- kognitiva förmågor. Dessa tre teman visade sig harmoniera väl med valda undervisningsmetoder och utfallet i den insamlade empirin som transkriberades via en analysmetod. Resultatet indikerar att de tre temana är ett bärande skelett som ger stöd till en essens vilken kan sammanfattas enligt följande; förutsättningen för att eleven känner sig bekväm vid en muntlig framställning är en god självkänsla. Det i sin tur stärker icke- kognitiva ”dolda” förmågor som är av stor vikt för att eleven ska fungera väl i ett framtida samhälle.

Syftet med denna kvalitativa studie är att fördjupa kunskapen om hur pedagoger i olika professioner inom förskolan ser på sitt arbete med att främja språkutveckling hos barn med svenska som andraspråk. Studien angrips utifrån två teoretiska perspektiv, ett sociokulturellt perspektiv samt ett interkulturellt perspektiv. Studien belyser att de flerspråkiga barnens olika modersmål får olika stort utrymme i verksamheten och beskriver hur detta beror på flera olika faktorer. I studien framkommer att pedagogens förhållningssätt i arbetet med flerspråkiga barn är av stor betydelse för huruvida dessa barn får möjlighet till språklig stimulans i förskoleverksamhet. Den tidigare forskningen belyser vikten av att pedagoger i förskolan har en interkulturell kompetens för att kunna möta flerspråkiga barn och deras olika kulturer.