Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka vilken skönlitteratur som används i ämnet svenska som andraspråk, hur den skulle kunna utveckla elevernas språk samt hur litteraturen kan motivera och engagera eleverna i språket. Empirin har samlats in genom semistruktuerade intervjuer med svenska som andraspråkslärare. Respondenternas svar visar att deras elever läser regelbundet i undervisningen. Respondenterna tycks dock sällan använda litteraturen i ett språkfrämjande syfte. Eleverna tycks heller inte uppskatta läsning av skönlitteratur.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att skapa en bild av hur det kooperativa lärandet inverkar på grundskoleelevers språkutveckling, men även vilka möjligheter och utmaningar som framkommer i det kooperativa lärandet. Genom en systematisk litteratursökning valdes tio forskningsstudier ut som ligger till grund för översikten. Forskningen är internationell och genomförd i flera olika delar av världen. Artiklarnas studier redogör inte specifikt för svenskämnet utan inriktas på andra ämnen som innefattar språket som verktyg för lärande. Studierna är inte direkt kopplade till språkutveckling i ämnet svenska, men behandlas i översikten eftersom språkutveckling förekommer i all undervisning oberoende av ämne. I vår analys av resultaten användes tematisk analys där vi kodat vårt insamlade material för att skapa teman och underteman. I resultatet beskriver vi hur elevers språkutveckling påverkas positivt i det kooperativa lärandet och även att sociala relationer och samarbetsförmågor främjas. Vidare visar resultatet att både hög- och lågpresterandeelever fördjupar sina kunskaper genom kooperativt lärande. Slutligen fann vi hur majoriteten av elever var positivt inställda till det kooperativa lärandet som också hjälpte dem att i större utsträckning utveckla en tilltro till sin egen förmåga. Utmaningarna vi har hittat i undervisning som bygger på kooperativt lärande berör konflikter som uppkommer ur elevernas olika prestationsnivåer eller kring arbetsfördelningen. Ytterligare utmaningar handlar om bristande struktur, tidsaspekter och problem i implementeringen, vilket till stor del kan härledas till lärarens roll som framstår som avgörande i det kooperativa lärandet. Avslutningsvis diskuteras vikten av samarbetsförmågor. Framtida forskningsförslag presenteras och eventuella brister i översikten lyfts fram.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur språkstörningar hos förskolebarn, utan samexisterande diagnoser, kan uppmärksammas och förstås. Forskningsfrågorna behandlar hur logopeder respektive förskollärare beskriver en språkstörning hos barn, samt vilka kännetecken de betonar och när de anser att insatser behövs. Data har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer som sedan har bearbetats och analyserats utifrån tidigare forskning, litteratur och det sociokulturella perspektivet. I resultatet framkom det att logopedernas beskrivningar är baserade på ett diagnostiskt synsätt, medan förskollärarnas beskrivningar i stor utsträckning är baserade på erfarenhet. Sammanfattat är logopedernas beskrivning av språkstörningar att språkutvecklingen avviker från den förväntade. Förskollärarnas beskrivning kan sammanfattas till att det finns en språkstörning då barnet är hämmat i sitt språk. En av våra slutsatser är att det är viktigare att fokusera på språkstörningar i sin helhet utan särskild hänsyn till om dessa förekommer med eller utan andra diagnoser. Förskollärarens uppdrag förändras inte om det finns en diagnos. En annan slutsats är att man bör ha en översiktlig kunskap om barns typiska språkutveckling för att kunna känna igen språkliga svårigheter.

Denna uppsats behandlar sex förskolepedagogers syn på flerspråkighet samt de flerspråkiga barnens språkutveckling i förskolan. Syftet är att bidra med kunskap om några olika uppfattningar som förskolepedagoger har av att arbeta språkutvecklande och inkluderande med flerspråkiga barn i förskolans verksamhet. Detta syfte vill vi uppnå genom att synliggöra sex förskolepedagogers tankar kring flerspråkighet i förskolan. Vi utgår från tre frågeställningar som ligger till grund för pedagogernas resonemang vilka är -hur upplever de tillfrågade pedagogerna barns möjligheter till språkutveckling i relation till flerspråkighet i förskolan, -hur de beskriver arbetet för att inkludera de flerspråkiga barnen samt -vilken roll de själva har i de flerspråkiga barnens språkutveckling. I vår studie använder vi oss av en kvalitativ intervju som metod för att ta reda på pedagogernas uppfattningar inom området. Det insamlade materialet analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet med fokus på begreppen mediering, proximala utvecklingszonen, appropriering, scaffolding, redskap samt artefakter. Vi använder även olika inkluderingsperspektiv i vår analysdel. Resultatet visar att medierande redskap och artefakter är viktiga stöd i de flerspråkiga barnens språkutveckling. De är även betydelsefulla för att möjliggöra inkludering i förskolans verksamhet. Exempel på viktiga redskap som lyfts fram är bilder, tecken, böcker och kroppsspråk. En språkstödjare beskrivs som en viktig resurs för att de flerspråkiga barnen ska utvecklas både i sitt modersmål samt i det svenska språket. Flerspråkighet ses som en utmaning av samtliga pedagoger i vår studie men det finns en vilja att försöka att möta barnen genom olika verktyg. Vår slutsats är att arbetet med flerspråkighet är komplext och att det behövs mycket kunskap om barns språkutveckling för att kunna bemöta de flerspråkiga barnen på bästa sätt. Det blir då viktigt att se till möjligheterna istället för svårigheterna för att arbetet med de flerspråkiga barnen ska upplevas positivt.

Syftet med denna studie har varit att få en fördjupad kunskap om förskollärares erfarenheter av samspelande arbetssätt i förskolan och i vilken utsträckning förskollärare anser att detta kan stimulera språkutvecklingen i det svenska språket hos barn med svenska som andraspråk. För att undersöka detta använde jag mig av kvalitativa intervjuer där fyra förskollärare på fyra olika förskolor deltog. Förskolorna ligger i områden där befolkningen huvudsakligen är av utländsk härkomst. Den teoretiska bakgrunden för studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv och är förankrat i tanken om att lärande och utveckling sker i samspel i sociala sammanhang. Resultatet visar att förskollärarna som arbetar i barngrupper där majoriteten av barnen har svenska som andraspråk, medvetet försöker samspela med barnen för att skapa tillfällen för kommunikation. I samspelet blir språkanvändningen central och kommunikativa strategier blir synliga. Pedagogerna ställer öppna frågor, sätter ord på känslor och beskriver begrepp på flera olika sätt så att barnen får uppleva språket med flera sinnen. Detta med stöd av olika artefakter. Språkstimulerande aktiviteter som bygger på samspel och som förskollärarna använder ofta i verksamheten är högläsning med boksamtal, sångstunder och rim och ramsor. Användandet av dessa aktiviteter grundar sig huvudsakligen i förskollärarnas egna erfarenheter av vad som är språkutvecklande arbetssätt.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om hur yrkesverksamma pedagoger arbetar för att uppfylla läroplanens mål och stödja flerspråkiga barn i deras språkutveckling. För att svara på studiens syfte har kvalitativa intervjuer med sex pedagoger genomförts där svaren har analyserats utifrån den sociokulturella teorin och tidigare forskning. Förskolan har i uppdrag att ge alla barn möjlighet att utveckla det svenska språket och sitt modersmål när det är ett annat än svenska. Den tidigare forskningen visade att hjälpmedel ofta användes och att barnens modersmål inte inkluderades i verksamheten lika ofta som det svenska språket. Studiens resultat visar att arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling är utmanande och kräver mycket tid och kunskap. För att underlätta arbetet använde pedagogerna olika strategier, till exempel lärde de sig enstaka ord på barnens modersmål, och använde TAKK och bilder som stöd. I vår studie använder sig pedagoger av digitala verktyg i undervisningen på ett sätt som inte tidigare forskning tagit upp. Studien bidrar med arbetssätt för pedagoger inom förskolan som gynnar de flerspråkiga barnens språkutveckling.

Denna studie synliggör pedagogers förhållningssätt gentemot flerspråkighet i förskolan och hur pedagoger arbetar med flerspråkig språkutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med tillhörande centrala begrepp. Genom intervjuer med sex pedagoger har vi försökt få svar på följande frågeställningar: Hur beskriver pedagogerna att de arbetar i förskolan för att utveckla flerspråkiga barns språkkunskaper? och Hur beskriver pedagogerna de möjligheter som ges flerspråkiga barn att utveckla sina språkkunskaper i förskolan?I en tematisk analys av intervjusvaren framkom tre teman: Språkliga-och fysiska redskap som hjälpmedel, Olika tillvägagångssätt i samspel och kommunikation med de flerspråkiga barnen samt Pedagogers medvetenhet gällande sin roll i arbetet med flerspråkighet. Det huvudsakliga resultatet som framkom av studien var att pedagogerna var medvetna om hur de skulle arbeta med flerspråkighet, men att det fanns en viss osäkerhet kring arbetet då pedagogerna inte har kunskap om de flerspråkiga barnens förstaspråk. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att flerspråkighet är en viktig del av förskolan. Pedagogerna använder hjälpmedel som digitala verktyg i arbetet med flerspråkighet vilket är en språkutvecklande möjlighet för de flerspråkiga barnen. Flerspråkighet i förskolan och i förskollärar- och barnskötarutbildningarna behöver få ta större plats eftersom vart femte barn är flerspråkigt i den svenska förskolan idag.

Inledning Sverige är ett mångkulturellt land, här talas olika språk därför är det viktigt att som pedagog möta icke svensktalande barn på ett bra sätt, redan i förskolan. Det är viktigt att barnen känner sig delaktiga i barngruppen och att de blir förstådda. För att pedagogerna ska kunna stödja barnen på bästa sätt är det viktigt att fånga deras intresse. Det handlar om att ge barnen möjlighet att använda alla sina språk. Syfte Syftet med denna undersökning är att undersöka hur pedagogerna arbetar språkutvecklande med flerspråkiga barn i förskolan. Metod I denna undersökning använder jag mig av en formelintervju där intervjufrågorna var väl förberedda för att undvika ja- och nej svar. För att få svar på mitt syfte och frågeställningar har jag använt mig av en kvalitativ metod. Resultat I resultatdelen redovisas hur pedagogerna beskriver sitt arbetssätt med flerspråkiga barn. Här beskrivs hur pedagogerna synliggör modersmålet på avdelningarna, och att pedagogerna använder sig av olika metoder, bland annat TAKK, för att stödja barnen i sin språkutveckling

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka vilka arbetssätt som kan ha mer gynsamma effekter hos flerspråkiga elevers språkutveckling. Genom systematiska databassökningar har vi sökt vetenskapliga artiklar på sökmotorn Libsearch och databaserna SwePub och ERIC för att besvara vår frågeställning. Vår kunskapsöversikt bygger på tio vetenskapliga artiklar. Frågeställningen som vi valt för att besvara är: Vilka arbetssätt kan lärare använda för att utveckla språket hos flerspråkiga elever i de yngre åldrarna? Resultatet har visat att det finns flera olika arbetssätt som kan användas för att främja flerspråkiga elevers språkutveckling. Några arbetssätt som vi har fått fram är bland annat stöttning, transspråkande, muntligt berättande och interaktiv högläsning. Dessa arbetssätt har visat sig ha goda effekter hos flerspråkiga elever och deras språkutveckling. Utöver arbetssätten som benämns har det även visat sig att införa modersmål i undervisningen har positiva effekter på språkutvecklingen hos flerspråkiga elever. Vår slutsats visar att det finns en korrelation mellan elevers språkutveckling och lärarens val av arbetssätt. Det är av vikt att elever som behärskar ett annat språk ges möjlighet att stärka sitt förstaspråk i samtid med sitt andraspråk i undervisningen. Flera av studierna pekar på att flerspråkiga elevers språkkunskaper gynnas om de ges möjligheten att använda all sin språkliga repertoar.

No description available.