InledningDen här studien handlar om utomhuspedagogik på förskolans gård kopplat till läroplanen. Vi är nyfikna på om förskolans gård används till planerade aktiviteter eller om barnen endast leker fritt på gården.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att undersöka hur ett antal förskollärare uppfattar kring begreppet utomhuspedagogik, samt om och hur de använder planerade aktiviteter på förskolans gård för att uppfylla läroplanens mål. Studiens frågeställningar är vad innebär begreppet utomhuspedagogik för förskollärarna utifrån ett lärandeperspektiv? Vilka kunskaper och färdigheter kan barn utveckla genom utomhuspedagogik, enligt förskollärarna? Vad har förskollärarna för förhållningssätt till utomhuspedagogik på gården?MetodTill den här studien har vi valt att använda en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Det här gjordes för att få reda på förskollärarnas erfarenheter och uppfattningar om utomhuspedagogik utifrån ett lärandeperspektiv.ResultatStudiens resultat visar att de sex förskollärarna anser att det inte är någon skillnad på inom- och utomhuspedagogik. Den enda skillnaden som framkom var att barnen får mer utrymme och plats ute på förskolans gård. Genom att vara ute får barnen använda sig av alla sina sinnen och sin kropp. Ute på förskolans gård kan barnen utveckla olika kunskaper och färdigheter relaterat till läroplanens mål. Det som framgår i resultatet är att barnen får utöva olika ämneskunskaper, socialt samspel och motoriska färdigheter. Något som påverkar utevistelsen på gården är förskollärarnas förhållningssätt och hur de ser på utomhuspedagogik på gården. Är förskollärarna positiva och har bra kläder kommer utevistelsen att ha annan betydelse för både vuxna och barn.

Bakgrund Beteendeproblem, som det utåtagerande beteendet inräknas i, tar sin grund i att barnet beter sig på ett sätt som inte följer samhällets normer och regler för vad som är accepterat. Orsaker till beteendet kan vara bland annat språkliga, fysiska eller känslomässiga. Arbetet med barn av denna problematik skapar ofta en frustration och känsla av otillräcklighet hos pedagoger. Problematiken i beteendet kan antingen ses som något hos individen eller hos verksamheten. När ett utåtagerande beteende sker spelar pedagogens bemötande stor roll. Att lätta på kraven, vara lugn och ge barnet tid är åtgärder som kan minska affekten hos barnet. Att ge stöd till dessa barn är viktigt. Det finns olika strategier för att bemöta beteendet, där pedagogerna bland annat kan avleda barnet som redan är i affekt eller arbeta förebyggande. Bemötandet som pedagogerna har mot barnen med utåtagerande beteende lägger grunden för att en inkludering eller exkludering sker i barngruppen. Vidare finns stöd att få internt via förskolechef och kollegor samt externt via specialpedagog och förskolepsykolog. Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur några förskollärare resonerar kring sitt bemötande av, arbete kring och definition av barn med utåtagerande beteende. Metod I studien används kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer som redskap. Dessa val av metod och redskap var de lämpligaste för att besvara studiens syfte. Analysen skedde med kodning av transkriberad data. Studien tog hänsyn till de forskningsetiska kraven. Respondenterna i studien bestod av fyra förskollärare från två olika förskolor. Resultat Resultatet av studien visar att tids- och resursbrist anses vara ett hinder vid bemötande av utåtagerande beteende i verksamheten. Det går även att urskilja en upplevelse av komplexitet gällande diagnoser av barn. En av respondenterna belyser att diagnostisering av barn kan vara onödig om pedagogerna bemöter behoven på ett bra sätt. Respondenternas tidigare strategier av bemötandet bygger mestadels på egen erfarenhet snarare än kunskap om forskning på området och vikten ligger på att ha alla barns olikheter i åtanke. Samtal är enligt respondenterna centralt i arbetet med ett utåtagerande beteende, både för att skapa en enighet i arbetslaget och för att underlätta barnets inlärning. Den interna och externa samverkan fungerar bra, men det finns en önskan av ökad resurshjälp och en större satsning på barn i behov av särskilt stöd. Arbetet med utåtagerande barn anses många gånger vara komplext ochskapa frustration, men möjligheterna anses finnas i verksamheten för att skapa en förskola för alla.

Idag lever vi i ett samhälle där teknologi och digitala medier utvecklats och i och med dettillgänglig för barn redan vid tidig ålder. Rådande teknikutveckling har gjort att mångaförskolor har börjat använda sig av den nya tekniken. Surfplattor benämns i denna miljölärplattor. Tanken är att de digitala verktygen skall användas i ett pedagogiskt syfte för attfrämja barns lärande. Vårt syfte är att undersöka hur förskollärares förhållningssätt påverkarbarns möjligheter till språkutveckling genom användning av digitala verktyg, samt på vilketsätt digitala verktyg främjar barns språkutveckling.Vår studie bygger på både den sociokulturella teorin och perspektiv som belyser att barn lärsig av varandra genom socialisering, och att samspel och förutsättningar som omgivningenerbjuder är viktiga delar i lärandet och utvecklingen hos barn. I studien används en kvalitativmetod för att undersöka vårt syfte, både observationer och intervjuer används för datainsamling för att ge resultatet mer trovärdighet. Studien genomförs i två olika förskolor somtillhör två olika kommuner, och som arbetar aktivt med digitala verktyg i verksamheten.Resultatet visar att förskollärarna förhåller sig olika till användning av digitala verktygberoende på vad de har för erfarenheter, intresse och kompetens. Studien visar vidare på attdigitala verktyg erbjuder bättre möjligheter för språkutveckling hos barn, där stödet frånförskolläraren och samspelet och diskussionen med andra kan främja och utveckla lärandetoch barns språkliga medvetenhet. Även förskollärares kompetens har stor betydelse för att fåbättre vägledning för barns språkutveckling och lärande, därför är det viktigt att förskollärarenär uppdaterad på tekniken. En central slutsats är att valet av digitala verktyg med tillhörandeapplikationer är betydelsefullt för att barns lärande skall bli meningsfullt och lekfullt.Förskollärarnas förhållningssätt, förutsättningar som barn erbjuds, valet av digitala verktygoch applikationerna bildar en helhet för lärandet och språkutvecklingen hos barn. Med andraord, digitala verktyg är inte ett pedagogiskt läromedel i verksamheten om det inte används påett medvetet och korrekt sätt.

Inledning Under min utbildning har jag mött begreppen inkludering och individanpassning i olikasammanhang. Jag har blivit införstådd i vikten av att skapa en skolverksamhet som utgår ifrånindividens kunskapsnivå där eleven får möjlighet till att lära sig utifrån sin egen förmåga. Detfinns elever som enligt min uppfattning är särskilt utsatta i skolan om de inte får rätt verktyg.Det är bland annat de eleverna med någon typ av diagnos. ADD, ADHD och dyslexi ärexempel på diagnoser som kan försvåra en elevs skolgång. Genom att lyfta fyra idag vuxna dyslektikers erfarenheter och upplevelser från grundskolan ges i denna studie en inblick deras skolgång sedd i förhållande till diagnosen dyslexi.Jag vill undersöka hur dyslektiker upplevt sin skolgång i förhållande till sina svårigheter kopplat till svenska grundskolans svenskundervisning. En absolut ämnesspecifik avgränsning är svår att göra då denna undersökning utgår ifrån minnesbilder utav upplevelser. Detta innebär att även då svenskämnet är i fokus kan undersökningen även ses i förhållande till skolans övriga ämnen på ett generellt och övergripande plan. Syfte Denna studies syfte är att undersöka vuxna dyslektikers upplevelser från grundskolans svenskundervisning. Metod I denna studie användes kvalitativa intervjuer som metod. Fyra idag vuxna dyslektiker intervjuades för att på så vis få sina upplevelser av svenska grundskolans svenskundervisning synliggjorda. Resultat Studiens resultat visar att de skolor där respondenterna genomgått sin grundskoleutbildning inte har klarat av att möta dem i deras svårigheter. Utifrån de berättelser som denna studies respondenter återger framstår det som att det har funnits en osäkerhet hos lärare i att identifiera dyslektiker tidigt eller över huvud taget. I denna studie har det framkommit att det finns en risk att elever fel diagnostiseras och därmed får felaktiga verktyg eller inga verktyg alls till sin hjälp under skoltiden. Respondenterna återger en bild av hur skolan sett ut för dem och detta behöver ses i ett tidsperspektiv eftersom respondenterna idag är vuxna. Studiens resultat är ändå relevant då man som lärare kan dra lärdom av dessa elevers erfarenheter, både negativa och positiva.

The thesis consists of four articles and this summarizing part. All parts have focused on bringing some insights into how to design a didactical situation including dynamic software (GeoGebra) to support students’ mathematical problem solving and creative reasoning as means for learning. The four included articles are: I. Granberg, C., & Olsson, J. (2015). ICT-supported problem solving and collaborative creative reasoning: Exploring linear functions using dynamic mathematics software. The Journal of Mathematical Behavior, 37, 48-62. II. Olsson, J. (2017). The Contribution of Reasoning to the Utilization of Feedback from Software When Solving Mathematical Problems. International Journal of Science and Mathematics Education, 1-21. III. Olsson, J. Relations between task design and students’ utilization of GeoGebra. Mathematical Thinking and Learning. (Under review) IV. Olsson, J., & Granberg, C. Dynamic software, problem solving with or without guidelines, and learning outcome. Technology, Knowledge and Learning. (Under review) Background A common way of teaching mathematics is to provide students with solution methods, for example strategies and algorithms that, if followed correctly, will solve specific tasks. However, questions have been raised whether these teaching methods will support students to develop general mathematical competencies, such as problem solving skills, ability to reason and acquire mathematical knowledge. To merely follow provided methods students might develop strategies of memorizing procedures usable to solve specific tasks rather than drawing general conclusions. If students instead of being provided with algorithms, are given the responsibility to construct solution methods, they may produce arguments for why the method will solve the task. There is research suggesting that if those arguments are based on mathematics they are more likely to develop problem solving and reasoning-skill, and learn the included mathematics better. In such didactic situations, where students construct solutions, it is important that students have instructions and tasks that frame the activity and clarify goals without revealing solution methods. Furthermore, the environment must be responsive. That is, students need to receive responses on their actions. If students have an idea on how to solve (parts of) the given problem they need to test their method and receive feedback to verify or falsify ideas and/or hypotheses. Such activities could be supported by dynamic software. Dynamic software such as GeoGebra provides features that support students to quickly and easily create mathematical objects that GeoGebra will display as visual representations like algebraic expressions and corresponding graphs. These representations are dynamically linked, if anything is changed in one representation the other representations will be altered accordingly, circumstances that could be used to explore and investigate different aspects and relations of these objects. The first three studies included in the thesis investigate in what way GeoGebra supports creative reasoning and collaboration. These studies focus questions about how students apply feedback from GeoGebra to support their reasoning and how students utilize the potentials of GeoGebra to construct solutions during problem solving. The fourth study examine students’ learning outcome from solving tasks by constructing their methods. Methods A didactical situation was designed to engage students in problem solving and reasoning supported by GeoGebra. That is, the given problems were not accompanied with any guidelines how to solve the task and the students were supposed to construct their own methods supported by GeoGebra. The students were working in pairs and their activities and dialogues were recorded and used as data to analyse their engagement in reasoning and problem solving together with their use of GeoGebra. This design was used in all four studies. A second didactical situation, differing only with respect of providing students with guidelines how to solve the task was designed. These didactical situations were used to compare students’ use of GeoGebra, their engagement in problem solving and reasoning (study III) and students’ learning outcome (study IV) whether the students solved the task with or without guidelines. In the fourth study a quantitative method was applied. The data from study IV consisted of students’ results during training (whether they managed to solve the task or not), their results on the post-test, and their grades. Statistical analysis where applied. Results The results of the first three studies show qualitative aspects of students solving of task with assistance of GeoGebra. GeoGebra was shown to support collaboration, creative mathematical reasoning, and problem solving by providing students with a shared working space and feedback on their actions. Students used GeoGebra to test their ideas by formulating and submitting input according to their questions and hypotheses. GeoGebra’ s output was then used as feedback to answer questions and verify/falsify hypotheses. These interactions with GeoGebra were used to move the constructing of solutions forward. However, the way students engage in problem solving and reasoning, and using GeoGebra to do so, is dependent on whether they were provided with guidelines or not. Study III and IV showed that merely the students who solved unguided tasks utilized the potential of GeoGebra to explore and investigate the given task. Furthermore, the unguided students engaged to a larger extent in problem solving and creative reasoning and they expressed a greater understanding of their solutions. Finally study IV showed that the students who managed to solve the unguided task outperformed, on posttest the students who successfully solved the guided task. Conclusions The aim of this thesis was to bring some insights into how to design a didactical situation, including dynamic software (GeoGebra), to support students' mathematical problem solving and creative reasoning as means for learning. Taking the results of the four studies included in this thesis as a starting point, one conclusion is that a didactical design that engage students to construct solutions by creative reasoning supported by GeoGebra may enhance their learning of mathematics. Furthermore, the mere presence of GeoGebra will not ensure that students will utilize its potential for exploration and analysis of mathematical concepts and relations during problem solving. The design of the given tasks will affect if this will happen or not. The instructions of the task should include clear goals and frames for the activity, but no guidelines for how to construct the solution. It was also found that when students reasoning included predictive argumentation for the outcomes of operations carried out by the software, they could better utilize the potential of GeoGebra than if they just, for example, submitted an algebraic representation of a linear function and then focused on interpreting the graphical output. / Det övergripande syftet med avhandlingen har varit att nå insikter i hur man kan designa en didaktisk situation inklusive en dynamisk programvara (GeoGebra) för att stödja elevernas lärande genom matematisk problemlösning och kreativt resonemang. En bärande idé har varit att elever som själva konstruerar lösningsmetoder till problembaserade uppgifter lär sig matematik bättre än elever som får en metod att följa. Resultaten visar att GeoGebra är ett stöd vid konstruerandet av lösningsmetoder och att elever då också resonerar kreativt. Det vill säga, de skapar en för dem en ny resonemangssekvens som innehåller en lösningsmetod som stöds av argument förankrade i matematik. Idén med att elever på egen hand konstruerar lösningen på uppgifter har även belysts genom att jämföra med elever som löser uppgifter där de får vägledning till lösningsmetoden. Resultaten visar att elever som får en lösningsmetod inte resonerar kreativt, de utnyttjar inte GeoGebras potential att stödja ett undersökande arbetssätt, och de lär sig mindre av den matematik som ingår i uppgifterna. Denna avhandling består av 4 artiklar och en kappa. De fyra artiklarna är: I. Granberg, C., & Olsson, J. (2015). ICT-supported problem solving and collaborative creative reasoning: Exploring linear functions using dynamic mathematics software. The Journal of Mathematical Behavior, 37, 48-62. II. Olsson, J. (2017). The Contribution of Reasoning to the Utilization of Feedback from Software When Solving Mathematical Problems. International Journal of Science and Mathematics Education, 1-21. III. Olsson, J. Relations between task design and students’ utilization of GeoGebra. Mathematical Thinking and Learning. (Under review) IV. Olsson, J., & Granberg, C. Dynamic software, problem solving with or without guidelines, and learning outcome. Technology, Knowledge and Learning. (Under review) Artikel 2 och 3 är jag ensam författare till. Det innebär att jag designat studien, planerat och genomfört datainsamling, analyserat data och formulerat slutsatser, samt skrivit texten och korresponderat med tidskrifter. Artikel 1 och 4 har jag skrivit i samarbete med Carina Granberg. Vi bedömer att arbetet med artikel 1 fördelats lika. Allt skrivarbete har fortgått genom åtskilliga granskningar av varandras utkast och diskussioner om slutgiltiga formuleringar. I arbetet med artikel 4 har jag haft huvudansvaret för designen av studien och planering för datainsamlingen. Skrivarbetet har genomförts på samma sätt som i arbetet med artikel 1.

I föreliggande studie har gymnasieelevers uppfattning om sin egen koncentrationsförmåga undersökts liksom vilka faktorer de upplever främjar/hämmar denna förmåga. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i den neurovetenskapliga forskningen och undersöker om elevernas uppfattningar har några möjliga förklaringar och överensstämmelser med denna relativt nya forskning. Eleverna gavs även möjlighet till metakognitiv reflektion kring huruvida de anser att den neurovetenskapliga forskningen skulle kunna stötta deras koncentration. En kvalitativ studie i form av en enkät och tre gruppintervjuer genomfördes i årskurs tre på ett studieförbe-redande program varpå resultaten analyserades fenomenografiskt och de tydligaste resultaten lyftes fram. Resultaten av studien visar på att det finns flertalet uppfattningar hos eleverna som skulle kunna förklaras med stöd av den neurovetenskapliga forskningen. Exempel på sådana uppfattningar är att avskärmning och lagom svåra uppgifter främjar koncentrationen medan sömnbrist och försök till att använda sociala medier på mobiltelefonen samtidigt som man studerar hämmar elevernas förmåga. Resultaten visar även att eleverna ser på koncentra-tion som en central förmåga som möjliggör lärande men även att de sällan funderar på vad som skulle kunna förbättra denna förmåga. De är därför även relativt främmande till ett meta-kognitivt angreppssätt på den neurovetenskapliga forskningen vilken enligt forskarna skulle kunna underlätta för elevernas styrning av sin koncentration genom att medvetandegöra dem.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka resurser för kommunikation som elever använder under arbetet med matematiska problem. Denna studie baseras på en tidigare genomförd litteraturstudie i vilken forskning gällande undervisning genom matematisk problemlösning undersöktes. Den teoretiska utgångspunkten i denna studie är Selander och Kress (2010) framställning av resurser vilka också utgör utgångspunkten i den senare analysen av de genomförda elevintervjuerna. Tio elevintervjuer utgör basen i den här studien där elever i förskoleklass samt årskurs två har intervjuats samtidigt som de utfört matematisk problemlösning. Resultatet visar att elever använder framförallt gester och ljud även om alla, i bakgrunden beskrivna kategorier av resurser för kommunikation, återfinns i resultatet. Bilder och skrivtecken är de resurser för kommunikation som används minst frekvent av eleverna i studien. Studien har utgått från följande resurser för kommunikation, vilka återfinns som en röd tråd i denna studie: skrivtecken, bilder, ljud samt gester. Ursprunget till begreppet kommer från den engelska beskrivningen av modes. / <p>Matematik</p>

Den svenska skolans styrdokument ålägger skolan och lärare att anpassa undervisningen till varje elevs enskild. Varje skola löser frågan på egen hand, där nivågruppering är en av många lösningar. Denna studie undersöker hur vanligt förekommande det är att grundlärare väljer att nivågruppera sina elever inom matematikundervisningen. Studien undersöker också vilka förtjänster för med sig, enligt lärarna själva. En surveyundersökning med tillhörande webbenkät har genomförts i en kommun i norra Stockholm, där matematikundervisande lärare från grundskolans samtliga årskurser inkluderades. Syftet med studien var inte att generalisera resultatet på en större population, då studien är av småskalig karaktär. Syftet var att belysa i vilken omfattning skolor och lärare i en kommun använder metoden samt vilka förtjänster lärarna upplever med metoden. Resultatet visar att flera av de lärare som använder nivågruppering inom matematikundervisningen också gör det frekvent. Många av lärarna anser att nivågrupperingen underlättar både planeringen och anpassningen av undervisningen. Utifrån analyserade data kan konstateras att den nivågruppering som förekommer i denna studie brottas med samma problem som internationell forskning lyfter fram. Det handlar om negativa påverkansfaktorer på elevernas lärande, orsakade av en kombination av organisatoriska och didaktiska frågor. / <p>matematik</p>

At the after-school center, at which I’ve been working for about twenty years, I have noticed different kinds of conflicts. There are conflicts during both indoor and outdoor activities. Lately I’ve been thinking about both why these conflicts occur and how the conflicts are solved in a way that’s developing both the pupils and pedagogues. In this study, I’m looking for answers to four questions: What conflicts occur during breaks and at after-school center? What thoughts do the pupils have regarding conflicts they have observed at the after-school centers or breaks? How do the pedagogues perceive the pupils’ thoughts about conflicts? How do the pupils and the pedagogues make use of possibilities created by the conflicts? To get answers about what kind of conflicts that occur (question 1), I made observations at two centers. In total, there were six observations, twenty minutes each. During these observations, I made a protocol of six incidents. The conflicts I have observed are mostly between two pupils and have elements of both verbal and physical activity. With these events as a starting point I made five group interviews in total at the two after-school centers. At every group interview three pupils attended. The purpose was to hear the pupils’ reflections regarding the observed conflicts and how the conflicts can be made useful (questions 2 and 4). In their answers the pupils showed that they had reflected regarding the six types of conflicts at different ways. Some pupils stated that all events are frequently occurring at the after-school center. The reasons can be that a pupil wants to reach his/ her goals, for example get first in line, win the soccer game or get away when he/ she get tagged at playing dabbed. Then you push yourself ahead or tackle others. At playing dabbed the pupils find several reasons why they are not dabbed even though they know they are dabbed. Another goal that the pupils strive to reach is to get their will through. For example, by moaning to get to play alone with your best friend or show yourself strong by hitting others with sticks (even if it means that the one that is beaten gets sad or angry). It also revealed that pupils run or walk away at fights or go to the teacher to get help. The third part of the study is individual interviews with four pedagogues, two at respectively after-school center. The purpose was to hear their point of view about the pupils’ reflections of the observed conflicts and their opinions on how the conflicts can contribute to the development of the pupils (question 3 and 4). The pedagogues say that the pupils have many good ideas about how they can solve conflicts, both alone and with the help of the pedagogues, in a good way. The pedagogues regard the six events as tangible situations that can be useful regarding conflict handling and at creating proactive activities. One conclusion is that the pedagogues view the conflicts as a learning process contributing to the pupils’ development and rarely as a problem. Another conclusion is that the pedagogues try to get the pupils to solve the conflicts by themselves, but to be nearby if the conflicts cannot be solved. The pupils mean that during a conflict you can together decide upon a solution. Maybe a compromise is possible for solving the conflict so that the work or play can be continued. Frequently occurring proposals from the pupils, at the interviews, are to offer different kinds of activities either to solve the conflict or to learn from the conflict. Examples are to show empathy, suggest cooperation, support the one that is hurt, pull away in order to not enhance the conflict and to intervene when the conflicts are violent. These actions the pedagogues can follow up afterwards to proactively obstruct new conflicts. One conclusion is that the presence of a pedagogue is of importance to minimize the conflicts between pupils.

The purpose of this study is to examine how students in third grade use ICT equipment intheir home environment, and if there are any correlations between their usage and the nationalpolicy documents, including the planned revision of those documents planned for 2017. Furthermore will potential differences between individual students ICT usage, and their teachers perception of said use be highlighted. The methods used for this study will be both quantitative and qualitative, where a quantitative survey taken by two classes in third gradefrom different schools is used to poll ICT usage. A qualitative interview with both classesteacher is also performed to highlight their perspective on ICT and their students use of it. The conclusion of the study shows that there are differences between how both students as individuals and classes as micro cultures use ICT, and that the teachers have a superficially correct perception of their individual classes. The study highlights that the ICT activities that the students claim to participate in during their leisure time have practical connections to the national policy documents, but that different activities have different connections. The study also shows that said micro cultures affects how the different classes use ICT as groups and by doing so, also affects the classes competency, within ICT as well as traditional school subjects.