This thesis aims to investigate the role of literature in the Ugandan society. It uses Bourdieus field theory and the book The Rules of Art to analyze a handful of interviewes with people on different positions on the literary field in Kampala, the capital of Uganda. The interviews were collected by the author of this thesis in the beginning of 2015. The thesis examines the overall conditions on the literature market, the hierarchies and the character of the literature. In addition to field theory, it uses post-colonial theory, and Ngûgî Wa Thiong'os' Decolonising the mind to investigate the languages and styles of the literature.  To investigate the literature outside of the educated circles and intellectual spheres, the concept of the literature as merely printed and publicated needs to be questioned, since there is also an existing body of oral literature in the country. Amongst the actors on the literature field there is an ambition for the literature to be a progressive force in the society. However the study shows that hierarchies on the literature field pushes the written and publicated literature further away from the general person. This also due to the limitations of the written literature, since the possibilities to access the literature is highly dependant on the income, literacy and educational level of the receiver.

Föreliggande studie är en läromedelsanalys av fyra läroböcker i litteratur vilka alla är antologiersom utöver utdrag och exempel ur litterära verk även innehåller introduktionstexter, diskussionsochinnehållsfrågor till elever, samt andra arbetsuppgifter och faktatexter. Undersökningengjordes genom en kvalitativ textanalys mot bakgrund av Edward Saids postkoloniala teori ochbegreppsapparat. Studiens syfte var att undersöka litteraturundervisningens roll i återskapandet avmaktstrukturer och belysa andrafierande strukturer och konstruktionen av en utomvästerländsk”Andre” i mötet mellan västerländsk och utomvästerländsk litteratur. Detta för att kunna bidratill en diskussion om hur en mångkulturell kanon ska hanteras i skolan.Studien visade att två av läroböckerna tydligt konstruerar en generaliserande bild avutomvästerländska personer och kulturer som mer eller mindre tragiska, krigshärjade och osäkra.På grund av detta, i kombination med en viss ton av västerländsk suveränitet och antaganden omen homogen västvärld, uttolkades koloniala och imperialistiska implikationer som förstärker idénom ett stabilt västerland i jämförelse med en miserabel omvärld som det bör tyckas synd om. Deövriga två böckerna tolkades däremot som att de lyckats undvika många av dessa konstruktioneroch en mer mångsidig bild av litteraturen visas och egenheter såväl som likheter visas upp på ettsätt som kan anses motverka detta imperialistiska synsätt.Slutligen diskuterades detta fynd mot skolans praktiker och läroplan och det kundekonstateras att en lärare bör problematisera läromedlen och se till att en allsidig utomvästerländsklitteratur tas upp samt att förutsättningarna för dess produktion bör samtalas om för att undvikacementeringen av stereotyper.

No description available.

No description available.

The purpose of this study is to examine how the concept multiculture has been defined and used in selected articles, which were published during the year 2006 and the following month. The study is based on five Swedish newspapers, from which 57 single articles were chosen and divided into total seven categories and dimensions which were partly developed from the theoretical base and partly from the chosen material itself. By using a qualitative analysis I have found following: In most articles the concept multiculture is used in an anthropological sense, meaning that the presence of several anthropological cultures is claimed before the concept multiculture can be real. An anthropological culture is of varying size and contents, in the majority of the articles an anthropological culture consists of a non-western and foreign country but can also represent a region or a continent. Aesthetic culture is, for the most part, used primary as an aid to define the current anthropological culture and not to stand for its own belonging to a specific genre. / Uppsatsnivå: D

No description available.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka fenomenet etnisk profilering i bevakningsbranschen. Då det inte finns tidigare forskning om väktares yrkeskulturer har polisforskning kring brottsstereotyper använts som utgångspunkt.</p><p>Studiens empiriska material har samlats in via semistrukturerade intervjuer med sex väktare som diskuterar attityder och förhållningssätt till den egna yrkespraktiken. Resultatet visar att informanterna ger uttryck för att de arbetar med hjälp av kategoriseringar och stereotyper, de uppmärksammar etniska grupper som betraktas som problematiska samt ser det som en skyldighet att uppdatera kollegor om dessa grupper. Det framkommer att det finns föreställningar om en relation mellan etnicitet och brottslighet: specifikt etnicitet och stöld samt våldsanvändning. Det finns en informell jargong som tillhör yrket som kan betraktas som rasistisk. Informanterna menar dock att de trots dessa omständigheter uppträder korrekt i mötet med allmänheten.</p><p>Studien visar via en postkolonial analys hur väktaren skapar bilden av ”de andra” genom att tillskriva personer ur dessa ”problematiska” grupper en lägre moral samt negativa stereotyper. Även det faktum att ”de andra” framställs som en homogen grupp bidrar till detta.</p>

<p>Denna uppsats undersöker debatten kring mordet på Fadime Sahindal utifrån ett feministiskt postkolonialt angreppssätt. Det är främst tre huvudfrågor som undersöks; Hur beskrivs de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld i media? Beskrivs de enligt stereotypa föreställningar om "förtryckta invandrarflickor" eller som handlingskraftiga individer?</p><p>Den andra frågan är hur förövare av hedersrelaterat våld beskrivs?</p><p>Den tredje och sista frågan är att se vilken/a synsätt på hedersrelaterat våld som dominerade nyhetsrapporteringen vid denna tidpunkt.</p><p>För att få svar på dessa frågor analyserades artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under januari 2002. I analysen användes kritisk diskursanalys.</p><p>Analysen visar att de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld till stor del beskrivs som handlingskraftiga individer om strävade mot individuell frihet. Denna frihet är starkt sammankopplad med "svenskhet". "Svenskhet" beskrivs positivt och får symbolisera individuell autonomi och jämlikhet. De "svenska flickorna" beskrivs positivt och framställs som (ouppnåeliga) ideal för "invandrarflickorna".</p><p>Förövarna av hedersrelaterat våld beskrivs som patriarkala och bakåtsträvande "invandrarmän". De ses dels som offer för sin "kultur" vilket gör dem predestinerade att handla på visa sätt, dels beskrivs de som psykiskt sjuka. Den första beskrivningen dominerar rapporteringen och i denna sker en stark uppdelning i "vi" ("svenska, jämställda män") och "Dom" ("invandrade, patriarkala män"). I liten utsträckning förekommer en kritisk hållning till detta essentiella sysnsätt på "Dom" och "deras kultur". Istället dominerar ett kulturessentialistiskt synsätt både vad gäller beskrivningar av förövare och debatten i allmänhet. Detta befäster "svenskhet" och både den "svenska/e kvinnan/mannen" som jämställda och som den outtalade norm mot vilken "de Andra" ställs.</p>

No description available.

Denna uppsats undersöker debatten kring mordet på Fadime Sahindal utifrån ett feministiskt postkolonialt angreppssätt. Det är främst tre huvudfrågor som undersöks; Hur beskrivs de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld i media? Beskrivs de enligt stereotypa föreställningar om "förtryckta invandrarflickor" eller som handlingskraftiga individer? Den andra frågan är hur förövare av hedersrelaterat våld beskrivs? Den tredje och sista frågan är att se vilken/a synsätt på hedersrelaterat våld som dominerade nyhetsrapporteringen vid denna tidpunkt. För att få svar på dessa frågor analyserades artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under januari 2002. I analysen användes kritisk diskursanalys. Analysen visar att de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld till stor del beskrivs som handlingskraftiga individer om strävade mot individuell frihet. Denna frihet är starkt sammankopplad med "svenskhet". "Svenskhet" beskrivs positivt och får symbolisera individuell autonomi och jämlikhet. De "svenska flickorna" beskrivs positivt och framställs som (ouppnåeliga) ideal för "invandrarflickorna". Förövarna av hedersrelaterat våld beskrivs som patriarkala och bakåtsträvande "invandrarmän". De ses dels som offer för sin "kultur" vilket gör dem predestinerade att handla på visa sätt, dels beskrivs de som psykiskt sjuka. Den första beskrivningen dominerar rapporteringen och i denna sker en stark uppdelning i "vi" ("svenska, jämställda män") och "Dom" ("invandrade, patriarkala män"). I liten utsträckning förekommer en kritisk hållning till detta essentiella sysnsätt på "Dom" och "deras kultur". Istället dominerar ett kulturessentialistiskt synsätt både vad gäller beskrivningar av förövare och debatten i allmänhet. Detta befäster "svenskhet" och både den "svenska/e kvinnan/mannen" som jämställda och som den outtalade norm mot vilken "de Andra" ställs.