Användande av läroböcker dominerar i matematikundervisningen i svenska klassrum och lärare följer ofta innehåll och ordning som det presenteras i läroböcker. Problemlösningsförmågan är en central del inom matematiken som eleverna ska utveckla genom undervisningen. Syftet med denna studie är att undersöka möjligheterna att utveckla problemlösningsförmågan genom arbete i läroboken. Detta genomförs genom att analysera tre vanligt förekommande läroböcker i matematikundervisningen, med avseende på förekomst av problemlösningsuppgifter i läroböckerna utifrån ett etablerat analysverktyg. Resultatet indikerar att det finns få uppgifter som kan betraktas som ett problem samt att dessa uppgifter finns i slutet av kapitlen. Slutsatsen är att eleverna får en liten möjlighet att utveckla problemlösningsförmågan genom de analyserade läroböckerna som artefakt.

Syftet med denna litteraturstudie var att granska och analysera forskning om hur matematikläraresundervisning genom problemlösning i årskurs 4-6 organiseras. Problemlösning är en central del i kursplanen i matematik. Problemlösningsförmåga är också användbart i dagens samhälle. Vi har dock upplevt att många lärare menar att elever har svårigheter med att lösa problem. Därmed är denna litteraturstudie relevant för att synliggöra hur undervisningen genom problemlösning kan organiseras för att utveckla elevers problemlösningsförmåga. Litteratursökningen utfördes både via databassökning och manuell sökning. Databassökningen utgick från UniSearch medan den manuella sökningen baserades på att studera referenslistor. Litteraturstudiens resultat visade bland annat att lärare kan undervisa genom problemlösning med hjälp av strategier, exempelvis KWL-strategin, digitalt verktyg, metakognitivbaserad kontextuell undervisningsstrategi och strategin arbeta baklänges. Ett annat resultat visade att det är ett flertal organisationsfaktorer som läraren behöver ta hänsyn till vid undervisning genom problemlösning, bland annat syfte och mål med undervisningen samt elevernas förkunskaper.

Denna kunskapsöversikt syftar på att granska i vilken utsträckning användningen av datorer leder till utveckling av matematiska förmågor. Arbetet berör främst högstadie- och gymnasieelever på grund av att fem matematiska förmågor är gemensamma för de båda. Att just högstadiet valts ut beror dessutom på att en avgränsning var nödvändigt för att informationssökningsprocessen skulle vara genomförbar. De fem gemensamma förmågorna är begrepps-, procedurs-, resonemangs-, problemlösnings- och kommunikationsförmågan. I arbetet strävar jag efter att besvara frågeställningen ”I vilken utsträckning leder användningen av datorer till utveckling av olika matematiska förmågor?”. Där informationssökningsprocessen, som huvudsakligen skett via sökmotorerna ERIC via EBSCO, Libsearch och SwePub, varit en metod för att få besvara frågan. Men det har även förekommit sekundärsökningar via artiklar och doktorsavhandlingar där jag sedan funnit källor som fokuserat på någon av de fem förmågorna samt datorer. Studierna presenteras och analyseras sedan utifrån genomförande, hur eleverna använder datorerna och synsätt på lärande. Angående resultaten så visar studierna att datorer i stor utsträckning leder till utveckling av problemlösningsförmågan. Dessutom verkar problemlösningsuppgifter överlag även gynnar utvecklingen av andra förmågor som används för att kunna lösa dessa problem. De resterande fyra förmågor uppvisar skillnader i resultat. Det verkar råda en tvetydighet huruvida datorer faktiskt utvecklar dessa förmågor. En förklaring till det är att de olika studierna har låtit eleverna använda sig av datorerna och utföra uppgifter på olika sätt. Kunskapsöversikten mynnar ut i slutsatsen att användningen av datorer kan, i olika utsträckning, leda till utveckling av olika förmågor beroende på arbetssätt. Läraren har då en central del i att utforma en undervisning och uppgifter som integrerar datorer på ett sådant sätt att elevernas förmågor utvecklas.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare använder sig av kooperativt lärande för attutveckla elevernas problemlösnings- och resonemangsförmåga inom matematik imellanstadiet. Kvalitativ metod är det som användes i studien för att samla empiri i syfte attsvara på frågeställningen. Olika studier med liknande frågeställning har studerats för att få enbättre överblick av kooperativt lärande inom matematik. Resultatet visar att kooperativtlärande gynnar elevernas problemlösnings- och resonemangsförmåga. Elevernas delaktighethänger ihop med hur mycket eleverna i gruppen får ut av kooperativt lärande.Gruppkonstellationers betydelse är något som också framgår av resultatet.

Vårt samhälle blir mer och mer digitaliserat, vilket också visar sig i skolans värld. Med digitaliseringens framfart blir det vanligare med digitala läromedel som kompletterar eller ersätter de analoga. Tekniken kan bidra till och möjliggöra en omvandling av undervisningen samt elevernas inlärningsprocess. Vad det gäller problemlösning i matematikundervisning kan det digitala läromedlet bidra till att vidga det sociala rummet, för att elever ska kunna kommunicera matematik med andra. Det skulle även kunna innebära att eleverna ges möjlighet att resonera och argumentera för valda strategier genom att spela in ljud och film. Det kan också innebära att problemlösningsuppgifter presenteras genom korta animationer istället för abstrakta meningar och symboler. Vi upptäckte på vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) att tekniken inte utnyttjade dessa fördelar när eleverna arbetade med problemlösning i digitala läromedel. Utvecklingen av elevernas problemlösningsförmåga hämmades snarare än utvecklades av tekniken. Genom att analysera läromedel som riktar sig till elever i årskurs tre, besvaras frågan om vår observation var en tillfällighet eller inte. För att ta reda på studiens syfte har ett analysverktyg skapats utifrån teorier av Choppin m.fl. (2014), Taflin (2007) och Hughes m.fl. (2006). Studien syftar till att bidra med mer kunskap om hur digitala läromedel kan påverka utvecklingen av elevernas problemlösningsförmåga i årskurs tre. Med hjälp av en kvantitativ datainsamling och en kvalitativ analys har studiens syfte besvarats. Resultatet visar att elevernas möjligheter vid problemlösningsuppgifter varierar mellan de analyserade läromedlen. Vidare visar resultatet att samtliga läromedel följer en förutbestämd progression oavsett elevernas kunskapsnivå och behov. Det visade sig också att det endast är genom användning av lärarhandledning en differentiering av innehållet kan ske. En slutsats är därmed att digitala läromedel har utvecklingspotential vad det gäller att utnyttja teknikens fördelar, för att bidra till en progression av elevers problemlösningsförmåga.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur F-3 lärare organiserar problemlösningslektioner samt vilka möjligheter och hinder de upplever i matematikundervisningen för att utveckla elevernas problemlösningsförmåga. För att uppfylla syftet genomfördes semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärare betonar hur viktigt det är att eleverna får arbeta kooperativt för att eleverna ska utveckla problemlösningsförmågan. Lärare i F-3 förklarar att de vill ha matematiklektionerna på förmiddagen och helst i halvklasser för att ge eleverna bra förutsättningar till att diskutera och resonera med varandra. Under problemlösningslektioner är lärarens roll att både stötta eleverna som fastnat och utmana elever som behöver utmaning. Lärarna påpekar att parindelningen inför problemlösningslektioner är en viktig del så att det gynnar samtliga elever. Något som lärarna tog upp var att begreppsförmågan är en förutsättning för att eleverna ska klara av problemlösningsuppgifterna. Slutsatsen med studien är att lärarnas organisation och planering av problemlösningslektioner är en viktig faktor för att kunna utveckla elevers problemlösningsförmåga.

Syftet med studien är att undersöka hur olika elevgrupper i årskurs två kan använda sig av laborativt material i problemlösningar med flera steg, samt hur det framtagna materialet kan påverka elevernas förståelse och lösningsprocess. Studien bygger på observationer och elevintervjuer som bearbetas med hjälp av ett variationsteoretiskt ramverk samt ur ett fenomenografiskt perspektiv. Pólyas fyra faser är också en central del i studien som återkommer i diskussionsdelen. Resultatet visar att elevernas tidigare erfarenheter av laborativt material påverkar deras lösningsprocess och förmåga att lösa problemlösningsuppgifter i flera steg. Det visar också att materialets påverkan på elevernas lösningsprocess beror mycket på vilket material som används, vilken uppgift det handlar om samt elevernas kunskapsnivå. Påverkan kan vara både positiv och negativ.

Abstract Detta examensarbete är en systematisk litteraturstudie gällande effekter av programmering i undervisningen för grundskolans tidigare åldrar med fokus på teknikämnet. Studien har undersökt följande frågor 1. Vilka effekter på lärande finns rapporterat i relation till att introducera programmering i teknik som skolämne? 2. På vilka sätt kan programmering påverka elevers nyfikenhet, kreativitet samt självförtroende inom teknikämnet? 3. Kan programmering lyfta det multimodala arbetssättet i klassrummet med fokus på programmet Scratch som läroresurs? Studien har undersökt tidigare forskning som utförts och sammanställt ett resultat som besvarar dessa frågor. Examensarbetet har inkluderar tio olika tidigare studier som är relevanta utifrån frågeställningen. Skolverket (2016a) har presenterat ett förslag som inkluderar programmering i läroplanen. Skolverket rekommenderar användning av mjukvaran Scratch och således har examensarbetet fokuserat på Scratch som läroresurs. Resultatet av analysen visar att programmering har både positiva och negativa effekter. Arbete med programmering innefattar datalogiskt tänkande, problemlösning och ett kreativt arbetssätt, vilket den nya läroplanen inkluderar som essentiella kompetenser för utveckling av skolväsendet. Dock visar resultatet även att lärarnas digitala kompetens inte är tillräcklig i nuläget för att bedriva en gynnsam undervisning som involverar digital teknik.

Utan förmågan att uppleva vare sig stress eller smärta hade mänskligheten inte överlevt fram tills idag. Dessvärre uppstår stress- och/eller smärtreaktioner för oss människor vid icke livshotande situationer och tenderar i vissa fall att få motsatt effekt. Detta bidrar till lidande på individnivå, men leder också till stora kostnader för samhället, framförallt i form av sjukskrivning. Problemen hänger ofta ihop, många arbetstagare lider både av stress- och smärtproblematik. Enligt den transdiagnostiska modellen vidmakthåller liknande (s.k. transdiagnostiska) faktorer både stress- och smärtrelaterad ohälsa. Det skulle vara användbart ur flera olika perspektiv att undersöka och förstå mer exakt vilka transdiagnostiska faktorer som förekommer vid stress- och smärtproblematik samt hur kopplingen till arbetsförmåga ter sig. Föreliggande studie utgick från tvärsnittsdata, N=139 (100% kvinnor) svarade via internetbaserade enkäter. Analysen visar samband mellan stress och/eller smärta och arbetsförmåga, både stress och smärta visar unika negativa effekter på arbetsförmåga. Vi fann tre olika undergrupper baserat på relativa nivåer av stress- och smärtproblematik. Gruppen med höga nivåer av självskattad stress- och smärtproblematik visade låga nivåer av problemlösningsförmåga och höga nivåer av katastrofiering. Det diskuterades kring dessa transdiagnostiska faktorers koppling till stress- och smärtproblematik. Transdiagnostiska faktorer kan med fördel beaktas för effektivare behandling och bör undersökas vidare i framtida forskning. / Without the ability to experience neither stress nor pain, humanity would not survive. Unfortunately, stress and pain reactions sometimes occur in non-life-threatening situations and seem to be less functional in some cases. This contributes to suffering for individuals and enormous costs for society. The problems are often related, many workers suffer from both stress and pain problems. Similar (so-called transdiagnostic) factors maintain both stress and pain related illness according to the transdiagnostic model. It would be useful from several perspectives to investigate and understand which transdiagnostic factors are present in stress and pain problems, as well as how the connection to work ability expresses itself. This study was based on cross-sectional data, N=139 (100% females) responded to an internet-based survey. Analysis shows that pain and stress together predict work ability, both stress and pain show unique negative effects on work ability. We found three subgroups, one of the groups stood out from the others with high levels of stress and pain. The same group showed low problem-solving ability and high on catastrophizing, which are theoretical transdiagnostic factors. These factors and their relationship to stress and pain problems were discussed. Future research and eventual treatment need to take transdiagnostic factors into consideration.

Singaporemodellen har fått genomslag i Sverige och därav ämnar den här systematiska litteraturstudien undersöka gynnsamma arbetssätt för utvecklandet av problemlösningsförmågan samt om Singaporemodellen har stöd i den forskningen. En induktiv innehållsanalys av 15 artiklar resulterade i två olika perspektiv på utvecklandet av problemlösningsförmågan: gynnsamma arbetssätt och gynnsamma faktorer. Under dessa perspektiv presenteras underkategorier som är viktiga för studiens syfte. Dessa sätts sedan i relation till Singaporemodellens arbetssätt där slutsatsen blev att modellen har stöd i den granskade forskningen. Singaporemodellen skulle därför kunna anses vara ett gynnsamt arbetssätt för utvecklandet av problemlösningsförmågan.