I föreliggande uppsats studeras bruket av du som generiskt, obestämt pronomen. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att undersöka huruvida användandet av generiskt du har ökat i relation till användandet av generiskt man mellan 1991 och 2011. Det undersökta materialet består av återgivet tal i tidningsartiklar. Sammanlagt 200 belägg för generiskt du och man har studerats för vartdera året. Resultatet visar att andelen generiska du:n av dessa 200 belägg år 1991 var 5 %. År 2011 var andelen generiska du:n däremot 7 %. Denna ökning kan te sig liten, men siffrorna ger en inte helt rättvis bild då beläggen för generiskt du från 1991 var fördelade på 4 personer medan beläggen från 2011 var fördelade på 10 personer. Med andra ord använde egentligen mer än dubbelt så många personer generiskt du 2011 jämfört med 1991. Undersökningens kvalitativa del visar att det verkar finnas skillnader mellan hur dessa två generiska pronomen används. Vissa personer tycks göra en skillnad mellan generiskt man och generiskt du. I två fall visade sig dessutom man inte vara utbytbart mot du.

1966 gjordes ett försök att lansera hen som ett praktiskt, könsneutralt pronomen, men först med barnboken Kivi och monsterhund 2012 fick hen stort utrymme i den offentliga debatten. Att barnet Kivi omnämndes med hen väckte starka känslor.   Användningen av hen kan ses som tredelad: könspolitisk eller könsöverskridande (personer som inte vill inordnas i ett tvåkön-system), könsneutral (i stället för exempelvis han/hon när man inte vet kön på den omtalade, eller när det är betydelselöst) och anonymiserande (när man inte vill avslöja den omtalades kön).   Denna uppsats syftar till att undersöka attityder till hen bland gymnasieelever och svensklärare på gymnasiet genom en enkät. 114 personer besvarade enkäten. Resultaten bearbetades med statistikprogrammet SPSS. Resultaten visar en tydlig polarisering i attityderna till hen, men med en tendens till större acceptans för hen som könsneutralt pronomen. Några skillnader i attityd mellan elever på olika program, mellan kön eller mellan elever och lärare kunde inte beläggas.

Uppsatsen behandlar ett nytt bruk av en som könsneutralt generaliserande pronomen och det normkritiska och feministiska reformförslag som ligger bakom. Syftet med uppsatsen var att studera bruket av en och det bakomliggande reformförsöket, vilket gjordes i tre komplette­rande delundersökningar. Genom en inledande kartläggning av bruket beskrevs det nya bruket av en samt var och av vilka en används. Grunderna till bruket fastställdes med hjälp av kvalitativa intervjuer med centrala aktörer i reformförsöket. Slutligen studerades universitets­studenters uppfattning om en genom en enkätundersökning, då de sågs som tänkta användare och möjliga aktörer. Resultaten visade att det nya bruket av en förekommer både i informella och mer formella texter, och att bruket grundar sig i ett feministiskt ställningstagande då centrala aktörer använder en för att frångå mannen som norm. Vidare framgick att flera av studenterna hade uppmärksammat bruket av en och var relativt positivt inställda till att använda pronomenet. Dock uppfattade studenterna en som neutralt, dialektalt eller värdeladdat. Slutsatser som drogs av uppsatsen var att en är feministisk språkplanering som syftar till att synliggöra och medvetandegöra språklig sexism samt skapa ett könsneutralt och inkluderade språk. Pronomenet en kan också ses som ett feministiskt symbolord som förmedlar en genusmedvetenhet.

Det fornöstnordiska demonstrativa pronomenet sā(ʀ)si uppvisar en stor formmässig variation i det vikingatida runmaterialet, något som tidigare forskning har funnit bero på dialektala skillnader i de nordiska fornspråken. Dessa undersökningar har dock till stor del förbisett det välkända dialektologiska problemet med s.k. kronologisk lagring i runmaterialet; runinskrifter som härstammar från olika tidsperioder beblandas i materialet och kan därmed påverka bilden av den geografiska fördelning som resultaten ger. För att nå resultat som inte riskerar att reflektera kronologiska skillnader krävs en samling belägg som är synkrona med varandra. I denna studie undersöker jag den regionala fördelningen av de olika ändelseformerna hos sā(ʀ)si i just ett sådant material, med syftet att försöka precisera resultaten och få en ännu säkrare bild av formernas geografiska spridning. I min analys identifierar jag ett tidsmässigt avgränsat material och fastställer de olika ändelsernas regionala fördelning inom denna period. Resultaten visar att tydliga regionala skillnader i de olika ändelseformernas fördelningar kan identifieras i mitt material. Dessa regionala skillnader stämmer dessutom väl överens med fördelningarna som observerats i den tidigare forskningen. Mina resultat styrker därmed tidigare slutsatser om dialektala skillnader för ordet sā(ʀ)si.

Denna uppsats undersöker hur en som ett generiskt pronomen mottas i jämförelse med det generiska pronomenet man när de presenteras i samman kontext. Att använda en som ett generiskt pronomen är en diskussion som uppkommit inom feministiska kretsar för att utmana den manliga normen. Tidigare forskning har visat att en har använts som ett alternativ till det generiska pronomenet man med syfte att vara ett könsneutralt och inkluderande alternativ för att motverka språklig diskriminering. Man anses skapa mentala bilder av en person av manligt kön vilket bidrar till samhällets manliga norm. Studier visar dock även att det finns restriktioner kring bruket av en, både hos språkbrukare och hos den institutionaliserade språkvården i Sverige. Syftet med denna studie är således att studera vilka könskonceptualiseringar som de båda pronomenen skapar och hur resultatet av detta förhåller sig till de feministiska intentioner som ligger bakom reformen. För att undersöka de restriktioner som finns kring frågan undersöks även de båda pronomenens lättlästhet samt om det framkommer språkattityder när orden används i praktiken. Genom en enkätundersökning med två olika men identiska enkäter där enbart det generiska pronomenet skiljer sig studeras dessa tre delar. Resultatet visar att en som ett generiskt pronomen inte lever upp till sina intentioner i frågan om könskonceptualiseringar då det skapade fler föreställningar av en person av ett manligt kön, medan man uppfattas som mer könsneutralt. Inget av pronomenen skapade några konceptualiseringar av en person bortom det binära könssystemet och inkluderar således inte personer som inte identifierar sig som kvinna och man. Vid jämförande av de båda pronomenens lättlästhet skapar en högre svårigheter än man. Vid undersökningen om språkattityder gav man inga utslag medan en skapade reaktioner hos informanterna. Det attityder som förekom hade dock en blandad karaktär men det kan dras slutsatser om att en är ett mer iögonfallande alternativ än man. På grund av studiens storlek bör resultatet skådas som ett inlägg i den rådande diskussionen och uppmanar till fortsatt forskning inom ämnet.

De engelska relativa pronomina which, who, whom, whose och that kan alla översättas till svenska på ett flertal olika sätt, och det är därmed inte alltid självklart vilket översättningsalternativ som bör användas i en given text. Denna studie undersöker vilka svenska översättningar som finns av de engelska relativa pronomina, hur vanliga dessa översättningar är och vilka kontextuella faktorer som kan påverka vilken översättning som appliceras. Materialet är hämtat från The English-Swedish Parallel Corpus, och olika översättningar undersöks i förhållande till genre, aktuellt korrelat samt satsdelsfunktion hos både det relativa pronomenet och korrelatet. Resultaten visar på märkbara skillnader när det kommer till genre, typ av korrelat och satsdelsfunktion hos det relativa pronomenet, men inte när det kommer till satsdelsfunktionen hos det aktuella korrelatet. Slutsatsen är därmed att textens genre, aktuellt korrelat samt vilken satsdel som det relativa pronomenet utgör kan påverka hur engelska relativa pronomen översätts till svenska.

To use en (one) as a generic pronoun in subject position, instead of the more traditional man, became more widespread in Swedish language during the beginning of the 21st century. The predominant motif of the substitution is to influence the language in a trajectory of gender equality by replacing the pronoun man, which can be considered androcentric due to its resemblance with the noun man (man). According to linguistic authorities the use of en is grammatically correct, but man is more generally accepted.  This study uses discourse theory to research attitudes among teachers at high school and professors at college/university level towards en as a generic pronoun. The 89 participants have answered a web-based survey covering their attitudes and their actions when (and if) their students use en in written assignments. The results show that the attitudes and actions differ, more between individuals than between groups. Most participants do accept the usage among students, even if they do not use it themselves nor consider it a positive or necessary language reform. Further, the result of the discourse analysis shows somewhat contesting discourses of gender equality, dialect, and proficiency, within a discourse order of linguistic correctness.

Denna uppsats behandlar hur bruket av hen har sett ut i bloggtexter sedan början av 2000-talet. Syftet med undersökningen är att studera på vilket sätt man använder pronomenet hen i vardagligt språk och hur detta har förändrats med åren. De främsta aspekter som undersöks är skillnader mellan relevant och icke-relevant användning av hen, skillnader mellan referentiell användning och metaanvändning, samt skillnader mellan olika typer av referentiellt hen. Resultaten i undersökningen visar att frekvensen av hen ökar år 2012 och därefter fortsätter att ligga på liknande nivåer fram till 2017. Utöver detta visar undersökningen att både metaanvändningen och icke-relevanta förekomster av hen går ner kraftigt efter år 2011, samt att de vanligaste referentiella funktionerna av hen är anonymiserande och generiskt hen. Även objektsformen henom har gått ner kraftigt sedan 2001. Utifrån dessa resultat förs argument för att det är främst den minskade metaanvändningen som visar på att bruket av hen har etablerat sig i det svenska språket. För objektsformen henom diskuteras att denna inte längre brukas i svenskan och att formen har bytts ut mot hen som istället används som både subjekts- och objektsform.

I denna uppsats undersöks hur ordklassen pronomen beskrivs i läromedel i svenska för årskurserna 7, 8 och 9. Studien har genomförts genom närläsning av fem olika läromedel, varav tre är tryckta läroböcker och två är digitala läromedel. Resultatet visar att det finns skillnader mellan läromedlen avseende hur många grupper pronomen som tas upp samt avseende hur kortfattad eller utförlig beskrivningen av de olika grupperna är. Det finns även olika uppfattningar avseende den grammatiska bedömningen när det gäller vilka ord som tillhör gruppen reflexiva pronomen. De skillnader som har konstaterats tyder sammanfattningsvis på att det inte finns en samsyn mellan olika läromedelsförfattare avseende hur ordklassen pronomen ska beskrivas i läromedlen.

No description available.