I denna aktionsforskningsstudie har jag undersökt hur kunskap produceras i ensembleform under musikundervisningen, årskurs 5. Den teoretiska utgångspunkten är baserad på Lev Vygotskijs proximala utvecklingszon varpå den valda metoden är aktionsforskning, där jag som lärare planerar, genomför aktiviteten och sedan reviderar planeringen för att utveckla den egna praktiken. Det pedagogiska tillvägagångssättet har bestått av formativ bedömning, inspirerat av Dylan Wiliam & Siobhán Leahys fem nyckelstrategier. Genom loggbok samt ljudinspelning av lektionerna har data insamlats från undervisningen vilket utgjort grunden för analysmaterialet. Resultatet visar att den formativa bedömningsmetoden lämpar sig väl för att synliggöra när musikalisk kunskap produceras. Kunskapsproduktion i ensemblespel kan uppstå genom kamratbedömning, självbedömning, feedback, stöd av lärare och klasskamrater samt genom att eleven medvetandegörs om de mål och kriterier som behövs för att klara en uppgift. Något som innebär att eleven når den proximala utvecklingszonen och på så sätt producerar kunskap. Detta genom den kontinuerliga återkoppling som sker med kamratbedömning, självbedömning, lärarstöd, aktiviteter och lärandesituationer vilket tydliggör var i processen eleven befinner sig. Något som kan innebära att eleven når den proximala utvecklingszonen och på så sätt producerar musikalisk kunskap.

Syfte och frågeställningar Genom föreliggande självständiga arbete ämnar vi redogöra för fem idrottslärares syn på elevindelning och nivåindelning. Studien är inriktad mot hur idrottslärare på fem gymnasie- och högstadieskolor i Stockholmsregionen resonerar kring detta i undervisningen. • Utifrån vilka premisser arbetar berörda idrottslärare med elevindelning inom den befintliga klassen som undervisningen avser? • Hur resonerar de berörda idrottslärarna kring elevindelning och dess konsekvenser för lärandet? • Hur ser berörda idrottslärare på elevindelning baserad på färdighetsnivå? Metod Genom ett bekvämlighetsurval genomfördes semi-strukturerade intervjuer med fem idrottslärare i Stockholmsregionen. Intervjufrågorna var av öppen karaktär för att få så uttömmande och fördjupade svar som möjligt. Därefter transkriberades intervjuerna varpå en innehållsanalys gjordes på det nedskrivna datamaterialet. Innehållsanalysen ledde till skapandet av det kodningsschema resultatet grundades på. Resultaten analyserades med hjälp av studiens teoretiska ramverk, Vygotskijs sociokulturella lärandeperspektiv. Resultat Det framkommer i resultatet att elevindelningar är vanligt förekommande för de berörda idrottslärarna. Både lektionsinnehållet och klassammansättningen är premisser de arbetar efter för att dela in klassen i mindre grupper. Dessa indelningar motiveras ofta med hjälp av de fördelar de har för flytet i lektionen och för tryggheten en mindre grupp har för enskilda individer. Majoriteten av de berörda idrottslärarna har en negativ inställning till nivåindelning som indelningsmetod. Trots detta kan samtliga lärare se fördelar med denna elevindelningsform och dessutom påvisar resultatet att samtliga lärare använder sig av densamma. Slutsats Studiens resultat är i enlighet med tidigare forskning – det framkommer både för- och nackdelar med nivåindelning. Den tros framförallt gynna de svagpresterande eleverna då studienivån anpassas samtidigt som högpresterande elever inte hindras. Resultatet påvisar således en konflikt mellan de berörda lärarnas resonemang kring deras inställning till nivåindelning och hur de faktiskt använder sig av denna indelningsform. Elevindelningar generellt anses ha stor effekt på lärandet då flytet i lektionen gynnas samt att elevernas inlärningsmöjligheter ökar då tryggheten främjas. Dessutom anser flertalet lärare i studien att det finns fördelar med heterogena klasser då högpresterande elever kan fungera som draghjälp för lågpresterande elever, vilket är i linje med Vygotskijs sociokulturella lärandeteori.

I och med att den nya läroplanen för gymnasieskolan togs i bruk år 2011 har det blivit större fokus på att tydliggöra kunskapsobjekten där ämnet idrott och hälsa ska erbjuda kunskaper om såväl som i och genom undervisningen. Undervisningen ska därmed syfta till en ökad medvetenhet och djupare förståelse i ämnet. Som en konsekvens av detta har det sedan Gy11 blivit större fokus på reflektion i undervisningen. Mot denna bakgrund är syftet med denna studie att undersöka hur lärare stimulerar till reflektion bland eleverna, och hur lärarna använder sig utav olika typer av feedback för att främja reflektion hos eleverna. Observationsstudier användes där tre lärare observerades under totalt 14 lektioner. Under observationerna framkom det med tydlighet att de reflekterande momenten inte ägde rum så ofta. Vid några av lektionerna visar studien att reflektion iscensatt av läraren inte alls var förekommande eller mycket sparsamt. De gånger stimulans till reflektion skedde så visade det sig oftast vara i samband med neutrala yttranden från läraren till eleverna. Sammanfattningsvis indikerar studien att den aktivitetsdiskurs som dominerar undervisningen verkar begränsa lärares möjligheter att skapa ett reflekterande förhållningssätt i ämnet.

Syftet med studien var att belysa elevers upplevelser av att gått i både grundskolan och grundsärskolan. Vi ville undersöka hur informanternas /elevernas beskrev sina erfarenheter utifrån de båda skolformerna samt hur de värderade sina erfarenheter. Studien är baserad på 12 kvalitativa intervjuer med elever som först gått i grundskolan och som senare blivit inskrivna och mottagna i grundsärskolan. Genom intervjuerna har vi fått ta del av informanternas upplevelser, erfarenheter och värderande beskrivningar. Resultatet, som analyserades bland annat utifrån Vygotskys teori om den proximala utvecklingszonen, visade att informanterna överlag hade en positiv upplevelse av sin skolgång i de båda skolformerna, men att känslan för grundsärskolan är mer positiv. Informanterna beskrev sin skolgång i grundsärskolan som mycket utvecklande, stimulerande och med lärare som hade god kunskap och som kunde ge tid, förutsättningar och stöttning utifrån behoven. Informanterna beskrev sin tid i grundskolan som positiv till en början, men ju äldre informanterna blev desto mer negativt förändrades deras beskrivning av skolgången i grundskolan. Känslorna i förhållande till grundskolan beskrevs i termer av misslyckande, stress och otillräcklighet medan upplevelserna beskrevs i termer av bristande stöd och bristande förståelse för deras svårigheter. I studien analyserades och diskuterades uppkomsten av dessa känslor och upplevelser i grundskolan och grundsärskolan dels i förhållande till olika lärandemiljöer, dels i förhållande till bemötandet och sociala relationer. Sammanfattningsvis visade studien att även om informanterna upplevt sin skolgång som övervägande positiv så gav, utifrån informanternas upplevelser, grundsärskolans pedagogik och förhållningssätt bättre förutsättningar för lärande och välmående.

Antal sidor: 37 Syftet med studien är att skapa kunskap om hur fritidslärare beskriver det förebyggande arbetet mot mobbning i sina respektive verksamheter. Frågeställningarna är – Var går gränsen mellan kränkande handlingarna och skoj, enligt fritidslärarna? Hur beskriver fritidslärarna det förebyggande arbetet mot mobbning på fritidshemmen? Det sociokulturella perspektivet genomsyrar den kvalitativa studie där fokusgrupper hölls för datakonstruktion. Resultatet visar att fritidslärarna hade liknande syn på vad mobbning innebär. De var medvetna om att varje fritidslärare har olika gränser och att de reagerar olika beroende på situation. Fritidslärarna beskrev även svårigheten att uppmärksamma när barnen skojar eller mobbas eftersom det inte syns på ytan hos vissa barn. Detta gör det svårare för fritidslärarna att dra en gräns. Vid det förebyggande arbetet mot mobbning var relationsskapande mellan barn, vuxna och vårdnadshavare en viktig del av det arbetet. Vissa fritidslärare menade att trygghet och gemenskap i gruppen är en viktig faktor i det arbetet. Andra fritidslärare påpekade att det krävs regler, struktur, rutiner och ramar för att veta vad som gäller på fritidshemmet. Dessa bör skapas med hjälp av barnen för att de ska känna sig involverade.

Syftet med följande studie är att undersöka hur samspel och utvecklingsmöjligheter hos barn i olika åldrar ser ut på två förskolor med syskonavdelningar. Vår studie är kvalitativ och vi använder oss av intervjuer och observationer för att samla in data som är relevant för studien. Resultatet visar på att pedagogerna ser stora utvecklingsmöjligheter och väl fungerande samspel på syskonavdelningar samt att barnen umgås i blandade åldrar. Syskon och barn i blandade åldrar är hjälpsamma vid all utveckling, även vid inlärning av språk. Vår slutsats är att erfarenhetsutbytet på syskonavdelningarna är stort och att syskonavdelning är en form som är positiv för utveckling och samspel för många barn.

Abstract Ann-Kristin Mortensen & Susanne Williamsson Pedagogers medvetenhet om barns lärandemiljö. En intervjustudie om barns lärande i förskolan Teachers’ awareness of children’s learning environment. An interview study about teachers’ awareness of children’s learning environment. Antal sidor: 32 Vi undersökte i en kvalitativ intervjuundersökning vad pedagoger på två förskolor anser lärande är hos barn, samt hur de menar att de bemöter och utmanar barns lärande utifrån Vygotskijs proximala utvecklingszon.   Undersökningen och litteraturens teorier gav kunskap i hur pedagogerna utmanar och bemöter barns lärande i förskolan. Detta gav underlag för analys och diskussion.   Samtliga informanter var överens om att kommunikation borde vara en röd tråd i förskolans verksamhet och har en stor betydelse för barns lärande. Pedagogerna ville se och höra varje barn och utgå från deras tankar och funderingar enligt Vygotskijs proximala utvecklingszon. Informanterna ville ge barnen goda förutsättningar för en bra lärandemiljö. Pedagogerna var medvetna om att deras intentioner att följa läroplanen inte alltid fullföljdes. Vi är övertygade om att det är viktigt att pedagogerna får ny information och forskning kring barn i förskolan för att förstå och bli motiverade att genomföra ett bra pedagogiskt arbete.

Syftet med vår uppsats är att undersöka hur arbetsförlagt lärande, APL fungerar på ett företagsom tar emotelever från ett yrkesinriktat gymnasieprogram.Vi har gjort en fallstudie kring detta företag och genomfört intervjuer med tre elever som varit på detta företag på sin praktik, APL. Vi har även intervjuat två personer på företaget, samt den lärare som på gymnasieskolan är den ansvarige för APL och har kontakt med företaget.Genom vår undersökning har vi stärkts i uppfattningen att de teorier vi valt att se undersökningen genom, det sociokulturella och det entreprenöriella perspektivet, som också förespråkas av Skolverket och genomsyrar den svenska skolan idag, är relevanta. Verklighetskontakten med det kommande yrket är ytterst viktigt, det är alla parter eniga om. De intervjuade eleverna bekräftar också att de blir motiverade och upplever att de lär sig yrkespraxisen och den tysta kunskapen i yrket lättare på plats. Det som är svårt att förmedla inom skolans ramar. Även det som sker runt yrkesutövandet i sig är viktigt för eleverna att ta del av, det sociala sammanhanget på arbetsplatsen och vuxenkontakten får dem att växa på flera sätt.Det vi speciellt uppmärksammat och kommit fram till som en viktig faktor på den arbetsplatsförlagda praktiken är handledarens roll. Dennes engagemang är det allra viktigaste, men också att handleda eleven på ett för eleven utvecklande och lärande sätt. Att kombinera utövandet med reflektion över utövandet förespråkas.Den insats vi som yrkeslärare kommer göra nu,för att ytterligare stärka samarbetet mellan skolan och de företagen som tar emot våra elever,är att utveckla och,där det inte finns, arrangera handledarutbildning.Detbidrar till en ökad kunskap ute på plats för att i sin tur öka lärandet hos eleverna. Detta för dessutomockså med sig att eleverna till högre grad matchar branschens krav och förväntningar på nyutexaminerade medarbetare

Studiens syfte är att utifrån ett didaktiskt perspektiv synliggöra förskollärares förhållningssätt till barn som utesluts och hur de arbetar för att inkludera alla barn i den fria leken. För att belysa hur förskollärarna arbetar har ett didaktiskt perspektiv och ett sociokulturellt perspektiv använts i analysen av resultatet. Utifrån det sociokulturella perspektivet har empirin analyserats med hjälp av begreppen den proximala utvecklingszonen och scaffolding. Studien har utgått från en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare har genomförts. Intervjuerna genomfördes individuellt med förskollärarna för att få deras egen uppfattning om ämnet i fråga. Resultatet visar att förskollärare aktivt arbetar för att stötta barn som utesluts in i leken med andra barn. Förskollärarna förklarar olika tillträdesstrategier de upplever att barnen använder sig av för att ta sig in i lek, där de anser att vissa fungerar bättre än andra. Stöttningen som förskollärarna ger grundas i de tillträdesstrategier barnen använder sig av när de utesluts, där vissa barn utifrån vald strategi kan behöva mer stöttning än andra. Exempel på stöttning som nämns är att antingen stötta barnen att utföra strategin på ett annat sätt eller att testa en alternativ strategi. Resultatet visade att uteslutning främst sker när pedagogerna inte är närvarande där barnen är, när pedagogerna inte är där barnen är kan de inte heller ge den stöttning som barnen behöver för att komma in i lek.

No description available.