Denna studie har som syfte att undersöka förskollärares uppfattning av användandet av handdockan i pedagogisk verksamhet samt deras uppfattning om dess betydelse för barns lärande och utveckling. Utifrån resultatet som framkom i studien så tillhör det inte vanligheten att man använder handdockan som ett medel i barns lärande. Dock tyder resultat av såväl den här studien som av tidigare forskning på att handdockan skulle kunna fylla en viktig funktion för barns lärande och utveckling. Metoden för studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sext förskollärare från tre olika förskolor som samtliga använder sig av handdockor i arbetet. Intervjusvaren har sorterats och sammanställts för att på så sätt kunna identifiera likheter och skillnader i svaren. Dessa presenteras både genom citat och text. I analyskapitlet har empirin analyserats genom det sociokulturella perspektivet och de tre centrala begreppen mediering, närmaste proximala utvecklingszonen och kommunikation. Resultatet visade att studiens respondenter var eniga om att handdockan kunde främja dels barns kommunikativa förmåga, men också deras förmåga att kunna och våga interagera med andra barn och vuxna. Det framkom också att handdockan är ett fantasifullt och lekfullt redskap som kan fånga barns uppmärksamhet och därmed öppna dem för nya kunskaper.

Studien utgår ifrån en kvalitativ metod och har ett sociokulturellt- och läroplansteoretiskt perspektiv för att undersöka hur djur framställs i förskolan samt hur de kan användas som pedagogisk resurs. Studien är baserad på enskilda intervjuer med fyra förskollärare. Till studien bidrar förskollärare med information med egna erfarenheter, arbetssätt och förhållningssätt som vidare analyseras med hjälp av teoretiska begrepp inom läroplansteori och det sociokulturella perspektivet. Resultatet av studien påvisar att djur är en stor del av förskoleverksamheten och att djur används flitigt vardagligen genom lek för att bland annat utveckla empati hos barn. I uppsatsens diskussionskapitel diskuteras studiens resultat i relation till den tidigare forskningen nämnd under studiens fjärde kapitel. Uppsatsens sista kapitel ger förslag på fortsatt forskning inom ämnet av djurstudier.

Vårt syfte med detta examensarbete är att få ökad kunskap om hur pedagoger uppfattar och arbetar mot rasism i förskolan. För att få underlag till detta så har vi genomfört en kvalitativ studie där åtta pedagoger med olika bakgrund, kön, yrkeslivserfarenhet och ursprung intervjuats. Resultatet visar bland annat att pedagogernas uppfattning av begreppet rasism liknar varandra, att de inte ser rasism mellan barnen på förskolan men att det kan uppstå mellan vuxna, att alla pedagoger har en likabehandlingsplan på sin förskola men att den inte används på ett förebyggande sätt. Ytterligare resultat visar att pedagogerna använder sig av böcker och pratar om likheter och olikheter för att förebygga rasism. Det framkommer att orsaker som pedagogerna uppfattar som försvårande i arbetet mot rasism är okunskap, om arbetslaget inte har en samsyn på ämnet samt om man arbetar på en förskola utan mångfald. Resultatet har analyserats och kopplat till relevant forskning om ämnet samt det sociokulturella perspektivet samt kritisk rasteori.

Syftet med studien är att få fördjupade kunskaper om förskollärares uppfattningar av lek i relation till undervisning samt möjligheterna att integrera lek och undervisning. I mitt arbete har jag valt att använda mig av en kvalitativ forskning och semistrukturerade intervjuer. Denna studie analyseras utifrån didaktiskt perspektiv för att få en förståelse för de valda ämnena. Resultaten visar att undervisning sker i både spontana och planerade aktiviteter och att förskollärarna har barnets intresse i fokus. Studiens resultat visar också på att kvalitetskraven har ökat sedan undervisningsbegreppet infördes och förskollärare har ett syfte bakom varje leksituation. Studien visar också att förskollärarna behöver planera, reflektera och utvärdera barnens utveckling för att nå målen för lärandet.

De flesta förskolor består idag av flerspråkiga barn. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn i förskolans verksamhet. För att svara på vårt syfte valde vi att utgå från två forskningsfrågor, vilka är Vilka olika metoder och strategier beskriver förskollärare att de använder vid arbete med flerspråkiga barns språkutveckling? och Vilka möjligheter och utmaningar upplever förskollärare att de möter i arbetet med flerspråkighet i förskolan? Teoretiska begrepp som genomsyrar vår studie är den proximala utvecklingszonen, scaffolding och mediering, vilka alla kommer från det sociokulturella perspektivet. Vi har i vår kvalitativa studie genomfört semistrukturerade intervjuer med åtta stycken förskollärare från fem olika förskolor i mellansverige. Det insamlade datamaterialet har vi genom en tematisk analys kodat för att hitta olika teman anslutna till vårt syfte och våra forskningsfrågor. Resultatet har visat att förskollärare beskriver sig använda flera språkfrämjande verktyg som exempelvis bildstöd och TAKK. I resultatet av vår studie framkom ur förskollärarnas beskrivningar att språk och kommunikation kan vara en utmaning med de flerspråkiga barnen och deras vårdnadshavare. Ytterligare något vi har sett i vårt resultat är att förskollärare berättar att barnens modersmål har en stor betydelse för barnens språkutveckling, och att det enligt förskollärarna är viktigt att barnens vårdnadshavare håller modersmålet levande. En slutsats som vi dragit utifrån vår studies resultat är att redskap som bildstöd och TAKK kan hjälpa till att förstärka och främja kommunikationen med och av flerspråkiga barn. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Sammanfattning/Abstract Helena Flordh (2023). Samband mellan språkstörning och den tidiga matematikinlärningen – en systematisk litteraturstudie. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet 90 hp.   Barn och elever med språkstörning får svårigheter med matematiken när de språkliga kraven är högre än deras konceptuella förståelse. Den språkliga förmågan påverkar även delar i den tidiga matematikinlärningen såsom taluppfattning och grundläggande aritmetik. Språkstörning är fortfarande en relativ okänd diagnos inom skolan och för att förstå vilka svårigheter elever med språkstörning kan stöta på i matematiken behövs det mer kunskap. Utifrån denna vetskap ska studien ses som ett kunskapsbidrag till lärare och speciallärare om hur de språkliga kraven i matematik kan leda till svårigheter för barn och elever med språkstörning. Det är även viktigt för att främja lärande och utveckling för elever med språkstörning.   Övergripande syfte med denna systematiska litteraturstudie är att identifiera evidensbaserad kunskap om samband mellan språkliga svårigheter och matematik hos barn och elever med språkstörning i åldrarna 5 – 10 år. Granskningen kommer även att undersöka vikten av en god taluppfattning för en framgångsrik matematikutveckling för barn med språkstörning.   Frågeställningar: Vilka grundläggande delar inom matematiken synliggör forskningen som en utmaning för barn med språkstörning? Vilka typer av tidiga stödinsatser främjar den grundläggande taluppfattningen för barn med språkstörning i åldrarna 5 - 10 år, enligt den evidensbaserade forskningen? Vad framträder som möjliga bakomliggande orsaker till svårigheter i den tidiga matematiken?   Teori De teorier som används utgår från den sociokulturella teorin om barns utveckling och lärande med fokus på Vygotskijs proximala utvecklingszon där även scaffolding begreppet kommer att behandlas. Resultat speglas även i Baddeleys arbetsminnes modell och tidigare forskning.    Metod Studien är en systematisk litteraturstudie med syfte att sammanställa evidensbaserad kunskap om sambanden mellan språkstörning och den tidiga matematikinlärningen. Litteratursökningen gjordes i tre databaser och tillsammans gav det 139 sökträffar varav åtta artiklar klarade alla steg i urvalsprocessen. Det är dessa åtta artiklar som representerar resultat av denna studie.    Resultat I denna undersökning om sambanden mellan språkstörning och den tidiga matematikinlärningen har det framkommit att de språkliga kraven på matematik är stora. Språket är centralt för att utveckla en god taluppfattning och räkneförmåga. Studiens resultat indikerar även betydelsen av en god bearbetningshastighet för ett framgångsrikt lärande i matematik. Studien visar även vikten av att lärare är språkligt medveten och arbetar explicit med ord och begrepp i sin undervisning.    Specialpedagogiska implikationer Gruppen språkstörning är heterogen och eleverna har olika språkprofiler. Detta betyder att lärare och speciallärare måste de ta det i beaktning när de planerar undervisning och insatser. Det innebär även att det är viktigt med variation i undervisningen. En del elever lär sig bäst genom praktisk matematik medan andra behöver en tydlig struktur med genomgång och matematikbok. Det är även viktigt med tidiga insatser i taluppfattning för att ge en stabil grund till fortsatt matematikinlärning. Lärare, speciallärare och elevhälsan ska tillsammans arbeta för att göra lärmiljön språkligt tillgänglig för alla barn och elever.

Syftet med den här studien var att skapa en djupare förståelse för förskollärares syn på arbetet med barns lärande och förståelse av etik i förskolan, med ett särskilt intresse för förskollärares egna agerande i dessa situationer. Studien har utgått från Vygotskijs sociokulturella teori. Forskningsmetoden som användes var kvalitativ, i form av semistrukturerade intervjuer. I resultatet synliggjordes en osäkerhet om begreppet etik, men etik beskrevs ändå som viktigt för lärandet. Etiska dilemman beskrevs som ständigt uppkommande, och definitionen av dessa var varierade. Lärandet skedde ständigt men på grund av de spontana tillfällena ansågs det vara svårt att säkerställa ett tydligt lärande. Barnet upplevdes lära sig genom vardagsmoment som konflikter, samtal eller andra möten. I resultatet synliggjordes även vikten av kommunikation i arbetslaget och förskollärarens roll som förebild.

Genom att intervjua tre lärare som arbetar på särskolan har jag försökt få svar på några frågor angående hur dessa lärare ser på särskoleelevernas kapacitet att läsa skönlitteratur, möjligheter att lära av varandra och att utmana eleverna. / By intervjuing three teachers i the school for children with special needs how they are working with books of fiction, i have tryied to anser some quiestions about how teachers looks at theis students capacity to read fiction books, possibilities to learn from eachother and to challenge the students.

Examensarbetet Flerspråkighet & språkutveckling i barnens första levnadsår är skrivet av Rebecca Ståhl. Jag går sjätte terminen på förskollärarutbildningen på Malmö Högskola. I min studie har en undersökning om hur pedagogerna från två olika förskolor i södra Skåne arbetar med barns flerspråkighet och språkutveckling utifrån ett sociokulturellt perspektiv gjorts. Syftet är att studera pedagogernas syn på språkets betydelse och hur de arbetar med det i sina verksamheter. Även vad de har för resurser att tillgå. Det är den kvalitativa undersökningsmetoden som används i studien. Det empiriska materialet grundar sig på sex intervjuer, tre på varje förskola. Fokus är inriktat på deras språkarbete. Genom intervjuerna har mina frågeställningar besvarats kring ämnet språk i förskolan: Vilken syn har pedagogerna kring språket i förskolan?Hur arbetar pedagogerna med barnets språk i den dagliga verksamheten?Vad finns det för resurser att tillgå i verksamheterna? Resultatet i min studie visar att pedagogerna på de olika förskolorna arbetar ungefär med samma hjälpmedel för att tillfredsställa barnets språkutveckling. Språknivån på den mångkulturella förskolan är lägre än på förskolan med nästan bara barn med svenska som modersmål. Detta kräver att pedagogerna alltid är tydligare i sin kommunikation med barnen. Förskolorna har liknande resurser att tillgå. Samtliga pedagoger anser att barnet måste få stöd och vägledning. I denna studie presenteras det utifrån den proximala utvecklingszonen, vilket innebär att den vuxne ska vara en stöttepelare för barnet. Genom att ha ett vardagligt samtal får barnen en bra förutsättning för att utveckla sina språk. Det sociala samspelet mellan Barn-barn, vuxen-barn och vuxen-vuxen betyder mycket. Utgångpunkten för att barnet ska lära och utvecklas är trygghet.

Syftet med studien är att undersöka och analysera förskollärares tal om hur den fria leken skulle kunna påverka barns utveckling samt sina egna roller i den fria leken. Problemområdet som vi utgår ifrån i vår studie är: om förskollärarna borde delta i den fria leken, och i så fall hur och varför. Vi använder kvalitativ metod för att samla in empiri med hjälp av semistrukturerade intervjuer som besvaras av förskollärare. Studien utgår ifrån två teoretiska utgångspunkter: utvecklingspedagogiskt perspektiv och den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar att förskollärare har olika roller i den fria leken. Rollen som säkerhets/beteendeövervakare var den vanligaste rollen bland våra respondenter. Några respondenter hade en kombinerad scenchefsroll och lekförstärkare/lekkamrats roll. I resultatet framgår det även vad respondenterna tycker att den fria leken har för påverkan på barns utveckling. I denna del framgår det att barnen utvecklas i den fria leken genom samspel, fantasi och konflikthantering.