Flerspråkighet är ett aktuellt ämne i skolans verksamheter på grund av ökad invandring till Sverige. Flerspråkighet har därav blivit vanligare i samhället och barn i de olika verksamheterna behöver stöd i både sitt första språk men även i deras andraspråk. Verksamheter kan se helt olika ut beroende på hur pedagoger arbetar med flerspråkiga elever i skolan och på fritids. Studien fokuserar på hur lärare i fritidshem arbetar med flerspråkighet och flerspråkiga elever. Syftet med studien är att belysa hur lärare i fritidshem främjar lärandet för flerspråkiga elever för att uppnå god språkutveckling utifrån elevernas erfarenheter, bakgrund, kunskaper och vilka möjligheter samt hinder som finns för att uppnå god utveckling och stimulans.

Följande studie syftar till att undersöka lärares uppfattningar gällande transspråkande som metod i undervisningen och om det är gynnsamt för eleverna. Empirin har samlats in i form av strukturerade intervjuer via Google Meet, Teams och Zoom av lärare som arbetar med transspråkande i sin undervisning. Resultatet av studien tyder på att det finns många positiva sidor med att använda transspråkande för att utveckla ett andraspråk men också att det finns svårigheter för både elever och lärare. Studien utgår ifrån ett lärarperspektiv och lärarnas arbete med transspråkande samt vad de utifrån sina egna upplevelser ser för möjligheter och svårigheter med att använda metoden utifrån sina egna erfarenheter. Resultatet är analyserat med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv och påvisar att transspråkande bringar fler möjligheter för eleverna där de kan stötta och lära av varandra. Resultatet åskådliggör utifrån lärarnas erfarenheter och uppfattningar att de elever som tillägnar sig språk- och ämneskunskaper snabbare är de elever som använder sig av sitt starkaste språk i undervisningen. Att eleverna tillåts att använda transspråkande som metod i sin undervisning verkar identitetsstärkande för dem, vilket resultatet utifrån ett lärarperspektiv belyser. De svårigheter som framkommer i resultatet utifrån respondenternas erfarenheter är elevernas egna sätt att se på transspråkande och sin identitet samt kollegornas syn på transspråkande samt sin undervisning. Undervisningsstrategierna som impliceras av lärarnas utsagor stämmer överens med vad tidigare forskning visar, att undervisningen borde präglas av stöttning, kamratlärande och språklig uppmuntran.

Vi har valt att skriva om hur trygghet skapas i de olika åldersgrupperna som finns på de två förskolor där vi genomförde intervjuerna med förskollärarna. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer, Bowlbys anknytningsteori och Vygotskys proximala utvecklingszon, är målet att studiens resultat ska ge svar på hur de intervjuade förskollärarna beskriver tryggheten och vilka faktorer som påverkar trygghetsskapande. Resultatet visar att tryggheten är grunden för barns utveckling och lärande oavsett vilken barngruppskonstellation barnet befinner sig i. Introduktion ses som en viktig del i trygghetsskapandet samt ett nära samarbete med hemmet. Att vara närvarande pedagog, lyhörd och använda sig av olika kommunikativa hjälpmedel i kommunikationen med barnen, är några av faktorerna som förskollärarna lyfter fram och som främjar arbetet med att skapa trygghet. Den största utmaningen i arbetet med att skapa trygghet är personalantalet i förhållande till antal barn i barngruppen som orsakar stress och en känsla att inte räcka till i de olika ålderskonstellationerna som finns på förskolorna.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares föreställningar och praktiker gällande digitalisering i förskolan samt dess användning för att skapa lärandesituationer för barnen. I takt med den digitala utvecklingen har digitalisering fått ett allt större utrymme i förskolans läroplan (2018). Detta gör att digital kompetens har blivit ett pedagogiskt uppdrag i förskolan, således är det både viktigt och betydelsefullt att forska kring hur förskollärare tar sig an detta uppdrag. Valet av metod för denna studie är kvalitativ metod som grundar sig i intervjuer där ett antal frågeområden kring förskollärarnas syn på digitalisering behandlas. Teoretiska begrepp inom sociokulturella teoribildningar som scaffolding (stöttande) och den proximala utvecklingszonen används i studien för att analysera det empiriska materialet. Resultatet visar att det är lika viktigt för förskollärare som för barn att få ett samaktivt stöttande för att vidareutveckla den digitala kompetensen. Det ligger ett ansvarstagande på förskollärarna att genom medierande verktyg arbeta på ett sätt som stöttar barnen utifrån deras proximala utvecklingszoner. Samtidigt ligger det även ett ansvar på verksamheten utifrån en organisatorisk nivå att se till så att förskollärarna får det stöd som krävs gällande deras utveckling och kunskaper för de digitala verktygen.

Studien har som syfte att hitta beprövade och fungerande metoder för att höja aktivt deltagande i undervisning i genetik på gymnasieskolan. Aktivt deltagande ses av många forskare som en förutsättning för att lära sig någonting. Studien består av enkäter för gymnasieelever i biologi och personliga intervjuer med biologilärare och andra professionella personer inom undervisning. Studien grundar sig i det sociokulturella perspektivet, som baserar sig på Vygotskijs teori att allt lärande sker i sociala sammanhang, samt på Dewey’s “learning by doing”. Resultatet stämmer väl överens med tidigare forskning. Metoderna som både elever och pedagogerna uppskattade mest var att relatera undervisningen till elevernas egna erfarenheter, till aktuella situationer (såsom coronavirus), att utveckla bra personliga relationer till elever, och att variera undervisningen. Vad som också verkar fungera relativt bra är EPA (Enstaka, Par, Alla) och självständig forskning. Eleverna hade inte alltid samma uppfattning som pedagoger över vad som motiverade dem, till exempel om vikten av att aktiviteter är relaterade till deras egna erfarenheter och intressen, och det kan vara värt att undersöka vidare i framtida forskning. Studien avslutas med en antal rekommendationer till lärare, av vilka de flesta är användbara även i annan undervisning än just i genetik.

Eftersom läroboken har en dominerande roll i den svenska matematikundervisning är det av vikt att läroböckernas innehåll är av god kvalitet och arbetar mot de mål som skolans styrdokument strävar mot. Begreppsförståelsen kan förstås som grunden i det matematiska tänkandet. Denna förmåga utvecklas i takt med att eleven får nya erfarenheter och kunskaper kring matematiska problem i olika sammanhang. Ett möte med uttrycksformer av stor variation skapar erfarenheter och hjälper eleven utveckla sin begreppsförmåga. Syftet med denna studie är att få en förståelse för vilka uttrycksformer eleven får möta i det marknadsdominerande läromedlet för grundskolans lägre åldrar samt hur eleven får möjlighet att använda uttrycksformerna som ett verktyg i utvecklandet av begreppsförmågan. Resultatet av studien visar att eleverna får få tillfällen att möta olika uttrycksformer och lära sig använda dem som ett stöd för att utveckla sin begreppsförståelse i matematik. Studien belyser även vikten av elevers kunskap att översätta uttrycksformer till en annan uttrycksform för att erhålla en bredare förståelse för begreppens betydelse. / Since the textbook has a dominant role in Swedish mathematics education, it is important that content is in good quality and works towards the goal of Swedish education. Conceptual understanding can be understood as the basis of mathematical thinking and develops as the student gains new experiences and knowledge of mathematical problems in different contexts. A meeting with a variety of representations can create new experiences and help the student develop a god conceptual understanding. The purpose of this study is to understand what forms of representations the pupils may encounter in the market-dominant textbook for the elementary school. As well the possibility the students have using representation as a tool to create conceptual understanding. The results of the study show that the students are given few opportunities to meet a variation of representations and learn how to use them as a support to gain the conceptual understanding. The study also highlights the importance of students’ ability to translate representations to gain a broader conceptual understanding.

Sammanfattning Den här studien syftade till att få förståelse för förskollärarnas användning av musik i olika förskolor samt hur pedagoger arbetar med musik som ett uttrycksmedel och som undervisningsinnehåll för barns språkliga och sociala utveckling. Studien är en kvalitativ undersökning och tar stöd av det sociokulturella perspektivet på lärande. Studien har semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare, fyra av dem har särskilt intresse för musik. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Datainsamlingen omfattade även semistrukturerade intervjuer med fyra stycken femåriga barn. Jag undersökte hur förskollärares användande av musik kan stimulera barns lust att lära och utveckla sin språkliga och sociala kompetens. Studiens resultat visar att alla förskollärare arbetar med musik på olika sätt, både planerat och oplanerat. Förskollärarna lyfte fram vikten av användandet av musik som uttrycksmedel för att stödja barn språkligt och socialt. Resultatet presenterar även att förskollärarnas musikanvändning som undervisningsinnehåll kan påverka barns språkliga och sociala utveckling i förskolan. Ett annat entydigt resultat är också att barn tycker om musik i förskolan. De tycker om att vara med andra kompisar när de sjunger och dansar. Studien visar att alla pedagoger bör arbeta med musik i förskolan för att skapa lust för barns språkliga och sociala utveckling. Studien bidrar även till att användandet av musik med barnen som uttrycksmedel och undervisningsform stimulerar barnen både språkligt och socialt. Detta kräver inte att man sjunger rätt eller att man spelar instrument. Studiens bidrag angående de yngre barnen är att användningen av musik inte kräver ett talat språk då barnen kan sätta ord på sin kroppsrörelse och uttrycka sig genom sina rörelser.

Syftet med denna studie var att undersöka vad undervisning i förskolan innebär för förskolepersonal samt hur de beskriver sitt arbete med undervisning. Detta då det i juli 2019 kom en ny läroplan för förskolan där utbildning har förstärkts samt att begreppet undervisning införts.  Studien har utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv och genomfördes med en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade intervjuer. En tematisk analys genomfördes utifrån resultatet och de teman som identifierades var målstyrda processer, kommunikation och samspel samt organisatorisk och social arbetsmiljö. Resultatet visade att undervisning handlar om att syften och mål definierats i förväg och att kommunikativa processer utgör en viktig del i arbetet samt att den organisatoriska och sociala arbetsmiljön påverkar undervisningen. Slutsatsen är att undervisning i förskolan är medvetna tankar som bidrar till att förskolepersonalen har ett komplext arbete där olika metoder kan användas mot samma syfte och att organisatoriska och sociala faktorer påverkar undervisningen i praktiken.

Det här arbetet undersöker hur bildlärare arbetar med uppgiftskonstruktion inom kategorierna öppna och stängda uppgifter, samt hur de uppgifterna är designade för att möta hela klassens behov oavsett variation av kunskap bland eleverna. Utöver detta undersöks hur lärarna arbetar med anpassningar och justeringar under konstruktionen av uppgifterna, under lektionen samt efter användning. Detta har undersökts utifrån frågeställningarna ”Hur konstruerar, anpassar och tillämpar bildlärare uppgifter med öppen respektive stängd karaktär?” och ”På vilka sätt kan uppgifter av mer öppen respektive stängd karaktär fungera i bildundervisning för elever med varierande kunskapsnivåer?” För att uppnå det har fyra intervjuer med bildlärare från högstadiet och gymnasiet utförts, för att sedan analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv utifrån koncepten proximala utvecklingszonen och mediering, då de båda relaterar till hur elever utvecklar sina förmågor, sin kunskap och sin förståelse. Resultatet presenterar lärarnas erfarenheter och åsikter om hur de har arbetat med uppgifter genom åren, samt deras förståelse av hur uppgiftskonstruktionen påverkar elevernas inlärning.

Syftet med studien har varit att undersöka förskollärares uppfattningar om arbetet med konflikter i den fria leken. Studien har utgått från tre frågeställningar vilka berör förskollärares uppfattningar om den fria leken, vilka konflikter som förekommer mellan barn i den fria leken och hur förskollärare förebygger och hanterar konflikter mellan barn i den fria leken. Åtta förskollärare från olika verksamheter har intervjuats. Studien har utgått från den kvalitativa forskningstraditionen och halvstrukturerade intervjuer har använts för att samla in data. Det sociokulturella perspektivet har använts som ramverk. Resultatet visar att begreppet fri lek är svårt att definiera men att den fria leken är viktig i barns utveckling då de utvecklar social kompetens och lär sig att samspela med andra. Konflikter är vanligt förekommande i den fria leken och förskollärarna använder sig av olika metoder för att hantera och förebygga konflikter som uppstår. Det har visat sig vara ett arbete som kräver mycket tid och reflektion eftersom konflikter hanteras olika beroende på situation och inblandade barn. Det framkommer även i resultatet att förskollärarna menar att barn utvecklas genom att möta och ta sig igenom konflikter och att man behöver ha förståelse för att konflikter och konflikthantering är en del av livet.