Syftet med föreliggande studie är att belysa både pedagogers och elevers tal kring högläsningen i undervisningen i en årskurs 2. Detta gör vi genom att undersöka pedagogiska metoder kring högläsning i undervisningen och pedagogernas uppfattning om högläsningens effekter. Arbetet grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv och genomsyras av psykologen Vygotskijs tankar om lärande. Våra frågeställningar är: Vilka metoder kan användas kring högläsning i undervisningen?, Vilka effekter anser pedagogerna att högläsningen kan ha? samt Hur upplever eleverna högläsningen och arbetet kring denna?Undersökningen baseras på intervjuer med en klasslärare och en fritidspedagog i den aktuella klassen för att kunna belysa hur deras tal om effekterna av de metoder som används under arbetet med högläsningen. För att få ett bredare material att utgå ifrån belyser vi även elevernas perspektiv om hur de upplever högläsning och arbetet kring högläsningen. Eleverna fick genom text och bild besvara två frågor om vad de tycker om högläsningen i skolan. Empirinsamlingen avslutades med två observationer för att få en bild av den dagliga verksamheten. Vi observerade pedagogerna under två olika lektionstillfällen för att få en bild av hur högläsning användes i undervisningen samt för att vi skulle få ett komplement till våra intervjuer med pedagogerna.Det resultat vi kom fram till var de metoder som pedagoger kan använda sig av kring högläsning kan vara grupparbete, återberättande och bokprat. Pedagogerna anser att högläsning bidrar till många positiva effekter, exempelvis ökat ordförråd samt inspiration till egen läsning.. Attityden till högläsning bland eleverna är positiv, då de upplever att högläsning är roligt och meningsfullt. Vår slutsats av studien är att deltagarna i vår undersökning anser att högläsning är ett viktigt och uppskattat moment i undervisningen, där effekterna och metoderna är många.

Jag har i min undersökning sökt ta reda på hur elever i skolår fem och sex och ett antal lärare ser på undervisningen i matematik. Hur kan matematiksvårigheter ta sig i uttryck och vad beror dessa på? Detta är två frågeställningar som är viktiga i min rapport. Genom att 54 elever fick besvara en enkät under lugna omständigheter i klassrummet där jag själv var närvarande och presenterade mitt arbete, tror jag mig ha fått tillförlitlig data från eleverna som en grund till denna studie. Därutöver fick åtta lärare besvara en enkät och några intervjufrågor att besvara utan att de sinsemellan utbytte åsikter om. Hela undersökningen genomfördes en och samma dag varför tillförlitligheten i de enskildas svar är att betrakta som mycket god. Många lärare angav logiskt tänkande som en viktig del i förståelsen av matematik. Men vad är logiskt tänkande? Jag har kommit fram till att det är ett abstrakt tänkande som skiljer sig mellan olika individer. I min studie angav lärarna språkproblem, låsningar, stress och tråkigt ämne, som några uttryck när eleverna visade svårigheter inför matematiken. Om eleverna tycker matematik är ett tråkigt ämne kan det komma att påverka deras attityd och inställning till ämnet. Detta är något som Magne gör oss uppmärksam på då han hänvisar till amerikanska undersökningar om attityder hos elever i skolår 4 %u2013 6. Att lärare och elever inte alltid talar samma språk framkommer också när eleverna svarar att de inte alltid förstår sina läxor samt att de inte upplever att de haft grupparbeten i samma utsträckning som lärarna anger. Detta bekräftar Vygotskijs och Bernsteins teorier att inlärning påverkas av den kommunikation som förs mellan elev och lärare.

Kunskaper för att kunna formulera och skriva olika typer av texter är en mänsklig rättighet. Dessa kunskaper ska formas i skolan och det finns tydligt utskrivet i läroplanen att eleverna ska möta olika typer av texter och vilka förmågor de ska ha när de når årskurs 6. Undersökningen utgår från sociokulturell teori för att specifikt och explicit finna exempel som visar hur undervisningen i skrivande som bedrivs också bidrar till elevernas lärande och utveckling. Sex lärare som undervisar i ämnet svenska i årskurs 4–6 har intervjuats för att finna svar på hur lärare stöttar elever i undervisning, samt hur bedömning och återkoppling till eleverna kan formas. Genom en kvalitativ innehållsanalys har insamlad data resulterat i lärares egna tolkningar av sin undervisning, vilka visar sig ha en grund i både cirkelmodellen och texttriangelns utformning. Lärarna har format vetenskap till egen praktik, vilka också överensstämmer med varandra. Dock framkommer även olikheter i lärarnas syn på undervisning, samt dras slutsatser att de olika styrdokument som skolans undervisning vilar på står i konflikt till varandra. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-06-04</p>

Sammanfattning Förutsättningar för att skapa lärande i fritidshemslokaler som delas med skolan är ett outforskat område, däremot finns en hel del artiklar och rapporter som belyser miljön och platsens betydelse på fritidshemmet. Fritidshemmet är en plats som ska rymma stora barngrupper i lokaler som många gånger inte lever upp till de rum och ytor fritidshemmet borde ha i relation till antalet barn. Fritidshemsundervisningen får ofta bedrivas utomhus och det beror inte enbart på att det är hälsosamt att vara ute, utan att det är brist på plats inomhus. Detta arbete riktar in sig på lokalernas betydelse för lärande i fritidshemmet, med positiva och negativa aspekter med att dela lokaler med skolan. Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse lokalerna har för lärandet i fritidshemmet och om lärarna utifrån sitt uppdrag har rätt förutsättningar att skapalärande i lokalerna. Metod Studien har utgått ifrån en kvalitativ metod med ett sociokulturellt perspektiv. Studien belyser även KASAM, känslan av sammanhang. Insamlingen av empirin har skett genom semistrukturerade intervjuer med narrativa inslag. Vi har genomfört Intervjuer med tio informanter som arbetar på olika skolor som finns representerade i södra och västra Sverige. Resultatet delades in i teman vid analysarbetet. Analysen är av narrativ karaktär. Resultat I resultatet beskriver lärarna att mycket tid får läggas på städning och iordningställande när lokalerna delas med skolan och att tid från verksamheten försvinner till det. Resultatet påvisa ratt eleverna är trygga i lokalerna när de är delade med skolan då de befinner sig i samma lokaler under hela dagen. Resultatet visar även på att om det finns en väl fungerande kommunikation mellan de olika yrkeskategorierna i skolans och fritidshemmets lokaler blir samsynen kring elevernas hela skoldag mer fördelaktig. I diskussionen har studiens resultat avhandlats med kopplingar till tidigare forskning och teoretiska perspektiv.

Syftet med den här kvalitativa studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare och barnskötare använder textlösa böcker samt hur dessa böcker kan användas för att stötta barns förmågor att berätta. Studien baseras på fem videoinspelade observationer där en textlös bok används av en förskollärare eller barnskötare tillsammans med två barn. Det sociokulturella perspektivet användes som teoretiskt ramverk under analysen av empirin. Resultatet visar att förskollärarna och barnskötarna använde sig av åtta kommunikativa strategier för att stötta barns berättande: tillåtande klimat, turtagning, tydliggöra och bekräfta, medveten tystnad, kontextualisera handlingen, stötta och utveckla språket, vuxeninitierat berättande samt inlevelse. Slutsatser som dras är att de textlösa böckerna fungerar som medierande redskap där förskollärares och barnskötares kommunikativa strategier stöttar barns berättande. Stöttningen leder till att barn blir aktiva medberättare, vilket kan gynna deras litercyinlärning.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur förskollärare arbetar med barns språkutveckling i förskolans utemiljöer kopplat till sociokulturella perspektivet. Genom att få mer fördjupade kunskaper och analysera hur förskollärare främjar barns språkutveckling i förskolans utemiljöer kan denna studie bidra till att förbättra barns förutsättningar till språkutveckling i förskolans utemiljöer. Genom semi strukturerade intervjuer med fem legitimerade förskollärare undersöktes metoder och strategier som används för att främja barns språk i förskolans utemiljöer. Resultatet visar att förskollärare ser utemiljöerna som en gynnsam plats för barns språkutveckling. Medvetenhet och förhållningssätt, alltså förskolläraren roll i utemiljöerna lyfts fram som viktiga aspekter för att främja barns språkutveckling. Förskollärarna beskriver att vara aktiv, närvarande och ha en stödjande roll för att berika barns språk i utemiljöerna kan vara framgångsrikt. Det kommer också fram att planering, reflektion och kunskap kring barns språkutveckling är viktiga delar för att både inomhus som utomhus bidra till barn språkutveckling. Det är genom reflektionen och planeringen undervisningen ute sker mer systematiskt och kopplat till de gemensamma målen. Slutsatsen av studien är att det behövs fortsatt reflektion och diskussion kring hur förskolans utemiljöer kan användas mer kopplat till barns språkutveckling. Därför kan detta arbete kontinuerligt utvecklas och förbättrar för barns språkutveckling i förskolans utemiljöer.

I den här studien undersöks förskollärarnas kunskaper och erfarenheter och vilken betydelse det har för förskollärarnas förhållningsätt i hur de agerar och bemöter barnen i vardagliga konflikter. Vi undersöker även vilka strategier de har i arbetet med konflikthantering och vilka utmaningar som förskollärarna upplever med att hantera konflikter i förskolan. Genom en kvalitativ intervjustudie med sex deltagande förskollärare från tre olika förskolor i Stockholmsområdet har vi analyserat resultatet genom ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av begreppen stöttning, mediering och den proximala utvecklingszonen. Våra analysmetoder för undersökningen bestod av Cohens konfliktpyramid och dess fyra nivåer (förebygga, hantera, hjälpa och stoppa) samt tre olika medlingsstrategier (barncentrerad medling, lärarcentrerad medling och högmaktsstrategi). Med hjälp av analysmetoderna kodades och tematiserades transkriberingen för att komma fram till vårt resultat. Resultatet visade att förskollärarnas förhållningssätt har betydelse för arbetet med konflikthantering, då de med hjälp av användbara strategier främjar barnens utveckling och lärande och genom att vara en förebild för barnen. Dels för att förskollärarna genom stöttning medierar nya resurser till barn, dels för att de genom vägledning medlar hur man tillsammans agerar och bemöter varandra i den sociala gemenskap barnen är en del utav. Detta gör att barnen på så sätt utmanas och utvecklar sin sociala kunskap, där de både får fysiska, språkliga och intellektuella redskap vilket får en betydelse för att hitta sin identitet och för att de på så sätt kan bygga upp vänskapsrelationer, både i förskolan och senare i livet.

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar om rutinsituationer, exempelvis måltider och på- och avklädning, som språkutvecklande. Tidigare forskning visar att det är många komponenter som behövs för att språkutveckling ska kunna ske. Dessa är bland annat trygghet, stöttning och interaktion för att barnen ska få möjlighet att utveckla sitt ordförråd med hjälp av olika aktiviteter och hjälpmedel i förskolan. Stöttning och den proximala utvecklingszonen där interaktion och kommunikation är centrala begrepp användes som grundläggande teoretiska begrepp i arbetet. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med sex förskollärare från fyra olika förskolor stationerade i samma kommun. Utifrån det material vi samlade in vid intervjuerna skapade vi koder som vi kunde utläsa av förskollärarnas svar. Vi genomförde därefter en tematisk analys och sorterade in koderna i fyra teman. Resultatet visade att pedagogerna ser språkutveckling som ett väldigt viktigt ämne, men att det kan vara svårt att genomföra ett lärande medvetet om det inte är uttalat som ett bestämt arbetssätt i arbetslaget. Förskollärarna är överens om att trygghet är en grundsten för att lärande ska kunna äga rum, men också att kontinuerlig benämning och samtal är av stor vikt för språkutveckling. Som pedagog i förskolan behöver man vara medveten om när lärande kan ske och ta vara på de tillfällen som ges, speciellt vid rutinsituationerna då dessa är en stor del av förskolans vardag. / <p>Betyg 2022-06-05.</p>

Läsning är en förutsättning för att bli en självständig individ och är en förmåga som inte kan utvecklas på egen hand. Lärare har en central roll inom läsutveckling där didaktiken är betydelsefull och bidrar till att en progression i alla elevers läsutveckling. För att ett lärande ska ske krävs det att elever känner sig motiverade i undervisningen. Syftet med kunskapsöversikten var att ge lärare redskap för att förbättra sin lärarprofession, för att sedan kunna hjälpa elever att utvecklas och motivera dem i sin läsning. Kunskapsöversikten beskriver hur lärare kan använda olika metoder i undervisningen för att motivera och främja elevers läsutveckling i klassrummet. Genom de didaktiska frågorna gör lärare samband mellan undervisningens mål, innehåll och metoder synliga och tydliggör vad, hur och varför lärandet sker hos elever. Denna kunskapsöversikt fokuserar på den didaktiska frågan - hur, vilket betonar lärarens metodik i undervisningspraktiken. Fem artiklar och fem avhandlingar har använts som forskningsunderlag i denna kunskapsöversikt som sedan analyserats med inspiration av en tematisk analys. Resultatet blev en sammanställning av metoder som lärare kan använda i undervisningen för att motivera och främja elevers läsutveckling. Resultatet visade betydande faktorer, såsom relationer och vikten av att elever ska befinna sig inom den proximala utvecklingszonen, vilket lärare och hemmet kan uppmärksamma för att gynna elevers läsutveckling. Dessutom visade resultatet att lärares erfarenheter och kollegiala samspel bidrar till utveckling av lärares metodik som påverkar elevers befinnande i den proximala utvecklingszonen. Slutsatsen visade att med olika metoder blir undervisningen differentierad, vilket innebär att innehållet når ut till fler elever och gynnar elevers lärande utifrån deras olika förutsättningar.

Det uppfattas idag som en självklarhet att fortsätta lära och utvecklas genom hela livet. Årligen spenderas stora summor på ledarutveckling, vilket har väckt ett intresse att undersöka denna form av utbildningsaktiviteter. Denna studie syftar till att undersöka vad som kan ligga till grund för valet att delta i ledarutvecklingsaktiviteter utifrån en fallstudie hos Stelena, samt hur deltagarna uppfattar att dessa aktiviteter bidrar till lärande och praktisk användbarhet. Fyra frågeställningar formulerades; Vilka motiv framkommer för deltagande i dessa aktiviteter? På vilket sätt uppfattar deltagarna att kompetenser och verktyg genereras i aktiviteterna? På vilket sätt uppfattar deltagarna att ledarutvecklingsaktiviteterna influerat deltagarna och bidragit till ett lärande? Hur uppfattar deltagarna möjligheterna att kunna använda genererade kompetenser och verktyg i sitt dagliga arbete? För att få en ingång till våra frågeställningar tog vi inledningsvis del av tidigare forskning inom området ledarutveckling. För att insamla vårt empiriska material genomfördes sju intervjuer. Därefter analyserades materialet med inspiration av pragmatisk diskursanalys, samt med hjälp av utvalda teoretiska utgångspunkter; aktivitetsteorin, proximala utvecklingszonen, samt reflekterande handling. I detta analysförfarande urskildes en norm, att individers problemformuleringar i aktiviteterna kunde ses som ett dialektiskt spel mellan det individuella och kollektiva. Resultatet visar att motiv till att delta ofta grundade sig i ett behov av stöd.  Således har det visat sig att kommunikation och reflektion i ledarutvecklingsaktiviteterna tycks generera redskapen. Likväl som kommunikation ligger till grund för verktygsskapandet uppfattades kommunikativ kompetens och ett reflekterande förhållningssätt viktigt i rollen som ledare. Ledarutvecklingsaktiviteterna har vidare bidragit med redskap vilka lärt individer hantera situationer utifrån nya perspektiv. Det har framkommit hur aktiviteterna gett en ökad förståelse för betydelsen av att lära känna sig själv, medarbetares olikheter och således hur dessa lärdomar bidrar till ett mer effektivt ledarskap. Resultatet visar hur individer upplever att de haft nytta av flera av de verktyg som genererats, både för egen del och för organisationen i stort. / Present conception is that individuals are under constant development and learning during their entire life. Every year a large amount of money is spent on leadership development. There has been an increasing interest to such educational activities. The aim of this study is to examine, what the basis beyond participation can be in leader development activities, through a case-study at Stelena, and how participants perceive that the activities contributes to learning and practical use. Four questions were framed; which motives for participation in these activities appear? In which way do participants perceive that competencies and tools generates in the activities? In which way do participants perceive that the leader development activities have influenced them and contributed to learning? How do participants perceive the ability to use acquired competencies and tools in their daily work?   In order to find answers to our questions, we took part of recent science connected to leader development. Seven interviews were done in order to collect our empirical material. With inspiration from pragmatic discourse analysis and with theoretical base, the material was analysed. Our theoretical bases are activity theory, the zone of proximal development and reflective action. In the analysis work we did distinguish a norm, that problem formulations in the activities could be seen as a dialectical game between the individual and the collective.  The result shows that motives beyond participation many times were based on a need of support. It has been shown how communication and reflection in Stelena leader development activities appear to generate tools. As well as communication and reflection is underlying the creation of tools, communicative competence and a reflective approach are seen as very useful in the role of a leader. Stelena has also provided tools, which have taught individuals to manage situations from new perspectives. The study shows how the activities increased the understanding of the importance to get to know oneself, differences of co-workers and in what way such learning contributes to more effective leadership. The result shows how individuals experienced great usefulness of those tools, both for themselves and for the organisations.