No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka rektorers uppfattningar om lärande i fritidshemmen och deras uppfattningar om hur fritidspedagoger kan bidra till elevers lärande. Därmed är det också intressant att undersöka rektorers uppfattningar om fritidspedagogers möjligheter till fortbildning. Studien bygger på semistrukturerade intervjustudier med åtta stycken verksamma rektorer i två kommuner. Resultatet visar att rektorerna är medvetna om att det sker ett lärande i fritidshemmen och att fritidspedagoger ska arbeta utifrån styrdokumenten i fritidhemsverksamheten. I analysarbetet framgick det att det skiljde sig åt mellan kommunerna hur möjligheterna såg ut med fortbildning för fritidspedagoger. Rektorerna hade också skilda uppfattningar om utbildad- och outbildad personal i fritidshemmen. Studien visar att rektorerna hade lättare att beskriva det lärande som sker i skolan, det formella lärandet, än det informella lärandet som mestadels sker i fritidshemmen. Slutsatser ifrån studien är att rektorerna vill förtydliga styrdokumenten för fritidshemmen. En annan slutsats vi gjort av studien är att det skiljer sig åt mellan rektorerna hur betydelsefullt de anser att det är med utbildade fritidspedagoger i fritidshemmen. Vi drar slutsatsen att rektorerna hade lättare att sätta ord på det formella lärandet då skolan har tydligare mål som de ska arbeta mot. / <p>Godkännandedatum: 2015-06-04</p>

Vår studie handlar om elever med ADHD i fritidshemmet, utifrån pedagogers uppfattningar. Syftet med studien var att få en förståelse för hur pedagoger arbetar med elever som har diagnosen ADHD. Vi gjorde en kvalitativ studie med semistukturerade intervjuer som metod. Intervjuer genomfördes med nio pedagoger på sju fritidshem i landet. Det empiriska materialet analyserades och tolkades och utgjorde sedan vårt resultat. Resultatet visade att pedagogerna uppfattade att det fanns begränsningar i fritidshemmets verksamhet. Lokaler upplevdes bristfälliga, stora elevgrupper i kombination med låg personaltäthet innebar svårigheter att bedriva en bra verksamhet. Anpassningar för elever med ADHD, var beroende av hur stora svårigheter eleverna hade. Pedagogerna hade förståelse för elevernas svårigheter. Men studien visade att pedagoger ansåg att de inte kunde förbättra verksamheten i fritidshemmet på grund av de begränsningar som fanns. Några pedagoger försökte trots allt att förbättra situationen för eleverna med ADHD, utifrån de möjligheter som fanns till förfogande. I fråga om resursperson för en elev så uttryckte pedagogerna att de ofta fick ansvara för elever med ADHD i fritidshemmet. Trots att eleven under skoltiden hade en egen resursperson. Analysen visade att pedagogerna ansåg att rektor prioriterade stöd till skolans verksamhet framför fritidshemmets verksamhet. / <p>Godkännandedatum: 2015-06-04</p>

No description available.

Syftet med den här studien är att belysa rektorers tolkning av frirummet gällande organisering av arbetet med särskilt stöd. Med en hermeneutisk ansats kopplad till pragmatism, främst kritisk pragmatism, och frirumsteorin, samt med djupintervju som verktyg utgör tre centrala frågor utgångspunkten för undersökningen. Den första handlar om hur rektor beskriver sin verksamhet gällande organisering av särskilt stöd utifrån sin tolkning av skolans styrdokument. Den andra frågan berör vilka särskilt viktiga faktorer för att få till stånd en välfungerande organisation kring särskilt stöd det finns enligt rektor. Den sista frågeställningen behandlar rektors upplevelse av relationen mellan styrdokument och den faktiska verksamheten kring särskilt stöd. Resultatet visar att rektorers tolkning av frirummet gällande organisering av arbetet med särskilt stöd utgörs av särskilt viktiga faktorer som kompetens, grundläggande organisationsstruktur och relationsbygge. Det handlar också om att förhålla sig till den diskrepans samtliga rektorer utrycker att de upplever existerar mellan skolans styrdokument och det som bland annat beroende på tillgängliga ekonomiska medel kan realiseras.

The purpose of the study is to investigate which possibilities SENCos have to work with school development. By interviewing principals and sencos working in school we hope to get answer to this question. We also want to find out how SENCos may contribute to develop “a school for all” by implement the special educational perspective. The study is based on following questions; How do principals and SENCos define school development? Which function does the SENCo have in the school development work? Which possibilities does the SENCo have to work with school development whether he or she is a part of the management? How does the SENCo contribute with the special educational perspective in “a school for all”? Theoretical perspectives in the study are organization research and system theoretical perspective. The study is based on a qualitative method with semi structured interviews with principals and SENCos. The result has been interpreted by a hermeneutic theoretical approach. Our research may contribute to clarifying the complex role of the SENCo in school development questions. Both principals and SENCos discloses the definition of school development to be extensive and difficult to describe. The role SENCo may have in questions about school development is dependent of the principals leadership and wich background the SENCo have, it may also vary over time according to school needs. The result shows that it is not obvious that the SENCo participate in the management, but the conclusion is that when they do, their influence in school development questions appears to be more of a strategic role. The SENCos in this research do feel that they work with questions about school development unlike the saying of previous research. The important role of SENCos by giving all students the best presumptions is underlined by all of the interviewed principals. The study ends with a discussion where the result is problematized by earlier research and suggestions of further research is also given.

Studiens syfte är att undersöka vilket stöd elever i behov av särskilt stöd får på fritidshemmet. Fokus läggs på att undersöka vad rektorer har att förhålla sig till i frågan samt om fritidslärare upplever att dessa elever får sina behov tillgodosedda. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer med två rektorer och tre fritidslärare har genomförts. De valdes dels utifrån ett bekvämlighetsurval men också utifrån ett målstyrt urval med kravet att elever i behov av särskilt stöd skulle finnas på deras respektive enheter. Resultatet visar att det svåraste rektorerna brottas med är den ekonomiska fördelningen inom sina verksamheter, vilket i stor utsträckning påverkar elever i behov av särskilt stöd. Fritidslärarna har olika uppfattningar gällande om dessa elever får det stöd de är i behov av på fritidshemmet. De alla är dock samstämmiga och tror att den ekonomiska frågan är avgörande för om stöd sätts in eller inte.

No description available.

<p>Vår uppsats handlar om hur en invandrartät och icke invandrartät skola arbetar för att förbättra elevernas skolprestationer vad gäller betygen. Då den ena skolan är invandrartät utgör svenska2 och modersmålsundervisningen grunden för deras kunskapsinhämtande. Eftersom denna skola har en hög andel invandrarelever får de också tillägg till grundpengen vilket ger dem större frihet att fördela resurserna inom verksamheten. Den andra skolan, som har få invandrarelever, får däremot inget tillägg till grundpengen trots att även de har elever som är i behov av stöd. Där får skolledningen istället försöka fördela resurserna på bästa vis. Metoden vi använde oss utav var kvantitativ då vi hämtade statistik genom Statistiska Centralbyrån och Skolverket. Den kvantitativa informationen från statistiken har vi tolkat genom intervjuer med rektorer på vardera skolan samt ställt kompletterande frågor till utbildningskontoret i den ena kommunen. Frågorna till utbildningskontoret behövdes för att förklara lite mer detaljerat hur de delar ut resurser till skolorna i den icke invandrartäta kommunen då detta inte kunde besvaras av skolledningen. Dessa intervjuer utgjorde den kvalitativa metoddelen i arbetet. Det vi kom fram till var att skolorna har olika slags problematik att ta itu med och tillvägagångssättet därmed blir annorlunda. Rektorerna på de två skolorna gör allt som står i deras makt för att kunna erbjuda eleverna en så god skolgång som möjligt efter de resurser som de har att fördela.</p>

<p>Syftet med denna kvantitativa studie är att undersöka rektorers syn på arbetet med åtgärdsprogram, att se vilka rutiner som finns vid upprättande av dokumenten och att ta reda på om det finns likheter, respektive olikheter vid rutiner och upprättande av åtgärdsprogram, beroende på vilket stadium rektor ansvarar för. Studien genomfördes i en mellanstor svensk kommun där 48 rektorer besvarat en enkät.</p><p>Resultatet visar att det finns likheter vid upprättande av åtgärdsprogram, kring rutiner och innehåll i dokumenten. Ytterligare likheter som framkommer är viss fokusering på individnivå liksom att elevens styrkor och svårigheter skrivs fram i dokumentet. Att åtgärdsprogrammet beskriver elevens situation på gruppnivå verkar inte vara så vanligt förekommande och det råder en viss tveksamhet när det gäller utformningen på organisationsnivå.</p><p>När det gäller elevens delaktighet så visade resultatet att elevens ansvar tydliggörs i åtgärdsprogrammet men att elevens syn på sin skolsituation inte var lika vanligt förekommande när dokumenten skrevs fram.</p><p>Vårdnadshavares delaktighet skiljer sig åt i grupperna. I de lägre åldrarna anser rektorerna att vårdnadshavares synpunkter tas tillvara och att deras ansvar framgår. I HÅ-gruppen framkommer vårdnadshavarnas ansvar medan synen på barnets skolsituation inte tillvaratas, i lika hög grad som i de lägre åldrarna.</p><p>Rektors ansvar för att det ska finns en tydlig organisation för arbetet kring ÅP verkar de lägre åldrarna ha mer upparbetade rutiner för än vad rektorer i de högre åldrarna har, framför allt när det gäller ansvaret för att utredningen genomförs.</p><p>Rektorer som ansvarar för de lägre åldrarna anser, till viss del, att deras personal fått utbildning i hur man skriver åtgärdsprogram, vilket inte alla rektorer för de högre åldrarna var eniga om. Men det framkommer, att det finns en vilja och medvetenhet att förbättra arbetet kring åtgärdsprogram bland rektorerna och att det pågår ett arbete kring de riktlinjer som kommunen arbetat fram vid upprättande av dessa dokument.</p>