Följande studie undersöker elever respektive lärares upplevelser av religionskritik i den svenska grundskolans senare år. Syftet med studien är att undersöka hur elever och lärare samspelar med varandra när religionskritik uppstår. Undersökningen är en kvalitativ studie med intervjuer av elever samt lärare i högstadiet. Hermeneutiken hjälper studien att skapa en ökad förståelse för fenomenet religionskritik genom att tolka upplevelser. Litteraturstudier har använts för att definiera begrepp som religionskritik och representation. Litteraturstudierna har även gett oss verktyg för att tolka fenomen, som lärare och elever upplevt. Studien bygger på frågeställningar kring hur elever och lärare samspelar med varandra när religionskritik uppstår, samt hur de kan handskas med det i klassrummet. Upplevelsen av religionskritik varierade mellan de olika parterna i studien. Deras utsagor kring deras identitet och upplevelser av kritiken ställdes mot tre olika synsätt för att beskriva varför de kände som de gjorde. Detta ledde sedan till att värdet som de satte på definitionen av deras identiteter avgjorde hur de sedan reagerade. Deras känslor var alltså nära kopplade med deras identitet som i sin tur reagerade på religionskritiken som uttrades. Elever och lärare ansåg att vid diskussioner kring trosuppfattningar bör samtalen vara neutrala och på saklig grund. Det förhållningssättet hade bidragit med goda förhållande för att föra diskussioner kring religionskritik, vilket även går i linje med styrdokumenten.

Detta är ett examensarbete i religionsdidaktik med syfte att beskriva hur gymnasieelever som studerar religionskunskap talar om sin uppfattning om religionsämnet och religionens betydelse för dem. Intervjuerna i studien fokuserade på gymnasieelevernas förväntningar på religion, livsfrågor och undervisning. I vår studie undersöktes om uppfattningarna om religion skiljer sig mellan religiösa och icke-religiösa elever. Att skolan blivit en mångkulturell mötesplats, likaså vårt samhälle i stort, har lett oss till att tillämpa ett interkulturellt förhållningsätt, och i att i vår studie utgå från det interkulturella och religionsdidaktiska perspektivet. Resultatet av vår intervjustudie visade att majoriteten av eleverna som deltog har en positiv inställningen till ämnet religionskunskap och de anser att religionen har betydelse i vårt mångkulturella samhälle och har en vilja att lära sig mer om religion. De har berättat att gemenskapen i skolan och i samhället stärks om en ökad förståelse finns mellan människor, främst mellan människor med olika kulturella och religiösa bakgrunder. Endast tre av de deltagande gymnasieeleverna anser att religion inte alls är viktigt eller har någon betydelse för dem. Möjligheterna som lyftes fram ansågs vara många, majoriteten hade ett intresse för att lära sig mer om religion, samtidigt lyftes att studiebesök och föreläsningar av olika religiösa människor var lärorikt och intressant. En önskan från majoriteten av deltagarna var mer och djupare religionsundervisning, diskussioner och uppdaterade nyheter kring religion. Källkritik är viktigt samt att se religion från flera perspektiv enligt en elev. Gymnasielevers syn på religion skiljde sig inte åt mellan religiösa och icke-religiösa, 33 av de 36 deltagarna ansåg att religion var betydelsefullt för dem själva och andra i deras omgivning. En utmaning kunde enligt dem bli att hinna med att fördjupa sig i alla olika religioner och de framförde en önskan om mera undervisningstid för religion och livsåskådningsrelaterade frågor.

Religious education is one of the most debated school subjects in Swedish upper secondary education, primarily from an outside perspective where the secular and scientific norms of modern society often prompt questions about its relevance from politicians, media, and the public alike. This study investigates the relevancy of religious education from a student perspective, based on the aims and goals stated in the curriculum and through the theoretical lens of Gert Biesta’s theory on world-centred education. The main focus of this study has been to find out to what extent students find the subject relevant on a personal and societal level, how they perceive that it relates to other scientific and pedagogical areas in school, and how their attitudes towards the subject affect their ability to put the knowledge gained to use as democratic citizens of a multi-cultural world. The methods used to conduct this investigation has been a small-scale student survey followed by more in-depth interviews with two smaller focus groups and one semi structured interview, with questions based on the results from the survey. The results have then been analysed using the theory of world-centred education as an interpretive tool, backed up by previous research on the subject of attitudes towards religious education, attitudes towards religion and multiculturalism, and research on subject and curriculum integrated didactics. The results of this study reveal a more positive outcome on how relevant religious education is thought to be, in the context of Swedish schools and society from a student point of view, than the starting point suggested. Though far from all students rated the subject as very important, most of them expressed a good understanding and acceptance of the aim and purpose of the subject. Furthermore, many of them could apply the knowledge gained from the subject on life, relations, history, and society. Though this study is based on limited data, the outcome paired with the theoretical framework and backed up by larger scale research provides a didactic toolkit for navigating a global and multicultural society.

Att religionsundervisningen är ointressant för eleverna är något man ständigt hör, men vad är det egentligen som gör religionsundervisningen så ointressant. Har det med sekulariseringen att göra, där religionen inte har någon betydelse i samhället? Eller är det fel på lärarnas didaktik?  Uppenbarligen handlar det om att eleverna har tröttnat på den faktaorienterade undervisningen, eller det historiska perspektivet av religion som ständigt tas upp. Numera är det aktuellt med frågor som berör livssyn och livsåskådningar. Jag kommer att undersöka elevernas åsikter och tankar om religionsundervisningen för att sedan hitta lämpliga undervisningsmetoder, som gynnar elevernas lärande och ökar deras motivation och intresse för religionsämnet. Vill även se hur elevernas åsikter stämmer överens med hur lärarna lär ut i ämnet. En del teorier som gjorts i internationell forskning inom religionsdidaktiken kommer att inkluderas i uppsatsen. Teorierna kommer att användas som stöd och underlag för att förstå empirin. Med hjälp av olika metoder, både kvalitativa och kvantitativa har jag analyserat svaren. Lärarnas svar om hur de undervisar i sina klasser stämmer överens med det eleverna önskar att bli undervisade i. Men stämmer det verkligen att lärarna undervisar så som de säger i intervjuerna? Låt oss undersöka detta vidare.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur elevintresset ser ut inför ämnet religionskunskap, hur religionslärare arbetar med att främja elevmotivation inför ämnet religionskunskap samt att undersöka vilka strategier religionslärare använder i sin religionskunskapsundervisning. Frågeställningarna som ligger till grund för arbetet är som följande: hur upplever religionslärare att elevmotivation och intresse ser ut inför ämnet religionskunskap? Hur arbetar religionslärare med att främja elevmotivation i en klassrumskontext? Vilka strategier använder religionslärare i sin religionsundervisning? Anledningen bakom detta examensarbetes syfte är att vi som författare under genomförda verksamhetsförlagda utbildningsperioder upplevt att det har funnits ett bristande engagemang hos elever för religionskunskap vilket blivit tydligt under lektionstid samt genom läsning av tidigare didaktiska diskussioner kring ämnet. Uppsatsens teoretiska ansats är lagd utifrån läroplansteorin och dess tredje läroplanskod vilken behandlar ”… studier av vad som sker i klassrummet där den praktiska undervisningen utifrån en viss läroplan tar form.” (Wahlström 2016, s. 28). Examensarbetets metod består av kvalitativa och kvantitativa enkätutskick och intervjuer. Enkätutskicken genererade 20 svar från lärarrespondenter och det utfördes två intervjuer med yrkesaktiva lärare. Resultaten från både enkätutskicken och intervjuerna visar att det bristande intresse som vi uppfattade som problematiskt inte längre är fallet, enligt majoriteten av lärarrespondenterna är intresset för religionskunskapen relativt stor. Därutöver menar lärarrespondenterna att det fortfarande krävs arbete med elevmotivation och att de strategier som används skiftar mellan klasser och lärare.

Denna uppsats kritiserar den sekulära diskursen som är dominerande i den svenska religionsundervisningen genom att diskutera olika förhållningssätt till sekularism. Studiens huvudfokus ligger på att diskutera begreppet religionskritik och hur man kan föra ett kritiskt samtal om den sekulära diskursen genom två förhållningssätt till sekularism. Tankar om sekularism från Charles Taylor och Ann af Burén utgör studiens material och diskussionen kring religionskritik utgår ifrån Mikael Stenmarks öppna strategi med ett speciellt fokus på immanent kritik.  Analysen visar att både Taylor och af Buréns förhållningssätt till sekularism möjliggör en immanent kritik då båda deras resonemang kan sägas utgöra interna skäl för att utforma kritik gentemot den sekulära diskursen. Till skillnad från den sekulära diskursen så förhåller sig både Taylor och af Buréns förhållningssätt till sekularism relativt positiva till religion och menar att sekularism inte behöver innebära en uppdelning mellan det religiösa och icke-religiösa. Studien avslutas med att diskutera vad de eventuella didaktiska konsekvenserna kan bli om den sekulära diskursen kritiseras genom att använda sig av Taylor och af Buréns förhållningssätt till sekularism. Den diskussionen utgår ifrån vikten av att kunna vara kritisk gentemot alla former av livsåskådningar i samhället för att motverka fördomar.

Syftet med detta självständiga arbete är att göra en kunskapsöversikt om ämneslärares uppdrag i sin yrkesroll att förmedla både ämneskunskap och demokratiska värderingar. Tenderar ämneslärare att prioritera ämneskunskap framför demokratiska värderingar, i så fall vad innebär det för elevers kunskapsutveckling?Metoden som har använts är en kvalitativ litteraturstudie. I informationssökningsprocessen behandlas vetenskapliga artiklar, avhandlingar, antologier, statliga utredningar och böcker av både pedagogisk och didaktisk karaktär. Litteraturen har granskats och analyserats efter undersökningens relevans.När det gäller undervisningens utformning får läraren å ena sidan en del direktiv att utgå efter såsom lagar, regler, förordningar, läroplaner och kursplaner. Men å andra sidan är planeringen och undervisningens utformning till största del lärarens ansvar, vilket innebär att den enskilde läraren besitter en enorm makt gällande undervisningen. Ämneslärare bör ha god ämneskompetens samt ha goda demokratiska kvaliteter i såväl undervisning som i ledarskap för att uppfylla Skolverkets direktiv gällande elevers kunskapsutveckling i ämneskunskap och demokratiska värderingar.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur islamofobi tar sig uttryck i klassrummet och hur det går att arbeta förebyggande mot islamofobi. Genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer kommer fyra lärare i Skåne dela med sig av sina erfarenheter av uttryck av islamofobi i skolan men även framföra metoder för att arbeta förebyggande mot islamofobi. Det finns olika didaktiska metoder att motverka islamofobi i ett klassrum. Jag tar min utgångspunkt i teorier liksom orientalism och interkulturalitet. Som lärare går det att normalisera en religion på flera olika sätt. Genom diskussioner med eleverna om olika religioner och jämföra dem med varandra för att visa likheterna som finns, då genomförs ett förebyggande arbete mot islamofobi. Att visa filmer där eleverna får se att det finns olika typer av muslimer, att eleverna får möta personer som har islam som religion är också ett förebyggande arbete mot islamofobi. Att läraren ska våga ta tuffa diskussioner är något viktigt, då det finns många lärare som har en rädsla för tuffa diskussioner. Som lärare är det viktigt att visa eleverna vilken fakta som är rätt och vilken som är fel.

Centralt i detta arbete är att undersöka hur islamofobi tar sig uttryck i klassrummet under religionsundervisningen samt vilka didaktiska metoder som finns att tillgå och används av verksamma lärare. Genom kvalitativa strukturerade intervjuer via e-mail delar fyra lärare, från olika delar av Skåne, med sig av sina erfarenheter i arbetet mot islamofobi och islamofobiska uttryck i skolan. Med stöd av teoretiska perspektiv som Postkolonial teori, Orientalism och Interkulturell religionsdidaktik samt tidigare forskning analyserar vi den insamlade empirin och sammanställer ett resultat som visar att metoder som studiebesök, personliga berättelser, filmvisning samt ett inifrånperspektiv är sådant som både tidigare forskning och verksamma lärare finner gynnsamma i arbetet mot islamofobiska uttryck i skolan.

Denna rapport har ämnat att, med utgångspunkt i en texttolkande innehålls- och diskursanalys av fem läroböcker i gymnasieskolans kurser för religionskunskap 1 och 2, belysa diskursen och problematiken kring islamofobi och antimuslimism i samhället som riskerar att reproduceras och underbyggas i religionskunskapsundervisningen. Ambitionen har varit att få en bild av hur de fem läroböckerna framställer islam och muslimer, med hjälp av de teoretiska begreppen tolerans och intolerans. Undersökningen visar att framställningen av islam och muslimer i läroböckerna efter Gy11 har en i större utsträckning toleranta än intoleranta tendenser, vilket står i kontrast till den tidigare forskningen som undersökt läroböcker innan Gy11. Ännu finns dock intoleranta tendenser i framför allt läroboken ämnad för de yrkesförberedande programmen, vilket kan ses som särskilt problematiskt i och med den betydligt mer negativa inställningen till islam och muslimer på dessa program.