No description available.

Syftet med undersökningen var att ta reda på elevers uppfattningar om hur tal och räkneoperationer kan presenteras på tallinjen. Idag har tallinjen har ingen central plats i undervisningen på lågstadiet trots att utvecklingen av den mentala tallinjen, taluppfattning och framgångar i aritmetik bygger på en förståelse av tallinjen. Utifrån en fenomenografisk forskningsansats genomfördes semistrukturerade intervjuer med elever i årkurs 1. Eleverna fick lösa uppgifter i addition och subtraktion och visa sitt resonemang med hjälp av en tallinje. I analysen av deras resonemang framkom fyra kategorier med skilda sätt att genomföra uppgiften. Resultatet visade att vissa elever uppfattade tal på tallinjen både som punkter och sträckor medan andra bara uppfattade dem som punkter. Det fanns även skillnader i hur transformationerna i uppgifterna illustrerades, antingen med förflyttning på tallinjen eller bara genom att peka på en punkt på tallinjen. De skillnader som framkom i deras uppfattningar om hur tal på tallinjen kan uttryckas behöver beaktas. Skillnaderna indikerar att undervisning skulle kunna bidra till bättre kunskaper och förståelse för tallinjen och att tallinjen behöver användas som en representation för tal redan på lågstadiet.

Vårt syfte med kunskapsöversikten är att undersöka vad forskningen säger om hur lärare bör stödja elever och utforma sin undervisning för att möta de språkliga variationer som finns i skolan idag. Metoden för detta arbete har varit att genom databaser söka efter relevanta vetenskapliga texter samt att koppla dessa till rådande styrdokument i grundskolan samt gymnasieskolan. Resultatet visar på vikten av att möta flerspråkiga elever genom språkinriktad undervisning med stöd av metakognitiva strategier. Det är även av betydelse att stödja eleverna i deras starkaste språk genom transspråkande. Det påvisas även vara av nytta att använda multimodala hjälpmedel i kombination med transspråkande strategier för att stödja eleverna i deras utveckling och lärande.  Slutsatsen är att en språkinriktad undervisning där ett metakognitivt perspektiv i kombination med transspråkande bör användas för att möta de språkligt heterogena elevgrupper vi möter som lärare i våra klassrum. Översikten visar att utmaningen för professionen ligger i den språkliga kompetensen då varje enskild lärare inte har kunskap i alla elevers olika språk de kommer möta i sitt yrke. Vidare föreslås vidare forskning inom området för hur skolan påverkar integrationen för de med annat modersmål på sikt i samhället. Även ett intressant område för examensarbete föreslås där lärares didaktiska ledarskap i kombination med språkinriktad undervisning med metakognitivt perspektiv kan vara intressant att undersöka.

Syftet med studien är att med utgångspunkt i lärarskapade problemlösningsuppgifter undersöka elevers möjligheter till kreativt matematiskt resonemang, CMR, som innebär att eleven skapar en ny eller återupptäcker en för eleven glömd lösningsmetod. Studien genomförs som en kvalitativ uppgiftskategorisering där utvalda problemlösningsuppgifter ur Kunskapsmatrisens uppgiftsbank analyseras genom att undersöka möjligheten till imitation av lösningsmetod genom lärobokens övningar och exempel. Uppgifterna är skapade av verksamma lärare i landet och urvalet har medvetet gjorts för att fokusera på uppgifter där problemlösning är i fokus, både ur ett innehålls- och förmågeperspektiv. Resultatet visar att lärarskapade problemlösningsuppgifter som ett komplement till läroboken inte ökar möjligheten för eleverna att erbjudas CMR i undervisningen eftersom andelen CMR i dessa uppgifter ligger på samma nivå som i läromedlen. Studiens analys av lärarskapade problemlösningsuppgifter pekar tydligt på att uppfattningen om att problemlösning och CMR inte är till för alla elever tydligt lever kvar i klassrummen eftersom CMR saknas bland uppgifterna som i Kunskapsmatrisen bedöms med lägst svårighetsgrad

Syftet med studien är att bidra med kunskap om den fria lekens betydelse och organisation på fritidshemmet från ett lärarperspektiv. För att synliggöra lärares resonemang om den fria leken har kvalitativa intervjuer med åtta lärare från två skolor genomförts. Resultatet visar ett spänningsfält gällande vad fri lek är respektive inte är enligt lärares resonemang. Den fria leken upplevs som svår att förklara där lärare ger olika uttryck för dess innebörd. Lärarna är mer eniga om vad fri lek inte är vilket uttrycks som enklare att få en överblick över. Det framkommer även att lärare funderar över den fria lekens innebörd men att det inte ges tillräckligt mycket utrymme för samtal om det i verksamheten. Resultatet visar fortsättningsvis att den pedagogiska miljön är en betydelsefull faktor i den fria leken. Lärarna påpekar även att det är betydelsefullt hur de presenterar miljön för eleverna. En utmaning gällande att erbjuda en pedagogisk miljö visar sig vara lokalers utformning och att tillgodose alla elever. Slutligen visar även resultatet olika sätt lärare kan delta i den fria leken. Deltagandet kan vara genom att delta via observationer eller själva delta i leken. Oavsett om lärare deltar genom observationer eller deltagande i den fria leken upplevs dessa faktorer som betydelsefulla för elevers trygghet samt för att synliggöra tecken på lärande.

Sammanfattning/Abstract Kurtz, Åsa & Thorman, Madelene. (2022). Framgångsfaktorer i matematikundervisningen i förskoleklass. Speciallärarprogrammet specialiseringen matematikutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.    Förväntat kunskapsbidrag Denna studie förväntas bidra med en ökad kunskap kring hur lärare kan bedriva framgångsrik matematikundervisningen i förskoleklass för att minska risken att elever hamnar i matematiksvårigheter.    Syfte och frågeställningar Syftet är att öka kunskapen om hur lärare i förskoleklass kan arbeta utifrån begreppsförståelse och resonemangsförmåga som framgångsfaktorer för att undvika att elever riskerar att hamna i matematiksvårigheter. Hur ges eleverna möjlighet att föra matematiska resonemang? Hur skapar lärarna förutsättningar för eleverna att föra matematiska samtal med lärandet i fokus? Hur använder lärarna ett inkluderande arbetssätt för att skapa delaktighet och engagemang?   Teori Studien grundar sig i det specialpedagogiska perspektivet utifrån relationerna och kommunikationen som finns och sker i klassrummet (det relationella och kommunikativa perspektivet).   Metod I studien användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer utifrån en frågeguide grundad på   följande tema matematiksvårigheter, resonemangsförmågan, framgångsfaktorer och arbetssätt. Resultatet analyserades utifrån en kvalitativ ansats där studenterna letade efter likheter och skillnader. Utifrån fynden kunde studenterna hitta flera kategorier som passade till studiens teman.   Resultat Resultatet visade utifrån lärarnas erfarenheter och kartläggningsmaterialet att eleverna hade svårigheter i att resonera i matematik. Utifrån de kunskaperna såg lärarna till att undervisningen grundade sig i kontinuerliga möjligheter för eleverna att resonera och delta i andra matematiska samtal. Lärarna använde sig av kooperativt lärande i stor utsträckning för att utveckla resonemangsförmågan. De ansåg även att relationen mellan lärare - elev och elev - elev var av stor betydelse för att eleverna skulle kunna utvecklas i positiv riktning. Utifrån dessa framgångsfaktorer kunde lärarna variera sin undervisning i matematik och nivån på undervisningen för att tillgodose fler elever. Studien är liten vilket gör att resultatet inte kan generaliseras, men framgångsfaktorerna som lärarna lyft fram bekräftas av tidigare forskning kring hur lärare kan arbeta för att minimera risken för elever att hamna i matematiksvårigheter.    Specialpedagogiska implikationer Resultatet av denna studie ger specialläraren möjlighet att ur sitt perspektiv analysera kartläggningsmaterialets (Hitta matematiken) resultat på gruppnivå för att tillsammans med läraren fokusera på den fortsatta undervisningens innehåll och struktur. Detta för att alla elever skall få möjlighet att utveckla sin resonemangsförmåga och begreppsförståelse genom att få komma till tals, känna sig engagerade och delaktiga samt få det stöd de behöver inom ramen för ledning och stimulans.

Att kunna resonera proportionellt är en grundläggande förmåga som elever behöver utveckla i grundskolan. Många elever upplever dock utmaningar med att resonera proportionellt, vilket kan leda till problem med den högre matematiken. Därav är syftet med litteraturstudien att sammanställa strategier som forskning framhäver att elever i grundskolan använder för att lösa olika typer av proportionalitetsproblem. Vilka strategier använder eleverna? Skiljer sig valet av strategi beroende på problemets karaktär? Insamling av material genomfördes via sökningar i olika databaser samt kedjesökning från den valda litteraturens referenslistor. Därefter har materialet granskades och analyserats utifrån studiens syfte och frågeställningar.  Resultatet visar att multiplikativa- och uppbyggnadsstrategier möjliggör proportionellt resonemang. Vidare är strategierna konstant differens och korsmultiplikation vanligt förekommande inom de strategier som hindrar proportionellt resonemang. Därtill framkom det att problemens struktur gällande heltals- eller icke-heltalsförhållanden påverkar elevernas val av strategi. Även den språkliga kontexten kan påverka valet av strategi.  Sammanfattningsvis kan sägas att lärare gynnas av att ha kunskap om de strategier elever använder för att lösa proportionalitetsproblem samt hur valet skiljer sig beroende på problemtypen. Sådan kunskap kan hjälpa lärare vid planering samt genomförande av undervisning och främja elevernas utveckling av förmågan att resonera proportionellt.

Analogical reasoning is a key component in our ability to learn and drawn conclusions about novel concepts and phenomena based on the knowledge we have about structurally similar but well-known entities. Analogical reasoning is frequently used within science education thanks to its explanatory possibilities regarding abstract and incomprehensible concepts and phenomena. However, research has found that pupils often find it difficult to understand the teachers’ analogies – they find themselves with the double task of understanding both the source- and the target-domain of the analogy. To approach this difficulty, this report aims to investigate the didactical power of self-generated analogies, where the pupils themselves create the analogical comparison. In a systematic literature review, findings are synthetised from current studies and a few key elements for successful use of analogical reasoning and self-generated analogies within science education is presented. The investigation reveals that self-generated analogies benefit the conceptual understanding but may lead to misconceptions. Apart from extended conceptual understanding, the self-generated analogies 1) helps the pupils to contextualise the content, 2) promotes the ownership of learning, and 3) motivates them to investigate more about the content. To avoid misconceptions when using self-generated analogies, it is crucial that the teacher guides the pupils and points out the weak spots and limits to the analogies. / Analogiskt resonemang är en central kognitiv förmåga som hjälper oss att förstå nya och okända begrepp och fenomen utifrån de kunskaper vi redan har. Analogiska jämförelser används i stor utsträckning inom naturvetenskaplig undervisning eftersom de lämpar sig väl för att förklara abstrakta begrepp och fenomen som inte kan observeras med blotta ögat.                     Traditionellt förklarar läraren det nya och okända (kallat måldomänen) med en analogisk jämförelse till något konkret och välkänt (kallat källdomänen). Forskningen visar dock att eleverna ofta har svårt att förstå och relatera till lärarens källdomäner, och de ställs inför den dubbla uppgiften att avkoda både källdomän och måldomän för att bygga kunskap utifrån det analogiska exemplet. Denna rapport undersöker de didaktiska möjligheter och problem som ryms inom så kallade självgenererade analogier – där eleverna själva väljer källdomäner och utifrån dessa bygger analogiska kopplingar till måldomänen.  Denna rapport består av en systematisk litteraturstudie som syftar till att presentera och problematisera didaktiska aspekter av analogiskt resonemang och självgenererade analogier. Förutom att det gynnar elevernas begreppsförståelse på ett bredare plan så pekar resultatet på att självgenererade analogier 1) hjälper eleverna till ökad begreppsförståelse och att kontextualisera innehållet i undervisningen, 2) stärker det så kallade lärägandet och 3) verkar motiverande och sporrande att söka mer kunskap kring måldomänen. Det största problemet med analogiskt resonemang i allmänhet och självgenererade analogier i synnerhet är dock att det kan leda till att eleverna bygger sin kunskap på missuppfattningar kring de naturvetenskapliga begreppen. För att undvika sådana missuppfattningar bör läraren guida eleverna under skapandet av analogierna, och tydligt lyfta fram exemplens brister och begränsningar.  För lärare i naturvetenskapliga ämnen är alltså analogiskt resonemang och självgenererade analogier ett viktigt verktyg för att öka elevernas begreppsförståelse – samtidigt som pedagogen bör vara medveten om metodens problem.

Denna studie syftar till att undersöka hur muntlig feedback används inom matematikundervisning i årskurs 4–6 samt vilken inverkan den muntliga feedbacken har på elevernas matematiska resonemangsförmåga. Det har varit centralt i denna studie att jämföra vilken effekt den muntliga feedbacken har på elevernas resonemangsförmåga till följd av vilken feedbacknivå den riktas mot. Under observationerna har därför lärarens feedback och elevernas matematiska resonemang varit i fokus. Observationerna har skett under tre lektioner inom ramen för den ordinarie matematikundervisning i en årskurs 6. För att analysera det insamlade materialet användes en innehållsanalys som grundade sig i Hattie och Timperleys (2007) ramverk för de fyra feedbacknivåerna samt Lithners (2008) ramverk för att kategorisera matematiska resonemang. Studiens resultat visar att feedback på processnivå har störst inverkan på elevernas matematiska resonemangsförmåga. De fyra kännetecken för feedback på processnivå som visar sig i studien är att feedbacken är utforskande, generaliserbar, att den riktar sig mot processerna för att lösa uppgiften samt att den i stor utsträckning formuleras som en fråga med frågeorden hur och varför. Det framkommer också att feedback på uppgiftsnivå är den feedback som används mest i undervisningen. Vilken inverkan feedback på uppgiftsnivå har på elevernas matematiska resonemangsförmåga visar sig bero på hur den formuleras, då den har mindre inverkan om den är styrande och större inverkan om den är bekräftande, korrigerande eller informerande. Förutom att feedback på uppgiftsnivå kännetecknas av att vara styrande, bekräftande, korrigerande eller informerande så kännetecknas den också av att riktas mot uppgiften samt att den i stor utsträckning formuleras som en fråga med frågeorden vad och hur. De två feedbacknivåerna som förekommer minst i undervisningen, feedback på självreglerande och personlig nivå visar sig inte ha någon inverkan på elevernas matematiska resonemangsförmåga.

Syftet med studien är att undersöka vad lärare i ett fritidshem anser är bra och dålig lek. Frågeställningar som ställs i studien är: Vad anser lärarna är bra och dålig lek? Vad grundar sig lärarnas resonemang i? Vad finns det för eventuella likheter eller skillnader mellan lärarnas resonemang? I studien används kvalitativ metod där empirin samlades in genom enskilda och semistrukturerade intervjuer. Lärarna är fem till antalet och arbetar på samma skola och i samma arbetslag. Tematisk analys används för att analysera empirin.Resultatet visar att lärarna i största utsträckning ansåg att lek präglad av delaktighet, inflytande och samspel var bra lek. Lek där eleverna utvecklas i något anseende ansågs också vara bra lek. Dålig lek ansåg majoriteten av lärarna vara lek med bristande demokrati. Brottningslek och lek där elever inte bidrog till något konstruktivt ansågs också vara dålig lek. Resultatet visar att lärarna resonerar på olika sätt gällande lek de ansåg var dålig och lek de avbröt.