Bakgrund: Blivande sjuksköterskor tycks ha en bristande förmåga att känna igen psykisk ohälsa, samtidigt ingår det i sjuksköterskans uppgifter att förebygga sjukdom och lindra lidande. Syfte: Syftet var att beskriva blivande sjuksköterskors resonemang om bemötandet av personer med nedstämdhet. Metod: En kvalitativ design i form av fokusgruppsintervjuer användes för att besvara studiens syfte. Tio stycken blivande sjuksköterskor intervjuades uppdelat på tre tillfällen med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Datamaterialet spelades in, transkriberades och analyserades inspirerat av Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De blivande sjuksköterskorna resonerade kring sjuksköterskans roll i bemötandet av personer med nedstämdhet. Även personerna med nedstämdhets roll benämndes för att förstå deras perspektiv i bemötandet. De beskrev även att det fanns olika faktorer som påverkar mötet, som kan ha flera olika betydelser. Följande kategorier framkom utifrån dataanalysen; Att inse betydelsen av mötet med personer med nedstämdhet, Att förstå att det finns flera faktorer som påverkar mötet med personer med nedstämdhet, Att se blivande sjuksköterskors roll i omvårdnaden med personer med nedstämdhet och Att förstå personernas situation när de känner nedstämdhet. Slutsats: Blivande sjuksköterskor önskar mer undervisning i psykiatri för att på så sätt bli rustade för att möta personer med nedstämdhet.

Syftet med denna studie var att undersöka om användningen av programmering i matematikundervisningen kan ge gymnasieelever förutsättningar att utveckla sin förmåga att föra matematiska resonemang samt om elevernas sätt att resonera matematiskt kan påverkas av programmering. Uppgiften som användes i denna studie handlade om att skriva ett program eller skript som ritade en kvadrat vars sidor inte var parallella med koordinataxlarna x och y, och som skulle lösas genom att använda programmeringsspråket Scratch. Totalt var det 14 stycken förstaårselever från två olika yrkesprogram som deltog i denna studie. Undersökningen genomfördes genom att dela upp eleverna i par och varje par undersöktes enskilt. Det insamlade datamaterialet omfattade inspelningar av elevernas samtal med varandra samt skärmaktivitet (tangenttryckningar, rörelse av muspekaren, etc.), observationer av elevernas kroppsspråk och en kvalitativ intervju. Allt detta transkriberades sedan i ett dokument och analyserades enligt en analysmall för att kunna hitta svar på studiens frågeställningar. Studiens resultat visar bl.a. att programmering gav majoriteten av de undersökta eleverna möjlighet att utveckla sin förmåga att resonera matematiskt genom användning av kreativa matematiska resonemang som kännetecknas av att uppgiftlösningen är något nytt för eleverna, att de argumenterar för sina val och att dessa argument är förankrade i matematiken. Studien visar också att samtliga elevers sätt att föra matematiska resonemang påverkades av programmeringen genom att elevernas val anpassades efter den feedbacken de fick av Scratch under tiden de jobbade med uppgiften samt även när de var klara med den och skulle testköra sina färdiga skript och rätta eventuella fel eller bekräfta att de hade kommit fram till en korrekt lösning. / <p>Matematik</p>

Eleverna i svensk skola ska få undervisning i olika texttyper. De ska utveckla läs- och skrivstrategier för att kunna tolka och förstå samt urskilja och skriva berättande texter. Genom att utveckla goda läs-och skrivstrategier får de också möjlighet att utveckla sin läs-och skrivförmåga. Syftet med den här uppsatsen är flerdelat och ett syfte är att undersöka vad eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Det visar sig att de ska kunna urskilja en berättande texts budskap, få kunskap om berättande texter som innehåller budskap, parallellhandling, tillbakablickar, person- och miljöbeskrivningar samt dialoger och kunna skriva berättande texter med handlingsstruktur och gestaltande beskrivningar. Ett annat syfte är att undersöka vilka strategier eleverna kan använda sig av när det kommer till berättande texter. Där ger Gibbons (2016) och Stensson (2006) förslag på strategier eleverna kan använda sig av när de tar sig an olika texter. Ytterligare ett syfte är att analysera ett kapitel ur Astrid Lindgrens Pippi Långstrump (2003) och undersöka hur det kapitlet kan användas för att utveckla elevers läs- och skrivstrategier när det gäller den specifika texttypen berättande text. Kapitlet innehåller gestaltande beskrivningar av karaktärer och miljö, dialoger, tillbakablickar samt parallellhandlingar och var i sig ett tydligt exempel på en inledning som är en första del i en vanlig handlingsstruktur inom berättande texter. Kapitlet innehåller inte ett tydligt budskap men kan dock tänkas fungera som utgångspunkt i diskussioner kring texters budskap. Slutligen är också syftet med denna uppsats att diskutera kring hur det analyserade kapitlet ur Pippi Långstrump kan användas i undervisningen för att utveckla elevernas läs- och skrivstrategier. Kapitlet innehåller flera av de delar som eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Därför kan kapitlet fungera som en del i ett undervisningsmaterial för att utveckla elevers läs-och skrivstrategier när det kommer till berättande texter.

I dagens samhälle debatteras det frekvent om matematikundervisningen och svenska elevers kunskaper i matematik har försämrats. Tidigare forskning visar att mer tid bör läggas på att utveckla elevernas resonemangsförmåga då resonemangsförmågan ses som grunden till matematisk förståelse. Vidare framkommer det att undervisningen i matematik domineras av läroboksbunden undervisning, det sociala samspelet och elevers resonemangsförmåga riskerar därmed att hamna i skymundan. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lågstadieelever resonerar med varandra när de arbetar med matematiska problemlösningar i grupp. Vi har genomfört en deduktiv analys där analysarbetet och forskningsprocessen utgår från två ramverk för att få syn på elevers interaktionsmönster och hur resonemang sker kring matematiska problem. Utifrån detta har följande forskningsfråga formulerats: Vilka olika samtalstyper blir tydliga genom elevers interaktionshandlingar när de löser matematiska problem grupp? Empirin består av videodokumentationer insamlade från två årskurs tvåor på två olika skolor. Resultatet visar hur olika samtalstyper blir tydliga när elever interagerar i grupp, när de löser matematiska problem. Eleverna byggde överlag vidare på varandras resonemang för att nå en gemensam lösning. Däremot visar resultatet även att det fanns grupper som förde samtal “bredvid” varandra, det vill säga att eleverna pratar utan att föra en diskussion eller ett resonemang. Somliga grupper förde även samtal om sådant som inte berörde den aktuella uppgiften. Det visades även tillfällen där eleverna enbart kommunicerade med varandra utan att föra några gemensamma resonemang. Oftast inleddes arbetet med ett gemensamt resonemang, men en bit in i arbetet kunde det ibland hända att en elev tog över samtalet genom att dominera, det vill säga styra uppgiften och leda de andra gruppmedlemmarna. I vissa fall försvann resonemanget och togs över av endast kommunikation eller individuella lösningar. Med den här studien vill vi bidra med mer forskning kring hur resonemangsförmågan uppfattas, behandlas och undervisas för att på så sätt bidra med en mer utvecklad syn på matematiken. Fler studier behövs göras, i synnerhet med fokus på lärarens stöttning i samtalen för att eleverna ska nå de utforskande samtalen.

Denna studie har undersökt geografikunskaper hos elever i årskurs 6 i Uppsala kommun med avseende på deras förmåga att föra geografiska resonemang samt avläsa en karta. Studiens teoretiska ramverk utgörs av läroplansteori, selektiva traditioner inom geografiämnet, geografiundervisningens typologier samt olika nivåer av geografiskt resonemang. Med utgångspunkt i teorin skapades ett analytiskt verktyg för att analysera och diskutera studiens empiriska material. Empirin utgörs av ett geografiprov vilket genomfördes i fyra olika klasser på fyra olika skolor. Provet konstruerades efter det nationella provet i geografi från 2013, där två frågor valdes ut med tillhörande delfrågor. Ett samtal med elevernas geografilärare fördes också med syftet att skapa en kontext till elevernas kunskaper, vilket redovisas under metodavsnittet. Elevsvaren bedömdes och kategoriserades även utifrån tillhörande bedömningsmatris för nationella provet, för att sedan analysera elevernas geografiska resonemang på tre olika nivåer: svagt geografiskt resonemang, på väg mot ett starkt geografiskt resonemang samt starkt geografiskt resonemang. Trots att tidigare forskning har visat att elever generellt har svårt för att resonera så visar denna studie att 65 % av eleverna hade ett starkt geografiskt resonemang eller var på väg mot ett starkt geografiskt resonemang och att 82 % av eleverna kunde avläsa kartan på ett korrekt sätt. De elever med ett starkt geografiskt resonemang samt många av de elever på väg mot ett starkt geografiskt resonemang resonerade ofta utifrån olika perspektiv, med hjälp av olika argument där rättvisa var i fokus och utifrån geografiska kunskaper. Eleverna visade också att de kunde resonera med utgångspunkt i både individen och samhället. Studien visade även att eleverna hade lättare att föra geografiska resonemang när de fick stöd i form av bild och text.

The purpose of the study was to investigate the clinical reasoning of occupational therapists in the use of therapy dogs. The authors conducted a qualitative study. The participants were eight occupational therapists who worked in different areas of activity. Data was collected through semi-structured interviews and analyzed by qualitative content analysis. The analysis resulted in three categories: the occupational therapist's reasoning on which clients had a need to meet a therapy dog, the occupational therapist's reasoning regarding the planning of the client's therapy with therapy dog ​​and the occupational therapist's reasoning regarding the therapy dog's impact on clients. The result showed that occupational therapists often resonated similarly to those who had a need to meet a therapy dog. One common denominator was that everyone had to prioritize among the clients. Furthermore, occupational therapists described how they reasoned about planning the client's treatment, for example how often clients should meet therapy dogs. Resources were a common factor that determined this but also the clients and the institution. Several occupational therapists described that the therapy dog ​​facilitated their work because it was seen as a motivator to the clients. The result of this study can be used by occupational therapists who want to work or works with therapy dogs and gain an understanding of the clinical reasoning in the use of therapy dogs. / Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters kliniska resonemang vid användandet av terapihund. Författarna genomförde en kvalitativ studie. Deltagarna var åtta stycken arbetsterapeuter som arbetade inom olika verksamhetsområden. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i tre kategorier: Arbetsterapeutens resonemang om vilka klienter som hade ett behov att träffa terapihund, Arbetsterapeutens resonemang kring planering av klientens behandling med terapihund och Arbetsterapeutens resonemang kring terapihundens inverkan på klienter. Resultatet visade att arbetsterapeuterna ofta resonerade lika kring vilka som hade ett behov att träffa terapihund. En gemensam nämnare var att alla var tvungna att prioritera bland klienterna. Vidare beskrev arbetsterapeuterna hur de resonerade kring planering av klientens behandling, exempelvis hur ofta klienterna skulle får träffa terapihund. Resurser var en vanlig faktor som avgjorde detta men även klienterna och institutionen. Flera arbetsterapeuter beskrev att terapihunden underlättade arbetet för dem eftersom den sågs som en motivator till klienterna. Resultatet av denna studien kan användas av arbetsterapeuter som vill arbeta eller arbetar med terapihundar samt få förståelse kring det kliniska resonemanget vid användandet av terapihund.

Abstract In Sweden mathematics is a subject that is closely bound to the study material. Research has shown that the ability to reason is essential for the pupil’s possibility to obtain good results in mathematics. In this paper a division of mathematical reasoning in memorized, algorithmic and creative has been made. It has been shown that creative reasoning is most efficient for learning.   This study aims to investigate how often interlocution- and/or cooperation tasks occur in a few common mathematics textbooks for grades 1-3 and to find out which reasoning types the tasks give possibility to conduct. The paper also aims to investigate to which extent teachers use these interlocution- and/or cooperation tasks.   To be able to do this a study material analysis and a survey have been made. In the study material analysis two mathematics books series were investigated. The survey was sent to active teachers in grades 1-3 to answer the question to which extent the interlocution- and/or cooperation tasks that are in the textbooks were used.   The study material analysis showed that the share of interlocution- and/or cooperation tasks in each book series was about 2 %. In these tasks algorithmic reasoning was the most common type of reasoning. The survey showed that the majority of the responding teachers used the interlocution- and/or cooperation tasks of mathematics textbooks and that they also complement the teaching with interlocution- and/or cooperation tasks that are not in the mathematics textbook.   Keywords: Interlocution- and/or cooperation tasks, reasoning, study material, mathematic textbooks.

No description available.

Syftet med undersökningen var att ta reda på elevers uppfattningar om hur tal och räkneoperationer kan presenteras på tallinjen. Idag har tallinjen har ingen central plats i undervisningen på lågstadiet trots att utvecklingen av den mentala tallinjen, taluppfattning och framgångar i aritmetik bygger på en förståelse av tallinjen. Utifrån en fenomenografisk forskningsansats genomfördes semistrukturerade intervjuer med elever i årkurs 1. Eleverna fick lösa uppgifter i addition och subtraktion och visa sitt resonemang med hjälp av en tallinje. I analysen av deras resonemang framkom fyra kategorier med skilda sätt att genomföra uppgiften. Resultatet visade att vissa elever uppfattade tal på tallinjen både som punkter och sträckor medan andra bara uppfattade dem som punkter. Det fanns även skillnader i hur transformationerna i uppgifterna illustrerades, antingen med förflyttning på tallinjen eller bara genom att peka på en punkt på tallinjen. De skillnader som framkom i deras uppfattningar om hur tal på tallinjen kan uttryckas behöver beaktas. Skillnaderna indikerar att undervisning skulle kunna bidra till bättre kunskaper och förståelse för tallinjen och att tallinjen behöver användas som en representation för tal redan på lågstadiet.

Vårt syfte med kunskapsöversikten är att undersöka vad forskningen säger om hur lärare bör stödja elever och utforma sin undervisning för att möta de språkliga variationer som finns i skolan idag. Metoden för detta arbete har varit att genom databaser söka efter relevanta vetenskapliga texter samt att koppla dessa till rådande styrdokument i grundskolan samt gymnasieskolan. Resultatet visar på vikten av att möta flerspråkiga elever genom språkinriktad undervisning med stöd av metakognitiva strategier. Det är även av betydelse att stödja eleverna i deras starkaste språk genom transspråkande. Det påvisas även vara av nytta att använda multimodala hjälpmedel i kombination med transspråkande strategier för att stödja eleverna i deras utveckling och lärande.  Slutsatsen är att en språkinriktad undervisning där ett metakognitivt perspektiv i kombination med transspråkande bör användas för att möta de språkligt heterogena elevgrupper vi möter som lärare i våra klassrum. Översikten visar att utmaningen för professionen ligger i den språkliga kompetensen då varje enskild lärare inte har kunskap i alla elevers olika språk de kommer möta i sitt yrke. Vidare föreslås vidare forskning inom området för hur skolan påverkar integrationen för de med annat modersmål på sikt i samhället. Även ett intressant område för examensarbete föreslås där lärares didaktiska ledarskap i kombination med språkinriktad undervisning med metakognitivt perspektiv kan vara intressant att undersöka.