Digitaliseringen av psykologisk behandling är ett fenomen som börjat få mer utrymme i dagens samhälle de senaste åren. Det finns dock fortfarande stora kunskapsluckor som behöver fyllas, särskilt kring det kvalitativa. Denna studie hade i syfte att undersöka hur psykologstudenter upplevt en påtvingad övergång, i samband med COVID-19. Fem semistrukturerade intervjuer användes för att inhämta data från fem deltagare, vid tre olika universitet, som sedan analyserades med hjälp av en induktiv tematisk analys. Det framkom sex huvudteman, “Värdet av att ha riktlinjer”, “När klienten ses genom en skärm”, “Teknisk kompetens”, ”Den faktiska övergången”, “Effekten av digitala samtal”, ”Skillnaden mellan telefon- och videoterapi” och det övergripande temat: ”Bristen på tydliga riktlinjer”. Resultatet tyder på (1) att många svårigheter uppstått ur bristen av tydliga riktlinjer, (2) att teknisk kompetens kan underlätta svårigheterna och (3) att samtliga deltagare haft en negativ uppfattning kring det digitala arbetssättet som förändrats över tid. Studiens resultat bekräftar vissa tidigare studier och förkastar andra. Det är dock av stor vikt att mer forskning genomförs för att få en djupare och bredare bild kring upplevelsen vid en övergång och dess påverkan över det terapeutiska samtalet. Implikationer för utbildningsinstitutioner och framtida forskning diskuteras.

I Sverige blev stora företag skyldiga att upprätta hållbarhetsrapporter när EU-direktivet infördes i den nationella lagstiftningen. Den lag som formats utifrån direktivet kan dock anses sakna detaljerad information, vilket öppnar upp för tolkning. Detta kan leda till att företag känner behov av att komplettera lagstiftningen med riktlinjer. Det finns ett flertal olika riktlinjer företag använder och tar stöd i vid upprättandet av hållbarhetsrapporter, där Global Reporting Initiatives riktlinjer är de mest använda. Att företag använder sig av olika riktlinjer leder till en variation bland rapporterna, något som försvårar en potentiell jämförbarhet. En vag lagstiftning och den mängd riktlinjer som finns är två exempel på faktorer som kan bidra till att hållbarhetsrapportering upplevs utmanande.  Syftet med denna studie är att beskriva och analysera stora företags utveckling, upprättande och utmaningar kopplat till hållbarhetsrapportering. Studien baseras på tio kvalitativa intervjuer med respondenter som arbetar med hållbarhetsrapporter internt på företag och/eller som hjälper företag externt med hållbarhetsrapportering. Utifrån dessa intervjuer besvaras studiens forskningsfråga: Hur upprättas hållbarhetsrapporter bland stora företag i Sverige och vilka utmaningar kan uppstå vid upprättandet? Studiens resultat pekar mot att det finns stora likheter och skillnader i företags upprättande av hållbarhetsrapporter där företag primärt följer nationell lagstiftning i kombination med andra riktlinjer. Resultatet i studien tyder även på att hållbarhetsrapportering inte är helt oproblematiskt. Företag upplever utmaningar i samband med upprättandet, där en del utmaningar är mer återkommande än andra. Slutligen pekar studiens resultat mot att utvecklingen inom detta område kommer att fortlöpa och att EU-taxonomin kan komma att utgöra en väsentlig betydelse för den fortsatta utvecklingen inom hållbarhetsrapportering.

Bedömningsuppdragen blir allt vanligare inom ambulanssjukvården där hänvisning till egenvård sågs öka allt mer. Det sågs också en frekvent ökning av invånare i samhället och även en ökning av människors livslängd trots sjukdomar. Detta resulterade i att allt fler var i behov av sjukvård samt ett ökat behov av ambulansuppdrag. Kraven på ambulanssjuksköterskan har därmed ökat och ambulanssjuksköterskan ställs inför komplexa bedömningar gällande om patienten är i behov av sjukhusvård eller kan lämnas hemma och bedriva egenvård i hemmet. Syftet för studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att hänvisa patient till egenvård. En kvalitativ intervjustudie gjordes där ambulanssjuksköterskor valdes ut ur ett bekvämlighetsurval inom region Jönköping. Totalt intervjuades sju stycken i studien där det fanns en spridning på deltagarnas ålder och erfarenhet. Data samlades in via telefonintervjuer. Resultatet av intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys där resultatet visade att deltagarna ansåg att det var positivt att ha möjligheten att kunna hänvisa till egenvård, att erfarenhet tillsammans med bedömningsunderlag och riktlinjer hade en stor betydelse för att ambulanssjuksköterskan skulle känna sig trygg i sin bedömning att hänvisa till egenvård. I resultatet framgick även att bedömningen av hänvisning till egenvård blev lättare med tiden. Det fanns också en frustration när ambulanssjuksköterskan hade underlag för egenvård men patienterna blev missnöjda och ville ha vård på sjukhuset. Detta är någonting som det ses finnas en stor utvecklingspotential inom för att kunna underlätta bedömningen vid hänvisning till egenvård för ambulanssjuksköterskor.  Genom utnyttjande av rätt kompetens på rätt plats, bidrog till att en mer patientsäker vård med kontinuitet.

Syftet för denna studie är att analysera riktlinjer för det förebyggande arbetet inom våldsbejakande extremism i Stockholms stad. Detta utifrån en idé- och ideologianalys som metodval. En sådan metod innebär att finna spår av bakomliggande ideologiska värderingar ej uttryckligen beskrivna vilka genomsyrar olika textmaterial. Metodlitteratur beskriver hur individer inom myndigheter och andra politiska organisationer i framtagandet av policy samt officiella dokument indirekt präglas av en bakomliggande ideologisk värdering likväl som samtida normer i samhället, detta antingen uttryckligen eller ej. Metoden berör kvalitativa medel för att analysera det som skrivs i textmaterialet genom att undersöka formulering, regelbundenheter, benämning likväl som icke-benämning av olika aspekter och kan därmed dra slutsatser. Denna studies resultat är att frågor gällande könsroller i samhället samt ungdomar är aspekter där ideologier kring dessa frågor är möjliga att urskilja vilka inte beskrivs fullt uttryckligen. Staden särskiljer på könens egenskaper vad gäller våldskapacitet, ett fenomen vilket även återfinns inom en politisk, historisk och geografisk kontext. Stadens inriktning kring ungdomar och deras roll i ett mer långsiktigt helhetsperspektiv går även det att placera inom liknande kontext. Inflytelse på dessa riktlinjers outtalade ideologiska värderingar är en komplex påverkningskedja ej bunden i en enstaka kontext.

SAMMANFATTNING Bakgrund Smärta är en subjektiv upplevelse som påverkas av flertalet faktorer och bör snarare ses ur detta perspektiv än vilken typ av vävnadsskada den kan härledas till. Smärta skall angripas i ett helhetsperspektiv vilket tar hänsyn till hela patientens upplevelse och lidande. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av smärtskattning, smärtskattningsverktyg och kännedomen om centralt uppsatta riktlinjer för smärtskattning. Metod För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ metod, vilken beskrev sjuksköterskornas levda erfarenheter. Data samlades in med hjälp av halvstrukturerade intervjuer. I studien intervjuades sju legitimerade sjuksköterskor utvalda med hjälp av urvalskriterier uppsatta för att kunna besvara studiens syfte. Materialet analyserades med en induktiv kvalitativ analysmetod och bearbetades med en manifest metod. Resultat Resultatet visade på tillgångar och begränsningar i sjuksköterskans smärtskattningsarbete. Tillgångarna återfanns i sjuksköterskans praktiska arbete och i de strukturer sjuksköterskorna ansåg behjälpliga i arbetet med smärtskattning. Begränsningarna avsåg de områden sjuksköterskorna uppfattade hindra ett effektivt smärtskattningsarbete. Vidare framkom att sjuksköterskorna hade begränsad kännedom om att centrala riktlinjer för smärtskattning fanns upprättade på sjukhuset och deras innehåll. Flertalet förslag på förbättringsarbeten framkom. Slutsats Resultatet visade att sjuksköterskorna strävade efter ett aktivt smärtskattningsarbete för att lindra lidande och ge patienterna möjlighet till optimal smärtbehandling. Dock beskrevs flertalet strukturella och kunskapsmässiga begränsningar vilka försvårade omvårdnaden vid smärta. Detta kunde leda till att patienterna inte fick en optimal smärtbehandling, vilket kunde gett ett ökat lidande och en försämrad återhämtning efter sjukdom eller operativa ingrepp.

Bakgrund Vårdrelaterade infektioner är en vanligt förekommande vårdskada, som orsakar stora kostnader för samhället och lidande för den enskilde patienten. Riktlinjer finns till för att skapa en säker vård, som undviker vårdrelaterade infektioner och sjuksköterskan har ett professionellt ansvar i att följa riktlinjerna. Syfte Syftet var att belysa faktorer av betydelse för implementeringen av riktlinjer om säker vård för sjuksköterskans omvårdnad vid vårdrelaterade infektioner inom slutenvården. Metod Som metod genomfördes en allmän litteraturöversikt. 15 vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed och en manuellt sökt vetenskaplig artikel bearbetades och analyserades. Resultat I resultatet framkom tre huvudkategorier och en underkategori som besvarade syftet. Den första kategorin belyste hur sjuksköterskan genom utbildning inom infektionskontroll, kan följa riktlinjer. Kommunikationen som en underkategori belyste verktyg för att bibehålla information från utbildningarna. Den andra huvudkategorin belyste ledarskapet och samarbete i team. Den tredje huvudkategorin belyste återkoppling på olika nivåer, men den återkoppling som berör sjuksköterskan var mellan kollegor. Slutsats Slutsatsen blev att utbildning inom infektionskontroll, ledarskap och samarbete i team, återkoppling, samt underkategorin kommunikation, var olika faktorer av betydelse för implementering av riktlinjer inom säker vård för prevention av VRI inom slutenvården. Den enskilda sjuksköterskan kan inte implementera riktlinjer, utan dessa implementeras på organisationsnivå. Men sjuksköterskan ska följa riktlinjerna som implementerats och använda dessa i omvårdnaden. Sjuksköterskan behöver enligt resultatet återkommande utbildning i infektionskontroll, visa ledarskap och samarbete i team, samt ge återkoppling mellan kollegor, för att eventuellt kunna bidra till en säkrare vård och undvika VRI.

Vårdrelaterade infektioner är en av de största säkerhetsriskerna inom sjukvården och drabbar patienterna. Att drabbas av detta leder till stora kostnader för sjukvården men även stort lidande för patienten med smärtor och många behandlingar som följd. Operationsrummet är en speciell vårdmiljö med en unik infektionsprevention som ställer höga krav på operationsteamets medlemmar. Det är av vikt att personalens följsamhet till basala hygienrutiner är korrekt utifrån de riktlinjer som finns för att patienter inte ska drabbas av en vårdrelaterad infektion utan återfå hälsan efter sin operation. Syftet var att belysa riktlinjer och faktorer som påverkar följsamheten till basala hygienrutiner hos vårdpersonal i operationsrummets vårdmiljö. Metoden som valdes var en litteraturöversikt. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL och totalt inkluderades 16 stycken vetenskapliga original artiklar publicerade mellan 2008–2018 i resultatet. Resultatet visade att följsamhet till riktlinjerna gällande hygienrutiner var låg i operationsrummet av den vårdpersonal som inte ingick i den direkta kirurgiska operationen. Faktorer till den låga följsamheten av riktlinjerna har sammanställts inom olika kategorier. Dessa är att vårdpersonalens kunskap om basala hygienrutiner var bristfälliga, tillämpning av handhygien utfördes inte utifrån WHO:s fem moment inom handhygien, användning av osterila handskar utfördes utan strukturerad rutin som att desinfektera händerna före samt efter användning. Resultatet visade också att beteenden och attityder till handhygien kan förändras efter utbildning i basala hygienrutiner. Slutsatsen är att följsamheten till basala hygienrutiner i operationsrummet var otillräcklig. En patientsäker omvårdnad bygger på goda kunskaper hos vårdpersonalen om faktorer som påverkar basala hygienrutiner och det är av största vikt att dessa kunskaper tillämpas i det preventiva arbetet mot vårdrelaterade infektioner.

Trycksår är ett utbrett problem inom vården och innebär ökat lidande för patienter, en ökad belastning för vårdpersonal och en merkostnad för samhället. Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka vetenskaplig litteratur för att finna de metoder som har god effekt avseende att minska risken för uppkomst av trycksår. Metoden är en litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar. För att uppnå evidens har en modell enligt Goodman i sju steg använts som inspiration. Resultatet visar att användande av viskoelastiska madrasser i kombination med vändning av patient var fjärde timma ger ett bra skydd men även kännedom om riktlinjer och hur dessa implementeras är avgörande för hur preventionsarbetet får genomslag på varje enskild avdelning. / Pressure Ulcer is a widely spread problem within the healthcare system and means increased suffering for patients, an increasing load for nursing staff and a higher cost to the society. The aim of this literature review is therefore to gain knowledge of effective methods which impacts pressure ulcers. The method that is used is a literature review based on eleven scientific articles. A model of seven steps according to Goodman has been used for inspiration to achieve evidence on the study. The result shows that use of viscoelastic foam mattresses in combination with turning every forth hour gives a beneficent protection but even knowledge about and how to implement guidelines is crucial for succeeding in the work of pressure ulcer prevention in every single ward.

Mentorskapet är en stor del av läraryrket för många gymnasielärare. Vår uppfattning är att mentorskapet mellan lärare och elev tenderar att få otydliga gränser, även på skolor där det finns riktlinjer för mentorskapet, vilket gör det svårt för läraren att avgränsa mentorsrollen. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur mentorskapet i gymnasieskolan kan se ut på en skola där det finns riktlinjer för verksamheten. Detta har vi gjort genom att besvara frågor om vad lärare i gymnasieskolan anser syftet med mentorskapet vara, vad de utför i egenskap av mentorer, vad de anser bör ingå i mentorskapet samt hur detta förhåller sig till de riktlinjer om mentorskapet som finns på ett utvalt rektorsområde. Studien är kvalitativ och vi har använt oss av semi-strukturerade intervjuer som metod. Den teoretiska utgångspunkten fokuserar på tre områden: lärarrollen som komplex, mentorskapet i skolan och behovet av goda relationer för att få bra kommunikation.Slutsatsen visar att alla mentorer anser att syftet med mentorskapet är att stödja eleven i studierna. Några av dem kunde dock inte skilja syftet från de uppgifter de ska utföra som mentorer enligt riktlinjerna. Likaså visar slutsatsen att det mentorerna anser bör ingå i mentorskapet också i stort är de uppgifter de utför idag, exempelvis att stötta mentorseleven i studiesammanhang genom mentorssamtal och ha utvecklingssamtal där även vårdnadshavare kan delta. Dessa uppgifter stämmer i sin tur väl överens med de riktlinjer för mentorskapet som finns på rektorsområdet.

Examensarbetets övergripande syfte är att utreda på vilka sätt det är kvalitativa kunskapsskillnader mellan elever med höga och låga betyg i grundläggande matematikkurser på gymnasiet och hur lärare mäter kunskapen för att finna denna skillnad. Hur tolkas kunskapsmålen av lärare och hur går man tillväga för att avgöra på vilken nivå en elev befinner sig kunskapsmässigt? Hur gör lärare för att avgöra om alla elever oavsett kunskapsnivå har tillräckliga färdigheter i alla sju förmågorna som anges i ämnesplanen för matematik? Vid metodvalet vägdes framför allt tidsaspekten in utöver vilken metod som troddes ge bäst bidrag till examensarbetet. Två frågeformulär konstruerades som därefter mejlades till ett antal lärare. Det första frågeformuläret kan sägas vara en surveyundersökning då frågorna är exakt likadant formulerade till alla, men eftersom frågorna är öppna och inga statistiska principer för urvalet använts är formuläret mer åt det kvalitativa hållet. Det första frågeformulärets kärna är hur de olika lärarnas bedömningsunderlag ser ut. En beskrivning av vad som karakteriserar prestationen hos en elev med grundläggande kunskaper i matematik respektive avancerad kunskap efterfrågades också. I det andra frågeformuläret ombads lärarna att för tio olika uppgifter om bråk ange om var och en av dessa är en uppgift på grundläggande nivå eller avancerad nivå, och vilken av de sju förmågorna uppgiften mäter färdigheterna i. Resultaten från denna undersökning visar att lärare med längre erfarenhet i mindre utsträckning än lärare med kortare erfarenhet utgår från formuleringar i riktlinjerna då man planerar sin undervisning, konstruerar prov samt gör bedömningar och sätter betyg. Sammantaget visar det sig dock att inga lärare oavsett erfarenhet fullt ut hänvisar till kunskapsmålen i sin bedömning. Lärarna uppfyller inte heller riktlinjernas krav om att allsidigt utvärdera varje elevs kunskap. En del lärare visade sig helt strunta i de sju förmågorna då man bedömer de matematiska färdigheterna hos eleverna.