Den fonologiska medvetenheten är en grund för elevernas fortsatta läsning och syftet med studien är därför att undersöka hur lärare arbetar med musik för att utveckla fonologisk medvetenhet i förskoleklass. För att besvara detta användes tre frågeställningar, (1) Hur uppfattar lärare fonologisk medvetenhet? (2) Vilken del av musik, rytm, rim eller ramsor används i svenskundervisningen för att utveckla fonologisk medvetenhet? (3) Hur stor del av undervisningen med fonologisk medvetenhet sker genom användandet av musik, rytm, rim eller ramsor? Studien utgick sociokulturell teori, då musikanvändning i klassrumsmiljö sker i grupp och genom ett socialt samspel. För att besvara frågeställningarna genomfördes semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper. I den kvalitativa analysen av intervjuerna framkom det att lärarna undervisade mer av den fonologiska medvetenheten än de beskrev när de bads definiera den. Samtliga respondenter använde musik, rytm, rim och ramsor i svenskundervisningen, men inte enbart för att utveckla den fonologiska medvetenheten. I stället användes Bornholmsmodellen primärt för att utveckla fonologisk medvetenhet.

Detta examensarbete tar reda på möjligheterna och förtjänsterna med att använda musik som undervisningsmetod. Poängen med uppsatsen har varit att hitta ett samband mellan musik och språkutveckling. Jag har även undersökt hur man arbetar med musik som inlärningssätt på en förskola och en grundskola, som har musik som profilering. Två av informanterna var med mig under den minimusikal som jag har gjort och berättat sin syn på ämnet. Forskningen visar en koppling mellan de kommunikativa och musikaliska färdigheter som vi människor använder för att uttrycka oss. Musik skapar reaktioner och beteenden som kan användas när barn lär sig att använda sina röster, kroppens rörelser och sitt ordförråd. Musik och sång är ett sätt för barn att uttrycka känslor och samhörighet med andra. Det finns också forskning som visar att musik gagnar barns kognitiva utveckling och deras inlärningsprocess. Denna uppsats är en analys av tidigare forskning och professionella och intuitiva åsikter från skolpersonal som arbetar med barn mellan fem och sju år. Resultatet från mina kvalitativa intervjuer visar att skolpersonalens erfarenhet stämmer överens med det som framkommer i forskningen vad gäller musikens främjande inverkan på barns språkutveckling. Forskare menar att musiken och språket har gemensamma rötter. Rytm, pauser och tonhöjningar har stor betydelse för talspråket. Sång och musik ger barnen ännu ett verktyg att uttrycka sig och att använda sin röst på olika sätt. Det har varit svårt att, i litteratur och intervjuer, hitta nackdelar med undervisningsmetoden. Detta i sig kan tyda på att det finns för lite forskning som på ett objektivt sätt tar sig an ämnet.

I denna studie undersöker jag hur rytmläsning och rytmnotation gestaltar sig för instrumentlärare. För att nå studiens syfte gjordes kvalitativa intervjuer med lärare i olika instrument: två pianolärare, två gitarrlärare, en blåsinstrumentlärare och en slagverkslärare. Resultatet visar att instrumentlärarna använder kroppen, rösten och rytmkort som hjälpmedel för att träna på rytmläsning med nybörjarelever. När det handlar om elever på en mer avancerad nivå utrycker lärarna att rytmerna lärs ut på gehör. Nedskrivning av rytm var inte något som lärarna lade stor vikt på i. I diskussionen analyseras resultatet ur ett sociokulturellt perspektiv där informanternas svar och val av metoder diskuteras i förhållande till ålder, instrument och sammanhang de undervisar i.

Syftet med arbetet var att undersöka om det finns skillnader och likheter mellan afromusiker och folkmusiker beträffande hur de behandlar begreppet sväng. För att besvara syftet användes fyra forskningsfrågor; Hur skapas sväng? Vad fokuserar musiker på i skapandet av sväng? Finns det skillnader mellan afromusikerns och folkmusikerns uppfattning om sväng? Och i så fall hur skiljer sig uppfattningarna åt?   Undersökningen gjordes genom intervjuer av sex musiker; tre afromusiker och tre folkmusiker. Arbetet baseras på deras subjektiva åsikter samt på forskning och litteratur i ämnet.   I arbetet tas följande teman upp; pulsförhållning och rytm, fotstamp/takt, timing, dynamik och kommunikation/samspel. Det visade sig att det finns vissa skillnader och likheter mellan de båda genrerna och mina informanters uppfattning om sväng. I studien visar bland annat att; det kan skilja mellan genrerna hur musikerna förhåller sig till en puls för att skapa sväng. Det kan även skilja hur musikerna använder dynamik i spelet för att skapa sväng. Musikerna är dock eniga om rytmens/synkopers betydelse för sväng. / The purpose of this study is to acquire a better understanding of how folk musicians and jazz/pop musicians view the concept of groove. To answer this, four research questions were used;   How do we create groove? What does a musician focus on in the creation of groove? Are there differences between folk musicians’ and Afro-musicians’ opinions on groove? And if so, how do the opinions differ?   I have interviewed six musicians; three Swedish folk musicians and three Afro-musicians. The study is based on their opinions, in addition to research and literature in this subject.   The material is broken down into different themes; beat variations and rythm, beats, timing, dynamics and communication. The study demonstrated that there are certain differences and similarities between the two genres and the opinions of those interviewed on the subject. Among other things, the study showed that the musicians had different ways in relating to the beat, and different ways to apply dynamics in their music to achieve groove. The musicians are unanimous in their view of the importance of syncopations in relation to the beat.

Vi uttrycker oss multimodalt dagligen vilket innebär att vi använder olika modaliteter när vi kommunicerar med andra. Det har visat sig att om elever får möjlighet att konstruera sin egen kunskap och omformulera kunskapen genom att uttrycka sig med hjälp av en annan modalitet än ursprunget, stärker det elevens lärande, detta kallas transduction. Det är även viktigt att låta elever utforska olika sätt att uttrycka sig på i olika kontexter. Då får de möjlighet att utveckla kunskap kring hur de kan uttrycka sig beroende av vilken mottagaren av budskapet är. I mitt examensarbete belyser jag delar av den forskning som finns om hur vi kan stärka elever i sitt lärande med hjälp av multimodala texter. Syftet med min studie är att undersöka vilka semiotiska resurser eleverna väljer att använda och hur de använder resurserna när de synliggör sina kunskaper.   Inom naturvetenskaplig undervisning används ofta beskrivande texter för elever i årskurs 1–3. Det har visat sig fördelaktigt att låta eleverna beskriva och förklara samband multimodalt till exempel genom bild, film och experiment. Jag har funnit att det finns en hel del forskning kring multimodala texter, speciellt med inriktning på läroböcker. Dock finns det mindre forskning kring elevskapade multimodala texter. Därför har jag i min studie valt att göra en fallstudie där jag gör en textanalys på elevernas textproduktioner om djur för att få syn på vilka semiotiska resurser de väljer att uttrycka sig med samt vilka kvalitativa aspekter som kan identifieras. I min analys tar jag hjälp av begreppen komposition, rytm och kohesion.

Det här är ett konstnärligt arbete som handlar om att producera popmusik influerad av Steve Reichs minimalistiska verk. Det inleddes med en analys av de musikaliska parametrarna harmonik, rytmik och klangfärg i tre av Reichs verk. Med resultatet från analysen som mall skapades sedan nya produktioner till tre poplåtar. Poplåtarna skrevs av författaren innan starten för detta arbete. Resultaten blev av varierande kvalitet. I vissa fall upplevde författaren att det mest lät som att man lyssnade på två låtar samtidigt. När författaren tog egna initiativ och lät ljudbilderna smälta samman mer upplevde han dock att resultatet blev bättre. I de fallen påstår han att musiken blev någonting mer än bara honom själv + Reich, den blev någonting nytt och helt unikt!

<p>Det huvudsakliga syftet med detta arbete, är att lägga fram belägg för ett införande av dans på skolschemat. Med dans menar jag i det här fallet pardans, alltså en social form av dans där man dansar parvis kille&tjej. Den pardans som tas upp som ett exempel i detta arbete är den svenska "riksbuggen". </p><p>Jag vill i arbetet påvisa några av de största vinsterna med dans och även argumentera för hur dessa skulle kunna påverka elevers utveckling, både i skolan och på ett personligt plan. Målet med arbetet är att kunna ge lärare och skolledare ett kraftigt verktyg, med vilket de kan argumentera för ett införande av dans just på deras skola. </p><p>Grunden i mina argument vilar delvis på min egen erfarenhet av dans. Jag har dansat i över 15 år och har då provat en mängd olika former av dans, varav Bugg alltid varit den huvudsakliga. Sedan 1992 har jag tävlat i Bugg och sedan 1994 har jag även hållit kurser och träningar i Bugg. Jag försöker i litteraturdelen av arbetet att få ytterligare fog för mina argument och den sista delen jag grundat mina argument på, är de tre intervjuer jag genomfört. </p><p>Mitt huvudsakliga argument för ett införande av dans på skolschemat, är den mer utvecklade och en mer omfattande sociala interaktion mellan människor som dans skapar, alltså hur människor i ett samhälle egentligen ska vara mot varandra. Dans skapar automatiskt kroppslig och själslig närhet mellan personer och därigenom tillfredställs ett av våra mest grundläggande behov. Alla de vinster som den enskilde eleven gör i sin egen utveckling genom att dansa, kommer som en ren bonus. Jag syftar då exempelvis på saker som en positivare självbild och ett ökat självförtroende.</p>

<p>Inspired by Kitaro Nishida’s concept of pure experience this thesis analyses Bergson’s concept of experience with the intention of showing how experience is related to duration and how this in turn destabilizes certain tendencies towards subjectivism that can be found in Bergson’s work. This is accomplished through a reading of Matter and memory, Creative Evolution and Introduction to metaphysics that tries to desintegrate both subject and object in favor of duration. The thesis arrives at describing the combination of duration and non-subjective and supra-individual experience as a polyrhythmic movement.</p>

Det huvudsakliga syftet med detta arbete, är att lägga fram belägg för ett införande av dans på skolschemat. Med dans menar jag i det här fallet pardans, alltså en social form av dans där man dansar parvis kille&amp;tjej. Den pardans som tas upp som ett exempel i detta arbete är den svenska "riksbuggen". Jag vill i arbetet påvisa några av de största vinsterna med dans och även argumentera för hur dessa skulle kunna påverka elevers utveckling, både i skolan och på ett personligt plan. Målet med arbetet är att kunna ge lärare och skolledare ett kraftigt verktyg, med vilket de kan argumentera för ett införande av dans just på deras skola. Grunden i mina argument vilar delvis på min egen erfarenhet av dans. Jag har dansat i över 15 år och har då provat en mängd olika former av dans, varav Bugg alltid varit den huvudsakliga. Sedan 1992 har jag tävlat i Bugg och sedan 1994 har jag även hållit kurser och träningar i Bugg. Jag försöker i litteraturdelen av arbetet att få ytterligare fog för mina argument och den sista delen jag grundat mina argument på, är de tre intervjuer jag genomfört. Mitt huvudsakliga argument för ett införande av dans på skolschemat, är den mer utvecklade och en mer omfattande sociala interaktion mellan människor som dans skapar, alltså hur människor i ett samhälle egentligen ska vara mot varandra. Dans skapar automatiskt kroppslig och själslig närhet mellan personer och därigenom tillfredställs ett av våra mest grundläggande behov. Alla de vinster som den enskilde eleven gör i sin egen utveckling genom att dansa, kommer som en ren bonus. Jag syftar då exempelvis på saker som en positivare självbild och ett ökat självförtroende.

Inspired by Kitaro Nishida’s concept of pure experience this thesis analyses Bergson’s concept of experience with the intention of showing how experience is related to duration and how this in turn destabilizes certain tendencies towards subjectivism that can be found in Bergson’s work. This is accomplished through a reading of Matter and memory, Creative Evolution and Introduction to metaphysics that tries to desintegrate both subject and object in favor of duration. The thesis arrives at describing the combination of duration and non-subjective and supra-individual experience as a polyrhythmic movement.