Denna studie är en analys av Claude Debussys Cellosonat skriven år 1915. Sonaten är ett av de sista verk som Debussy komponerade innan sin död, och tillhör de mästerverk som går att hitta i repertoaren för cello och piano. I min analys försöker jag hitta vilken form varje sats har, och bryta loss rytmiska och melodiska motiv för att se hur Debussy utvecklar och använder sig av sitt material. Trots att det är svårt att komma fram till ett fast resultat blev min slutsats att första satsen är i sonatform, med delar ABA &amp; Coda. Andra satsen har jag valt att beteckna som ett rondo, med formen ABACA. Den tredje satsen innehåller både strukturen av sonatform och rondo och delas upp i ABACDAC (Coda). Sonaten hålls ihop med hjälp av hur de olika teman går mellan satserna istället för att luta sig på en fast struktur. Genom att framföra verket och söka efter klangfärgerna har jag slutligen fått en djupare förståelse för detta verk. / <p>J. S. Bach: Svit nr. 4 i Ess-dur, BWV 1010</p><p>C. Debussy: Cello Sonat i d-moll</p><p>S. Taneyev: Piano Trio i D-dur, Op. 22</p><p></p><p>Övriga medverkande:</p><p>Jonna Simonsson, violin</p><p>Albert Dahllöf, piano</p>

Detta projekt har med utgångspunkt i aktionsforskningen utfört en fallstudie för att uppnå syftetatt bidra med kunskap gällande på vilket sätt undervisning i metrik påverkar elevers kunskapom rytm i texter. Studien har utgått ifrån en design för lärande genomförd i en klass beståendeav elever i årskurs två vid det estetiska programmet med inriktning musik, vilka har skapatkunskapsrepresentationer i form av dikter. Dessa dikter har sedan analyserats parallellt medden genomförda undervisningen genom kvalitativ textanalys, för att undersöka huruvida dengenomföra lärsekvensen stärkt deras språkliga medvetenhet gällande rytm. En metrisk analysmed utgångspunkt i Wåhlins (1995) metriklära har spårat hur versfötter samt några stilfigurerhar använts. Van Liers (1998) modell för språklig medvetenhet har tillsammans med metrikoch didaktisk design utgjort de teoretiska utgångspunkterna. Resultatet visar att undervisning imetrik kan leda till både till ökad språklig medvetenhet gällande rytm och även till ett i flerafall, ökat engagemang. Poesiundervisning kan användas både funktionellt för att utveckla elevers språkbruk gällande rytm och emancipatoriskt för att stärka deras personliga uttryck ochröst i texter, vilket båda kan nyttjas vidare i deras texter generellt. Att undervisa i poesi i allmänhet och metrik i synnerhet, bidrar till ökad språklig medvetenhet och kan därmed motiverasutifrån läroplanen för gymnasieskolan (Skolverket, 2022).

Upplevelsen av audiovisuella produktioner kan skapa fysiska reaktioner hos åskådaren då visuellt och audiellt tempo delvis är kopplat till människans fysiska puls. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur temporala aspekter av icke-diegetisk musik, och narrativ, tillsammans skapar en puls eller rytm, för att slutligen studera på vilket vis detta förhåller sig till den mänskliga fysiska vilopulsen i en animerad scen som porträtterar förlust. Arbetet grundar sig i teori kring berättargrepps tekniska och narrativa funktion, och belyser såväl kognitiva som retoriska aspekter av det audiovisuella mediet. Undersökningen utförs genom användningen av en serie kvalitativa och kvantitativa analyser, där ibland en kritiskt visuell retorikanalys. Resultatet visar att de temporala aspekterna av materialets olika komponenter avlöper i ett tempo som både ligger under och över mänsklig fysisk vilopuls. Dessvärre går det inte att med säkerhet går fastställa på vilket vis en summering av alla komponenter relaterar till den fysiska vilopulsen, eftersom upplevelsen av audiovisuella produktioner är subjektiva och således påverkar åskådare på olika vis. / The experience of audiovisual productions can create physical reactions in the viewer as the visual and audible tempo is partially linked to the human pulse. The purpose of the essay is to investigate how temporal aspects of non-diegetic music and narrative, together, in an animated scene that portrays loss, create a pulse or rhythm. This essay examines how this pulse or rhythm relates to the human physical resting pulse. The work is grounded in theory of the technical and narrative functions of storytelling, and illustrates both cognitive and rhetorical aspects of the audiovisual medium. The study is carried out through the use of a series of qualitative and quantitative analyses, including a critical visual rhetoric analysis. The result shows that the temporal effects of the various components of the material posess a rate that is both below and above human physical resting pulse. However, this essay summizes that it is not possible to ascertain in what way a summation of all components relate to the physical resting pulse, since the experience of audiovisual productions are subjective, and thus affect viewers in different ways.

Denna uppsats undersöker vilka strategier som finns i Aaron Sorkins manus The SocialNetwork som kan förmedla klippning. Texten behandlar hur Sorkin, framförallt genom enemotionell rytm i dialog respektive actiontext, kan ha influerat filmens klippning. RobertMcKees beskrivning av “beats” har utvecklas till en definition av “emotionella beats” och haranvänts tillsammans med Plutchiks känslohjul för att avgränsa varje emotionellt byte i degranskade scenerna. Den funna rytmen har sedan jämförts med hur filmens skiftar mellanbildutsnitt för att ta reda på hur väl dessa matchar. Analysen visar att Sorkins emotionellarytm i manuset till mångt och mycket stämmer överens med klippningen i filmen och att densåledes borde varit en viktig del av klipparnas arbete

Att spela trummor har alltid varit en grundpelare i mitt musikliv. Någonstans i mitten av min lärarutbildning bestämde jag mig för att plocka upp trumstockarna igen och utveckla mitt trumspel. Efter en tid insåg jag att väldigt många lärarstudenter jag träffat under mina år av studier har sagt något i stil med: “Jag önskar att jag kunde spela trummor”. Utav de instrument vi ska undervisa verkar trummor vara det instrument som är svårast att börja med. Tanken om en framtid fylld med osäkra musiklärare fick mig att vilja ta reda på hur dagens musiklärare tänker och känner. / The aim of this study is to investigate how music teachers in Swedish upper-secondary schools  whose main instruments are melodic perceive the rhythmic perception and general rhythmic skill of their students, as well as how the teachers give their students opportunities to improve their rhythmic learning process. The study uses the phenomenological perspective as a foundation, and executes this through qualitative, semi-structured interviews with three music teachers from different Swedish upper-secondary schools. The results show that the interviewed teachers largely view their students as very capable in the field of rhythm, with some outliers. A distinction is indicated between the teacher whose own studies and experience mainly come from the fields of classical music and the teachers whose foundations lie in the pop, rock, and jazz fields. This distinction permeates through to their rhythmic teaching processes, as well as demonstrates itself through their confidence in their own rhythmic perception and production. Follows does a comparison and discussion about how both historical and contemporary research relate to the music teachers’ experiences and pedagogical reasoning, as well as observations on how the historical research has muddled the definitions of common phrases like groove.

I denna studie undersöks hur musikalisk rytm påverkar en spelares agens i ett 2D-stridsspel. Tidigare forskning menar att rytm är starkt knutet till biologiska och psykologiska synkroniseringsprocesser och att musik kan agera som en agent för en kompositörs intentioner. För att undersöka detta har en artefakt tagits fram i form av ett 2D-stridsspel med komponerad musik som sedan använts som fokuspunkt för en intervju med 8 deltagare. Resultatet visar att det finns en viss korrelation mellan rytmisk intensitet och agens, särskilt när det gäller upprymdhet, behag och upplevelse av hot. Det konstaterades även att musikalisk erfarenhet kan ha en inverkan på en individs uppfattning och resonemang kring musik i spel. Mer forskning krävs för att fastställa hur musik förhåller sig till situationsbundenhet för att kunna utföra en tillfredsställande applicering av de fynd som denna undersökning tagit fram. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p>

Rytmterapi har visat sig vara ett effektivt komplement till andra behandlingsmetoder vid neurologiska sjukdomar som exempelvis Parkinson eller stroke. Flertalet studier visar förbättringar framförallt i patientens förmåga att bibehålla en stadig gångstil med normal steglängd. Det har även undersökts vilka faktiska förändringar som sker i hjärnan när man lyssnar på musik i förhållande till motoriska förändringar, men ingen av dessa studier kan på ett tydligt sätt förklara varför rytmterapi fungerar så bra för patienterna och vilken del av den auditiv stimulus som påverkar patienten mest. Det finns tankar om att det är en stadig takt som påverkas mest. Vissa menar att en viktig faktor är patientens välmående och humör, och att musiken påverkar dessa faktorer på ett positivt sätt. Syftet med den här artikeln är att undersöka hur ljud används för att behandla Parkinsons sjukdom, och genom en studie på friska vuxna personer skapa en uppfattning om på vilket sätt som olika typer av auditiv stimulus påverkar gången. Studien bestod av 19 deltagare som gick en sträcka på 10 meter totalt 6 gånger. En gång utan någon auditiv stimulus, en gång med en metronom i bakgrunden, tre gånger med olika sorters musik som försöksledarna valt och en gång med ett musikstycke som de själva hade valt. Studien pågick under två dagar och resultatet pekar på att den självvalda låten gav bäst resultat. / Rhythm therapy has been shown to be an effective complement to other methods for treating neurological diseases such as Parkinson's disease or stroke. Several studies have shown improvement in especially the patient's ability to maintain a steady walk with a normal stride length. It has been investigated what actual changes that occur in the brain while listening to music in relation to motor changes, but none of these studies can clearly explain why rhythm therapy works so well for these patients and what part of the auditory stimulus that affects the patient most. There are thoughts that a steady pace is what is affected most. Some researchers say that an important factor to keep in mind is the patient’s wellbeing and mood, and that the music affects these factors in a positive way. The aim of this article is to investigate how sound is used to treat Parkinson’s disease, and through a study of healthy adults create an idea of how different types of auditory stimuli affect walking. The study consisted of 19 participants that walked a distance of 10 meters 6 times each. One time without any auditory stimuli, one time with to the sound of a metronome, three times with different kinds of music that the experiment leaders had chosen and one time with a musical piece of their own choice. The study took place for two days, and the result indicates that the musical piece that the participant had chosen for themselves gave the best result.

Accurate rhythmic pace-keeping is an ability achieved only by a lot of practice. However, finding the opportunity to practice can be difficult when availability of teachers is insufficient. This thesis aims to construct a prototype that teaches its users basic rhythm keeping, specifically rhythms produced on drums. To reproduce the behavior of a drumstick hitting a surface, a device was constructed, able to perform three different rhythms mechanically at the speeds of 100, 150 and, 200 BPM, using a drumstick attached to a servo. By adding a sound sensor, the device was also able to methodically track drumming inputs. By integrating a microcontroller and programming it accordingly, the user can practice rhythmic pace-keeping visually and audibly and receives real-time feedback on their performance through an LED interface. Furthermore, the device’s actual rhythmic abilities were measured and compared to its theoretical values, which showed very small to no deviations. A study showing that combining visual and auditory channels facilitate rhythmic learning abilities gave substantiation for a conclusion estimating the drum-bots utility as a satisfactory educative tool. In future work, the demand for this product could be quantified and studied. / Noggrann rytmisk takthållning är en egenskap som uppnås endast genom mycket övning. Att finna möjligheten att öva kan dock vara svårt vid tillfällen då tillgängligheten av lärare inte räcker till. Detta examensarbete syftar mot att konstruera en prototyp av en apparat som lär användaren grundläggande rytmhållning, mer specifikt trumrytmer. En apparat kunstruerades som kunde utföra tre olika rytmer mekaniskt genom att använda sig av en trumstock som var fastmonterad i en servo. Hastigheter var 100, 150 och 200 Beats per minute (BPM). Genom att sedan programmera mikrokontrollern har användaren möjlighet att träna rytmisk takthållning visuellt och hörbart samt erhåller realtidsfeedback på prestandan via ett LED-gränssnitt. Dessutom mättes enhetens faktiskt rytmiska förmågor separat och jämfördes med de teoretiska värdena, vilket resulterade i mycket små eller inga avvikelser i prestandan. En studie som uppvisar att kombinationen av visuella och auditiva sinnen främjer den rhythmiska inlärningsförmågan, gav substans för en slutsats vilken uppsakttar trum-botens funktion att vara tillfredställande som ett inlärningsverktyg. I ett framtida arbete, skulle efterfrågan i en sådan produkt kunna kvantifieras och studeras.

I denna studie har jag undersökt den välkända ackordfunktionen I–V–vi–IV inom populärmusiken, även kallat ”four chord” fenomenet. Undersökningen har gått ut på att skriva tre låtar med samma ackordföljd (med ackordfunktionen I–V–vi–IV) i syfte att försöka göra låtarna så olika varandra som möjligt, för att komma fram till vilka musikaliska parametrar som gör störst skillnad för att återvinna en ackordföljd och göra låten så unik som möjligt, samt undersöka på vilket sätt musiken påverkas av valen som görs utifrån de musikaliska parametrarna. Jag valde detta ämne då jag har skrivit musik i många år och själv använt mig av denna ackordfunktion och därmed känt att det är lätt att hamna i samma bana och tankesätt när jag använder den, vilket ofta resulterar i låtar som har fler likheter med varandra än vad jag skulle önska. Jag kände att denna undersökning skulle kunna konkretisera och bryta ned processen i teoretiska byggstenar, för att kunna analysera vad jag kan göra och vilka redskap samt hjälpmedel jag kan använda mig av för att undvika att hamna i samma fälla när jag skriver låtar med denna ackordfunktion. Men jag valde också detta ämne då jag anser att det inte finns så mycket konkret forskning eller undersökningar om det, trots fenoments räckvidd, så jag kände att detta skulle kunna vara intressant information för andra än bara mig att ta del av och gynnas av.Det jag har kommit fram till i denna studie är att de musikaliska parametrarna som påverkar och gör störst skillnad för att låtar med samma ackord blir så unika som möjligt är rytm (rytmisering av ackord) och taktart. En annorlunda rytmisering av ackorden med synkoperingar och olika fokusgrader på ackorden gör att ”four chord” känslan lättare försvinner, och taktart placerar mig som låtskrivare i andra tankegångar kopplat till genre under skrivandeprocessen vilket resulterar i ett annorlunda slutresultat.Studien har försett mig med ny kunskap bland annat om mig själv som låtskrivare och vad som fungerar bra och mindre bra för mig, men även om ämnet som helhet. Jag tar med mig redskap och tips som jag fått från denna undersökning som jag kommer kunna använda mig av i mitt fortsatta låtskrivande. Jag hoppas även att andra låtskrivare som kanske också befinner sig i samma sits som jag befann mig i innan denna undersökning också kan dra nytta av den och komma till egna personliga insikter som för deras låtskrivande framåt samt utvecklar deras förståelse för fenomenet.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur ett material som produceras kan tänkas speglas i upplevelsen av den bakomliggande filmklippningsprocessens rytm och arbetsmiljön inom vilket den tar form. Materialet som studeras utgörs av dokumentärfilmerna Almost There (2016), The Raft (2018) och Corona Film Club (2021), inom vilka den isolerade individen, det isolerade kollektivet, samt vad som kan ses som en kombination, skildras. Filmernas användning av visuella grepp studeras i en formanalys, där fokus riktas mot den varierande rytmen och den fysiska inramningen i bildkompositionen. Vidare utfördes kvalitativa intervjuer med filmernas upphovsmän och klippare, där tankar kring visuella grepp och rytmskapande behandlades. I uppsatsens narrativa analys sammankopplades upplevelserna av processerna och belyste orsakssamband. Den forskning som lyfts fram i studien redogör för den skildrade isoleringens visuella grepp samt klipparens kognitiva och perceptiva funktioner där användningen av kinestetisk empati diskuteras som grundläggande för dennes intuitiva förmåga att formge rytm. Sammantaget landar studien i att klippningsprocessernas klipprum och rutiner till stor del liknat varandra men att en rytmisk spegling i stället går att se i hur filmerna formgivits i en beständig eller föränderlig arbetsmiljö, där de bearbetats av en och samma klippare eller samklippts av fler.