Det försämrade säkerhetspolitiska läget präglas av komplexa snabbföränderliga och oförutsägbara säkerhetshot. Dessa säkerhetshot medför att uppbyggnaden av det nya totalförsvaret redan i förhand riskerar att bli obsolet.  Uppsatsens syfte är att utifrån en explorativ kvalitativ intervjustudie skapa djupare helhetsförståelse för hur Sverige, utifrån ett civilt och militärt perspektiv, kan skapa ett framtidssäkert totalförsvar. Ett totalförsvar som är verkningsfullt mot både samtida och framtida säkerhetshot som orkestrerats av en statsaktör med antagonistiska avsikter.  Den explorativa strategin och användandet av grundad teori har resulterat i att studien både tillför ny empiri och teoribildning till krigsvetenskapen. Resultatet påvisar att det krävs en allomfattande nationell kontinuitetsförmåga för att kunna skapa ett framtidssäkert totalförsvar som verkningsfullt kan hantera både kända och okända säkerhetshot. Kontinuitetsförmågan uppnås genom att skapa förståelse, stabilitet, anpassningsbarhet och handlingsutrymme.

As a result of Russia’s increasingly confrontational and aggressive actions in Sweden’s immediate area, Sweden’s military strategic concept has been subject for an overhaul. Increased military and defence spending along with rising tensions between Russia on one side, with NATO and EU on the other, reminds of historical experiences from the Cold War era. Although the environment is partly reminiscent of the Cold War, Sweden continues to contribute with military units to operations in Africa and the Middle East. Host nation support agreements between NATO and Sweden enabled foreign units to operate within Swedish borders. Combined with deepened bilateral defence cooperations and joint planning with Finland, these actions indicate a strategy with more of an international focus. These ambiguities complicate the understanding of today’s military strategy. The purpose of this survey was therefore to contribute with insight regarding how one should categorize Sweden’s modern military strategy. This was achieved by conducting an ideal type analysis while reviewing Swedish military doctrines and political policy documents which discuss military strategy. The main results show that Sweden’s military strategy can be interpreted as a combination of previous strategies, where two parallel approaches interact with each other. Furthermore, the strategy is categorized as a national defence strategy with international ambitions, mainly due to environmental prerequisites and current demands regarding a complex security situation.

Småstaters ofta begränsade resurser innebär ett behov av optimering för att uppnå önskadeffekt. Dagens informationsflöde innebär dessutom att det inte räcker med att användaresurser på rätt sätt, alternativa berättelser kan motverka aktören och det narrativ som fårfäste hos allmänheten kan bli det som betraktas som sanningen. Den här undersökningen syftar till att analysera hur svensk militär verksamhet framställs avstatliga representanter i det offentliga rummet och hur detta kan bidra till en smartsäkerhetsstrategi. Genom en narrativ analys av elva händelser har en översikt skapats som sedan kontrolleratsmot definierade militära maktdimensioner i teorin Smart Power, vilka utgör grund för ensmart strategi. Undersökningen visar att det svenska strategiska narrativet används för att framhäva svenskaegenskaper i vad som kan beskrivas som en kampanj för Sverige som den moraliskastormakten. Detta görs bland annat genom att betona verksamhet som en del i enallomfattande ansats, framhäva defensiva förmågor och undvika egenintresse. Det svenska narrativet berör samtliga maktdimensioner över tiden vilket innebär godaförutsättningar för en framgångsrik strategi som dock behöver verkställas med skicklighet föratt få god effekt. En tydlig koppling mellan Försvarsmaktens uppgifter och berördamaktdimensioner är identifierad. Undersökningen tyder på att det inte behöver finnas enkonflikt mellan återgång till ett nationellt intresse och en smart säkerhetsstrategi, menmedvetenhet är avgörande.

Russia’s full-scale invasion of Ukraine in 2022 has changed the security policy situation in the world. The EU and NATO are two security policy actors that, because of the situation in Ukraine, have received increased attention. Previous studies have discussed future scenarios regarding the two organizations and, among other things, whether the EU will take over NATO’s role as the primary security policy actor in Europe. The purpose of this essay is thus to highlight and compare the EU’s and NATO’s security policy ideas. This study is an idea analysis based on two theories in international relations, liberalism and realism, with the intention of examine whether the EU’s and NATO’s respective security policy ideas show any development since the end of the 90s, as well as classifying these as either liberal or realist theory. The essay also discusses ideological similarities and differences made visible in the organizations’ respective documents. The essay is based on an analysis of the EU’s Security Strategy (2003), the EU’s Global Strategy (2016) and the EU’s Strategic Compass (2022) as well as NATO’s sixth, seventh and eight strategic concepts (1999, 2010, 2022). The conclusion indicates that the EU’s and NATO’s security policy ideas include aspects that derive from both realism and liberalism, but that the EU emphasizes more ideas of liberalism while NATO’s ideas can relate better to realism. However, the EU has shown the most significant development, as the organization has approached the ideas of realism for its security policy by increasing the focus on defence issues and its military capacity.

Denna studie undersöker hur svensk media gestaltade och rapporterade om den svenska Natodebatten under våren 2022. Syftet är att jämföra ett urval artiklar från fyra av de största nyhetsmedierna i Sverige för att identifiera generella mönster i form av argumentation, vilka källor som kommit till tals och deras primära inställning till Nato samt vilken dominerande inställning artiklarna har till Nato och ett svenskt medlemskap. Metoden för denna studie är en kvantitativ innehållsanalys som ger en överblick över rapporteringen i artiklarna. De teoretiska ramverken grundar sig i gestaltningsteori och dagordningsteori, som bland annat föreslår att medierapportering kan påverka den allmänna opinionen. Dessa teorier kompletteras med tidigare forskning om säkerhetspolitik och den svenska opinionen kring Nato ur ett historiskt perspektiv. Resultatet av studien visar att nyhetsrapporteringen präglas av en positiv inställning till ett svenskt Natomedlemskap, detta till stor del på grund av Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 och den inverkan den haft på den svenska opinionen angående Natomedlemskap.

Inom svensk säkerhetspolitik har Ryssland varit ett säkerhetshot som har funnits på dagordningen och debatterats flitigt under de senaste decennierna. Med dagens perspektiv kan det fastslås att Sverige har agerat trögt och långsamt på Rysslands ambition att växa till stormakt igen. Studiens syfte är att visa hur den ryska hotbilden mot Sverige kommunicerats mellan 2008–2022 i officiella dokument som har varit vägledande för att utforma svensk försvars- och säkerhetspolitik. Genom att använda Buzan et al. säkerhetiseringsteori och studera ett retrospektivt perspektiv har studien bidragit till forskning om varför somliga säkerhetshot blir säkerhetiserade medan andra inte.  Sammanfattning av studiens resultat kan bekräfta resonemanget om att militära frågor har normaliserats på politikerområdet under perioden 2008–2022. Motviljan till säkerhetisering av Ryssland kan bero på nya vidgade säkerhetsbegrepp som cyberkrigföring, informationspåverkan, terrorism, vilka har ersatt de traditionella militära hoten. De nya bredare hoten hamnar ofta inom det civila samhället vilket utmanar det dagliga och fredstida samhället, vilket också kan leda till att ansvaret och de ekonomiska resurserna för att omhänderta dessa problem hamnat på fler civila myndigheter och inte bara försvaret. Sveriges säkerhetspolitik har genomgående under perioden haft stark koppling till den globala säkerheten, där internationell säkerhet har haft företräde framför nationell säkerhet. Studien visar att det har skett en förändrad syn på och utveckling av, Sveriges militärgeografiska område under åren 2008–2022 vilket kan ha påverkat synen på säkerhetshot inom svenskt närområde.

This study has analysed Sweden's security policy strategy and decision to send military supportto Ukraine in light of the Russian invasion of 2022. By applying a combination of discourseanalysis (WPR) and neorealism, the study has explored the political motivations behind thesedecisions, under both the Andersson and Kristersson administrations. The results show aconsistent line in Sweden's security policy since 2014, where support for Ukraine is seen as animportant contribution to maintaining international law and supporting democracy. The studycritically examines the balance between moral obligations and strategic interests that guideSweden's support for Ukraine, and discusses the implications of this support for Sweden'snational defence capability and long-term financial sustainability. Furthermore, it assesses thebroader impacts of these decisions on the rule-based international order and Sweden's positionwithin it. The findings suggest that Sweden's actions represent a significant reorientation in itssecurity policy, aiming to strengthen both national and European security through solidarityand international cooperation. This reflects a pragmatic approach to the anarchic internationalsystem, where supporting Ukraine not only aligns with Sweden's moral values but also servesstrategic security interests.

No description available.

Does actors desire something more than survival in international politics? The Swedish neutrality politics that was developed during the Cold war can be described as a part of a national self-image, a type of political identity which constituted Sweden´s narrative nationally and internationally. The political identity commenced a change during 2009 with the solidarity politics, an adaption to the changed situation in the Baltic Sea as well as in Europe. The defence policy for Sweden 2016-2020 describes that a new Total defence with a strengthened defence economy is needed to face this situation. The traditional concepts of security within international relations usually derives from the survival of the actors and the interests that this entails. Theories about ontological security argues instead that the purpose of an actor´s actions aims to maintain its self-identity needs. Ontological security can therefore be used to understand the underlying motives and drives that causes policy changes such as defence policies. This study shows that the motives and drives behind the new Swedish Total defence according to Brent J. Steels perspective on ontological security can be understood as a will to uphold Sweden´s ontological security. The drives for Sweden´s actions can be described as a will to maintain the continuity in the biographical narrative as a sovereign, democratic and solidarity actor both nationally and internationally. The motives behind the decision-making processes are formed by the Swedish identity as a strong advocate of human rights and conflict prevention and war. Certain discrepancies can be understood in the chosen empiricism and Swedish action regarding shortcomings in the long-term material supply, defence economy and personnel supply within the total defence. This can be interpreted as potential threats towards the Swedish ontological security.

<p>Den här uppsatsen har skrivits inom ramen för centralasiatisk säkerhetspolitik ur ett europeiskt perspektiv. Jag har begränsat uppsatsen till att fokusera på narkotika, som på senare år har blivit en kärnfråga i säkerhetspolitiska diskussioner, framförallt i Europa och i USA. Genom att tillämpa ett vidare perspektiv har jag försökt överskrida den eurocentrism, evolutionism, passivisering och viktimisering som finns i litteraturen och de artiklar som jag har studerat. Med den beskrivande tesen: Narkotikans roll i kampen om den globala hegemonin och drömmen om kalifatet, har jag velat belysa narkotikans roll i båda dessa strävanden mot en ny värld. Narkotikans roll som ett maktobjekt kan inte förminskas, varken i européernas kamp om den globala hegemonin eller i de islamistiska extremistgruppernas dröm om kalifatet. Narkotikan har haft en betydande och stimulerande roll i historien, i nutiden och kommer även att ha det i framtiden.</p>