I nationens intresse: (En beskrivning och analys av texter från regeringen ochFörsvarsberedningen 2008 vad avser ”nationella intressen” i svensk säkerhetspolitik.)Att försvara svenska värden och intressen är nu jämte försvaret av Sverige Försvarsmaktensfrämsta uppgift. Nu när begreppet ”nationellt intresse” verkar ha fått en ny och viktig roll i svensksäkerhetspolitik så är det angeläget att undersöka mer systematiskt på vilket sätt det förhåller sig.Det är med denna bakomliggande tanke som ämnet för uppsatsen är valt, dvs. att undersöka vilkenroll den klassiska termen ”nationella intressen” spelar i nutida svensk försvars ochsäkerhetspolitik.Som grund för undersökningen har jag har analyserat officiella tal, artiklar och uttalanden utlagdapå regeringens hemsida från januari 2008 till november 2008 av Sveriges statsminister,utrikesminister och försvarsminister. Alla texter har kontrollerats om begreppet nationellaintressen, svenska intressen, egenintresse inklusive engelska översättningar och svenska böjningarförekommer. Jag har även analyserat karaktären av de nationella intressen som finns redovisade iFörsvarsberedningens rapport Försvar i användning. Sveriges nationella intressen är därdefinierade som: 1. Upprätthålla och säkra Sveriges välstånd.(Önskat intresse) 2. Upprätthålla ochsäkra Sveriges trygghet och säkerhet.(Operationellt intresse) 3. En världsordning med sin grund ifolkrätten, för att uppnå fred, frihet och försoning.(Önskat intresse) 4. Ett stabilt och förutsägbartnärområde.(Operationellt intresse) och använt dem som utgångspunkt i diskussion och analys.Undersökningen visar att begreppet innehar rollen såsom ett centralt analytiskt begrepp och utryckför politiskt handlande i svensk säkerhetspolitik. Men ju mer man preciserar innebörden avbegreppet så nedgår det politiska utrymmet för dess användning. Det ligger alltså i dess politiskaanvändningsområdes natur att förbli oprecist och övergripande för att fortsätta inneha en centralroll. Det uppkommer ett dilemma när begreppet skall fungera väl i ytterligare en roll. Nämligen irollen såsom värdeord för målstyrning av Försvarsmakten vilket kräver precisering ochkonkretisering. / Defending Swedish values and national interests are- together with the defense of Sweden- theprinciple tasks of the Armed Forces. This concept of “national interest” has gained particularcuriosity resent, thus both the traditional and contemporary notion(s) are examined.To accomplish the above an analysis of relevant documents, speeches and statements betweenJanuary 2008 and November 2008 has been conducted. Statements of policy from the Swedishgovernment have been investigated for evidence of vested interests. All texts have been checkedfor the concept of national interests, Swedish interests, vested interests including Englishtranslations and their possible distortions. A review of the of the Ministry of Defence ‘SwedishDefense Commission Report (2008)’. In this document Sweden’s “national interests” are definedas: Maintain and secure Sweden's prosperity. (Aspirational interest) Maintain and ensure thatSweden is safe and secure. (Operational interest) A world order with its basis in international law,in order to achieve peace, freedom and reconciliation. (Aspirational interest ) A predictable andstable surrounding area. (Operational interest)The survey attempts to show that the concept is holding a role as a key analytical concept and anexpression of political action in the Swedish security policy. But the more you clarify the meaningof the term so fall the political space for its use. It is therefore in its political nature to remainimprecise to continue to hold a central role. One current dilemma for the Armed Forces is that inorder for it to function effectively it requires clearly defined goals whilst the political use of the“national interest” can have the obverse consequence. / Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09

Studien har sitt utgangspunkt i den norske regjeringens nordområdestrategi. Denne fremstårsom et ambisiøst dokument der regjeringen søker å påvirke utviklingen i en hel region, bådenasjonalt og internasjonalt. Hensikten med studien er å belyse nordområdestrategien fra ulikeperspektiv for på denne måten søke å oppnå en dypere forståelse for denne. De valgteperspektivene, konstruktivismen og realismen, er svært forskjellige og bidrar derfor i vesentliggrad til å få fram ulike forhold ved strategien.Studien er gjennomført ved å analysere ulike teorier knyttet til de ulike perspektiver og deretterbruke resultatet av dette i en gjennomgang av ulike deler av strategien. Ut fra dette er det ogsågjort noen overordnede vurderinger omkring strategien som dokument, budskapet og aktører.Resultatet av studien er at man ved ulike perspektiver observerer ulike forhold rundt et objektog at bruk av perspektiver virkelig kan gi dypere innsikt. Det er også påvist at strategien i formog oppbygging har rasjonelle trekk, men at den i innhold også i stor grad har konstruktivistisketrekk. Budskapet i strategien er videre ikke rettet mot en motstander, men fremstår i stor gradsom en invitasjon om samarbeid for å kunne nå en visjon som gagner alle aktører.Strategien har både en utenrikspolitisk og en innenrikspolitisk dimensjon og søker å virke ibegge områder. Innenrikspolitisk har dette form av policy og føringer, mens utenrikspolitisksøkes mer en tilslutning for strategiens hovedinnhold, både i forhold til Russland, men også EUog USA. / This study is based on the Norwegian government strategy for the northern areas. The strategyappears as an ambitious document where the Norwegian government is aiming to influence thedevelopment of the entire region.The purpose with this study is to enlighten the strategy for the northern areas from differentperspectives in order to achieve a deeper understanding. The selected perspectives, realism andconstructivism, are very different in nature and have brought to attention very particular aspectsof the strategy.The result of the study brings to attention that different perspectives give various observation ofan object and the use of these perspectives can give a deeper knowledge of the subject. It is alsoclear that the Norwegian strategy is constructed and built in line with rationalism, but the actualcontent of the strategy to a large extent also includes constructivist perspectives.The message in the strategy is not aiming toward an opponent, but is more like an invitation tocooperate to achieve a vision that is gaining all actors in the area.The strategy is covering both foreign and the domestic policy. Related to domestic policy, thestrategy is giving information and guidelines to the different actors. With regards to the foreignpolicy, the strategy is aiming to gain positive support and understanding for the overall intent,primarily from Russia, but also from the EU and the United States. / Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09

Då det kalla kriget har upphört har detta inneburit stora förändringar i den säkerhetspolitiska miljön för de nordiskaländerna. Från att ha befunnit sig i gränsområdet för en eventuell stormaktskonfrontation har situationen nu bliviten helt annan. Detta har inneburit att länderna i området kunnat ompröva och förändra sina säkerhetspolitiskabedömningar och anpassat sina försvarsmakter till den nya miljön. Detta har skett i olika stor omfattning ochDanmark har kommit längst och har omdanat sitt försvar till något som kan liknas vid ett insatsförsvar, Finland harbibehållit stora delar av det traditionella invasionsförsvaret och Sverige befinner sig någonstans mittemellan. Syftetmed denna uppsats har varit att analysera och redovisa vad det är som gjort att länderna trots många likheterreagerat som man gjort.Resultatet har visat att det finns vissa skillnader i hur man tolkat de övergripande säkerhetspolitiska faktorerna. Närdet gäller synen på omvärlden är den snarlik och präglas av optimism inför en världsordning där samarbete ochintegration är ledord. När man sedan analyserar vad som kan hota respektive nation framträder en olik bild. IDanmark och Sverige har hotbilden breddats och de traditionella militära hoten har nästan helt försvunnit. I Finlandär hoten mycket traditionella. Det militära hotet mot landet ses som dimensionerande för försvaret. Dettaåterspeglar sig senare i hur man från respektive land ser sig bäst kunna tillgodose sina intressen. I Finland är detnationella försvaret och förmågan att värna territoriet det som bäst anses gagna finska intressen. De bägge andra serförmågan till internationell krishantering som överordnad. Att värna den samarbetande världsordningen ses som engarant för ett fortsatt stabilt läge. / The purpose of this essay has been to analyse the factors that haveinfluenced Sweden, Denmark and Finland in their different approaches tosecurity policy, from 1995-2001, and to look at how this has influenced thearmed forces in the different countries in terms of tasks, readiness andstructure.In this study I have used the research done by Katrina Brodin and WilhelmAgrell on foreign policy doctrines. In short this is based on how politiciansaround the world interpret these doctrines in different ways, which in turninfluences policy. The factors analysed comprise views of the world,threats and patterns of behaviour.The overall conclusion arrived at is that the three countries share the sameview of future global development. Russian development is seen as a vitalissue by all three countries. Nevertheless, they have made differingassumptions on the threats that might influence the security interests of theindividual nations.Denmark and Sweden have a similar view of existing and future threats.The conventional military threat towards Denmark and Sweden has beendefused and replaced by other indirect threats such as global terrorism anddisintegrating states. Finland on the other hand has maintained a traditionalview of the military threats and has a clear opinion on the main securityissue for the country, namely Russian future development.The next factor, pattern of behaviour is consistent with the perceivedthreats. For Denmark and Sweden this means that international crisismanagement is in focus, while Finland sees homeland defence as the mainfocus for action.In line with overall security policy assumptions Denmark and Finlandmake a coherent and logical connection between chosen pattern ofbehaviour and the way they have shaped and tasked their armed forces.Sweden on the other hand has not been as consistent. There seems to be animbalance between the chosen policy and the shaping and tasking of thearmed forces. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

I uppsatsen analyseras amerikansk verbal utrikes- och säkerhetspolitik kopplad till utvecklingen av EU:s militära krishanteringsförmåga förmedlad av företrädare för Clinton- respektive Bushadministrationerna. Analysen omfattar tidsperioden 2000 till och med första kvartalet 2001. Syftet med analysen är att dels  fastställa om det finns några substantiella skillnader i de båda administrationernas politik samt att utföra en bedömning av hur huvuddragen i denna politik kan komma att vidareutvecklas och föras under Bushadministrationens fortsatta mandatperiod.Analysen har genomförts med anknytning till Kjell Goldmanns teori om att det sätt på vilket nationella regeringar reagerar med anledning av internationella förhållanden är påverkade av såväl ideologiska som inrikespolitiska hänsynstaganden. / The essay analyses American foreign and security policy conducted verbally by predecessors of the Clinton and Bush administrations due to the development of the military crises response capabilities of the European Union. The analysed period stretches from year 2000 until the first quarter of year 2001. The analysis aims at determining if there are any substantial divergences regarding the policies of the two administrations. The analysis also aims at conducting a brief prediction in what principal features the Bush administration will continue to conduct their policy on European Security and Defence Policy (ESDP) until the end of their term of office. In order to accomplish the analysis it is based on a model of Kjell Goldmann suggesting that international-political action is affected by ideological and domestic-strategic considerations. Above that, in order to increase perspicuity the empirical matters, statements and arguments, are categorized in schools of thought. The author can establish that nothing indicates substantial divergences in the policies conducted by the two administrations on the matter of development of the military crises response capabilities of the European Union. Slight discrepancies in the political rhetoric’s is all that is indicated. The future policy of the Bush administration on the issue of ESDP will most likely be a continuation of the already established policy implying an American support as long as it won’t counteract with American national interests. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

During the Cold War, as before it, local and regional conflicts were often encouraged and materially supported by rival powers.  Now by contrast, the absence of functioning powers is the cause of the international society’s inability to cope with all types of violent disorders.  There can be lots of reasons for this.  This report focus on the military sector of the broad agenda for security.  The reason for the Western world’s reluctance to use its tremendous military power in the cause of global stability and security may be found in the current military paradigm.  Maybe our military forces are not organised, trained, and equipped for the current strategic needs?The aim of this report is to discuss the validity of the thesis : We need to change our current Napoleonic military paradigm! Starting with theory on international relations, security and an explanation of the Napoleonic paradigm, the reason for keeping a military capacity is explained.  A formula for military capacity is introduced.  The formula Capacity = Means x Ways x Will, reinforced with four strategic dimensions, is the tool used to analyse the paradigm through two major international conflicts since 1990, the conflict in the Gulf, and the conflict in former Yugoslavia.  The discussion reveals that the thesis can be supported.  Our current military paradigm can not solve the security problems of today, and there is a need for readressing the flexible response doctrine, this time with the main focus on the lower part of the conflict scale. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Estland har under 1990-talet genomfört en förändring från en del av allsovjetiskt system till en självständig stat. Statsapparatens roll har fått en helt ny mening.Detta arbete granskar de estländska myndigheternas syn på hotbilden mellan 1997 – 2000 och i deras roll i utarbetning av en säkerhetsagenda. Studien sker genom besvarandet av ett antal frågeställningar. Hur såg Estlands myndigheters hotbild ut? Vilka skillnader och likheter kan observeras mellan myndigheternas syn på hot och hur förändrades synen på hot under tiden? Vilken är myndigheternas roll i utarbetning av säkerhetsagendan? / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Med slutten av den kalde krigen opphørte delingen av Europa og spenningen mellom to maktblokker. Dette medførte at norsk sikkerhetspolitisk tenkning ble utfordret. Oppgaven undersøker Russlands plass i det norske trusselbildet gjennom 1990-tallet. Analysen er rettet mot henholdsvis Forsvarsdepartementets og Utenriksdepartementets responser på de relativt dramatiske endringer i de sikkerhetspolitiske omgivelser. En sentral del i oppgaven har vært å beskrive utviklingen av sikkerhetsbegrepet, samt NATO og for de militære styrker i Nordvest-Russland. Dette for å vise om det eksisterte et grunnlag for å endre tilnærmingen til Russland eller opprettholde kontinuiteten fra den kalde krigen. Jeg har funnet betydelige forskjeller i departementenes respons. Dette omfatter både grad og form på responsen. Forsvarsdepartementets respons karakteriseres i stort av kontinuitet fra den kalde krigen med tradisjonell øst-vest tenkning, mens UD i sterkere grad viser endring og en tenkning basert på sentrum-periferi. / The end of the Cold War increased the political stability in Europe and reduced the risk of a future war between NATO and its former enemy; the Warsaw Pact. Instead NATO in its strategic concept of 1991 introduced a broad concept of security encompassing political, economic, social and environmental aspects along with the military dimension. NATO no longer faced the former threat of a massive attack from the East. This new thinking challenged the Norwegian approach to security that had been characterised by national consensus during the Cold War.The aim of this paper is to examine to what extent Norwegian authorities have changed their view upon and relations towards Russia during the 1990s. Has the Norwegian approach been changed or is it still characterised by the Cold War. The paper has been concentrated on examining the responses of the Ministry of Defence and the Ministry of Foreign Affairs.  The theory used is focusing on change and stability in foreign policy. The theory discusses a variety of factors that may have an impact on whether a specific foreign policy is likely to endure or to change. It stresses the importance of the impact of stabilisers, tending to inhibit change in foreign policy even when there is a pressure for change.The method used is a descriptive analysis with a comparative view. I have examined official parliamentary bills from the Ministries and official speeches. This to find out if their responses is characterised by change or continuation of Cold War policies. As a major part I described the development of a wider security concept, the development in NATO as for the military forces in the Northwestern part of Russia.Conclusions show to an extensive point that there are differences in the Ministries responses. This includes both the degree and the extent of the response. The Ministry of Defence is more dominated by the traditional thinking - Russia could still be a potential threat to Norwegian security. The Ministry of Foreign Affairs response is corresponding more to major NATO members' responses. The Russian threat is not the military one, but an environmental. The solution to future challenges is in their point of view co-operation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

<p>När USA fördjupar sitt engagemang i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan för det med sig såväl risker som möjligheter för den regionala säkerhetspolitiska situationen. Föreliggande uppsats tar sin utgångspunkt i Zbigniew Brzezinskis idé om att USA:s förehavanden i Eurasien är av ett geopolitisk slag. Med anledning därav är syftet med uppsatsen att göra en strategisk analys av USA:s engagemang i Kaukasus, med fokus på säkerhetspolitiska frågor relaterade till USA:s engagemang i regionen. Som kontrast till existerande forskning rörande den säkerhetspolitiska situationen i Kaukasus är detta en strategisk analys. Det innebär att det är en framåtblickande analys som, i detta fall, är baserad på den analysram för säkerhetspolitik som Köpenhamnsskolans politiska realism utvecklat. Analysen har kompletterats med inslag av Leon Festingers teori om kognitiv dissonans. Tillsammans gör det att möjliga, framtida, säkerhetspolitiska frågor kan analyseras. Därmed är det möjligt att diskutera och svara på frågan: vilka säkerhetspolitiska risker och konsekvenser hänger sammans med USA:s engagemang i Kaukasus? Studiens resultat är ett tjugotal identifierade säkerhetsrisker, vilka inte enbart är relaterade till traditionella och fysiska hot rörande militära frågor, politisk instabilitet eller konflikter över hydrokarbontillgångar. Förespråkande av demokrati och västliga värderingar kan dessutom generera nya risker. Ett ökat engagemang kan även leda till andra typer av risker vilka är beroende av hur regionala aktörer uppfattar USA:s engagemang. Genom denna kognitiva aspekt kan traditionella säkerhetsrisker bli kraftigare och farligare. Slutligen kan det konstateras att den verkliga faran uppkommer då perceptiva risker och hot föranleder aktörerna att"säkerhetisera"ordinära politiska frågor som demokrati och därigenom gör dem till fysiska säkerhetspolitiska risker.</p>

No description available.

Den försvars- och säkerhetspolitiska debatten i Sverige har under 2000-talet förändrats från ett internationellt engagemang till idag när vi åter diskuterar tillskott av ny materiel men med ett mera nationellt fokus. Hur ska vi förstå detta? Är det dags att rusta? Vad är det som får ett land att påbörja rustning i någon mening? Syftet med arbetet är att öka förståelsen för vilka variabler som påverkar småstaten, Sverige, inför rustning och genom en teoriutvecklande fallstudie ta fram ett analysramverk för att studera detta. Arbetet gör nedslag i försvarsberedningens underlag 1999/2000 respektive 2013/2014 med en utgångspunkt att utfallen blir olika. Resultatet visar att Sverige nedrustat som följd av underlaget från 99/00 respektive sannolikt kommer att upprusta i någon mening med ledning av underlaget från 13/14. Arbetets teoriutvecklande analysramverk kan därför sägas fylla sitt syfte att studera småstaten inför rustning i någon riktning.