Syftet med uppsatsen är att undersöka hur en sångpedagog kan arbeta med att utveckla det sceniska uttrycket hos sina elever under lektionstid och vilka faktorer som kan påverka hur detta arbetet går. Min första frågeställning handlar om hur du som sångpedagog kan arbeta med sceniskt arbete under sånglektioner och min andra frågeställning berör vilka faktorer som kan påverka en sångpedagog kring arbetet med sceniskt uttryck. I min bakgrund tar jag upp olika teorier och begrepp som berör arbetet kring det sceniska uttrycket på olika sätt. Min metod bestod utav lektioner som jag höll i tillsammans med sammanlagt tre deltagare. Tre deltagare fick två enskilda sånglektioner var och två av deltagarna var med på en grupplektion. Under lektionerna arbetade vi med olika övningar för att främja det sceniska uttrycket. Det handlade om sångövningar, sångteknik, teatraliska övningar och övningar med fokus på olika känslor bland annat. Alla deltagare fick välja ut en låt själva som de kunde utantill som de fick sjunga under lektionerna. I min studie kommer jag fram till att det finns olika faktorer som påverkat hur det gått under lektionerna. Det handlar om olika faktorer som påverkat förutsättningarna för eleverna och för mig som lärare. Jag skriver även om hur olika delar kan påverka varandra i arbetet kring det sceniska uttrycket. Exempel på detta kan vara att det genom att arbeta med teatraliska övningar kan påverka sångtekniken positivt. Precis som arbete med sångteknik kan påverka det känslomässiga budskapet positivt.

Föreliggande arbete inriktar sig på att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur sånglärares elevbemötande påverkas av elevens biologiska kön. Med hjälp av videoobservationer av lärarnas sångundervisning i kombination med semistrukturerade intervjuer med de observerade lärarna har olika teman framkommit i analysarbetet av lärarnas elevbemötande och uttalade uppfattningar kring kön och genus. Resultatet visar att den mest markanta skillnaden i lärarnas bemötande är hur mycket lärarna skrattar eller skämtar med eleverna. Lärarnas förhållningssätt till sångarens roll presenteras samt hur det påverkar lärarnas lektionsupplägg. Vidare behandlar resultatet hur det sociala samspelet mellan lärare och elev fungerar, hur uppmuntran och beröm ges samt hur lärarnas uppfattningar kring känslomässiga skillnader mellan pojkar och flickor tycks påverka sångundervisningen och lärarnas elevbemötande. I diskussionen behandlas bland annat hur genusordningen styrks genom såväl lärarnas elevbemötande som elevernas bemötande av lärarna samt hur normer och förväntningar färgar deras sociala interaktioner. / The purpose of the study is to, from a gender perspective, investigate how vocal teachers treatment of the student is affected by the student’s biological sex. With the help of video observations of the teachers vocal tutoring in combination with semi-structured interviews certain themes have emerged from the analysis of the teachers treatment of the students and stated views on sex and gender. The result shows that the most significant difference in the teacher’s attitude towards the students is the amount of teachers joke and laughter. The teachers approach towards the singers function is presented along with how that seems to affect the teachers approach towards vocal tutoring. The result also display how the social interaction appears between the teacher and students, how encouragement and praise is given and how the teachers perceptions on emotional distinctions between boys and girls are effecting the vocal tutoring and the teachers treatment of the students. In the chapter on discussion I present, among other things, how both teachers and students due to their attitude towards each other confirm the gender order and lastly how social structures and expectations affects their social interactions.

Syftet med studien är att undersöka hur sångpedagoger beskriver att de arbetar med röstregister i sin undervisning, vilka olika röstbegrepp informanterna använder sig av samt hur de förklarar dessa för eleverna. Med denna studie vill jag få en bild av hur terminologin påverkar undervisningen när samma register förklaras på olika sätt. Jag har utgått från kvalitativa intervjuer för att på så sätt få en mer utförlig bild av sångpedagogers uppfattningar och handlingar. Jag har intervjuat fyra sångpedagoger i olika genrer för att se om det finns någon skillnad i val av begrepp utifrån vilken genre de arbetar inom. För att kunna tolka och försöka förstå informanterna på ett djupare sätt har jag använt mig av ett hermeneutiskt förhållningssätt. Jag har också analyserat datamaterialet utifrån ett didaktiskt perspektiv.   Resultatet visar att informanterna anser att det finns för många begrepp när det gäller röstregister och att det skulle vara bra att sortera upp dem och minska antalet på dem. Samtidigt anser informanterna att sången är viktigare än hanteringen av begreppen. Genom att förklara begrepp utifrån specifika genrer samt vara tydlig med vad ett register är skulle terminologin kunna berika undervisningen. / The purpose of this study is to investigate how vocal teachers work with vocal register in their teaching; which voice terms the informants use and how they explain these to the students. With this study I want to get a picture of how the terms affect the teaching, when the same register is explained in different ways. I have used qualitative interviews to get a more detailed picture of the vocal teachers’ opinions and actions. I have chosen four vocal teachers in different genres in order to find if there are different choices of words between the music genres they work in. To be able to interpret and understand the informants in a deeper way I have used a hermeneutic perspective. I have also analysed the data from a didactic point of view.    The results show that the informants find too many terms connected to the vocal register and that it would be good to categorise and minimize the number of them. At the same time the informants believe that the singing is more important than the use of the terms. Explaining the terms within the genre, and by making clear what a register is, should enrich the education.

Denna studie syftar till att utveckla kunskap om hur professionella klassiska sångare förbereder sig och hanterar scenframträdanden. Studiens frågeställningar har varit hur klassiska sångare uppfattar vikten av mental förberedelse inför scenframträdanden och vilka funktioner de uppfattar att mental träning och scenisk beredskap har inom sångutbildning på olika nivåer. För att få svar på mina frågeställningar använde jag mig av kvalitativa intervjuer med fyra professionella klassiska sångare.Resultatet visar att informanterna lägger stor vikt på instuderingsprocessen i sin mentala förberedelse inför ett scenframträdande. Instuderingen ska påbörjas i god tid innan en konsert och genomföras metodiskt med fokus på teknik, text, musik och scenisk utformning. Studien visade också att informanterna hade tydliga rutiner under konsert-/föreställningsdagen. Det som mentalt skulle hanteras för att lyckas med ett scenframträdande var att kunna vara i nuet och att omvandla nervositet till en kreativ energi. / The purpose of this study is to develop knowledge about how professional classical singers prepare for and handle performances. The questions of the study have been what classical singers regard about the importance of mental preparation before a performance, and what functions mental training and stage preparation have at different levels in vocal education. To find the answers to these questions I interviewed four professional classical singers.The result shows the importance of an accurate learning of the music, technique and expression prior to performance. The study also demonstrated that the informants had well- developed routines for the day of their performance. To make a mentally well-controlled performance, the informants had to be present on the stage, and be able to transform stage fright into creative energy.

Denna studie undersöker improvisationens roll i pedagogiska sammanhang i förhållande till lärande och musikalisk utveckling. För att få insikt i hur improvisation kan användas i musikundervisning har intervjuer gjorts med tre personer med gedigen kompetens och erfarenhet om och av improvisation såväl när det gäller eget utövande som i pedagogiska sammanhang. Alla tre informanter jobbar som pedagoger på en musikhögskola. Studien utgår ifrån en generell frågeställning rörande improvisation i musikundervisning. Samtidigt finns även avsikten att genom resultaten av studien försöka förstå vad improvisation kan bidra med mer specifikt i sångundervisning. I analysen av resultaten stöd tagits av delar ur Lev Vygotskijs kulturhistoriska teori om utveckling och lärande, rörande fantasi och kreativitet för att kunna ringa in improvisationens betydelse i musikalisk utveckling. Resultatet visar på att informanternas gemensamma uppfattning är att studenterna genom improvisatoriska övningar utvecklar både sin egen skapande drivkraft genom att använda den kreativa förmågan, och kommunikationen i musicerandet. Närmare visar undersökningen hur pedagoger via konkret utformade improvisationsövningar kan skapa förutsättningar för studenten att öva på olika musikaliska parametrar och så även forma det personliga uttrycket. Resultatet i denna studie kan ha en betydande roll i en möjligt kommande utformning av improvisation som konkret metod i musikutbildning, med fokus på att utveckla det personliga uttrycket. Utmaningen med analysarbetet rörande ämnesvalet improvisation var att intervjuerna förde med sig fler abstrakta begrepp så som; fritt flöde, resonans och impuls. Rörande improvisationens kognitiva inverkan i relation till utveckling och lärande skulle vidare forskning kunna bidra till att konkretisera dessa abstrakta begrepp och därmed skapa förutsättningar för vidareutveckling av improvisation i undervisningssammanhang.

Syftet med den här forskningsstudien har varit att få kunskap om pedagogiska arbetssätt som passar för att utveckla åldrande kvinnoröster. Med en bakgrund som sångerska och sånglärare har jag upplevt svårigheter att hitta verktyg för att arbeta metodiskt med sångare, fysiologiskt och psykologiskt, som vill fortsätta sjunga långt upp i åren och som vill behålla sin röstkvalitet länge. För många är sång och en körgemenskap en stark faktor för livsglädje och sång har även en stor och viktig hälsoaspekt. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa forskningsintervjuer med tre sångpedagoger som även är körledare. Intervjuerna har haft en låg grad av standardisering och strukturering och ett sociokulturellt perspektiv har använts som teorimodell. Resultatet visar att vanliga problem som uppstår hos åldrande kvinnoröster är förändringar i hormonbalansen, vilket gör slemhinnorna torrare. Detta kan leda till att övertonerna i rösten reduceras och rösten blir klangfattigare. En minskad lungvolym samt svårigheter att aktivera den nedre raka bukmuskeln kan ge ett ökat vibrato och svårigheter med att hålla ut toner. Resultatet visar också att det är av stor vikt som äldre sångare att vara fysiskt aktiv, arbeta aktivt med andningsteknik och att hela tiden ha en vilja att utveckla sin sångteknik. Målet för röstutveckling bör av pedagogen alltid sättas lite i överkant för att lärande ska kunna ske, enligt Vygotskijs teori om proximal utveckling. Forskningen av åldrande kvinnoröster är eftersatt och det är svårt att hitta metodikböcker i ämnet. Pedagogers samlade erfarenhet i ämnet är därför viktig i sammanhanget.

Denna studie syftar till att belysa undervisningsmoment utöver musikalisk och sångteknisk träning som i yrkesförberedande sångundervisning förbereder sångeleven för yrkeslivet som professionell sångare. Detta för att främja arbetstrivseln hos professionella sångare. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i hermeneutiken och socialpsykologin och har utförts med kvalitativ intervju som metod. Fyra professionella sångare har använts som informanter. I bakgrundsavsnittet presenteras litteratur och tidigare studier kring musikerns yrkessituation, arbetstrivsel, yrkesförberedande sångutbildningar, pedagogens möjlighet till påverkan på musikstudenten och för musikern vanliga yrkesrelaterade hälsonedsättningar. Studiens resultat stödjer tidigare forskning då flera teman är överensstämmande. Denna studies resultat är dock specificerat till sångarens livsvärld till skillnad mot den tidigare forskningen som mer generellt beskriver musikerns yrkessituation. Resultatet belyser också förslag på undervisningsmoment lämpade i yrkesförberedande sångutbildning på ett sätt som inte har visats i tidigare forskning. Exempel på enligt studien yrkesförberedande uppdrag lämpliga för sångpedagogen är att skapa trygga elever i en trygg undervisningsmiljö, att skapa självgående elever och att ge eleven insyn och praktik i sångaryrket. / This study aims to highlight educational elements, as well as the musical and technical training, which, as part of a professional vocal study program, prepares the student for a professional career as a vocalist. This in turn, should help ensure a degree of satisfaction for professional vocalists. The study has its theoretical basis in hermeneutics and social psychology, and has been performed with the qualitative interview method. Four professional vocalists have served as informants. The background section presents both facts and previous studies of the voice used as an instrument, the employment situation of the professional musician, job satisfaction, vocational vocal training, the instructor’s ability to influence the music student, and also the health risks associated with professional musicians. The study’s findings support previous research as several themes are consistent. The results, as opposed to previous research that more broadly describes the musician’s professional situation, is here specifically related to the daily life of a musician. The study also highlights specific suggestions for educational elements applied to professional vocal training in a way that has not been shown in previous research. Examples of vocational objectives, which, according to the study may be suitable for the vocal instructor, are creating confidence in the student in a safe learning environment, creating self-sustaining students, and providing the student with insight and professional experience in the profession.

Den här uppsatsen är ett försök att ringa in och samla ihop tankar kring vad det är att vara närvarande på scen samt hur man kan lära ut det. Arbetet innehåller citat och referat från intervjuer med sju personer: En skådespelare, en koreograf, en jazzsaxofonist och improvisatör, två sångerskor och sångpedagoger, en sångerska och låtskrivare samt en klassisk altviolininst. Här finns också citat och referat ur relevant litteratur. Arbetet ska ses som en ingång till ämnet snarare än en djupdykning.

”Till sångens gud” Karl Nygren-Kloster och hans röstskola i Alvesta “To the god of song” Karl Nygren-Kloster and his voice-institute in Alvesta Karl Nygren-Kloster föddes 1876 i dåvarande Aringsås socken, sedermera Alvesta kommun, Kronobergs län. Som 19-åring reste han till Stockholm för att påbörja sina studier i orgelklassen vid Musikkonservatoriet. Efter sin fullbordade musikdirektörsexamen några år senare utbildade han sig på egen hand till röstpedagog. Människorösten och dens användning i tal och sång var hans stora intresse och 1903 öppnade han sitt eget sånginstitut i Stockholm. Men hans verkligt stora projekt var den röstskola han byggde åt sig själv i sin barndoms trakter vid sjön Salen i Alvesta. Inspirerad inte bara av italiensk skönsång, språk och kultur, utan också av medeltid i svensk 1800-talstappning, startade han 1914 Klosters Röstskola, en sagolik träbyggnad i sekelskiftesarkitektur med höga spetsiga gavlar och många utsprång, tinnar och torn, och med klosterväxter och pelargångar i trädgården. Huset blev under åren 1914 till 1951 hemvist för tusentals elever som om somrarna kom dit för röstvård och rekreation. Undervisningen riktade sig till alla som hade rösten som yrke eller intresse: skådespelare, sångare, lärare, präster och militärer. Gästlärare gav lektioner i rytmik och avspänning och Karl själv undervisade i röstens stärkande. Han hade ett nytänkande i sin metodik genom att han bättre än sina föregångare kunde se sambandet mellan kropp och själ i röstträningen. Efter självstudier i röstens fysiologi hade han kommit fram till en helhetssyn på människan, och hur rörelse i frisk luft, avspänning och kamratlig samvaro i vacker inspirerande miljö påverkade röstfunktionen i positiv riktning. Klosters Röstskola råkade ut för omfattande skadegörelse i och med sjösänkningen 1936 samt den katastrofala branden 1952. Klostertomten står sedan dess öde, men institutionen Klosters Röstskola har inte upphört. Karl Nygrens brorsöner fortsatte undervisningen på olika folkhögskolor i Sverige, och grundidéerna inom röstvården lever kvar genom den tredje generationen verksamma logopeder.

<p>”Till sångens gud”</p><p>Karl Nygren-Kloster och hans röstskola i Alvesta</p><p>“To the god of song”</p><p>Karl Nygren-Kloster and his voice-institute in Alvesta</p><p>Karl Nygren-Kloster föddes 1876 i dåvarande Aringsås socken, sedermera Alvesta kommun, Kronobergs län. Som 19-åring reste han till Stockholm för att påbörja sina studier i orgelklassen vid Musikkonservatoriet. Efter sin fullbordade musikdirektörsexamen några år senare utbildade han sig på egen hand till röstpedagog. Människorösten och dens användning i tal och sång var hans stora intresse och 1903 öppnade han sitt eget sånginstitut i Stockholm. Men hans verkligt stora projekt var den röstskola han byggde åt sig själv i sin barndoms trakter vid sjön Salen i Alvesta.</p><p>Inspirerad inte bara av italiensk skönsång, språk och kultur, utan också av medeltid i svensk 1800-talstappning, startade han 1914 Klosters Röstskola, en sagolik träbyggnad i sekelskiftesarkitektur med höga spetsiga gavlar och många utsprång, tinnar och torn, och med klosterväxter och pelargångar i trädgården. Huset blev under åren 1914 till 1951 hemvist för tusentals elever som om somrarna kom dit för röstvård och rekreation. Undervisningen riktade sig till alla som hade rösten som yrke eller intresse: skådespelare, sångare, lärare, präster och militärer. Gästlärare gav lektioner i rytmik och avspänning och Karl själv undervisade i röstens stärkande. Han hade ett nytänkande i sin metodik genom att han bättre än sina föregångare kunde se sambandet mellan kropp och själ i röstträningen. Efter självstudier i röstens fysiologi hade han kommit fram till en helhetssyn på människan, och hur rörelse i frisk luft, avspänning och kamratlig samvaro i vacker inspirerande miljö påverkade röstfunktionen i positiv riktning.</p><p>Klosters Röstskola råkade ut för omfattande skadegörelse i och med sjösänkningen 1936 samt den katastrofala branden 1952. Klostertomten står sedan dess öde, men institutionen Klosters Röstskola har inte upphört. Karl Nygrens brorsöner fortsatte undervisningen på olika folkhögskolor i Sverige, och grundidéerna inom röstvården lever kvar genom den tredje generationen verksamma logopeder.</p>