Sedan år 2000 har Sverige fem erkända nationella minoriteter - samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Bland annat har detta inneburit att samtliga svenska kommuner är skyldiga att samråda med de nationella minoriteterna i frågor som berör dem. Då den uppföljning och utvärdering som hittills utförts nästan enbart fokuserat på kommunernas arbete med frågan och hur de upplever att samråden fungerar, har denna uppsats syftat till att kartlägga hur de minoritetsrepresentanter som är aktiva i de kommunala samråden upplever sitt deltagande. Studien har således ett beskrivande syfte snarare än ett förklarande. För att undersöka detta har en enkät skickats ut till de representanter för den sverigefinska minoriteten som är aktiva i 55 av de 59 kommuner som är anslutna till förvaltningsområdet för finska. Enkätfrågorna är uppdelade i fyra delområden och antas täcka in de viktigaste dimensionerna gällande inflytande, påverkan och deltagande. Dessutom har frågor angående personernas bakgrund ställts för att på så vis kunna upptäcka skillnader i uppfattningen om hur samråden fungerar med hänsyn till dessa bakgrundsvariabler. De slutsatser som dras är först och främst att samråden tycks fungera bra. Strax under 70 procent av de som besvarat enkäten känner sig nöjda med hur samrådet i sin kommun fungerar överlag. En mycket stor majoritet av minoritetsrepresentanterna känner bland annat att de kan göra sina röster hörda på samrådsmötena och att kommunens representanter är intresserade av deras åsikter. Något färre, om än fortfarande en majoritet, anser att minoritetsrepresentanternas åsikter är avgörande för de beslut som fattas. Den kritik som lyfts mot samråden i enkäten handlar främst om att göra mötena mer effektiva och att beslutsprocessen ofta är mycket utdragen. Få skillnader i svar med hänsyn till bakgrundsvariabler såsom utbildning, ålder, kön eller tidigare engagemang har upptäckts. I den mån skillnader finns är de inte systematiska utan skiljer sig åt mellan olika frågor. Utifrån detta dras slutsatsen att de som är aktiva i samråden tycks kunna delta på samma villkor.

”Att inte se varandra någonsin, det är det som är det farliga för ett samhälle” –  (efter Per Svensson, Expressens dåvarande kulturredaktör, 2006)1 Staden uppfattas av de flesta som en tät bebyggelse med strukturer och former som skapar den miljö många av oss lever i idag. Grunden till att staden är så populär och befolkad beror på att vi vill vara närvarande där saker och ting sker. Det är det mänskliga myllret i stadens centrum som lockar, där det pågående samspelet mellan liv och form utspelar sig. Trots detta är det en fortsatt utmaning hur vi ska uppnå drömbilden vi bär inom oss av staden som socialt fenomen.  Enligt flera arkitektur- och samhällsteorier har arkitekturen en betydande roll både estetiskt och planeringsmässigt att erbjuda den livfullhet och ömsesidig respekt som får staden att fungera som ett hållbart samhälle. Däremot är det inte arkitekterna som står ensamma för stadens design. Det fordras gott samarbete och tydlig kommunikation mellan flera yrkesdiscipliner som medverkar inom stadsplanering. Samtidigt ska också medborgarnas åsikter inkluderas och utlovas aktivt deltagande i processer som berör deras livsmiljö.  Avsikten med denna forskningsstudie är att undersöka definitionen av begreppet social hållbarhet när det är kopplat till arkitektur och stadsplanering. I all utveckling av städer och samhällen ska de tre hållbarhetsdimensionerna social, ekonomisk och ekologisk värderas lika. Det finns en ovisshet om den sociala dimensionens roll i de fysiska planeringsprocesser som sker i Sverige. Anledningen är att begreppet blir aktivt i flera kunskapsområden och berör många kompetenser som behöver kommunicera och samarbeta på ett effektivt sätt.  Forskningsarbetet har utförts under våren 2022. Inom arbetet har tre pågående stadsutvecklingsprojekt i Skåne studerats. Genom läsning av kommunernas olika styrdokument tillsammans med databassökningar och litteratur skapades ett teoretiskt ramverk. Det resulterade i en förklaring av social hållbarhet vars aspekter använts som analysverktyg i arbetet. Platsbesök gjordes och intervjuer hölls med projektansvariga i de olika fallen, samt en utomstående kulturstrateg. Slutligen sammanställdes en enkät till studerande inom arkitektur och stadsplanering vid Malmö Universitet för att erhålla deras förklaring av begreppet.  I resultatet framkommer att förklaringen av begreppet social hållbarhet kan försåts genom nyckelorden från analysverktyget. Däremot finns ingen uttalad och entydig definition som används i stadsplaneringen avseende arkitekturens och stadsbyggnadens roll för en bättre gestaltad livsmiljö. Svaret ligger troligen i att det är svårt att mäta sociala värden. Det skapar dilemma med att tillsätta lämplig kompetens med nyanserat perspektiv på människan och staden.  Staden behöver arkitektur som är närvarande och relationsskapande, vilket innebär rum som gestaltas i human skala som människor uppfattar som gemensam. En socialt hållbar arkitektur handlar om upplevelser, känslor, personliga erfarenheter och relationer som inte går att mäta med siffror likt ekonomi och ekologi. Det förutsätter att vi utvecklar nya metoder som på ett respektfullt sätt kan förstå och utvärdera humana uppfattningar. Arbetet med att gestalta socialt hållbara städer är ingen lätt uppgift som kommer med färdiga lösningar. Det innebär att frångå det fyrkantiga tänkandet för att nyfiket upptäcka nya idéer genom olika samarbeten. Nyckelord: Social hållbarhet, arkitektur, stadsplanering, samråd, politik 1 Per Svensson fungerade som inspiratör i planarbetet för Vision Norra Sorgenfri och citeras i en rapport om visionsarbetet (Malmö Stad, 2006). / ”Never be able to see each other, that’s what’s the most dangerous to a society”  (Per Svensson, 2006)2 The city is most often perceived as dense settlements with structures and forms that shapes the environment in which many of us live today. The reason for why the city is so popular and densely populated is our will to be present where things happen. It is the human life that attracts, this continuous exchange between life and living that takes place in the city’s central crowds. Still, it seems to be a continuing challenge in how to achieve the dreamt image that we have of the city as a social phenomenon. According to several architectural and social theories, architecture plays a significant role both aesthetically and in terms of physical planning to offer the liveliness and mutual respect that makes the city into sustainable society. On the other hand, it is not the architects alone who bear the responsibility for the city’s shape. It requires good cooperation and communication between several different professions that are involved in urban planning. In a similar manner, the citizens must be included in the process and promised an active participation in designing their living environment.  The purpose of this research is to explore the meaning of the concept social sustainability in relation to architecture and urban planning. In all development processes of cities there must be a equal valuation of the tree dimensions of social, economic and ecological sustainability. There is an uncertainty about the implication of the social dimension in sustainable planning processes in Sweden. One reason is that it is an overlapping concept that extends over several topics and affects many competencies that need to communicate and collaborate effectively.  This research study focused on three ongoing urban development projects in Skåne in southern Sweden. By reading the municipalities’ governing documents together with database searches and literature, a theoretical framework was created. This resulted in an explanation of social sustainability, created by aspects with were used analytical throughout the work. Site visits were made and project managers and a cultural strategist were interviewed. Finally, a survey was compiled for architecture and urban planning students at Malmö University to gain their explanation of the concept social sustainability. The study shows that the explanation of the concept of social sustainability can be provided by the keywords from the analytical tool. On the other hand, there is no explicit and unambiguous definition used in urban planning regarding the role architecture plays for designing better living environments. The answer probably lies in the fact that it is difficult to measure social values. It creates a dilemma in adding appropriate skills with a nuanced perspective on human life and the city. The city need architecture that is present and relationship-creating, which means spaces designed on a human scale that people perceive as common. A socially sustainable architecture is all about impressions, feelings, personal experiences and realities that cannot be assessed in numbers in the same way as economics and ecology. This presupposes that we develop new methods for respectfully understanding and evaluating human perceptions. The work of shaping socially sustainable cities is not an easy task that comes with ready-made solutions. It implies to give up the square thinking in order to curiously discover new ideas through various collaborations. Keywords: Social sustainability, architecture, urban planning, consultation, politics. 2 Per Svensson was an inspirer in the planning work for Vision Norra Sorgenfri and was quoted in a report about the vision work (Malmö Stad, 2006). Original quote translated from Swedish by the author: ”Att inte se varandra någonsin, det är det som är det farliga för ett samhälle”

Under de senaste åren har ett behov av ökad differentiering av den svenska strandskyddslagstiftningen ansetts uppkommit. Flertalet reformer har genomförts, med målet att ökad hänsyn ska tas till att tillgången på stränder, befolkningstryck och exploateringsgrad runt om i landet varierar, samtidigt som strandskyddet förstärks i högexploaterade områden. Från politiskt håll har det ansetts att tidigare reformer inte lyckats uppnå detta mål, och mot bakgrund av detta har en ny lagstiftningsprocess påbörjats med syfte att föreslå ytterligare reformer på området. En låg acceptansnivå för regelverket samt ett ökat behov av landsbygdsutveckling utgör viktiga faktorer bakom det identifierade behovet av ytterligare differentiering. Syftet med denna studie är att undersöka vilken inverkan den föreslagna propositionens förslag skulle ha för lantmäteriets verksamhet och för framtida fastighetsbildningsärenden. Studien ska även undersöka vilka problem som riskerar att kvarstå efter lagförslagets eventuella implementering samt vilka ytterligare reformer som skulle behöva genomföras ur lantmäterisynpunkt. Studiens första del använder sig av en litteraturstudie av nuvarande rättsläge och lagstiftning. Därefter tar en empirisk studie vid, genom en enkätstudie för att kartlägga problem ur lantmäterisynpunkt, samt genom en djupintervju för att kartlägga möjliga lösningar. En majoritet av respondenterna inom enkätstudien angav att acceptansgraden hos de sakägare som berörs av strandskyddslagstiftningen inom lantmäteriärenden är låg. Därutöver har studien visat på att ytterligare utredningar behövs för att klargöra regelverket angående bostadsfastigheter med kombinerade ändamål inom strandskyddade områden och särskilt inom de nya strandnära utvecklingsområdena. Såväl enkät som intervju visar tydligt på att dagens samrådsförfarande är ineffektivt och leder till onödiga överklaganden av beslutade lantmäteriförrättningar. Studien visar även på att propositionens förslag i huvudsak har liten inverkan på lantmäteriets verksamhet, och att propositionens förslag utgör en förbättring jämfört med utredningen sett enbart ur lantmäterisynpunkt. / During the last few years a need for increased differentiation of the Swedish shoreline protection legislation has been identified. Several reforms have been introduced, with the goal being that increased consideration should be given to the fact that access to the shoreline, population density and the degree of exploitation varies across different regions of the country, while shoreline protection should be strengthened in highly exploited areas. From a political point of view it has been asserted that earlier reforms have not achieved the desired results, and in view of this new legislation has been prepared with the purpose of suggesting further reforms in this area. A low level of acceptance for current regulations as well as an increased need for rural development constitute important factors behind the need for further differentiation. The purpose of this study is to examine what impact the contents of the proposed legislation would have on the operations of the Swedish mapping, cadastral and land registration authority and on future property formation matters. The study shall also examine what kind of problems that will remain after the implementation of the legislative proposals as well as what kind of further reforms that are necessary from the point of view of the authority. The first part of the study consists of a literature study of current case law and legislation on the subject area. Thereafter an empirical study is conducted, through a survey study to assess the problem from a land surveying point of view, as well as through an in-depth interview to examine possible solutions. A majority of the respondents within the survey study indicated a low degree of acceptance among those affected by the current legislation on shoreline protection within a land surveying matter. Furthermore the study has shown that further inquiries are needed to clarify the current regulations concerning residential properties for combined purposes within areas affected by shoreline protection and especially within the new coastal development areas. Both the survey study and the interview clearly show that the current procedures for consultation are ineffective and lead to unnecessary appeals being made of already decided cases. The study also shows that the legislative proposals will have little impact on the operations of the authority, and that the legislative proposals constitute an overall improvement compared to the preceding inquiry.

Detta är en fallstudie där SKBs genomförda samråd i Östhammars kommun under åren 2002-2011 har studerats. Inför den ansökan som SKB lämnade till mark- och miljödomstolen 2011 behövde bolaget upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). För att kunna göra detta behövde samråd genomföras. Det planerade slutförvaret är en komplex verksamhet och kan upplevas besvärlig att samråda kring, både av verksamhetsutövaren och av deltagare. Syftet med samrådet är att få in synpunkter och frågor kring den tänkta verksamheten som sedan kan användas till att utveckla och förbättra miljökonsekvensbeskrivningen. Vanliga sätt att bedriva samråd är att hålla informationsmöten, vilket också var det sätt som SKB valde. Det material som finns från dessa samråd är sammanställningar som SKB själva har gjort. När SKB lämnade in sin ansökan lämnades det också in en samrådsredogörelse där de genomförda samråden beskrivs. SKB har genomfört sina samråd på ett ganska förutsägbart sätt. Då det bara finns skriftligt material från samråden så är det svårt att avgöra om de har återgivits på ett rättvisande sätt. Det är med tveksamhet som syftet med samråd kan ses som uppfyllt. / This is a case study where Swedish nuclear fuel and waste management company's (SKB) consultations in the municipality of Östhammar during the years 2002-2011 have been studied. Together with the application submitted by SKB to the Land and Environmental Court in 2011, the company needed an environmental impact assessment (EIA). In order to do this, consultations was a necessity. The planned repository is a complex activity and may be difficult to consult, both by the operator and by participants. The purpose of the consultation is to bring in comments and questions about the intended activities, which can then be used to develop and improve the environmental impact assessment. Common ways of conducting consultations are holding information meetings, which was also the way SKB chose. The material available from these consultations is summaries that SKB itself has made. When SKB submitted its application, a consultation report was also submitted, describing the consultations conducted. SKB has conducted its consultations in a fairly predictable manner. Since there is only written material from the consultations, it is difficult to determine whether they have been reproduced in a fair way. It is with hesitation that the purpose of the consultations can be seen as fulfilled. / <p>2019-09-13</p>

Föräldrainflytande är ett komplext begrepp och en viktig del i förskolans värdegrundsarbete och demokratiuppdrag. Det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret för barnet samt känner sitt barn allra bäst. En god samverkan mellan föräldrar och förskolan som möjliggör föräldrainflytande är därför viktigt för att kunna skapa de bästa förutsättningarna för barnet. Syftet med den här studien är därför att undersöka föräldrars upplevelser av föräldrainflytande i förskolans verksamhet med specifikt fokus på vilan. För att få svar på studiens frågeställningar har enkäter samlats in från sex föräldrar med barn i ett till treårsåldern som går i förskolan. Begreppet inflytande problematiseras med hjälp av inflytandetrappan, vilken synliggör olika nivåer av inflytande som alla är viktiga för att kunna tala om ett reellt föräldrainflytande. Vid första anblick tyder resultatet på att föräldrarnas syn på sina möjligheter till inflytande är övervägande goda. Men vid en närmare granskning av föräldrarnas beskrivningar och exempel synliggörs att det finns begränsningar i föräldrainflytandet, vilket leder till att föräldrarna inte får, eller inte utnyttjar sina möjligheter till att utöva ett reellt föräldrainflytande. / Parental influence is a complex concept and an important part of the preschool's value-based work and democracy mission. It is the parents who have the ultimate responsibility for the child and know their child best. A good collaboration between parents and the preschool that enables parental influence is therefore important in order to be able to create the best conditions for the child. The purpose of this study is therefore to investigate parents' experiences of parental influence in the preschool's activities with a specific focus on the childs rest. To get answers to the study's questions, questionnaires were collected from six parents with children aged one to three years who go to preschool. The concept of influence is problematised with the help of the influence ladder, which makes different levels of influence visible, all of which are important in order to be able to talk about a real parental influence. At first glance, the results indicate that the parents' views on their opportunities for influence are predominantly good. However, a closer examination of the parents' descriptions and examples reveals that there are limitations in the parental influence, which leads to the parents not being able to, or not using, their opportunities to exercise a real parental influence.

This study aims to investigate how municipalities respond to citizen input in consultation reports – a necessary and often mandatory documentation in the Swedish planning process. More specifically, building on the political-philosophical debate on deliberation as a democratic ideal, this study explores how local authorities' response to citizen input is structured and designed in these reports, and to what extent citizen input is recognized. By approaching a model for logics and considerations within sorting processes, I also seek to understand how local authorities motivate and explain their stances. More specifically, I examine whether considerations – made within a so called selective sorting – emphasize what ispossible, legal and/or proper to implement. The study is mainly based on a qualitative content analysis of consultation reports from three Swedish municipalities. The results of this study highlight, among other things, that the structure and design of the response from the local authorities depend on the structure and design of the input. Further, almost fifty percent of the total number of responses studied are rejected, where a vast majority of the few approvals given are weak/vague. Even though local authorities from all three municipalities motivate their stances based on what is possible, legal and proper, there are some general patterns. In total, almost half of all positions are justified on the basis of what is considered proper to implement, while approximately a fifth are justified on the basis of what is legal. Further, I have drawn attention to two more specific ways in which municipalities seem to motivate and explain their positions. These ways are defined as two categories that I have chosen to call aesthetics and external expertise.

This PhD thesis in environmental science aims to contribute to the theoretical and empirical understanding of the relation between participation and legitimacy in multi-level environmental governance. It is widely assumed that actor involvement has great potential to improve the legitimacy of nature conservation through long-term acceptance and target achievement. However, local resource conflicts problematize the way a relation between participation and legitimacy is depicted on other administrative levels. Studies exploring the effect that participation has on legitimacy are relatively rare, especially in multi-level arrangements of coastal conservation. In this thesis the relation between participation and legitimacy on the local level is examined, as well as how this relation is conditioned by multi-level governance and power. The relation is empirical studied with two local implementation processes of the Helsinki Convention’s network of marine protected areas (HELCOM MPAs). The cases are located in Sweden. Sweden and the Baltic Sea region are in the forefront of participation in nature conservation, and therefore act as a strong case for the exploration of institutional participation. However, despite apparent political will and international support, the efficiency of actor involvement for nature conservation has been questioned, also for the HELCOM MPA and especially on the local level. Based on the results of this study, I question the assumption that weak legitimacy predominantly is an issue of insufficient information sharing. The findings show that involving actors to legitimize the adoption of strict adherence to a pre-established model of conservation likely fails to create long term support for conservation. Instead, relocation of power to the affected actors seems essential in order to make participation establish legitimacy. It appears important to create room for local influence in the design, management and implementation of a particular conservation area in the particular place/context. In both examined cases, there are elements of participation that support legitimacy, for example the development of a shared vision. There are also elements that hamper legitimacy, such as, for example, the high expectations different actors have on participation to reach consensus on protective values. These unmet expectations seem to fuel conflicts of interests among actors on different levels. / Världens hav är i kris. Med ett stort internationellt tryck för att skydda dem har den svenska regeringen satt ambitiösa mål för etablering av marina reservat. Beslutsfattare och forskare har höga förväntningar på att lokalt deltagande underlättar etableringen. Men utan verkliga möjligheter för lokalt deltagande att påverka besluten så verkar förväntningarna orealistiska, med allvarliga konsekvenser för legitimitet av miljöskydd. Avhandlingen undersöker relationen mellan deltagande och legitimitet i svensk östersjöförvaltning genom att studera samrådsprocesserna för Gräsö marina naturreservat och St Anna-Missjö marina skyddsområde. Studien visar på både positiva och negativa samband mellan deltagande och legitimitet, beroende på kvalitén av deltagande. Olika lokala aktörer är djupt engagerade i resursfrågor och vill ha möjlighet att diskutera dessa med staten. Lokala aktörer uttrycker besvikelse och frustration om samråden har en begränsad inverkan på faktiska beslut. Besvikelsen kan underminera stödet för naturskydd och försämra relationen mellan stat och lokala aktörer i längden. I ett av de undersökta fallen var de lokala aktörerna engagerade i att formulera en gemensam vision för området tillsammans med myndigheterna, något som annars är ovanligt. Det visade sig ha en mycket positiv effekt på samrådsprocessen och legitimiteten av naturskyddet.