Studiens syfte var att beskriva och jämföra förskollärares perspektiv på barns övergångar och samverkan mellan förskola och förskoleklass. Studien började med en litteraturstudie som behandlade historia och teorier rörande samverkan och övergångar. Vidare bygger studien på intervjuer med fem förskollärare varav två är verksamma i förskolan och tre i förskoleklass. Studien är kvalitativ och grundar sig i en livshistorisk metod. I analysen nyttjas ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som kombineras med nyinstitutionalistisk teori och institutionaliseringsbegreppet. Resultatet visar att förskollärare verksamma i förskolan fokuserar på barns trygghet och det livslånga lärandet och att förskollärare verksamma i förskoleklass fokuserar på barn i behov av särskilt stöd och trygghet. Resultatet och diskussionen visar på att samtliga förskollärare beskriver hur man organiserar för barns övergångar i det närmaste identiskt vilket i studien analyseras som institutionell isomorfism - likformighet mellan organisationernas struktur i avseendet barns övergångar mellan förskola och förskoleklass. Resultatet visar också på att det finns en vilja till att samverkan, främst från förskolans håll. Det glapp som tidigare fanns mellan förskola och skola har istället flyttats och hamnat mellan förskola och förskoleklass. Detta trots att ambitionen med förskoleklassens tillblivelse var att överbrygga avståndet mellan verksamheterna.

The purpose of this study was to examine how professionals describe the interaction between psychiatry and addiction care when it comes to clients/patients  who suffer from comorbidity of substance abuse and diagnosed mental illness. In this study we posed the following questions: How do the care personnel within psychiatric treatment and substance abuse care describe the current state of the collaboration between them? Which pros and cons do the personnel within the two sectors describe regarding collaboration? Based on six interviews; three among professionals in psychiatry and three in addiction care, the overall result shows that the informants believe that the existing cooperation works well but can be developed. The study also shows that concerted individual plans (SIP) as a tool can generate positive results for clients/patients within both organizations. SIP is also an opportunity for the professionals to go beyond the current confidentiality that exists between the client/patient and organization and thus better able to collaborate around a client/patient. The conclusion is that cooperation can be favored or discriminated against by the staff's attitudes towards individuals who suffer from comorbidity, political decisions, maneuver and professional, personal experience and knowledge of each other's professions. / Syftet med denna studie var att undersöka hur yrkesverksamma inom psykiatrin och beroendevården beskriver samverkan mellan organisationerna angående personer som lider av samsjuklighet av missbruk och diagnostiserad psykisk ohälsa. Frågeställningarna var: Hur beskriver vårdpersonalen inom psykiatrin och beroendevården att samverkan fungerar? Vilka fördelar respektive nackdelar beskriver personalen inom de olika verksamheterna att det finns med samverkan? Utifrån sex intervjuer, tre bland anställda inom psykiatrin respektive tre i beroendevården, visar det övergripande resultatet att informanterna anser att den befintliga samverkan fungerar bra men kan utvecklas. Studien visar även att samordnade individuella planer (SIP) som verktyg kan generera positiva resultat för klienterna/patienterna inom de båda organisationerna. SIP är också en möjlighet för de professionella att få möjlighet att häva rådande tystnadsplikt som finns mellan klienten/patienten och organisationen och därigenom bättre kunna samverka kring en klient/patient. Slutsatsen är att samverkan kan gynnas eller missgynnas av personalens attityder gentemot individer som lider av samsjuklighet, politiska beslut, handlingsutrymmet samt yrke, personlig erfarenhet och kunskap om varandras professioner.

Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva, jämföra och analysera hur unga vuxna med NPF och nätverksledare upplever brukarens delaktighet vid nätverksmöten, som arrangeras i avsikt att samverka för brukarens bästa. Vidare syftar studien till att analysera delaktighetsfrämjande arbete hos nätverksledarna. Frågeställningar: • Vilken upplevelse av brukarens delaktighet beskriver informanterna vid nätverksmöten? • Vilken betydelse har samverkan för brukarens upplevelse av delaktighet vid nätverksmöten? • Hur beskriver nätverksledarna sitt delaktighetsfrämjande arbete? Teori: Studiens teoretiska perspektiv är symbolisk interaktionism med de centrala begreppen delaktighet, samverkan och meningsskapande vilka används för att tolka empirin. Metod: Utifrån en kvalitativ metod har sex halvstrukturerade intervjuer genomförts, varav tre med brukare som det arrangerats nätverksmöten kring samt tre med nätverksledare. Samtliga informanter kontaktades genom den så kallade snöbollseffekten. För att få svar på studiens syfte och frågeställningar utformades en intervjuguide, vars svar transkriberades och analyserades genom meningskodning. Resultat: Brukarna upplever en större delaktighet vid nätverksmöten än vid andra situationer i vardagen. Nätverksledarna är mer positiva i sina uppfattningar än brukarna. Det framkommer att brukarens upplevelse av delaktighet handlar om att vara en del av ett sammanhang. Hindrande faktorer för samverkan är hindrande för brukarens upplevelse av delaktighet. Nätverksledarnas delaktighetsfrämjande arbete grundar sig i en ständig återkoppling till brukaren och dialog mellan deltagarna.

Denna studie är gjord i samarbete med NOCA Teknik AB som är ett projekt- och byggledningsföretag med bas i Göteborg. Partnering, även kallat utökad samverkan, är ett relativt nytt arbetssätt i Sverige. Partnering utgår ifrån att alla parter i byggprojektet samarbetar och använder sig av öppna böcker gällandeekonomi projektering, planering, beslut och dokumentation. Partnering går ut på att alla i projektet, entreprenör, konstruktör, arkitekt projektledare mm, samarbetar och använder sig av varandras erfarenhet och kunskap. På så sätt nås de gemensamma målen där alla arbetar mot samma vision. Rapporten behandlar möjligheter och risker med partnering, dessa skildras utifrån beställare och entreprenörers erfarenheter. Till hjälp i studien har en enkätundersökning utförts där 23 svar mottagits. Möjligheterna med partnering är många. En av de största möjligheterna är att som entreprenör få vara med och påverka projektet redan i planering och projekteringsskede. Detta är ett bra sätt att undvika oförutsedda kostnader senare i projektet. En risk med partnering är att kostnaderna ökar på grund av ökad bemanning och projektering. Det är en faktor som måste vägas mot möjligheten att projektet ska kunna bli klart fortare än beräknat. Ytterligare en risk som flera respondenter i enkätundersökningen har påpekat är ombyggherren inte är engagerad genom hela projektet. Detta leder ofta till att partneringprojektet misslyckas och att flera parter blir missnöjda och i framtiden negativt inställda till partnering. / This study was conducted in collaboration with NOCA Teknik AB, a project and construction management company based in Gothenburg, Sweden. Partnering, also known as extended collaboration, is a relatively new way of working in Sweden. Partnering assumes that all parties in the construction project collaborates and use open books concerning financial planning, planning, decisions and documentation. Partnering is that everyone in the project, contractor, designer, architect project manager etc., collaborates and uses each other's experience and knowledge. In this way, the common objectives are reached where everyone works towards the same vision. The report deals with the opportunities and risks of partnering, these are portrayed from the experience of the client and contractors. For help in the study, a survey was conducted where 23 responses were received. The possibilities of partnering are many. One of the biggest opportunities is that as an entrepreneur you have to influence the project already in the planning and design stage. This is a good way to avoid unforeseen costs later in the project. A risk with partnering is that costs increase due to increased staffing and design. It is a factor that must be balanced against the possibility that the project will be clearly faster than expected. Another risk that several respondents in the survey has pointed out is whether the developer is not engaged throughout the project. This often leads to a failure of the partnering project and the dissatisfaction of several parties and, in the future, a negative attitude towards partnering.

Samverkan mellan sjuksköterskan inom ambulanssjukvård och sjuksköterskan på akutmottagning är en viktig del i det dagliga arbetet på en akutklinik. Felaktigheter i samverkan vid överlämning kan få konsekvenser och följa patienten genom hela vårdförloppet. Syftet var att beskriva samverkan mellan sjuksköterskor inom ambulanssjukvård och mottagande sjuksköterska vid överlämning av patient till akutmottagning. I examensarbetet användes en kvalitativ deskriptiv metod med induktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer har genomförts för att samla in data, fem intervjuer med sjuksköterskor inom ambulanssjukvård samt fem intervjuer med sjuksköterskor vilka arbetar på en akutmottagning. Tematisk analys har använts vid granskning av data. Ur analysen framkom tre huvudteman: “Att utbyta information”, “Möta en engagerad samverkanspartner” och “Att skapa ett gemensamt helhetsintryck”, med respektive subteman. Samverkan fungerar till stor del bra, men vissa brister fanns vid överlämning av patient. Betydelsen av att använda sig av och förmedla information utifrån den givna strukturen SBAR var stor. Vidare framkom olika aspekter i hur information förmedlas via tal och skrift. Engagemang, attityder och förståelse för varandras verksamhet var andra aspekter som var av betydelse i samverkan. Det var också vanligt förekommande att sjuksköterskornas uppmärksamhet blev störd av distraherande brus, denna distraktion fick i sin tur konsekvenser för informationsöverföringen. En önskan om att skapa ett gemensamt helhetsintryck i samband med samverkan var framträdande. Att lyssna in patienten och att föra fram patientens berättelse kunde bidra till att sjuksköterskorna gemensamt kunde skapa detta helhetsintryck.

Bakgrund: Multisjuka äldre patienter har behov av kommunala hälso-sjukvårds insatser. Samverkan av dessa insatser sker via ett digitalt kommunikationssätt SAMSA. Planeringen inför hemgången sker mellan berörda aktörer där den ska genomföras under ett SIP-möte. Vårdandet utgår från att multisjuka äldre patient bör ge ett samtycke, därefter genomförs stegen i samverkansprocessen. Distriktssköterskors professionella roll utgår ifrån på att ge stöd och en trygg hemgång. Samverkan mellan berörda aktörer och planläggningen styrs av en ny lag om samverkan. Syfte: Belysa hur distriktssköterskor upplever arbetet utifrån den nya samverkanslagen vid utskrivningen av multisjuka äldre till hemmet. Metod: Med den kvalitativa forskningsintervjun samlades data in från fem distriktssköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Ur analysen framträdde fyra kategorier: Samverkan vid utskrivningen, Digitala kommunikationssätt, Föränderliga utskrivningsdatum och Olika aktörer som är beroende av varandra. Konklusion: I resultatet framkommer att brist på information och dokumentation mellan berörda aktörer påverkan samverkan. Patienter och anhöriga upplever ofta brister i informationen från slutenvården. De digitala kommunikationssätten fungerar men är under inlärningstid. Det är viktigt med uppdateringen i systemet innan hemgång. Aktörerna bör ta sitt ansvar där alla kompletterar och inte ersätter varandra.

Syftet med studien är att undersöka hur socialsekreterare ser på förutsättningar för klienter som har adhd och en missbruksproblematik till att genomgå och bibehålla kontinuitet i utredning och behandling. Studien belyser hur socialsekreterarna anser att samverkan fungerar med andra aktörer inom missbruksvården och betydelsen av förhållningssätt och relation till klienten. Studien skildrar både möjligheter och svårigheter i behandlingsarbetet. Till vår studie har vi använt oss av fyra socialsekreterare inom Norr- och Västerbotten som arbetar med vår målgrupp av individer som har missbruk och en samtidig adhd diagnos. Resultatet i vår studie visar att en prioriterad samverkan finns, men att komplexiteten med olika regelverk och syn på samsjuklighet gör att samverkan brister och inte kan möta dessa individers behov. Socialsekreterarna upplever de interna riktlinjerna inom kommun och landsting som ett hinder då dessa bland annat kräver att individerna ska vara fria från missbruk eller diagnostiserade för att få anpassad vård. Socialsekreterarna beskriver en gemensam bild över att vården till dessa klienter måste ges under samma huvudman för att det ska fungera.

Asylsökande står idag inför långa väntetider vilket kan bidra till osäkerhet och psykisk ohälsa hos individer. Detta kan i sin tur leda till depression. Ideella organisationer i civilsamhället erbjuder många insatser av integrerande karaktär till asylsökande. Kommunen erbjuder främst insatser till personer med beviljat uppehållstillstånd, vilket innebär att ideella organisationer fångar upp de som fortfarande väntar på besked om uppehållstillstånd. Syftet med studien var därför att kritiskt granska de insatser som ideella organisationer erbjuder asylsökande och hur personal upplever att dessa insatser uppfyller asylsökandes behov av integration, samt hur detta kan förstås. Insamlingen av materialet utfördes genom sex stycken intervjuer med personal som arbetar på ideella organisationer med integration och asylsökande i Umeå kommun. Vi använde oss sedan utav en interpretativ fenomenologisk analys för att analysera det insamlade materialet. Resultatet tolkades sedan i förhållande till tidigare forskning och Diaz integrationsteori. Studien visade att de ideella organisationerna syftar till att överbrygga klyftan mellan asylsökande och lokalbefolkningen genom att skapa sociala nätverk och mötesplatser. Detta är de ideella organisationernas syn på integration, något som skapas tillsammans. Sociala nätverk ansågs ligga till grund för arbete och trygghet, vilket påvisades vara av betydande roll för integrationen. Trygghet var en styrka som framkom som unik för ideella organisationer. Även deras möjlighet till att kunna vara kreativa, flexibla och effektiva. Strukturella problem i form av att systematiskt nå ut till asylsökande var en svårighet vi såg utifrån vårt resultat. Även svårigheter med att förstå de svenska systemen och myndigheterna upplevdes som ett strukturellt problem. Den slutsats vi kunde dra från vår studie är att det skulle kunna behövas en mer utbyggd samverkan mellan kommun och ideella organisationer med fokus på långsiktiga insatser för att kunna skapa relationer, som enligt oss i sin tur kan leda till en förbättrad integration. Men även för att underlätta för asylsökande att komma i kontakt med myndigheter och för ideella organisationer att samarbeta bättre med kommunen. Eftersom de ideella organisationerna erbjuder insatser till alla går det inte att säga exakt vilken påverkan de har för just asylsökandes integration. / Asylum seekers are today facing long periods of waiting for notice about their permits. The long periods of waiting can contribute to uncertainty and mental illness which can lead to developing depression. Asylum seekers are not being offered the same services from the municipality as people who have received their resident permit. Non-governmental organisations offer services to asylum seekers, they therefore have an important role in their integration process. The aim of this study was to critically examine the services that non-governmental organisations offer to asylum seekers, with focus on if the staff feel that the need of the asylum seekers is being met, and how this could be understood. The data for this study was collected by means of six interviews with staff from non-governmental organisations, who work with asylum seekers and integration in Umeå municipality. An interpretative phenomenological analysis was used to analyse the data collected and interpreted in relation to previous research and Diaz integration theory. This study indicates that non-governmental organisations aim to bridge the gap between asylum seekers and locals. This is achieved by creating meeting grounds for this interaction to occur, which is the respondents view on integration. Something that is created together. Social networks were considered to be a foundation which later leads to employment and comfort. This was proven to be an important role for integration. A unique strength with non-governmental organisations was considered to be the feeling of comfort that they bestow. But also, their ability to be creative, flexible and efficient. Systematically reaching out to asylum seekers was found to be a structural problem. Understanding the Swedish systems and the authorities was also considered to be a structural problem. In conclusion, we believe that a more developed cooperation between the civil society and the municipality, with focus on long term services may be needed in order to improve the integration process. But also, to facilitate for asylum seekers to be in contact with authorities and for non-governmental organisations to cooperate better with the municipality. It is difficult to draw a specific conclusion about the effect non-governmental services has for asylum seekers integration, since they offer their services to everyone.

En central aspekt i det svenska krishanteringssystemet är det geografiska områdesansvaret. På lokal nivå är det kommunernas ansvar att samordna de åtgärder som vidtas av aktörer under en samhällsstörning. Tidigare utvärderingar visar på svårigheter med att samverka i relation till det geografiska områdesansvaret, och offentliga aktörer saknar en förståelse om vad ansvaret innebär i praktiken. Det geografiska områdesansvaret ger inget svar på hur en samhällsstörning ska hanteras. Just detta hur försöker Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) att söka svar på genom en inriktnings- och samordningsfunktion (ISF) samt en stödfunktion (ISF-stöd) vilket kan likställas med ett aktörsgemensamt stabsarbete. Den här studien försöker bidra till en ökad förståelse för hur offentliga aktörer uppfattar det kommunala geografiska områdesansvaret, vilka aspekter av tillit (companion, commitment & competence trust) aktörerna har till kommunen samt utforska aktörernas inställning till implementeringen av ISF och ISFstöd. Genom kvalitativa intervjuer visar studien på att aktörer har kunskapsluckor om vad det geografiska områdesansvaret konkret innebär. Resultatet visar på companion- och commitment trust till kommunen, däremot identifieras en avsaknad av competence trust till kommunens ansvar att samordna hanteringen av en samhällsstörning på lokal nivå. Slutligen visar studien att aktörerna förstår och vill implementera ISF och ISF-stöd, däremot finns en problematik om att avvara resurser till funktionerna.

No description available.