Abstract This is a study about the role of love for an individualistic human being. The study aims to examine whether our strive to become our autonomous self and the longing for love is in conflict with each other and how it is expressed. The study examines the importance of feeling secure when it comes to love and whether it creates a dependence that challenges our independence. This study is grounded in qualitative method, we take part in interviews with the respondents and their personal experiences about the subject and how it impacts them. The interviews have been performed with five individuals, men and women in the age between 25-40 years old, where they have been asked questions in the areas; love, romance, the individual and relationships. The material is analyzed using theory derived from sociology and social psychology of pure relations, embededness and liquid love. The result indicates that there is a conflict between love and autonomy, which raises anxiety and the uncertainty of the individual. The respondents don´t want to be dependent on another person and don´t want love at any cost. We also see that love creates positive energy and a form of security. In the result it is discussed about love as rational and as an emotion. Love is a feeling that is difficult to structure and control. The lack of control doesn´t always match with our quest for independence.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka instruktionsformer och arbetssätt som fungerar i slöjden. De didaktiska läromedlen i slöjden är få och nästan inga alls och för att studien skulle gå att genomföras tillverkade jag ett eget läromedel med olika instruktionsformer – digitala filmer, skriftligt och muntligt, i formen av ett gestaltande examensarbete.Med studien vill jag undersöka instruktionsformernas för- och nackdelar till att vägleda och underlätta elevernas kunskapsinhämtning till ett självständigt elevarbete i slöjden. Lärarens tid i slöjdsalen begränsas av att ge eleverna stöd till att nå kunskapsmålen. Genom att ta in de digitala hjälpmedlen i slöjden i form av datorer, iPads och smartphones förändras slöjdlärarens arbetssätt från instruktör till handledare. Genom att eleverna själv kan söka upp och undersöka hur hantverket kan utföras och hanteras på skolans slöjdblogg eller YouTube.Med studien ville jag undersöka hur självständiga eleverna kunde bli med hjälp av instruktionsfilmerna, där instruktören på filmen beskriver med berättarröst och händer hur hantverket kan utföras. Jag har använt en ostrukturerad observation och enkät undersökning som metod, eftersom jag instruerat, observerat och väglett eleverna i deras slöjdarbete mot ett färdigt föremål, med hjälp av olika instruktionsmaterialet som tillverkats för studien.Resultatet visade att många elever hade svårt att förstå digitala instruktioner och föredrog den muntliga. Analysen visade att svårighetsgraden i mina instruktioner var högre än elevernas förkunskaper och många av eleverna sakande vana av att använda sig av digital teknik i slöjden.Utveckling utav detta är att förenkla instruktionerna, till att anpassa sig till elevernas kunskapsnivåer. Eleverna behöver träning i att använda digital teknik i slöjden i form av instruktionsfilmer, powerpointpresentationsbeskrivningar och andra beskrivningar som finns på nätet på olika hemsidor och sajter, att använda sig av i slöjden.I slutsatsen ser jag positivt på digitala hjälpmedlen i slöjden och ser med fördel på en slöjdande framtid med digital teknik, där eleverna utvecklas, kan få svar på och lära sig olika hantverk genom olika former av instruktioner.

I denna studie undersöker vi inomhusmiljö och material i två Montessoriförskolor. Våra frågeställningar handlar om hur inomhusmiljön är utformad och hur materialet är placerat i två Montessoriförskolor, samt hur två pedagoger i två Montessoriförskolor ser på miljö och material utifrån följande nyckelbegrepp från läroplanen för förskolan: utmaning och stimulans, initiativ och självständighet samt demokrati och medinflytande. I vår studie utgår vi främst från Maria Montessoris teorier angående miljö, material och självständighet, men tar också upp andra teorier kring miljö. Vi använder oss av observationer och kvalitativa intervjuer, som grundar sig på en pilotstudie som vi genomförde i en traditionell förskola. Resultatet visar på att miljön och materialet i de två Montessoriförskolorna tillåter barnen att ta egna initiativ och vara självständiga. Miljön och materialet tillåter däremot inte barnen till att demokratiskt vara med och påverka utformningen av miljö och material, utan allting är iordningställt av pedagogerna och har sin bestämda plats och ordning.

The independence of Scotland from Great Britain has been a long-standing and complex issue, with roots dating back centuries. In recent years, the question of independence has been brought to the forefront again with the UK’s decision to leave the European Union, commonly known as Brexit. After referendum in 2014, Scotland voted to remain part of the United Kingdom, but most Scottish voters chose to remain in the EU in the Brexit referendum of 2016. This has led to renewed calls for independence from some quarters, as many in Scotland feel that their interests are not being represented in the UK’s decision-making process. The issue of independence is highly contentious, with arguments for and against independence being made on economic, cultural and political grounds. Those in favor of independence argue that it would allow Scotland to have more control over its own affairs and to chart its own course in the world, while those opposed to independence argue that it would create unnecessary division and uncertainty, Ultimately the question of independence for Scotland remains a matter of ongoing debate on the will of the Scottish people and the decision of the UK government.

Med vår studie vill vi få syn på hur det kan se ut i tamburen på förskolor, hur samspelet mellan barn och pedagoger ser ut, om barnen utmanas till att vara självständiga samt om miljön möjliggör till barns självständighet. Studien innehåller två delstudier med intervjuer och observationer från två olika förskolor. Totalt har sex observationer utförts för att få en bredare syn på pedagogernas arbetssätt. Sedan har sju semistrukturerade intervjuer med personal från respektive avdelning utförts för att ta del av deras egna tankar kring tamburen. Det här är en kvalitativ studie där en tematisk analys har gjorts. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv där begrepp som mediering, appropriering, scaffolding samt fysiska och intellektuella redskap använts för att analysera empirin. Resultatet från förskola 1 och 2 skiljde sig när det gällde arbetssättet men inte när det gällde deras egna tankar om hur de vill att tambursituationen ska se ut. Tidsbrist, stress och stora barngrupper tas upp som en orsak till att tambursituationerna glöms bort och blir till en låt-gå situation. Det har många gånger varit orsaken till att pedagogernas pedagogiska roll och profession inte kommit till uttryck i tamburen. Resultatet kom fram till att pedagoger behöver skapa en struktur och planering, ha en god kommunikation sinsemellan samt skapa förutsättningar för en trivsam miljö där barnen får tillgång till fysiska och intellektuella redskap för att påklädningssituationer ska kunna bidra till barns lärande och utveckling samt vara en trygg plats där barn får öva på att bli självständiga individer.

Studiens syfte är att undersöka och analysera hur uppbyggnaden av förskolans fysiskainomhusmiljö kan bidra till olika handlingserbjudanden för barnen. I denna kvalitativastudie använder vi oss av observationer som metod. Vi utgår från det sociokulturellaperspektivet på lärande där vi fokuserar på begreppen det kompetenta barnet och denproximala utvecklingszonen. Vi har även undersökt miljön utifrån begreppen starktoch svagt kodade rum. Resultatet visar att materialet är begränsat och mycket avmaterialet finns inte tillgängligt för barnen. Slutsatsen är att som förskollärare har manflera olika perspektiv att ta hänsyn till exempelvis barnens utveckling och barnensomsorg. Förskolläraren behöver skapa miljöer som bidrar till utveckling för alla barnsamtidigt som miljöns utformning behöver vara en trygg plats för samtliga barn i gruppen.

Vi har genomfört en kvalitativ intervjustudie om föräldrars erfarenheter av en vardag tillsammans med ett barn som har Downs syndrom, i synnerhet när det gäller barnets ungdomstid. Den insamlade empirin har tolkats med hjälp av Beckers (2006) teori om avvikelse, Goffmans (2001) teori om stigma samt Goffmans (2009) teori om interaktion i det vardagliga sociala livet. Föräldern ingår i ett allmänt system av normalitet, såsom övriga samhällsmedlemmar. Studiens fokus ligger på förälderns agerande utefter detta i förhållande till den situation som barnets funktionsnedsättning för med sig. Downs syndrom medför en utvecklingsstörning, vilket innebär att barnets kroppsliga och mentala utveckling inte alltid är i fas med varandra. En följd av detta är att småbarns- och ungdomstiden förlängs, vilket föräldrarna i vår studie upplever som en svårighet. Svårigheten ligger bland annat i att barnets självständighetsutveckling skiljer sig från det som i allmänhet anses vara normalt och därmed skiljer sig även förälderns roll i denna utveckling. Studien visar att föreställningar om normalitet ständigt är närvarande i föräldrarnas berättelser. / We have made a qualitative interview study about parents' experiences of every day life with a child who has Down syndrome, particularly with regard to the child's youth. The empirical data collected has been interpreted using Becker's (2006) theory of deviance, Goffman's (2001) theory of stigma and Goffman's (2009) theory of interaction in everyday social life. The parent are included in a general system of normality, just as any other member of society. The focus of the study is parent's acting in relation to normality and to the situation that the child's disability causes. Down syndrome results in a development disorder, which means that child's physical and mental development not always is in phase with each other. This causes an extension of the childhood and youth, which the parents in our study perceive as difficult. The difficulty lies among other things in that the child's development of independence differs from what is generally considered to be normal and that the parent's role in this development consequently also differs. The study shows that ideas of normality are constantly present in the parents' narratives.

Bakgrund/syfte: Det finns en alltmer ökad fokusering på hemrehabilitering för personer diagnostiserade med stroke. Dock kan utförandet på hemrehabiliteringen variera och det är ännu inte klarlagt hur ett fungerande åtgärdsprogram ska utformas. Syftet var att identifiera vad en hemrehabilitering för personer med stroke bör innehålla utifrån personalens perspektiv i multidisciplinära hemrehabiliteringsteam. Metod: Studien är en deskriptiv studie i enlighet med Delphi-tekniken. Frågeformulär skickades ut via e-mail i 3 rundor till 12 experter bestående av arbetsterapeuter, sjuksköterskor och sjukgymnaster. I Runda 1 fick experterna svara på öppna frågor för att få deras personliga åsikter i ämnet. Frågeformulären i Runda 2 och 3 utformades utifrån svaren från föregående runda där experterna fick markera grad av instämmande på en Likert skala efter varje påstående. Resultat: Sextifyra av 74 påståenden uppnådde en nivå av konsensus på 75 % eller mer. Hemrehabilitering bör innehålla patientens självbestämmande och delaktighet i utformandet. Detta säkerställs av ett klientcentrerat arbetssätt genom samarbete, samverkan och samordning på olika sätt med den sociala omgivningen under rehabiliteringsprocessen. Slutsats: Övergripande komponenter i en hemrehabilitering för personer med stroke är egenmakt, delaktighet och självständighet som uppnås genom det ”det goda teamet” och strategier för samordning. Studiens betydelse: Resultatet i studien kan bidra med värdefull information vid utformandet av hemrehabiliteringsprogram i klinisk verksamhet inom strokerehabilitering. / Background/aim: There is an increasingly focus on home-based rehabilitation for persons diagnosed with stroke. However, rehabilitation in the home environment can be delivered in many different ways and the best way to deliver home-based rehabilitation and its content is not yet clarified in the literature. The aim was to identify what home-based rehabilitation should contain from the perspective of members working in multidisciplinary teams in homes of persons diagnosed with stroke. Methods: The study design was a consensus-building, three-round Delphi survey. Questionnaires were sent by e-mail to a panel of 12 experts including occupational therapists, nurses and physiotherapists. In round 1 the experts were asked to answer open-ended questions to obtain their personal views on the subject. The questionnaire in Round 2 and 3 were built on the results of the previous ones and the experts were asked to mark on a Likert scale the importance of each statement. Results: Sixty-four of 74 statements reached a consensus level of 75% or more.  Home-based rehabilitation should contain patient’s autonomy and participation in the rehabilitation program. This is ensured by a client-centred approach characterized by cooperation and interaction with the social environment throughout the rehabilitation process. Conclusions: Overall components in home-based rehabilitation for persons diagnosed with stroke is empowerment, participation and autonomy achieved by ”The good team” and coordination strategies. Significance of the study: The result of the study could be an important source of information when designing home rehabilitation programs for persons with stroke.

A study of the influence preschool teachers and the preschool environment have for children's independence and confidence in their own ability in Reggio Emilia. Studien behandlar två förskollärares tankar gällande förhållningssätt, didaktik och förskolans miljö samt hur detta står i relation till barns möjlighet att utveckla tillit till sin egen förmåga och självständighet i en Reggio Emilia inspirerad förskola. Syftet är att undersöka förskollärarnas tal om tre presenterade scenarion och hur dessa scenarier kan tolkas och förändras för att barn ska ges möjlighet till att utveckla tillit till sin egen förmåga och självständighet. Studiens frågeställning lyder; Hur talar och diskuterar de intervjuade förskollärarna om studiens tre presenterade scenarierna och de didaktiska val som dessa scenarion erfordrar för att barnet ska ges möjlighet till utveckling av tillit till sin egen förmåga och självständighet. Studien är baserad på en parintervju med två förskollärare som jobbar i en Reggio Emilia inspirerad förskola. Resultatet visar att de intervjuade förskollärarna menar att personalens förhållningssätt och didaktiska val påverkar det sätt som barn ges möjlighet till att utveckla sina förmågor. Enligt de intervjuade förskollärarna kan personalens rädsla för miljö och material sätta stopp för barns utforskande och utveckling. Samstämt menar de intervjuade förskollärarna att ges tilltro till barnet så får barnet möjlighet till att utveckla sin tillit till sin egen förmåga och självständighet.

Att leva med en funktionsnedsättning kan leda till minskad delaktighet och minskad självständighet. Barn med utvecklingsstörning är ofta i behov av att använda aktivitetsschema för att bli självständiga och öka deras delaktighet. Syftet med denna studie var att utveckla kunskap om användandet av aktivitetsscheman vid vardagsaktiviteter i träningsskolor. Telefonintervjuer genomfördes med totalt sex personer som arbetar på tre olika träningsskolor i Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras med följande två huvudkategorier, “Aktivitetsschema bidrar till trygghet, tydlighet och struktur över vardagsaktiviteter och tid ”och “Individ och situationsanpassade bilder bidrar till ökad självständighet och initiativförmåga”. I resultatet förklarar deltagarna att de använder aktivitetsschema i olika vardagliga situationer såsom toalettbesök, på- och avklädning samt lek. Tidigare forskning har undersökt effekterna av att använda aktivitetsschema i skolmiljö, något som överensstämmer med den effekt som deltagarna i föreliggande studie också beskriver. Däremot har författarna inte hittat någon tidigare forskning som har undersökt på vilket sätt aktivitetsschema används inom vardagsaktiviteter inom skolan, vilket gör att författarna anser att ytterligare forskning inom ämnet är nödvändigt.