<p>The basic view on children has change radically in the swedish society during the last century. From beeing seen as ruled by internal evil powers that only church could help controling later on the children should be brought up as citizen well-behaved and capable of work with help of the state's control. Today we see the child as competent and equal, and through Swedens adoption of the U.N. Convention on the Rights of the Child in year 1990, Sweden as a country undertakes itself to always see to the child´s greatest in all decision-making process concerning the child and also vouch for that the rights stated in the convention are beeing fulfild.</p><p>Working with the convention in a such way that it's intention becomes reality in educational activities requires instruments for the pedagogues. During the years between 1980 and 1990 a number of different methods and programmes were developed with staring-points in the interplay between the child and the adult. One of those programmes was ICDP (International Child Development Programmes) who are based on the four core principles in the convention; non-discimination, devotion to the best interests of the child, the right to life, survival and development and respect for the views of the child.</p><p>The aim of my study is to investigate if and in that case how ICDP can be an instrument to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work in some educational activities. On the basis of the aim three questions at issue are asked.</p><p>Can ICDP be used as an instrument for realizing The Convention on the Rights of the Child in the daily work, and in that case how?</p><p>Can ICDP prevent violations between adults and children, and in that case how?</p><p>What are the benefits from, respectively the difficulties of working with ICDP?</p><p>I have used as method qualitative interviews with pedagogues from different schools. All the pedagogues have training in ICDP and I wanted their descriptions of their practical work with ICDP.</p><p>The interviewed pedagogues gives a image of ICDP as an instrument for putting focus on the adults attitude in relation to children and pupils. All pedagogues gave examples of how ICDP fulfil the thoughts in the convention in the way of seeing the child as competent and willing to develop. To have a keen ear and the ability of following the child´s initiative are according to the the interviewed pedagogues important qualities by the adult that ICDP are focusing on. Yhe pedagogues gives a number of examples of benefits from as well as the difficulties of working with ICDP.</p><p>My conclusions of this study are that pedagogues need instruments to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work and that ICDP can be used as one. The most importent thing after all isn´t what method or programme who will be used. Instead the fact that the work with the adults attitudes in relation to the children, pupils, colleagues and parents are done in an active and consciously way are the main thing.</p><p>Keywords: The view on children, The Convention on the Rights of the Child, The school and the convention, ICDP</p>

<p>During my education I have frequently noticed that pupils do not like science or find it hard and dull. The purpose with this investigation is to find out how pupils experience their science education and if they can understand the arguments for studying the subject at school.</p><p>I have made a questionnaire study among pupils in grade 8 and 9. After analyzing their answers I have interviewed some of the pupils to get answers on further questions.</p><p>The investigation resulted in conclusion that pupils have hard to connect their science-education to their everyday lives. The most important element in forming the pupil’s opinions about science is their relation to the teacher and how the lessons are set-up.</p><p>The following questions will be answered in this paper:</p><p>Do pupils understand why they have science at school?</p><p>Can the pupils see the use of scientific knowledge in their everyday life?</p><p>How do pupils look upon their science education?</p> / <p>Jag har flera gånger under min utbildning fått uppfattningen att eleverna tycker att NO är svårt och tråkigt. Syftet med min undersökning är att ta reda på hur eleverna egentligen upplever sin NO-undervisning och om de kan förstå argumenten för att det finns som ämne i skolan.</p><p>Jag har gjort en enkätundersökning bland elever i år 8 och 9. Efter att ha analyserat svaren från enkäterna har jag intervjuat ett urval av dessa elever för att få svar på ytterligare frågor.</p><p>De resultat som framkom är att eleverna har svårt att koppla sin NO-undervisning till sina vardagsföreställningar. Den faktor som är mest betydelsefull när det gäller elevernas inställning till NO är deras relation till pedagogen och hur denne lägger upp sin undervisning.</p><p>De frågeställningar som besvaras i uppsatsen är följande.</p><p>Förstår eleverna varför de har NO i skolan?</p><p>Kan eleverna se att de har någon nytta av sin NO-kunskap i sin vardag?</p><p>Hur ser eleverna på sin NO-undervisning?</p>

<p>Pupils learn in different ways, varied teaching is needed to encourage all pupils. Aesthetic can be a good tool in this work and dance is one of the aesthetic subjects that can be used in the education. Dance gives the pupils an awareness of their bodies and what they can express through it. The essay discusses diffrent angel of incidence of dance in school and its positive effects and examines what kinds of dance there are in the schools of Vänersborg’s municipal. This essay shows that aesthetic learning and dance can lead to increased learning in school, can counteract bullying, give the pupils more developed motor skills and the pupils are given a new language to express themselves with. Dance is culture overrun and it’s developments personality and social relations. The pupils will have a greater sense of their body and its movements and pupils experience a greater joy in school.</p><p> </p><p>Through inquirys sent to 14 headmasters of preschool up to sixth grade in Vänersborg’s municipal, it was investigated how much dance there is in the schools. The result shows that there isn’t dance regular in the education. Some reasons are lack of time and deficient interest but also insufficient compentense among the teachers for dance to become a natural part of the education. The essay discusses then dance in school and how it develops the pupils; this is connected with the current situation in Vänersborg.</p>

<p>Syftet med detta arbete var att utreda ”om” och ”i vilken utsträckning” som Experiential Learning (EL) går i linje med dagens svenska skola. Med avgränsning till gymnasieskolan var syftet därför att relatera Experiential Learning gentemot de dokument som ligger till grund för dagens svenska gymnasieskola, nämligen: ’Skollagen’, ’Läroplanen för de frivilliga skolformerna’ (Lpf 94) och Läroplanskommitténs betänkande ’Skola för bildning’ (SOU 1992:94). Utgångspunkten för denna hermeneutiska jämförelse var ett kritiskt förhållningssätt (läs. ’granskande’) utifrån de för modern svensk pedagogisk forskning centrala teoretiska perspektiven eller ”synerna”; kunskap, lärande, elev och lärare. Förutom denna textanalys innefattar arbetet även en enkätundersökning som med delat kvantitativa och kvalitativa frågor undersökt vilken kännedom om och syn på Experiential Learning som finns hos ett antal läraraspiranter vid Lärarhögskolan i Stockholm. Undersökningen insinuerade att få överhuvudtaget hört talas om konceptet, men att de tycker att det verkar vara aktuellt för såväl sin framtida undervisning som den svenska skolan i allmänhet. Arbetets slutgiltiga analys visade på stor samstämmighet mellan EL och den svenska skolan i både undervisnings- och människosyn – även om det läggs olika stor emfas vid olika saker. Utmärkande var här synen på ett aktivt lärande, tillsammans med tanken om individen i centrum. Förutom de dokument som ligger till grund för den svenska skolan, var ett fåtal källor kring EL tongivande. Urvalet styrdes i hög utsträckning av rådande utbud, varvid en rad Internetreferenser också blev aktuella. Tankarna bakom EL uppkom på 20-talet i det forna Tjeckoslovakien och har utvecklats till en form av alternativ pedagogik med ett aktivt inlärningssätt och en holistisk lärosyn. Konceptet kan sägas vara en syntes mellan utomhusaktiviteter och drama. Det situationella lärandet står därvid i centrum för undervisningen, som söker inkludera såväl teoretisk och praktisk, som emotionell och social utveckling. Synen på kunskap kan utifrån detta definieras som progressiv och alla former av personliga kompetenser bejakas och eftersträvas i undervisningen. Undervisningen bedrivs huvudsakligen i gruppform, men utgår från individen i det att denne ges möjlighet att själv välja det sätt som denne vill närma sig det aktuella undervisningsmaterialet. Metodiken relaterar således i hög grad till begreppet lärstil och dess strävan är att inkludera så många sinnen som möjligt i undervisningen. Konceptets utbildningsteoretiska grund är i mångt och mycket gemensam med den ideologi som styr dagens svenska skola – där återfinns teorier och tankar från bland annat; John Dewey, Jean Piaget och L.S. Vygotskij.</p>

<p><p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p></p><p>Syftet med studien är att undersöka hur idrottslärare utformar friluftslivsundervisningen för rullstolsburna elever som går i klasser med icke rullstolsburna. Vi ställde följande frågor: Hur bedriver idrottslärarna friluftsundervisning i skolan samt vilka möjligheter och begränsningar finns det för rullstolsburna elever i friluftslivsundervisningen?</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod</strong></p><p>Vi har genomfört kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med tre stycken idrottslärare på tre olika skolor. De intervjuade idrottslärarna undervisar eller har undervisat i idrott och hälsa i en klass där en rullstolsburen elev har ingått.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Resultat</strong></p><p>De intervjuade idrottslärarna bedriver en relativt varierad friluftslivsundervisning där de rullstolsburna eleverna är med i friluftslivsundervisningen i det de kan, vilket är det mesta av nämnda undervisning. Lärarna menar att det största hindret är den eländiga terräng som skogen ibland kan bjuda. En av lärarna bedrev extra undervisning i friluftsliv för sin rullstolsburna elev så att denne skulle kunna nå målen. En annan lärare upplevde att han inte gjort tillräckligt för att erbjuda sin elev en fullgod friluftslivsundervisning och menade att hans utbildning inte förberett honom för den situationen. En tredje lärare beskriver dilemmat med att anpassa undervisningen för mycket, eftersom det då kan ha en negativ inverkan på kvalitén i undervisningen för de andra eleverna.</p><p> </p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Det verkar inte vara möjligt för en rullstolsburen elev att delta fullt ut i friluftslivsundervisningen som den ser ut idag. Idrottslärarna har i två av fallen inte fått någon möjlighet till fortbildning, vilket är en begränsning enligt tidigare forskning. Med mer resurser och kunskap skulle friluftslivsundervisningen kunna göras mer rättvis för rullstolsburna elever.</p>

<p>Syfte</p><p>Syftet har varit att undersöka vilka faktorer som påverkar förändringsprocesser i arbetet kring de statliga rekommendationerna om 30 minuters daglig fysisk aktivitet i skolan. Frågeställningarna var följande: Hur påverkar staten och kommunen arbetet kring de statliga rekommendationerna i skolan? Vad påverkar arbetet med att göra elever dagligt fysiskt aktiva i skolan? Går det i skolan att leva upp till de statliga rekommendationerna? Är det någon skillnad på hur de olika stadierna efterlever de statliga rekommendationerna?</p><p>Metod</p><p>Data har samlats in via en textundersökning av statliga och kommunala dokument samt 104 enkäter från slumpmässigt valda lärare och rektorer i samtliga kommunala skolor i en stockholmskommun.</p><p>Resultat</p><p>Textundersökningen visar att det staten gjort för att påverka skolan kring den dagliga fysiska aktiviteten är: tilläggen i Lpo94 och Lpf94 samt skapandet av NCFF (Nationellt centrum för främjande av fysisk aktivitet hos barn och ungdom) och Myndigheten för skolutveckling för att de skall stödja och inspirera skolor i deras arbete. Från kommunens sida är det genom deras barn- och utbildningsplan, där de beskriver vad skolan skall arbeta efter.</p><p>Vad som påverkar arbetet kring detta är enligt enkäten: 1) Tidsbrist, 2) att lärare inte prioriterar fysisk aktivitet, 3) att lärare inte känner sig bekväma i hur man aktiverar barn och ungdomar, 4) samarbetet lärare emellan samt 5) viljan att arbeta med detta i skolan.</p><p>Var sjätte lärare och var sjunde rektor känner inte till de statliga rekommendationerna däremot ansåg 97% att det är viktigt att vara fysiskt aktiv i skolan. Av de svarande ansåg majoriteten att det är all personals ansvar att eleverna är fysiskt aktiva i skolan. Av lärarna tror cirka två tredjedelar att det går att leva upp till de statliga rekommendationerna medan knappt hälften av rektorerna tror att det går.</p><p>Samtliga skolor i kommunen arbetar med att göra elever dagligt fysiskt aktiva, men de arbetar mindre kring detta ju äldre eleverna blir. Det som skiljer de olika stadierna åt är att i de äldre åldrarna prioriteras inte utomhusvistelsen och inte heller närmiljön.</p><p>Slutsats</p><p>Slutsatsen i studien är att styrningen från statens och kommunens sida mot skolan är allt för otydlig. Problematiken blir att skolan som är en horisontell organisation, där varje lärare ansvarar för sitt eget innehåll i undervisningen, får svårt att realisera rekommendationerna angående daglig fysisk aktivitet om inte varje lärare vill arbeta med detta. En annan slutsats av studien är att det är mer av en ideologisk än en ekonomisk fråga att realisera de statliga rekommendationerna i skolan.</p>

Syftet med detta arbete är att utreda om vi ska ha obligatorisk dansundervisning i skolan och på vilka sätt dans i skolan kan bidra till en positiv utveckling för barn. Jag vill även undersöka pojkars inställning till dans, hur denna uppkommer och möjliga åtgärder för att förbättra dansens rykte i det hänseendet. Finns historiska belägg för denna inställning som många killar har eller uppkommer den i dagens samhälle och i så fall, kan kanske dans i skolan förändra detta? Litteraturstudien beskriver åsikter och teorier utifrån frågeställningen och utgår bl a från tre indelningar gällande barns utveckling genom dans: fysiskt, psykiskt och socialt. Med hjälp av olika experters teorier utreds vad barn kan vinna inom dessa områden genom kontinuerlig dansundervisning. Den empiriska studien består av tre intervjuer med manliga dansare som utbildas på Balettakademien i Göteborg. Där finns också en sammanställning av dessa intervjuer innehållande slutsatser och jämförelser av de tre killarnas bakgrunder och inställningar till dans. De redovisar sitt förhållande till dans och hur de utvecklat det under åren genom olika aktiviteter. Här framkommer bl a att dansintresse starkt kan kopplas till olika musikstilar och att man kanske i denna koppling kan vinna många barns och speciellt pojkars engagemang för dans. Diskussionen och avslutningen berör bl a tankar om vikten av att skolan även börjar prioritera andra kvalitéer än rent intellektuella och ger barn en chans att här också kunna utveckla och lära sig att t ex använda sitt kroppsspråk genom att dansa. Här berörs också tankar om framtida forskning samt nya problemformuleringar.

I detta examensarbete har vi undersökt om lokalhistoria kan vara ett pedagogiskt arbetssätt för historie- och teknikundervisningen. Syftet är att få ökade kunskaper kring elevers inlärning och att se en röd tråd mellan 1994 års läroplan för grundskolan, elevers lärande och lärares val av arbetssätt. Vi avser att utveckla sambandet mellan historia och teknikhistoria för att få nya perspektiv i undervisningen. Vi vill också skapa förståelse kring varför lärare väljer att använda lokalhistoria och lokal teknikhistoria i grundskolans undervisning. Vi vill även få fördjupade kunskaper i Kindas lokala historia och teknikhistoria. De frågeställningar som behandlas i vårt arbete är: hur några olika pedagoger ser på elevers inlärning, hur några lärare som använt sig av lokalhistoria i undervisningen ser på sitt val av arbetssätt utifrån LPO-94, om en koppling mellan lokalhistoria och teknikhistoria kan ge eleverna andra perspektiv och vara betydelsefull för undervisningen, varför lärare väljer att använda lokalhistoria och lokal teknikhistoria i grundskolans undervisning samt vad det finns för lokalhistoriska och teknikhistoriska sevärdheter i Kinda. Arbetet består av en litteraturgenomgång, våra lokala möjligheter, intervjuer och en resultatredovisning. I litteraturgenomgången tar vi upp olika pedagogers syn på inlärning, kunskap och arbetssätt. Vi har vidare valt att studera litteratur kring människan, lärandet och närmiljön samt intresset för lokalhistoria, teknikhistoria och resultat från olika lokalhistoriska projekt. I intervjudelen besvarar tre lärare våra frågor om hur de ser på elevers inlärning, lokalhistoria i undervisningen och sitt val av arbetssätt. I resultatredovisningen redovisar vi resultat från litteraturdelen och lärarintervjuerna. Vad som framgår i både litteraturgenomgången och i intervjusvaren är att lokalhistoria är ett pedagogiskt arbetssätt som främjar elevers inlärning, ger nya kunskaper och värdefulla upplevelser. Vi har också funnit att närmiljön skapar möjligheter att skildra de stora sammanhangen i den tekniska och historiska utvecklingen.

Skolans styrdokument har varit på tapeten sedan den"nya"läroplanen Lpo-94 kom. Länge har diskussioner om det nya målrelaterade betygssystemet pågått på skolorna mellan lärare och skolledare och även på kommunal nivå. Denna läroplan innehåller många nya uppgifter för skolan i sig och även för läraren och eleverna. Frågan om vad som skall göras, och hur, har ofta dykt upp hos många lärare och det är det som jag har riktat in mig på. Hur ska man och hur har man tolkat läroplanen. Min grundtanke var att ge en bild över de styrdokument som finns men framförallt att ge en bild av hur dessa används i det verkliga livet på skolorna. Detta har jag lyckats med genom att läsa läroplansforskning om fenomenet läroplaner och hur de kan gestalta sig i skolan men också genom att göra en så kallad fältstudie på en av högstadieskolorna i landet. Jag ville bland annat få fram hur diskussionen på skolorna hade pågått sedan 1994 och hur den kanske hade förändrat sig, så här efter ett par år med Lpo-94. Resultatet visar att återkommande samtal om de olika styrdokumenten är viktigt för ökad förståelse för och insikt om skolans samhällsuppdrag. Skolan arbetar mer målinriktat och lärarna samarbetar mer för att få en enhetlig bedömningsgrund.

DAMP står för Dysfunktion ifråga om Aktivitetskontroll och uppmärksamhet, Motorikkontroll och Perception. Enligt forskarna finns det minst en elev i varje klass som kan ha DAMP. Handikappet innebär funktionsstörning inom många olika områden och av olika hög grad, därför finns det stora skillnader i de symptom som dessa barn uppvisar. Genom kunskap och förståelse för barnets handikapp kan man som lärare underlätta barnets skolgång. Det är skolans ansvar att se till att de barn som uppvisar problem av DAMP-symptom får den hjälp de behöver. Samarbete mellan föräldrar, klasslärare, assistent och all övrig personal runt eleven är värdefull. Detta examensarbete består av en litteraturdel och en praktisk del. Den praktiska delen innefattar en studie av DAMP-elevers skolsituation i två olika skolmiljöer, särskild- och vanlig undervisningsgrupp.