Syftet med denna studie har varit att förstå hur SO-lärare på gymnasiet uppfattar elevernas litteracitet och om den har försämrats under loppet av lärarnas respektive karriärer, utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Föreliggande arbete är en kvalitativ, tematisk studie, inspirerad av grundad teori (GT). Tio lärare i SO-ämnen på gymnasiet intervjuades om elevers läsförståelse och hur den förändrats. En viktig aspekt var hur de arbetar för att elever i behov av särskilt stöd ska utveckla sitt textläsande. Efter intervjuerna kodades materialet och tre huvudteman togs fram: förutsättningar, orsaker och konsekvenser. Dessa huvudteman ligger till grund för resultat-presentationen.De flesta lärarna ansåg att läsförståelsen har försämrats dramatiskt de senaste tio – femton åren och att andra förutsättningar gäller idag. De vittnar om ett ökat behov av att lära eleverna grundläggande begrepp och ämnesord. Lärarna beskriver att kraven på läsförståelse från kursplaner och läroböcker har ökat, samtidigt som läsförståelsen försämrats. De ser förändringen som en del av en samhälls-förändring, som ligger utanför deras kontroll. Detta kan sägas vara lärarnas ”main concern”, en term som används inom GT.Det fanns även ett antal lärare som inte såg någon generell försämring av läsförståelsen, men ändå ansåg att det idag föreligger ett större motstånd mot att läsa, än förr. Orsakerna till detta motstånd är även det en del av en samhällsförändring.Studien visar hur SO-lärare ser på sin roll som textförmedlare och hur de ser på sin egen möjlighet att hjälpa elever i behov av särskilt stöd.

Denna studie har som utgångspunkt att undersöka hur lärare i SO-ämnen (Samhällskunskap, Historia, Geografi, Religion) arbetar med ett språkutvecklande arbetssätt. Syftet är att synliggöra hur verksamma SO-lärare arbetar för att ge stöd för att utveckla elevernas språkliga förmågor i undervisningen. Det inslamade materialet utgör grunden för att kunna synliggöra vilka lärandeteorier som genomsyrar undervisningen. Samtliga fyra lärare som deltagit i form av intervjuer till detta arbete är verksamma SO-lärare och arbetar på olika grundskolor på högstadiet (årskurs 7-9). Resultatet visar på att samtliga lärare arbetar med ett språkutvecklande arbetssätt med olika metoder och att arbetssättet till stor del är en integrerad del av undervisningen. Däremot är det svårt att dra tydliga paralleller till vilken lärandeteori som styr undervisningen.

I denna studie presenteras en undersökning om hur samhällskunskapslärare på mellanstadiet upplever sitt ämne efter implementeringen av Lgr11. Lärarna som medverkat har erfarenhet av att arbeta under både Lpo94 och Lgr11. Genom kvalitativ intervju som metod och utifrån ett induktivt angrepssätt har datamaterialet samlats in och bearbetats genom en innehållsanalys. Resultatet visar att medverkande lärare upplever att Lgr11 är en styrande läroplan som gett samhällskunskapsämnet tydlighet. Vidare anser lärarna att trots att de enskilda SO-ämnena skrivs fram med egna kursplaner i Lgrl1 så kommer alla SO-ämnen in i varandra och behöver varandra i undervisningen. Slutsatser som dras utifrån studiens resultat är att samhällskunskapslärarna upplever det positivt att deras ämne fått tydligare struktur än innan. Ämnet kan ses som svagt avgränsat men i och med Lgr11 skrivs ett tydligare innehåll fram. Ytterligare en slutsats är att lärarna ser ett behov av att integrera de olika SO-ämnena i undervisningen samt att det kan bidra till ökad kunskap hos eleverna.

<p>Många elever anser att SO-ämnena är trista och jobbiga. Som blivande SO-lärare känns detta faktum inte bra och mina tankar går direkt till att det måste gå att göras något åt. Jag har med mitt examensarbete satt mig in i om inte lokalhistoria skulle kunna vara ett sätt att höja intresset. Lokalhistoria är inte bara ett sätt att läsa historia utan det finns förutsättningar att integrera alla skolans ämnen för att försöka skapa engagemang och komma fram till sammanhang och helhetsbilder för eleverna. I lokalhistoriska studier börjar man att arbeta med det som ligger nära eleven och möjligheter finns att på ett sätt väva in praktiska studier. Enligt forskning utvecklas unga människors tankevärld och kunskapsbas om de får arbeta konstruktivt, sökande och reflekterande med uppgifter och frågor som gjorts angelägna för dem.</p>

Många elever anser att SO-ämnena är trista och jobbiga. Som blivande SO-lärare känns detta faktum inte bra och mina tankar går direkt till att det måste gå att göras något åt. Jag har med mitt examensarbete satt mig in i om inte lokalhistoria skulle kunna vara ett sätt att höja intresset. Lokalhistoria är inte bara ett sätt att läsa historia utan det finns förutsättningar att integrera alla skolans ämnen för att försöka skapa engagemang och komma fram till sammanhang och helhetsbilder för eleverna. I lokalhistoriska studier börjar man att arbeta med det som ligger nära eleven och möjligheter finns att på ett sätt väva in praktiska studier. Enligt forskning utvecklas unga människors tankevärld och kunskapsbas om de får arbeta konstruktivt, sökande och reflekterande med uppgifter och frågor som gjorts angelägna för dem.

Idag råder det delade meningar om vad som är det bästa sättet att undervisa på. Det har pendlat mellan ämnesspecifik och ämnesintegrerad undervisning i takt med olika beslut och läroplaner i vårt samhälle. Fördelar och nackdelar har lyfts fram i olika sammanhang om skolan bör undervisa ämnesintegrerad eller ämnesspecifikt. I denna empiriska studie kommer jag ta reda på fem grundskolelärares inställning till ämnesintegrerad undervisning inom SO-ämnen och hur lärarna arbetar enligt detta arbetssätt. Utifrån det insamlade materialet kommer också fokus ligga på de fördelar och nackdelar som lyfts fram med detta arbetssätt. Resultatet visade att lärare ser flera fördelar med integrerad undervisning som att det oftare arbetades i teman och att eleverna därmed fick en starkare anknytning till verkligheten. Det blir också lättare att förstå samhället genom ämnesövergripande undervisning då verkligheten inte är uppdelad i ämnen och då bör inte skolan vara det heller. Resultatet diskuterades utifrån Bernsteins begrepp inramning och klassifikation. I diskussion och slutsats tas fördelar och nackdelar upp och kopplas ihop med tidigare forskning. Resultatet kopplas också ihop med Bernsteins begrepp i en slutsats. / <p>SO</p>

Detta arbete utgår från tre problemformuleringar och syftar till att ta reda på hur lärare och studiehandledare ser på studiehandledningens betydelse, vilka förväntningar de har på handledningen och hur samarbete samt ansvarsfördelning ser ut inom studiehandledning. Vi vill särskilt undersöka vilken betydelse handledningen har för SO-ämnena i F-3. I arbetet används två teorier för att analysera det empiriska materialet. Den ena är Skolverkets fem framgångsfaktorer för fungerande studiehandledning. Den andra är Claes Nilholm och Kerstin Göranssons gemenskapsorienterade definition av inkluderingsperspektivet. Metoden för arbetet är kvalitativa intervjuer för insamling av material. Vårt resultat visar att Skolverkets framgångsfaktorer finns representerade i de intervjuer vi genomfört. Dock ser vi att på individnivå är inte alla faktorer synliga. Vårt resultat visar att inkludering kan kopplas ihop med flera av framgångsfaktorerna samt att studiehandledning kan verka inkluderande. Studiehandledningens betydelse kan vi konstatera är beroende av en fungerande organisation och av studiehandledare och lärares engagemang. Lärares och studiehandledares förväntningar på studiehandledning är främst att handledningen ska bidra till utvecklande av ämneskunskaper och det svenska språket. Samarbetet och ansvarsfördelningen upplevs som oklar då bristande styrning resulterar i att detta läggs på de enskilda individerna. Vår slutsats är att ett tillägg behövs i Skolverkets framgångsfaktorer angående organisation och styrning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lågstadielärare ser på bedömning i de samhällsorienterande ämnena. Detta har skett genom att titta på hur lågstadielärare arbetar med bedömning i de samhällsorienterande ämnena, hur de ser på styrdokumentens kunskapskriterier relaterat till sin autonomi och genom att undersöka deras förmåga att göra likvärdiga bedömningar i de samhällsorienterande ämnena. För att undersöka detta genomfördes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta lärare som undervisar i de samhällsorienterande ämnena på lågstadiet (årskurs 1–3). De intervjuade lärarna fick beskriva hur de arbetar med bedömning samt planering och dokumentation av bedömning i de samhällsorienterande ämnena. De fick även frågor om hur de ser på styrdokumenten, sin autonomi och sitt friutrymme samt sin egen förmåga att göra bedömningar. Resultatet visar att flertalet av de intervjuade lärarna funderar mycket över sin förmåga att göra likvärdiga bedömningar och önskar tydligare riktlinjer. Samtidigt uppger ändå de allra flesta lärarna att de upplever sig vara kapabla till välgrundade och rättvisa bedömningar i de samhällsvetenskapliga ämnena och att de är medvetna om aspekter som kan försvåra en likvärdig och saklig bedömning.

Skolan är en språkligt komplex miljö där språkliga förmågor har stor betydelse. För elever i språklig sårbarhet utgör språkliga krav i skolan en riskfaktor för måluppfyllelse (Hallin, 2019, s. 6). Tidigare forskning argumenterar för att undervisningsspråket inte behärskas så väl att det kan användas för att tillägna sig nya kunskaper (Gibbons, 2013, s. 15). Att utveckla ett ämnesspråk är en central del i elevers lärande. Den forskning som finns kring ämnesspråket behandlas framför allt inom de naturvetenskapliga ämnena vilket lämnar en forskningslucka för studier som berör ämnesspråk i skolans samhällsvetenskapliga ämnen. Syftet med den här studien har varit att undersöka hur SO-lärare i åk 5 och 7 introducerar och aktiverar elever i arbetet med ämnesspecifika begrepp. Syftet har även varit att undersöka vilka anpassningar lärare beskriver att de gör i syfte att tillgängliggöra undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Detta undersöks utifrån en kombination av datainsamlingsmetoder i form av fyra observationer av lärare i samhällsorienterande ämnen (SO-lärare) samt två semistrukturerade intervjuer med lärarna. Genom en kvalitativ analys av insamlat material fann vi olika sätt på vilka SO-lärare arbetar med ämnesspråk i sin undervisning samt hur lärarna beskriver att de anpassar undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Vid introduktion av nya begrepp specifika för ämnet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd. Vid aktivering av arbete med dessa begrepp fann vi att lärarna använde interaktion och peer-tutoring. När det kommer till lärarnas anpassningar och tillgängliggörande för elever i språklig sårbarhet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd samt interaktion och peer-tutoring både på ett förebyggande sätt liksom explicit i klassrummet. Slutligen kan konstateras att lärarnas sätt att arbeta med ämnesspråket i de högre skolåren ger elever i språklig sårbarhet möjligheter att utveckla sin språkliga förmåga och att utvecklingen av denna förmåga även stöttar elever att närma sig förståelsen av ämneslitteracitet i ett ämne.

Vi har genom vår enkät undersökt åttondeklassares attityder och intresse till hållbar utveckling samt SO-ämnet i allmänhet och geografiämnet i synnerhet. Vi undersökte även huruvida genus påverkade resultatet. De märkbara resultaten som varit extra intressanta och relevanta enligt oss är att elever inte kan se hur man själv kan agera för att vidta åtgärder med miljöproblemen. Resultatet från skolorna vi undersökt visar bland annat på till vilken grad de anser att de kan påverka miljön, deras syn på framtiden kopplat till miljö, samt skillnader i intresse och attityder skolorna emellan.