Det är inte helt självklart hur affärsmodeller kan eller bör definieras. I dess enklaste form kan affärsmodellen ses som ett uttryck för enkla marknadsekonomiska samband: en produkt köps om dess värde för kunden är högre än kostnaden att producera den. Många skulle dock hävda att detta ger en alldeles för inkomplett bild, och att affärsmodeller i själva verket är mycket komplexa. Den som även vill ta hänsyn till hållbarhetsaspekter, såsom klimatavtryck eller olika sociala faktorer, får det ännu svårare. Vilka “värden” och “kostnader” är det egentligen som ska tas hänsyn till? Utgångspunkten för det här arbetet är ett bostadsprojekt i Rosendal i Uppsala, ett pilotprojekt för vad initiativtagarna kallar Alivekonceptet. Den långsiktiga förhoppningen är att konceptet och dess tillhörande affärsmodell ska bli startskottet för en förändrad bostadsmarknad. De nybyggda hyresrätterna ska ha lägre hyror än jämförbar nyproduktion, och hyreskontrakten ska inledningsvis fördelas via ett lottningssystem istället för ett traditionellt kösystem. Tanken är att fastigheterna, och efterföljande projekt inom ramen för Alivekonceptet, ska bana väg för fler prisvärda bostäder för unga vuxna – med större fokus på miljömässig och social hållbarhet. Syftet med denna studie är således inte bara att undersöka hur en affärsmodell på bostadsmarknaden kan se ut, utan även hur hållbarhetsaspekter kan integreras i traditionella affärsmodeller och vilka utmaningar som då kan uppstå. Alivekonceptets affärsmodell har därför studerats med hjälp en analysmodell som även integrerar miljömässiga och sociala hållbarhetsaspekter. Resultatet av kartläggningen visar att den största ekonomiska fördelen i Alives affärsmodell är en minskad konjunkturkänslighet, samtidigt som den (åtminstone kortsiktiga) avkastningen är lägre för fastighetsförvaltaren. Studien visar även att fastigheten byggs på ett relativt fördelaktigt sätt ur klimatsynpunkt, dock med vissa förbättringsmöjligheter. Utlottningen av lägenheter kan möjligtvis minska den sociala segregationen på det lokala planet, och ger framför allt god grund för forskning inom social hållbarhet. Studien har även exemplifierat de utmaningar som uppstår vid integrering av hållbarhetsarbete i traditionella affärsmodeller, då den ekonomiska kalkylens gångbarhet är en förutsättning för att hållbarhetsarbete ska kunna genomföras.

Social hållbarhet utgör tillsammans med ekonomisk och ekologisk, de tre hållbarhetsdimensionerna. Ekonomisk och ekologisk hållbarhet har länge varit prioriterade aspekter inom den fysiska planeringen, medan social hållbarhet har förlorat sin plats på agendan. Syftet med studien var därefter att uppmärksamma hur social hållbarhet hanterades i översiktsplaner samt analysera hur arbetet under planeringsprocessen hanterades utöver resultatet i översiktsplanen. Denna studie möjliggjorde en utveckling för vad begreppet social hållbarhet innefattar genom en identifiering av strategier som forskning påvisat. Strategierna utifrån tidigare forskning och som återfinns i teoriavsnittet avgränsades till mångfald, interaktion, deltagande, platsidentitet, säkerhet och trygghet, rättvisa, engagemang samt inflytande. För att besvara studiens forskningsfrågor har kvalitativa metoder i form av dokumentstudie och intervjuer genomförts. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall och Växjö kommuns översiktsplaner granskades utifrån de utvalda strategierna och en innehållsanalys av plandokumenten genomfördes, vilket bidrar med en tydligare förståelse för strategiernas sammanhang. Intervjuer med respektive utvald kommun utfördes för att bidra med en djupare förståelse för hur social hållbarhet hanteras i kommunal planering, utöver översiktsplanerna. Materialet sammanställdes i bedömningsmallar för respektive metod. Bedömningsmallarnas syftade till att visuellt jämföra och bedöma kommunernas definition av social hållbarhet, utvalda strategier utifrån tidigare forskningsöversikt och hur kommunerna hanterar uppföljning med sociala frågor. Uppbyggnaden av bedömningsmallarna grundades i forskningsöversiktens definitioner av utvalda strategier och bedömningen skedde utifrån färgkodning. Färgkodningen syftade till om översiktsplanerna och intervjuer med respektive kommun hanterade strategierna väl, delvis eller inte alls och användes som analysverktyg för att besvara givna forskningsfrågor. Resultatet påvisade att delar av strategierna hanterades väl i studien och att dessa strategier var allmänt kända inom kommunerna för att uppnå socialt hållbara samhällen. Det som kunde utläsas från resultatet var att åtgärderna för att uppnå vissa strategier saknade forskningsstöd samt att de strategier som inte behandlades i översiktsplanen eller intervjuerna saknade kommunala riktlinjer av åtgärder. Avsaknaden av en lokal definition för social hållbarhet samt en tystnad kring frågor om social genomsyrade alla kommuner, vilket bidrog till en problematik att upprätta åtgärder och riktlinjer för social hållbarhet. Strategierna som har behandlats i studien är huvudsakliga strategier från tidigare forskning för att uppnå målet, vilket i den här studien var social hållbarhet. Upprättandet av lokala definitioner för social hållbarhet i den fysiska planeringen bidrar till möjligheten att upprätta åtgärder samt synliggöra hur den sociala hållbarheten påverkar den fysiska planeringen samt arbetssätt för att öka den sociala hållbarheten i framtida planering. Studien uppmärksammade en tystnad i översiktsplanerna över hur arbetet med social hållbarhet framställdes. / Social sustainability, together with economic and ecological sustainability, constitute the three dimensions of sustainability. Economic and ecological sustainability have long been priorities in spatial planning, while social sustainability has lost its place on the agenda. The aim of the study was to draw attention to how social sustainability is dealt with in master plans and to analyse how the work during the planning process are dealt with in addition to the results in the master plan. This study allowed for an advancement of what the concept of social sustainability entails through the identification of strategies that research has demonstrated. The strategies based on previous research, and found in the theory section of this study, are delineated as diversity, interaction, participation, place identity, safety and security, equity, engagement, and influence.  In order to answer the research questions of the study, qualitative approaches in the methods in the form of document study and interviews were conducted. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall and Växjö master plans were reviewed based on the selected strategies and a content analysis of the plan documents was conducted. Interviews with each selected municipality were conducted to contribute with a deeper understanding of how social sustainability is handled in municipal planning, beyond the master plans. The material was compiled in assessment templates for each method. The aim of the assessment templates was to visually compare and assess the municipalities` definition of social sustainability, the selected strategies based on previous research overviews, and how the municipalities handle follow-up with social issues. The structure of the assessment templates was based on research overviews` definitions of selected strategies and assessments were made based on colour coding. The colour coding aimed at whether the master plans and interviews with each municipality handled strategies well, in part or not at all and were used as an analysis tool to answer given research questions.  The results of the study showed that some of the strategies are well addressed in the methods and that these strategies are widely known within the municipalities to achieve socially sustainable communities. What could be inferred from the results was that the measures to achieve some strategies lacked research support and that the strategies not addressed in the master plan or in the interviews lack municipal guidelines of measures. The lack of a local definition for social sustainability and a silence for social issues permeates all municipalities, which contributed to a problem of measures and guidelines for social sustainability. The strategies addressed in the study are main strategies from previous research to achieve the goal, which in this study is social sustainability. The establishment of local definitions for social sustainability in spatial planning contributes to the possibility of establishing measures and visibility on how social sustainability affects spatial planning and working methods to increase social sustainability in future planning. The study drew attention to a silence in the master plans on how the work on social sustainability is presented.   Social sustainability, together with economic and ecological sustainability, constitute the three dimensions of sustainability. Economic and ecological sustainability have long been priorities in spatial planning, while social sustainability has lost its place on the agenda. The aim of the study was to draw attention to how social sustainability is dealt with in master plans and to analyse how the work during the planning process are dealt with in addition to the results in the master plan. This study allowed for an advancement of what the concept of social sustainability entails through the identification of strategies that research has demonstrated. The strategies based on previous research, and found in the theory section of this study, are delineated as diversity, interaction, participation, place identity, safety and security, equity, engagement, and influence.  In order to answer the research questions of the study, qualitative approaches in the methods in the form of document study and interviews were conducted. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall and Växjö master plans were reviewed based on the selected strategies and a content analysis of the plan documents was conducted. Interviews with each selected municipality were conducted to contribute with a deeper understanding of how social sustainability is handled in municipal planning, beyond the master plans. The material was compiled in assessment templates for each method. The aim of the assessment templates was to visually compare and assess the municipalities` definition of social sustainability, the selected strategies based on previous research overviews, and how the municipalities handle follow-up with social issues. The structure of the assessment templates was based on research overviews` definitions of selected strategies and assessments were made based on colour coding. The colour coding aimed at whether the master plans and interviews with each municipality handled strategies well, in part or not at all and were used as an analysis tool to answer given research questions.  The results of the study showed that some of the strategies are well addressed in the methods and that these strategies are widely known within the municipalities to achieve socially sustainable communities. What could be inferred from the results was that the measures to achieve some strategies lacked research support and that the strategies not addressed in the master plan or in the interviews lack municipal guidelines of measures. The lack of a local definition for social sustainability and a silence for social issues permeates all municipalities, which contributed to a problem of measures and guidelines for social sustainability. The strategies addressed in the study are main strategies from previous research to achieve the goal, which in this study is social sustainability. The establishment of local definitions for social sustainability in spatial planning contributes to the possibility of establishing measures and visibility on how social sustainability affects spatial planning and working methods to increase social sustainability in future planning. The study drew attention to a silence in the master plans on how the work on social sustainability is presented.

Denna uppsats har haft som syfte att undersöka vilken betydelse Malmö stads nyliberala stadsutveckling har haft på de sociala hållbarhetsdimensionerna representation och tillgänglighet för Triangeln och S:t Johannesplan i Malmö. Detta genom att analysera flera officiella dokument och pressmeddelanden för utformningen av Triangelnområdet utifrån nyliberal teori och den kreativa klassteorin genom ett socialt hållbart perspektiv. Flera platsobservationer genomfördes på köpcentret Triangeln och S:t Johannesplan för att se mekanismerna av den nyliberala stadsutvecklingen och de riktlinjer som beskrivs i dokumenten. Uppsatsen visar att Malmös motiv bakom utvecklingen av Triangelnområdet var att attrahera den kreativa klassen via nyliberal stadsutveckling genom att skapa en så pass attraktiv stad som möjligt ur ett regionalt perspektiv. Via mina analyser visade det sig att trots att flera dimensioner av social hållbarhet diskuterades och undersöktes vid framställningen av Triangelnområdet så försummades flera av dessa då de socioekonomiska effekterna av den nyliberala stadsutvecklingen ansågs kunna bidra med både positiva och negativa effekter för Malmö stad.

No description available.

The social dimension of sustainability has for a long time been relatively unexplored within traffic planning. Instead, there has been an emphasis on aspects such as reduced climate change impact and increased economic growth. However, it is possible to identify an increased interest in the social dimension of sustainability within traffic planning. SIA (Social Impact Assessment) is a tool that can be used to handle the social aspects of planning in a systematic way. The purpose of this study is to outline how SIA is used today in traffic planning in Sweden, and to see what potentials exists in its use as a social sustainability tool. To achieve this purpose, a content analysis of four SIA reports and 12 semi structured interviews have been conducted. The study shows that a general opinion is that social sustainability is difficult to handle because of its abstract and complex nature. SIA could be a way of making it more manageable through exemplifying what social sustainability could mean in specific projects and in a traffic context. SIA can also contribute to an increased focus on humans in the planning process. The study shows that there are a wide range of approaches to SIA in Swedish traffic planning, with several different locally customized tools and SIA processes which vary in time and scope. This variation creates an uncertainty. A mutual approach to SIA would be desirable in many ways, one of which is to lift the status of the tool. If a common framework for SIA were to be developed, it is important that the framework is flexible, and could be adjusted to local conditions and goals. One conclusion that can be drawn from the study is that more experience of working with SIA is needed before the identified development proposals are to be relevant. / Den sociala dimensionen av hållbarhet har länge varit relativt outforskad inom trafikplaneringen. Istället har fokus legat på aspekter som minskad klimatpåverkan och ökad ekonomisk tillväxt. Det är dock möjligt att se ett ökat intresse för social hållbarhet inom trafikplaneringen. SKB (social konsekvensbedömning) är ett exempel på ett verktyg som kan användas för att hantera de sociala aspekterna inom planeringen på ett metodiskt sätt. Syftet med denna studie är att ge en ökad klarhet i hur SKB används idag inom trafikplanering i Sverige, samt att undersöka vilken potential som finns för SKB som verktyg. För att uppnå detta syfte har en innehållsanalys på fyra SKB-dokument samt 12 semistrukturerade intervjuer med personer med särskild insikt i verktyget utförts. Studien visar att en allmän uppfattning är att social hållbarhet är svårhanterligt i och med att det är ett abstrakt och komplext begrepp. SKB tycks kunna göra det mer hanterbart genom att vara ett sätt att konkretisera social hållbarhet och exemplifiera vad det betyder ur ett trafikperspektiv och för specifika projekt. SKB kan även bidra till att sätta människan i fokus i planeringen. Studien visar också på att det finns en stor bredd i angreppssätt för SKB inom svensk trafikplanering, med flera olika lokalt anpassade verktyg och SKB-processer som varierar i tid och omfång. Denna variation leder till en osäkerhet och otydlighet kring vad verktyget innebär. Ett enhetlighet angreppssätt för SKB skulle på många sätt vara önskvärt, bland annat för att ge verktyget en statushöjning. Om ett gemensamt ramverk för SKB skulle utvecklas är det viktigt att det är flexibelt för anpassning till lokala förutsättningar och mål, samt att det utvecklas i samverkan med olika aktörer. En slutsats som går att dra av studien är att det behövs en ökad mognad och vana att arbeta med SKB innan de utvecklingsåtgärder som har identifierats är aktuella.

Social hållbarhet kan uppfattas svårdefinierat och dessutom har begreppet förändrats med tiden då det är sammankopplat med existerande normer och värderingar. Socialt hållbar stadsutveckling är idag en viktig fråga som dock innefattar vissa utmaningar. Syftet med denna studie är att undersöka hur social hållbarhet ges hänsyn i plan- och genomförandeprocessen i stadsutvecklingsprojekt, dels i planeringsskedet i detaljplan, planbeskrivning och kvalitetsprogram samt dels i resultatet, i form av markanvisningsavtal och bygglovshandlingar. Studiens avsikt är också att bidra med kunskap om hur sociala frågor kan integreras i plan- och genomförandeprocessen. I denna studie har kvalitativa metoder använts för att uppnå studiens syfte och besvara dess frågeställningar, vilka innefattar en litteraturstudie och en fallstudie bestående av en dokumentstudie och intervjuer. Fallstudien har utförts i syfte att studera hur fyra stadsutvecklingsprojekt i olika kommuner har arbetat för att tillgodose social hållbarhet. Dessa stadsutvecklingsprojekt är Rosendal i Uppsala kommun, Vallastaden i Linköpings kommun, Södra Ladugårdsängen i Örebro kommun och Norra 2 i Norra Djurgårdsstaden i Stockholms stad. Dokumentstudien har genomförts med hjälp av en skapad checklista som innehåller fem sociala fokusområden: funktioner, platser, tillgänglighet, blandat boende och bebyggelse samt trygghet, vilka har formulerats utifrån litteraturstudien. Vidare har fyra semistrukturerade intervjuer genomförts med tjänstemän på de fyra kommunerna i vilka stadsutvecklingsprojekten är lokaliserade. Litteraturstudien visar bland annat att definitionen av social hållbarhet varierar samt hur social hållbarhet kan beskrivas i samband med stadsplanering och i urbana miljöer. Fallstudien och i synnerhet dokumentstudien visar att stadsutvecklingsprojekten generellt sett har lyckats bättre med att ge hänsyn till sociala aspekter inom fokusområdena funktioner, platser och tillgänglighet, främst i planeringsskedet men också till viss del i resultatet. Gällande blandat boende och bebyggelse samt trygghet visar dokumentstudien att det överlag är svårare att tillgodose dessa fokusområden då hänsynstagandet varierar mellan stadsutvecklingsprojekten, både i planeringsskedet och resultatet. I fokusområdena platser, tillgänglighet och trygghet finns vissa svårigheter i att följa upp hur social hållbarhet har bibehållits i resultatet. Vidare visar dokumentstudien att det generellt sett finns större möjligheter i att tillgodose social hållbarhet i planeringsskedet än i resultatet i majoriteten av fokusområdena, då innehållet i markanvisningsavtalen och byggloven är begränsat. Avslutningsvis visar studien att social hållbarhet kan ges hänsyn i plan- och genomförandeprocessen på flera olika sätt. Hänsyn till social hållbarhet i planeringsskedet kan ges genom många olika sociala aspekter, även om vissa aspekter är svårare eller lättare att tillgodose än andra. Det är dock något svårare att bibehålla de sociala aspekterna från planeringsskedet till resultatet. / Social sustainability can be perceived as difficult to define and, in addition, the concept has changed over time as it is linked to existing norms and values. Socially sustainable urban development is an important issue today, which, however, includes some challenges. The aim of this study is to investigate how social sustainability is considered in the ‘planning and implementation process’ in urban development projects, partly in the planning phase in the detailed development plan, plan description and quality program, and partly in the results, in the terms of land allocation agreements and building permits. The intention of the study is also to contribute with knowledge about how social issues can be integrated into the ‘planning and implementation process’. In this study, qualitative methods have been used to achieve the aim of the study and to answer its research questions, which include a literature study and a case study, consisting of a document study and interviews. The case study has been conducted to investigate how four urban development projects, in different municipalities, have worked in order to achieve social sustainability. These urban development projects are Rosendal in Uppsala municipality, Vallastaden in Linköping municipality, Södra Ladugårdsängen in Örebro municipality and Norra 2 in Stockholm Royal Seaport in Stockholm municipality. The document study has been carried out using a created checklist that contains five social focus areas: functions, places, accessibility, mixed housing and settlement as well as safety, which have been formulated based on the literature study. Furthermore, four semi-structured interviews have been conducted with employees at the four municipalities in which the urban development projects are located. The literature study shows for instance that the definition of social sustainability varies and how social sustainability can be described in the context of urban planning and in urban environments. The case study, in particular the document study, shows that the urban development projects generally have succeeded better with achieving social aspects in the focus areas of functions, places and accessibility, especially in the planning phase but also to some extent in the result. Regarding mixed housing and settlement, as well as safety, the document study shows that it in general is more difficult to consider these focus areas, since the consideration varies between the urban development projects, both in the planning phase and the result. In the focus areas of places, accessibility and safety, there are some difficulties in the follow-up on how the consideration of social sustainability has been maintained in the result. Furthermore, the document study shows that there are generally more opportunities in considering social sustainability in the planning phase than in the result in most of the focus areas, since the content of the land allocation agreements and the building permits is limited.

Den moderna storstaden ställs idag inför många utmaningar, en av dessa är en ökande mängd invånare. För att möta efterfrågan byggs nya bostadsområdena i och runtom större städer. Idag ställs allt högre krav på hållbarhet och kvalité för dessa nya områden. Under planeringen är det kommuner som har det formella ansvaret att börja planarbetet och upprätta en detaljplan genom det så kallade planmonopolet. Dock är kommuners möjligheter kraftigt beroende på om kommunen äger marken eller inte. Denna studie syftar till att undersöka handlingsutrymmet i en svensk kommun för att integrera hållbarhet i nya stadsbyggnadsprojekt vid olika markägarförhållanden. Vidare är studiens syfte att undersöka utmaningar kring kommunikationen mellan aktörerna i planeringsprocessen. Dessutom analyseras utmaningar angående social hållbarhet och kring säkerställningen av prisrimliga bostäder i de nya stadsbyggnadsprojekten. Undersökningen bygger på en kvalitativ metod i form av en fallstudie i Täby kommun. Inom fallstudien intervjuades huvudsakligen tjänstepersoner från kommunen som arbetar med projekten Täby park och Västra Roslags-Näsby. Huvudfokus i de semistrukturerade intervjuer låg på hållbarhetsaspekterna i båda projekten och hur arbetet med dessa hållbarhetsaspekter ser ut i planeringsprocessen. Rapporten behandlar även teori gällande detaljplanering, kommunens handlingsutrymme genom avtal samt hållbarhetsmål i planeringsprocessen. Social hållbar stadsutveckling definieras med utgångspunkt för prisrimliga bostäder och upplåtelseformer i stadsbyggnadsprojekt. Resultatet visar att Täby kommun har haft större handlingsutrymme i Västra Roslags-Näsby än i Täby park. Detta kan härledas till att markägarförhållanden skiljer sig åt mellan projekten. Inom Västra Roslags-Näsby är kommunen markägare medan marken för Täby park ägs mestadels av Täby park exploatering AB. I båda projekten har hållbarhet varit med från ett tidigt skede i planeringsprocessen, dels genom framtagning av hållbarhetsprogram och dels genom politiska beslut. Kommunen ställer höga krav på byggaktörer i Västra Roslags-Näsby och i Täby park arbetar kommunen och byggaktörerna med mål istället för krav. Resultatet från fallstudien tyder på att kommunikationen mellan kommunen och byggaktörerna har varit bra i båda projekten, dock har involveringen av projektledare för kvarteren i detaljplanen i Täby park varit en utmaning. De kom senare i planeringsprocessen och det ledde till förvirring både hos tjänstemännen och projektledarna angående hållbarhetsmålen och deras uppföljning. I Västra Roslags-Näsby har detaljplanen blivit överklagad av grannar som kunde har blivit förhindrade om kommunen hade fört en effektivare dialog med dem. Utmaningar kring social hållbarhet är att det inte stod i fokus av projekten från början utan mer den ekologiska hållbarheten. Dessutom är en utmaning att båda projekten kommer vara byggarbetsplatser i många år som dels kan påverka nya invånare och dels tillgängligheten till och från områdena. Slutligen visar studien på att det ska finnas både hyresrätter och bostadsrätter i båda projekten, dock är andelen hyresrätter låga. Risken är att hyresrätterna blir dyra eftersom nybyggda bostäder oftast är dyra, även med tanke på att det ska bli hållbara stadsdelar.

Sustainable urban development is a frequently discussed topic today. The concept of sustainability mainly consists of three different dimensions of sustainability; the ecological, economic and social sustainability dimension. This study focuses more closely at the social sustainability dimension from an urban planning perspective and examines how Stockholm city aims to develop into a more socially sustainable city. The focus is on the urban development project Campus Albano, and the aim of the study is to investigate how well this project relates to Stockholm's urban development goals with regards to social sustainability. In this study, urban development goals are defined by Stockholm's urban development goals. The study is written on the basis of a qualitative method approach, which consist of a literature study and a case study in which a document study and an interview study were conducted. Interviews were held with three different actors, all of whom played a role in the development of the Campus Albano project. The result shows that the urban development project Campus Albano implements the development strategies of the city of Stockholm, which aims to meet the city's urban development goals and contribute to the creation of a socially sustainable Stockholm. In this way, it has been concluded that the urban development project Campus Albano is part of the joint venture towards achieving Stockholm's urban development goals, regarding a socially sustainable Stockholm / Hållbar stadsutveckling är idag ett flitigt diskuterat ämne. Hållbarhetsbegreppet består huvudsakligen utav tre olika hållbarhetsdimensioner; den ekologiska, ekonomiska samt sociala hållbarhetsdimensionen. Denna studien tittar närmare på den sociala hållbarhetsdimensionen utifrån ett stadsplaneringsperspektiv, och undersöker hur Stockholm stad önskar utvecklas till att bli en mer socialt hållbar stad. Fokus ligger på stadsutvecklingsprojektet Campus Albano, och studiens syfte att undersöka hur väl detta projekt förhåller sig till Stockholm stads mål för stadsutveckling, med avseende social hållbarhet. I denna studie representeras dessa mål för stadsutveckling av Stockholms stadsbyggnadsmål. Studien är skriven utifrån en kvalitativ metodansats, som har bestått utav en litteraturstudie samt en fallstudie inom vilken en dokumentstudie och en intervjustudie har genomförts. Intervjuer gjordes med tre olika aktörer som alla haft en roll i utvecklingen av Campus Albano-projektet. Resultatet visar att stadsutvecklingsprojektet Campus Albano förhåller sig till Stockholm stads samordnade utbyggnadsstrategier som ämnar att möta stadens stadsbyggnadsmål, som i sin tur bidrar till skapandet av ett socialt hållbart Stockholm. På så sätt har slutsatsen kunnat dras att stadsutvecklingsprojektet Campus Albano är en del av den gemensamma satsningen mot att nå Stockholm stads stadsbyggnadsmål som därmed bidrar till att skapa ett socialt hållbart Stockholm.

Att ha ett hållbarhetsperspektiv inom stadsplanering är idag en stor del av arbetet, inte minst är den sociala hållbarheten något man vill främja när städer ska formas. En del av detta arbete är bland annat att få människor ska känna sig trygga i samhället och främja tilliten till sina medmänniskor. Ett nytt stadsbyggnadsideal som formats är därmed bland annat att sammanbyggda bostadshus ska byggas med tillhörande bostadsgårdar öppna mot det offentliga rummet. Detta syns inte minst i Stockholm stad med motivationen att det privata rummet ska möta det offentliga för att främja samvaron mellan människor. Hur detta påverkar den upplevda tryggheten är därav en följdfråga. Ett flertal teorier och tidigare forskning kring trygghet i relation till den byggda miljön menar bland annat att det krävs tydlig gränsmarkering av de olika rummen för att främja det som benämns som kontroll över bostadsgården. Denna typ av kontroll är relaterad till begreppet ”ögon på gatan” som syftar till att det behövs naturlig övervakning över området, t.ex. genom fönster på alla fasader. Detta medför på så sätt att den upplevda tryggheten förstärks när det finns möjligheter att ingripa. Även hög grad av territorialitet är kopplat till större känsla av trygghet, på så sätt att man känner starkare koppling och ansvar över marken när det råder hög territorialitet. Eftersom den öppna bostadsgården blir en samverkan av hög och låg territorialitet, då marken både kan ses som en del av det offentliga och privata rummet, kan den upplevda tryggheten påverkas. I denna uppsats har en fallstudie av Norra Djurgårdsstadens öppna bostadsgårdar genomförts där attribut i den fysiska miljön, som speglar det som litteraturen menar är trygghetsbildande, har inventerats. Bland annat fanns gränsmarkeringar i form av lägre terrängmurar, olika markbeläggningar, och planteringar för att urskilja vilka ytor som tillhör det offentliga och privata rummet. Även nivåskillnader åtskilde bostadsgården från den allmänna marken. Inom den fysiska planeringen tycks det därmed råda en viss medvetenhet kring hur den öppna bostadsgårdens utformning påverkar den upplevda tryggheten. Även fast huvudfokus i Stockholm stads arbete ligger på den sociala hållbarheten och att främja interaktioner mellan människor när öppna bostadsgårdar formas, är detta något som i sin tur kan öka känslan av trygghet. / Today, having a sustainability perspective in urban planning is a big part of the field, and the social sustainability perspective is particularly important when cities are to be formed. Part of the urban planning field is, among a wide range of other things, to facilitate the feeling of security and safety in society. Thus, a new urban planning ideal that has been formed is to build housing estates with inner yards open to the public space. This is especially evident in the city of Stockholm with the motivation that the private room should meet the public in order to promote interpersonal interaction. How this affects the perceived security is therefore a consequential question. A number of theories and previous research on security in relation to the built environment talk about how clear boundary markings of the various rooms is needed to uphold what is termed control over the housing estate and its associated yard. This type of control is related to the concept of "eyes on the street" which aims at endorsing natural surveillance of the area, e.g. through windows on all facades. This means that the perceived security is enhanced when there are opportunities for others to intervene. A high degree of territoriality is also linked to a greater sense of security and reducing the fear of crime, in that one feels stronger connection and responsibility over the ground when there is high territoriality. As the open inner yards becomes a collaboration of high and low territoriality, as the land can be seen as both part of the public and private space, the perceived security can be affected. In this paper, a case study of the open inner yards of Norra Djurgårdsstaden has been made where attributes in the physical environment that reflect what the literature considers to be safety forming, have been observed. Among other things, there were boundary markings in the form of lower terrain walls, different ground coverings, and plantings to distinguish which areas belong to the public and private space. Level differences also distinguish the inner yard from the public land. Overall, there seems to be some awareness of how the open housing estate's design might affect the fear of crime. Although the main focus in Stockholm City's work is on social sustainability and promoting interactions between people when forming the housing estates and its open inner yards, this is something that can in turn increase the feeling of security.

Syftet är att utforska förutsättningar och möjligheter till en konstruktiv samverkan mellan lokala bostadsaktörer som strävar efter socialt hållbara bostadsområden. Metoden för uppsatsen är en kvalitativ fallstudie av fastighetsägarföreningen Samverkan i Huddinge. Materialet bygger på intervjuer med fastighetsägare, representanter från föreningen och kommunen samt strategiska dokument. Materialet har analyserats utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv på hur begreppet social hållbarhet används och förstås av de olika aktörerna. Resultaten visar att fastighetsförvaltning idag utgår från det bosociala perspektivet med hyresgästen i fokus. Fastighetsägarsamverkan kan här ses som ett progressivt sätt för bostadsaktörer att förena ekonomiska och sociala värden. Det skapas även organisatoriskt värdefulla synergieffekter genom fastighetsägarsamverkan. Samtidigt finns risk att frågor om rättvisa och demokratiprocesser överskuggas av dessa possitiva effekter. Slutsatsen är att som organisationsform betraktad är den här typen av fastighetsägarförening ett möjligt forum för bostadsaktörer och andra samhällsaktörer att bidra till att social hållbarhet som strategi och praktik fylls med ett lokalt, rättvist och demokratiskt förankrat innehåll. För att vi också ska nå en bostadsförsörjning som är socialt hållbar krävs att dikotomin om social hållbarhet som strategi och praktik aktualiseras och problematiseras – i synnerhet i den kommunalpolitiska kontexten.