Syftet med vår studie har varit att bidra med kunskap när det gäller praktikers syn på samsjuklighet, tvångslagstiftning och de etiska dilemman som kan uppstå. Vårt intresse grundar sig i att en av oss arbetar inom missbruksområdet och själv upplevt att det inte alltid fungerar med samverkan för klienter med samsjuklighet. Men ämnet blev också aktuellt genom det nya delbetänkandet av Samsjuklighetsutredningen “Från delar till helhet - en reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser för personer med samsjuklighet” (SOU 2021:93). Det vi ville förstå var huruvida praktiker inom socialtjänst och region ser på missbruk, utifrån ett sjukdomsperspektiv eller socialt problem. Samt hur de ser på den nya ansvarsfördelningen gällande tvångslagstiftningen. Ett annat syfte var att utforska olika etiska dilemman som både finns och kan uppstå vid den nya ansvarsfördelningen. Vi har utfört semistrukturerade intervjuer med praktiker inom socialtjänst och region som arbetar med målgruppen samsjukliga. Vi har analyserat vår empiri utifrån de teoretiska perspektiven etik och etiska dilemman samt använt oss av tidigare kunskapsläge. I studien kom vi fram till att praktiker är positiva till förslaget om den nya ansvarsfördelningen när det gäller tvångslagstiftningen för missbruk, LVM. De var även positiva till om att allt ansvar hamnar hos en huvudman. Vårt resultat när det gäller missbruk som sjukdomstillstånd visade att de flesta redan såg det så, men däremot att det kan leda till sociala problem. De etiska dilemman vi kunde upptäcka i vår studie var makt och kön. Vi upplever att det vi fått reda på i vår studie är sådant som tidigare har upptäckts i annan forskning, exempelvis behovet av samverkan för människor med samsjuklighet. Men slutsatserna vi kan dra är att förslaget som ges i Samsjuklighetsutredningen är nödvändigt ur praktikers perspektiv för människor med samsjuklighet. Men också för praktikers möjlighet att skapa förutsättningar för människor i social utsatthet.

The Changing Role of the Vocational Studies Teacher

I denna kvalitativa studie undersöks praktiker i disciplineringsstrategier för att få individer med sociala problem att bli anställningsbara. Undersökningen utfördes med alla tillgängliga personer på Krami i norra Sverige och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Tidigare forskning om sociala problem, anställningens betydelse och samhälleliga instansers samverkan presenteras. Studiens teoretiska ramverk består av teorier om egenmakt och motivation (Heule, 2005: Hong et al. 2014), humankapital (Becker, 1993) disciplinering (Foucault, 1987) och “The capability approach” (Sen, 2005). Studiens tre huvudsakliga resultat är att Krami använder sig av olika disciplineringsstrategier för att kunna anpassa deltagarna till de normer och strukturer som existerar i samhället, och göra de anställningsbara. Dessa praktiker är utförandet av konsekvenspedagogik, att låta deltagarna ta eget ansvar och att synliggöra och utveckla deltagarnas egenskaper.

Debatten om ungdomar och pornografi är starkt polariserad och det finns en utbredd oro hos allmänheten kring pornografins påverkan på ungdomar. Enligt tidigare forskning råder det ingen konsensus vad gäller pornografins eventuella konsekvenser. Det finns lite forskning kring hur professionella, som arbetar med ungdomar, förhåller sig till ämnet. Syftet med denna studie var därmed att belysa hur det sociala arbetet kan se ut gällande ungdomars exponering för och konsumtion av pornografi samt fördjupa förståelsen för huruvida det kan ses som ett socialt problem. Detta genomfördes med en kvalitativ metod, genom sex semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer som jobbar med ungdomar mellan 13 och 19 år. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av sociala problem som ett teoretiskt ramverk för att förstå huruvida ungdomars pornografikonsumtion kan ses som ett socialt problem utifrån skolkuratorernas perspektiv och erfarenheter. Resultaten visar på att arbetssätten kring ämnet skiljer sig åt mellan skolkuratorerna. En del berör ämnet som permanenta inslag i undervisningen, medan andra inte gör det. Gemensamt för de alla är att de betonar vikten av att ha ett öppet och icke-dömande förhållningssätt för att avlasta från skam. Resultaten visar även på såväl positiva som negativa aspekter av porrkonsumtion. Utifrån resultatet råder det oklarheter om ungdomars exponering för och konsumtion av pornografi kan förstås som ett socialt problem. Men samtidigt är det ett viktigt ämne att beröra för att förebygga och minimera eventuella negativa konsekvenser. / The debate regarding adolescents and pornography is highly polarized and there is a widespread concern amongst the general public regarding its influence on adolescents. According to previous research, there is no consensus regarding the possible effects of pornography, and the research on how professionals, working with adolescents, handle the topic is limited. ​​Therefore, the aim of this study was to examine and highlight social worker’s ways of working within the field of exposure and consumption of pornography amongst adolescents, and furthermore, to deepen the understanding of whether this should be considered a social problem or not. This was conducted through a qualitative method, with six semi-structured interviews with school counselors, working with adolescents between 13 and 19 years of age. The empirical data was analyzed using social problems as a theoretical framework to illustrate whether adolescents’ consumption of pornography is seen as a social problem from the school counselors’ perspectives. The results show that the methods used regarding the subject differs between the school counselors. However, they all emphasize the importance of having an open and non-judgmental approach in order to relieve the adolescents from shame. The results also show that there are both positive and negative aspects of pornography consumption. Based on the results, there is an uncertainty to whether the exposure and consumption of pornography amongst adolescents can be considered a social problem. However, it is important to discuss the topic with adolescents to prevent and minimize any negative consequences.

Gang-related crime and the increased deadly violence it has given rise to, is one of the most highlighted societal problems in our time. It is a recurring theme in public debates and it challenges the Swedish self-image as a successful welfare state. Considering that gang-related crime is a key voter issue of the upcoming 2022 elections, this study aims to explore Sweden's two largest parties', the Moderates and the Social Democrats, rhetoric ongang-related crime. This study focuses on central discourses by the parties and what effects these may have in vulnerable areas. Empirical data linked to gang-related crime has been collected from the parties' websites and social media, and Jönson's problem perspective has been applied to analyze and summarize the material. The results indicate that the parties' positions are based on preventive and punitive measures against gang members. The theoretical frame consists of critical discourse analysis and the concepts of labeling and territorial stigmatization, which in the study's analysis contribute with knowledge of how individuals, groups and neighborhoods are blamed for the causes of gang-related crime. The study's conclusion is that the political discourses reproduce and reinforce societal problems linked to gang-related crime. / Gängkriminalitet och det ökade dödliga våld det bidragit till är ett av de mest uppmärksammade samhällsproblem i vår tid. Det är ett återkommande tema i samhällsdebatter och utmanar den svenska självbilden som lyckad välfärdsstat. Då gängkriminalitet är en av de viktigaste väljarfrågorna inför det kommande valet 2022, syftar denna studie att undersöka Sveriges två största partier, Moderaternas och Socialdemokraternas, retorik kring gängkriminalitet. Denna studie fokuserar på partiernas centrala diskurser och vilka effekter dessa kan få för utsatta områden. Empiriskt material kopplat till gängkriminalitet har insamlats från partiernas hemsidor och sociala medier, och Jönsons problemperspektiv har använts för att analysera och summera materialet. Resultatet visar att partiernas ståndpunkter baseras på förebyggande och straffande åtgärder gentemot gängkriminella. Den teoretiska referensramen består av kritisk diskursanalys samt begreppen stämpling och territoriell stigmatisering som i studiens analys bidrar med kunskap om hur individer, grupper och bostadsområden blir skuldbelagda för gängkriminalitetens orsaker. Studiens slutsats är att de politiska diskurserna reproducerar samt förstärker sociala problem kopplat till gängkriminalitet.

Studiens syfte är att undersöka hur barn som har en omsorgsgivande och ansvarstagande roll i förhållande till sina föräldrar skildras i svenska, statliga texter om barns utsatthet. Utgångspunkten är fenomenet och begreppet young carers/unga omsorgsgivare som har fått stor uppmärksamhet i bland annat England och Australien, men knappt belysts alls i Sverige. Med ett diskursanalytiskt angreppssätt genomförs en näranalys av fyra publikationer utgivna mellan år 1999 och 2013 av Socialstyrelsen. Teorin och metoden som används är en kombination av Faircloughs kritiska diskursanalys och diskursteori. Andra teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktionism och teori om hur sociala problem konstrueras. Socialstyrelsen har som myndighet stor makt att påverka bilden av sociala problem bland professionella inom bland annat socialtjänst och sjukvård. Den diskursanalytiska genomgången av Socialstyrelsens publikationer fann två diskurser om barns omsorgsgivande och ansvarstagande; en aktörsdiskurs och en objektsdiskurs. Ordet omsorgsgivande återfinns knappt i materialet, men däremot är avsnitt om barns ansvarstagande mer vanligt förekommande. Även familjens och professionellas roll i förhållande till dessa barn och det de gör analyseras. I texterna framträder kärnfamiljen som utgångspunkt vilket problematiseras. Socialsekreterares självuttryckta brist på kompetens gällande barnsamtal diskuteras, samt vad det kan få för effekt för barnen i fråga och på konstruktionen av sociala problem. Unga omsorgsgivare dryftas i förhållande till den svenska välfärdsstaten, då man kan anta att det utbredda sociala skyddsnätet leder till att barn som omsorgsgivare är ett ovanligt fenomen i Sverige. Å andra sidan skulle socialpolitiken kunna osynliggöra unga omsorgsgivare då det blir förgivettaget att barn och föräldrar får det stöd de behöver. Uppsatsens bidrag är att diskutera ett ämne som relativt sällan åskådliggörs i Sverige, men som möjligtvis kommer att bli alltmer uppmärksammat då medvetenheten om barns rätt till delaktighet och aktörskap som omsorgsgivare ökar. / The object of this study is to investigate how Swedish official texts describe children who care for and take responsibility for their parents. The starting point is the term and phenomena young carers which has received a lot of attention in for instance England and Australia, but is yet relatively unknown in Sweden. Through discourse analysis four publications by the National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) are scrutinized. The theory and method used is a combination of Fairclough’s critical discourse analysis and discourse theory. Other theoretical points of departure are social constructionism and theory on construction of social problems. Socialstyrelsen has considerable power when it comes to exerting influence on professionals within the institutions of social care and medical services concerning how problems are to be understood and dealt with. The discourse analytical reading of Socialstyrelsen’s publications found two discourses when it comes to young carers: a discourse of agency and a discourse of objectification. The word caring (omsorgsgivande) is hardly to be found in the material, but paragraphs dealing with a taking of responsibility among children occur more frequently. Also the role of the family as well as the role of professionals in relationship to these children and what they do are analyzed. The texts show the conjugal family as a starting point and this fact is problematized. The social worker’s selfexpressed lack of competence in reference to talking to children is discussed, and also what kind of effect this might have on the children in question and in the construction of a social problem. Young carers are mentioned in relation to the Swedish welfare state, since one can assume that the prevailing social safety nets makes young carers an unusual phenomenon in Sweden. Social politics could, on the other hand, make young carers invisible as it becomes a given that children and parents receive all the support they need.  The contribution of the study at hand is to discuss a subject that does not get much visibility in Sweden, but that may attract more attention with greater awareness of children’s right to participate and agency as contributors.

The aim with this study was to analyze and understand how begging is constructed as a social problem in Sweden between September of 2010 and the end of February in 2014 in debate articles in Dagens Nyheter. To do this I have chosen to use a social problems theory and critical discourse analysis to highlight some aspects in the process of defining the social problem. The study's main finding is that the construction of beggars and begging appears to be in a relatively extensive redefinition in the current situation. It is shown by, for example, a shift in focus in the discourse. For this reason, it is relevant for social work to examine how the construction progresses.

<p>The purpose of this paper was to describe how a phenomenon is constructed into being a social problem, by studying articles on honour killing in the Swedish daily press and in the technical journal Socionomen. The main questions were: can different discourses on honour killing be identified, and if so, have they changed over time, and are there differences between the discourses identified in the daily press and in Socionomen? The method used was a qualitative analysis of discourse influenced by Faircloughs Critical Discourse Analysis. The main conclusion was that honour killing has been textually constructed as a social problem in the studied media. There was one main discourse which clearly pointed out groups as bearers and victims of the social problem. This discourse has provided causality to society by indicating culture, religion and ethnicity as the reasons for the honour killing. Adding to this, our interpretation is that there was only a slight difference between how the social problem had been textually constructed in the Swedish daily press and in Socionomen, and that honour killing has been textually constructed as a social problem almost without contribution from social workers.</p>

The purpose of this paper was to describe how a phenomenon is constructed into being a social problem, by studying articles on honour killing in the Swedish daily press and in the technical journal Socionomen. The main questions were: can different discourses on honour killing be identified, and if so, have they changed over time, and are there differences between the discourses identified in the daily press and in Socionomen? The method used was a qualitative analysis of discourse influenced by Faircloughs Critical Discourse Analysis. The main conclusion was that honour killing has been textually constructed as a social problem in the studied media. There was one main discourse which clearly pointed out groups as bearers and victims of the social problem. This discourse has provided causality to society by indicating culture, religion and ethnicity as the reasons for the honour killing. Adding to this, our interpretation is that there was only a slight difference between how the social problem had been textually constructed in the Swedish daily press and in Socionomen, and that honour killing has been textually constructed as a social problem almost without contribution from social workers.

Folkbiblioteken är ett av de få rum idag som är öppna för alla och som inte kräver inträde eller medlemskap. Många söker sig dit för att ta del av bibliotekets serviceutbud, men många söker sig också dit för att de inte har någon annanstans att gå och biblioteket tillhandahåller tak över huvudet, rinnande vatten, toaletter och personal som kan hjälpa till på olika sätt. Många gånger står bibliotekarien inför svåra sociala problem och situationer uppstår som de måste hantera oavsett om det ingår i deras yrkesroll eller är något de är utbildade för. Folkbiblioteken har sen begynnelsen tagit ett socialt ansvar och gör det än idag men det har aldrig varit riktigt uttalat eller tydligt hur detta ansvar ska se ut och var gränsen för bibliotekarierollen går.  Studiens syfte är att titta närmare på hur folkbibliotekarier i Sverige upplever och hanterar sin yrkesroll och sitt uppdrag i relation till de sociala problem de möter i sin vardag. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med folkbibliotekarier i Stockholms län har jag försökt skapa en bild av bibliotekariens kompetens och synsätt. Jag har använt Ervin Goffmans begrepp om intrycksstyrning som en lins att betrakta den sociala interaktionen och jag använder mig av ett praktiskt kunskapsteoretiskt perspektiv som svarar på frågor om varför vi gör som vi gör och ofta har sin utgångspunkt i ett dilemma. Jag har sedan analyserat intervjumaterialet med hjälp av Cusanus begrepp ratio, intellectus och ickevetande.  Bibliotekets förändrade roll blir i förlängningen ett problem för bibliotekarierna som inte upplever att de är rustade för att möta den svåra problematik de har framför sig. Att respondenternas har så olika strategier för att lösa detta dilemma talar för att det blir upp till individen att lösa det. Eftersom det inte finns några tydliga ramar eller riktlinjer för hur de ska gå till väga har de ingen annanstans att vända sig en till sitt eget förnuft och subjektiva erfarenhet. Flera respondenter beskriver hur försök till samverkan med andra aktörer inte alltid fungerar och att det är otydligt hur denna samverkan ska se ut och även inom den egna arbetsgruppen råder skilda meningar om hur bibliotekarierna ska gå till väga. Det finns också exempel på hur samverkan kan bidra till lyckad problemlösning som gagnar både bibliotekarierna och besökarna. Men trots bibliotekariernas uttryckta osäkerhet är det tydligt att det finns en stor kompetens hos personalen vad gäller bemötande av olika människor med olika sociala behov. Detta ser jag som en kompetens att lyfta, en möjlighet och en öppning för hur bibliotek skulle kunna jobba med sociala problem. Men för att detta inte ska bli på bekostnad av bibliotekarierollens särart krävs det en fungerande samverkan med utomstående resurser och personal i verksamheten med kompetens inom socialt arbete som kan stötta, vägleda och arbeta med samverkan.