Folkbiblioteken är ett av de få rum idag som är öppna för alla och som inte kräver inträde eller medlemskap. Många söker sig dit för att ta del av bibliotekets serviceutbud, men många söker sig också dit för att de inte har någon annanstans att gå och biblioteket tillhandahåller tak över huvudet, rinnande vatten, toaletter och personal som kan hjälpa till på olika sätt. Många gånger står bibliotekarien inför svåra sociala problem och situationer uppstår som de måste hantera oavsett om det ingår i deras yrkesroll eller är något de är utbildade för. Folkbiblioteken har sen begynnelsen tagit ett socialt ansvar och gör det än idag men det har aldrig varit riktigt uttalat eller tydligt hur detta ansvar ska se ut och var gränsen för bibliotekarierollen går.  Studiens syfte är att titta närmare på hur folkbibliotekarier i Sverige upplever och hanterar sin yrkesroll och sitt uppdrag i relation till de sociala problem de möter i sin vardag. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med folkbibliotekarier i Stockholms län har jag försökt skapa en bild av bibliotekariens kompetens och synsätt. Jag har använt Ervin Goffmans begrepp om intrycksstyrning som en lins att betrakta den sociala interaktionen och jag använder mig av ett praktiskt kunskapsteoretiskt perspektiv som svarar på frågor om varför vi gör som vi gör och ofta har sin utgångspunkt i ett dilemma. Jag har sedan analyserat intervjumaterialet med hjälp av Cusanus begrepp ratio, intellectus och ickevetande.  Bibliotekets förändrade roll blir i förlängningen ett problem för bibliotekarierna som inte upplever att de är rustade för att möta den svåra problematik de har framför sig. Att respondenternas har så olika strategier för att lösa detta dilemma talar för att det blir upp till individen att lösa det. Eftersom det inte finns några tydliga ramar eller riktlinjer för hur de ska gå till väga har de ingen annanstans att vända sig en till sitt eget förnuft och subjektiva erfarenhet. Flera respondenter beskriver hur försök till samverkan med andra aktörer inte alltid fungerar och att det är otydligt hur denna samverkan ska se ut och även inom den egna arbetsgruppen råder skilda meningar om hur bibliotekarierna ska gå till väga. Det finns också exempel på hur samverkan kan bidra till lyckad problemlösning som gagnar både bibliotekarierna och besökarna. Men trots bibliotekariernas uttryckta osäkerhet är det tydligt att det finns en stor kompetens hos personalen vad gäller bemötande av olika människor med olika sociala behov. Detta ser jag som en kompetens att lyfta, en möjlighet och en öppning för hur bibliotek skulle kunna jobba med sociala problem. Men för att detta inte ska bli på bekostnad av bibliotekarierollens särart krävs det en fungerande samverkan med utomstående resurser och personal i verksamheten med kompetens inom socialt arbete som kan stötta, vägleda och arbeta med samverkan.

Syftet med denna studie var att analysera hur dödsskjutningar konstrueras som ett socialt problem i nyhetsmedier samt undersöka hur socialt arbete relateras till fenomenet i nyhetsartiklar. För att uppnå syftet har nyhetsartiklar publicerade år 2023 av fyra olika medieredaktörer använts som empiriskt material. Nyhetsartiklarna har studerats genom en kvalitativ innehållsanalys, med utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på hur sociala problem skapas och med en framingteoretisk infallsvinkel. Resultatet av studien visar att nyhetsrapporteringen präglas av två teman, känsloramen och ansvarsramen. Inom känsloramen ryms studiens resultat som påvisar att nyhetsrapporteringen präglas av känslor. Både i den bemärkelse att människors känslor kring en dödsskjutning presenteras, liksom att scenarion och offer gestaltas på ett sätt som kan framkalla känslor hos mottagarna, och därmed bidra till en konstruktion av dödsskjutningar som ett skrämmande och hotfullt socialt problem. Ansvarsramen belyser hur socialt arbete inte direkt pekas ut som ansvarigt till problematiken, utan där socialtjänsten snarare rapporteras om i relation till enskilda fall där dem brustit i sitt ansvar. Slutligen är polis och skola aktörer som relateras till ansvarsfrågan rörande gängkriminaliteten och det dödliga skjutvapenvåldet, där samverkan lyfts som en nyckel i bekämpandet av brottsligheten. I sin helhet belyser studien ett samspel mellan nyhetsmedier och konstruktionen av ett idag aktuellt socialt problem. Som akademisk disciplin ämnar socialt arbete att studera sociala problem och hur de påverkar individer och samhället. Hur det sociala problemet konstrueras påverkar följaktligen vilka åtgärder som adresseras.

<p>Homeless adolescents are in Sweden rather invisible, as a group. There is no established definition or description of the problem, nor any uniform terms regarding it. The purpose of this study is to investigate how four different organizations, based on their basic principles, describe the group homeless adolescents. We discuss why the organizations reason as they do, and what it leads to. In order to do so we have performed qualitative interviews with representatives from each organization. The study relies on a social constructivist theory, which focuses on how knowledge and different phenomena are constructed. To analyze the constructions concerning the group homeless adolescents we used Kitsuse & Spector’s (1973a; 1973b; 1977) social constructivist theory about social problems. To operationalize our theory and determine how the phenomena is constructed we used Rose’s (1999) dimensions of analysis. Our results show that governmental organizations don’t recognize this as a problem of homelessness, but as a family problem. Only one organization offers a different description. This indicates that there is a public description of the problem, and one claims-making process. According to the public description the solution to the problem is family treatment which means that the basic condition is that the adolescents return home, otherwise the group can’t be helped.</p>

Homeless adolescents are in Sweden rather invisible, as a group. There is no established definition or description of the problem, nor any uniform terms regarding it. The purpose of this study is to investigate how four different organizations, based on their basic principles, describe the group homeless adolescents. We discuss why the organizations reason as they do, and what it leads to. In order to do so we have performed qualitative interviews with representatives from each organization. The study relies on a social constructivist theory, which focuses on how knowledge and different phenomena are constructed. To analyze the constructions concerning the group homeless adolescents we used Kitsuse &amp; Spector’s (1973a; 1973b; 1977) social constructivist theory about social problems. To operationalize our theory and determine how the phenomena is constructed we used Rose’s (1999) dimensions of analysis. Our results show that governmental organizations don’t recognize this as a problem of homelessness, but as a family problem. Only one organization offers a different description. This indicates that there is a public description of the problem, and one claims-making process. According to the public description the solution to the problem is family treatment which means that the basic condition is that the adolescents return home, otherwise the group can’t be helped.

This study examines how professional social workers relate to problematic computer and video gaming as an addiction. It is a qualitative interview study aimed to describe and analyze how professional social workers, who in some way work with problematic computer gaming, relate to the player’s problems in terms of a concept of dependency. The theoretical approach is based on social constructivist theories of discourses, normality, the definition of dependency and diagnoses. The study was conducted through five qualitative half structured definition interviews with professional social workers that work directly or comes in contact with problematic computer gaming. The results portray a consistent, yet fragmented understanding of the problem. Daily life is described as "reality" and the problematic computer gaming as "escapism". The player can’t meet the normative requirements of its surroundings and is classified as addicted. The informants describe similar problems related to computer gaming, but have different ideas on how the problems arise. The study concludes that professionals specifically describing problematic gaming as an addiction explain their clients in terminology comparable to substance abuse. Those who don’t relate to the concept of dependence as firmly describe the problematic gaming as more of a consequence of the interaction between the player and its surroundings.

The aim of this study was to address a knowledge gap by conducting a literature review on gaming disorder, specifically focusing on its social problems and challenges it presents in the field of social work. The specific objectives of this study were to identify risk factors associated with gaming disorder, explore the potential social problems arising from gaming disorder and their impact on individuals, examine the treatment approaches for gaming disorder and identify the challenges faced by social workers when working with individuals affected by gaming disorder. The theories used were social interactionism, Erving Goffman’s dramaturgical theory and social labeling theory. Results showed that mental health problems, social isolation, self-neglect as well as disruptions in social relationships, education and work were associated with gaming disorder. Several risk factors were identified, such as age, gender, poor parental attachment, lack of real-life friendships and loneliness. Additionally, challenges in the field of social work arise from limited research and knowledge, as well as the ease with which risk factors can be masked by individuals. The findings suggest that there is no singular treatment approach for gaming disorder, instead, it is important for social workers to understand problematic gaming within a broader context of life challenges. The emphasis should not be placed solely on eliminating gaming, but rather on addressing various aspects of the individual’s life to achieve a healthy balance and a purposeful existence.

Vård av svårt sjuka döende människor innefattar fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter. En vårdform som beaktar detta är hospice. Tidigare forskning visar att socionomers arbetsfält är vitt och brett och saknar jurisdiktion, socionomyrket saknar legitimation vilket medför att jurisdiktionen behöver skapas på annat sätt. Den svåra avgränsningen kring socionomers arbetsfält väcker i hospiceverksamhetens kontext, frågor kring hur en socionoms roll i detta nu är, anses vara och kan vara. Ingen tidigare svensk forskning nämner kuratorers eller socionomers roll inom hospiceverksamhet trots att forskningen belyser att palliativ vård helst ska utföras i team med bland annat socialarbetare och kuratorer. Denna studies syfte är att undersöka socionomrollens relevans inom svensk hospiceverksamhet genom att intervjua verksamhetschefer på svenska hospice. De frågor som ställs är: hur beskriver verksamhetschefer för svensk hospiceverksamhet sitt arbete med sociala och existentiella frågor samt hur kan socionomer bidra till vården på hospice enligt verksamhetschefer för svensk hospiceverksamhet? För att besvara dessa frågeställningar har semistrukturerade intervjuer genomförts med verksamhetschefer för fem olika hospice i Sverige. Den teoretiska grunden är teori om fridfullt slut på livet för dödssjuka patienter samt teorier om makt. Resultatet visade att verksamhetschefer genom helhetssyn, relationer, samtal och praktiska aspekter arbetar med sociala och existentiella problem på hospice. Temana kompetens och utveckling, tid och närvaro, samtal och stöd visade hur och vad socionomer kan bidra med i verksamheten.

<p>En undersökning av vinnarbilderna i World Press Photo of the Year mellan 1999-2008. World Press Photo är världens största fototävling och är prestigefylld att vinna för pressfotografer. Syftet var att undersöka vad de senaste årens bildjournalistik förmedlar till sina betraktare genom nyhetsbilderna som vunnit World Press Photo of the Year under 2000-talet. Syftet har förgrenat sig i frågeställningarna:</p><p>Vilka teman har vinnarbilderna i World Press Photo of the Year mellan 1999-2008?</p><p>Vad förmedlar innehållet i bilderna?</p><p>Vad finns det för likheter och skillnader mellan bilderna?</p><p>Studien är en kvalitativ undersökning där vi gjort bildanalyser av vinnarbilderna i World Press Photo of the Year mellan 1999-2008. Vi har använt oss av semiotisk och retorisk bildanalys. Resultaten visar att vinnarbilderna som representerar det bästa inom bildjournalistiken visar ett begränsat antal teman, krig, sociala problem och fattigdom samt naturkatastrofer. De flesta bilderna är från Asien och framförallt Mellanöstern. Bilderna är negativt laddade och människorna på bilderna visar oftast sorg och lidande.</p>

En undersökning av vinnarbilderna i World Press Photo of the Year mellan 1999-2008. World Press Photo är världens största fototävling och är prestigefylld att vinna för pressfotografer. Syftet var att undersöka vad de senaste årens bildjournalistik förmedlar till sina betraktare genom nyhetsbilderna som vunnit World Press Photo of the Year under 2000-talet. Syftet har förgrenat sig i frågeställningarna: Vilka teman har vinnarbilderna i World Press Photo of the Year mellan 1999-2008? Vad förmedlar innehållet i bilderna? Vad finns det för likheter och skillnader mellan bilderna? Studien är en kvalitativ undersökning där vi gjort bildanalyser av vinnarbilderna i World Press Photo of the Year mellan 1999-2008. Vi har använt oss av semiotisk och retorisk bildanalys. Resultaten visar att vinnarbilderna som representerar det bästa inom bildjournalistiken visar ett begränsat antal teman, krig, sociala problem och fattigdom samt naturkatastrofer. De flesta bilderna är från Asien och framförallt Mellanöstern. Bilderna är negativt laddade och människorna på bilderna visar oftast sorg och lidande.