The purpose of this narrative study is to highlight social workers' experiences of threats and violence within their profession, as well as the variety of resources to fend off, remedy and manage the risk of threats and violence. The present problem is how threats and violence are underreported, partly due to social workers' views on their own profession and a work climate that might not encourage reporting incidents. Previous studies have shown high prevalence of threats and violence within social work and consequences that follow, such as high levels of stress, leading to burnout. Other studies found that the fear of being exposed to threats and violence can result in self-censorship, thereby limiting autonomy and professional judgment. Through interviews we found that social workers had experienced violence and threats of different sorts, primarily verbal threats. The overall perception was of understanding nature due to injustice that many clients face, resulting in expressions of strong emotions. However, some social workers described their work as characterized by imminent threats, rather than fear of being exposed. The preventing resources provided at the workplace are described as mostly effective and fulfilling of its purpose, while others find that they create unnecessary distance between them and clients. The social workers perceive themselves as fairly prepared for violent or threatening situations, mainly through their education, but emphasize experience over any type of education. They also emphasize the support from colleagues and managers as valuable and important resources. By highlighting the narrative of social workers we hope to bring awareness to this issue and encourage an open dialogue.

The aim of this study is to understand and investigate how social workers handle and cope with their emotional management in work with children who have been exposed to traumatic events. And to understand what kind of emotions that can arise before, during and after meetings with vulnerable children. But also to see and understand what kind of support different workplaces offer social workers for emotion management. This study was  conducted through six semi-structured interviews with social workers who work or have worked with children that have been exposed to trauma in Sweden. With the interviews we did an analysis with help from previous research on the subject and by a theoretical framework, Hoschchilds theroy of emotional work. The results prove that emotional work isa subject that some social workers find very difficult to handle. How social workers manage to handle heartbreaking stories from children is something that each social worker handles differently. The analysis also shows that social workers feel that the support in their workplace towards social workers has improved over the years. Emotional work and how to help vulnerable children is a challenging work and therefore is this a subject that needs more attention.

Denna kvalitativa studie tar sikte på hur biståndshandläggare hanterar äldre människor som har demenssjukdom. Studien syftar till att uppmärksamma dessa upplevelser och hur biståndshandläggare arbetar med äldre människor som har demenssjukdom. Studien använde en hermeneutisk ansats och semistrukturerade intervjuer för att ta reda på vad studien ville utforska. Biståndshandläggarna som intervjuats har erfarenhet av att fatta beslut om åtgärder för äldre personer med demens. Det teoretiska konceptet "handlingsutrymme" har använts för att tolka materialet. Dessutom har teorier och idéer om gräsrotsbyråkrati samt professionsetik och professionalitet använts.Med hjälp av tematisk analys som använts i vår studie har vi kunnat identifiera tre olika huvudteman som handlar om strategier för att erhålla samtycke, samarbete med andra aktörer samt dilemman och svårigheter. Studiens resultat tyder på biståndshandläggarna ställs inför flera utmaningar relaterat till naturen av målgruppen som karaktäriseras av nedsatt kognitivförmåga. Det framkommer att biståndshandläggarnas agerande är baserat utifrån både professionellt ansvar samt personligt engagemang. Det framgår även att brukarens självbestämmande och delaktighet inte alltid garanteras.Vi vill påpeka att studiens rubrik är inspirerad av ett citat från en intervjuperson. Rubriken tyder på en strategi, ett lirkande sätt, som många av våra intervjupersoner har använt sig av för brukarens bästa. När den äldre personen har gått långt i sin demens och löper en stor risk att skada sig eller andra. När denna äldre inte ger sitt samtycke för att flytta till ett demensboende så måste biståndshandläggaren engagera sig och hitta på en strategi som lirkar den äldre i syfte att få henom flytta till en tryggare miljö, i enlighet med citatet från en av biståndshandläggarna: ”ett Café med gratis kaffeservering”

Syftet med denna studie var att undersöka och analysera verksammas syn inom socialtjänsten, på barns risker för utsatthet med att växa upp med en förälder med psykisk ohälsa. Vidare var syftet att belysa eventuella utvecklingsområden som finns i arbetet med barn och unga. Denna studie baseras på semistrukturerade intervjuer med sju yrkesverksamma från socialtjänsten. Samverkan, aktuella lagar och BBIC har varit de teoretiska utgångspunkterna som har använts i denna analys. Resultatet av denna studie indikerar på att det finns många risker för utsatthet med att växa upp med en förälder med psykisk ohälsa, samt brister i samverkan mellan socialtjänsten och andra samhällsorgan som arbetar med barn och unga, trots att det tillkommit nya bestämmelser med syfte att beakta barnen i högre utsträckning. Slutsatsen av denna studie visar vikten av att öka kunskapen om de risker för utsatthet för barn och unga som råder. Det bör även ske en förbättring med implementering av de nya bestämmelserna för ett större fokus på att beakta barnen och stärka samverkan för att fånga upp barnen i tid.

Den svenska narkotikapolitiken kännetecknas av stränga förbudslagar som har mött motstånd de senaste åren. Detta eftersom dess effektivitet har blivit ifrågasatt. Målet med denna undersökningen är att undersöka svenska socialarbetares åsikter om den svenska narkotikapolitiken och hur den påverkar deras arbete. Vidare vill vi även se hur socialarbetare ställer sig till en eventuell avkriminalisering av cannabis för eget bruk och hur det hade kunnat påverka deras arbete. Undersökningen består av åtta semi-strukturerade intervjuer med personer som stöter på klienter med missbruk på olika sätt. Resultatet visar att intervjupersonerna anser att narkotikapolitiken bör utvärderas. De anser att den nuvarande narkotikapolitiken är repressiv och straffar mer än den hjälper. Vidare påpekar de att en eventuell avkriminalisering kan gynna brukare- och missbrukare även om det är en komplex policyfråga som måste utvärderas noggrant innan det implementeras. Intervjupersonerna nämner en rädsla för att en avkriminalisering av cannabis för eget bruk hade normaliserat drogen och ökat användningen. Den svenska narkotikapolitiken bidrar även till stigmatisering av brukare- eller missbrukare, något som gör att de ses som avvikare och kriminella och förhindrar dem från att söka hjälp. Vår slutsats är att den svenska narkotikapolitiken i sin nuvarande form måste förändras. Huruvida detta är genom en avkriminalisering av cannabis för eget bruk eller genom att förbättra och göra den nuvarande missbruksvården mer lättillgänglig är något som måste övervägas. / The Swedish drug policy is characterized by strict prohibitionist laws which has seen some resistance in recent years due to questioning of its effectiveness. The aim of this essay is to examine Swedish social workers views regarding the Swedish drug policy and how it affects their work with drug users and drug dependent clients. Furthermore we wanted to see what social workers feel about decriminalization of cannabis for personal use and how it could affect their line of work. The study consists of eight semi-structured interviews with social workers who come across clients with addictions in different ways. The results show that the interviewees believe that the drug policy needs to be evaluated. They believe that it’s currently repressive and punishes more than it helps. Furthermore, they point out that decriminalization can benefit users and drug dependent clients even though it’s a complex policy that must be properly evaluated before implementing. The interviewees mention a fear that decriminalization of cannabis for personal use would normalize the drug and in turn lead to an increased use. The Swedish drug policy is also considered to contribute to the stigmatization of users or drug dependent clients. This in turn leads them to be seen as deviants and criminals, something that prevents them from seeking help. Our conclusion is that Sweden's drug policy, in its current form, needs to change. Whether this is through decriminalization of own use or through improving the accessibility and quality of current drug treatment care is something that needs to be considered.

Det här arbetet undersöker socialarbetarnas syn på språksvårigheter som de kan möta i relation till klienter, när ett gemensamt språk saknas, och en tolk är involverad. Arbetet undersöker även socialarbetarnas syn på hur en tolk borde vara för att minska potentiella svårigheter. Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer med fyra biståndshandläggare. Studiens resultat visar att under vissa omständigheter kan svårigheter uppstå, i form av osäkerhet och oro kring om huruvida budskapet har nått fram till klienten så som det var menad att nå fram, eller om informationen har deformerats när den har passerat genom tolken. Studiens resultat visar att relationsskapandet till klienter blir svårare när kommunikationen sker genom en tolk. Studiens resultat visar även att svårigheterna kan, enligt socialarbetarna, minimeras genom att tolken följer de yrkesetiska reglerna skriva av Kammarkollegiet. / This work examines social workers' approach on language difficulties they may encounter in relation to clients, when a common language is missing, and an interpreter is involved. This work also examines the social workers approach of how an interpreter should work in order to reduce potential difficulties. The method that has been used is semistructured interviews with four social workers. The result of the study shows that under certain circumstances difficulties can arise, in the form of uncertainty and concern about whether the message has reached the client as it was meant to reach, or whether the information has been reshaped when it has passed through the interpreter. The study’s results show that building relationships with clients becomes more difficult when communication takes place through an interpreter. The result of the study also shows that, according to the social workers, the difficulties can be minimized if the interpreter follows the rules of professional ethics, written by the Kammarkollegiet.

Den som arbetar inom den sociala barnavården har en betydande samhällsuppgift med olika utmaningar. I Sverige har socialarbetare det yttersta ansvaret att se till att barn växer upp under trygga omständigheter. Den tidigare forskningen presenterar huvudsakligen den negativa sidan av den sociala barnavården och fokuserar mycket på personalomsättning samt hur det kan motverkas. Under studietiden har författarna och deras studiekamrater dessutom blivit uppmanade att inte arbeta med barn direkt efter examen. Syftet med denna uppsats var därför att undersöka vad som driver socialarbetare att arbeta inom den sociala barnavården under en längre tid och vilka organisatoriska förutsättningar som gör att drivet och engagemanget kvarstår. Datainsamlingen grundar sig i en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där sex socialarbetare inom den sociala barnavården har deltagit. Resultatet redovisas i fyra olika huvudteman: Personligt engagemang, Positiva upplevelser, Personliga krav och Utvecklingsområden. Dessa teman har analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna känsla av sammanhang (KASAM), kognitiv dissonansteori, resiliens och handlingsutrymme. Utifrån uppsatsens resultat har författarna dragit slutsatsen att den sociala barnavården inte lever upp till sitt rykte, vilket är positivt i detta fall. / Those who work in social childcare have a significant task with various challenges. In Sweden, social workers have the ultimate responsibility to ensure that children grow up under safe circumstances. Previous research mainly presents the negative side of social childcare and focuses a lot on staff turnover and how to prevent it. At the university, the authors and fellow students have been advised not to work with children immediately after graduation. The purpose of this essay was therefore to investigate what drives social workers to work in social childcare for a longer period and what organizational factors ensure that the drive and commitment remain. The data collection is based on a qualitative method with semi-structured interviews where six social workers in social childcare have participated. The results are presented in four different main themes: Personal commitment, Positive experiences, Personal requirements and Development areas. These themes have been analyzed based on sense of coherence (SOC), cognitive dissonance theory, resilience and discretion. Based on the results of the essay, the authors have concluded that social childcare does not live up to its reputation, which is positive in this case.

Syftet med studien är att undersöka socialarbetares erfarenheter av pojkar och unga mäns roller som offer och förövare i en hederskontext och vilka stödinsatser som finns att få. Studien är en kvalitativ intervjustudie där åtta socialarbetare med erfarenhet av pojkar och unga män i en hederskontext intervjuades. En av respondenterna arbetade inom en ideell organisation. Det teoretiska ramverket som används för denna studie blev ett intersektionellt perspektiv, gräsrotsbyråkrati samt maskulinitetsteori för att kunna besvara studiens syfte samt frågeställningar. Vidare användes en kvalitativ innehållsanalys för att tematisera innehållet av intervjuerna för att sedan kunna analysera dem tillsammans med relevant tidigare forskning samt teori.    Slutsatsen av studien är att adekvata stödinsatser samt forskning rörande pojkar och unga män i en hederskontext är begränsat samt bristande och är i ett stort behov av att utvecklas. Socialarbetares handlingsutrymme påverkas av utbildnings- och kompetensnivå. Brist på kompetens och kunskap visade sig kunna försvåra stödet till pojkar och unga män som lever i hedersrelaterat våld och förtryck. Det framkom också att det är svårt att nå dessa pojkar och unga män vilket försvårar socialarbetares möjligheter att ingripa. / The aim of the study is to investigate social workers' experiences of boys and young men's roles as victims and perpetrators in an honor context and what interventions are available. The study is a qualitative interview study in which eight social workers with experience of working with boys and young men in an honor context were interviewed. One of the respondents worked within a non-profit organization. The theoretical framework used for this study was an intersectional perspective, grassroots bureaucracy and masculinity theory in order to answer the study's purpose and questions. Furthermore, a qualitative content analysis was used to thematize the content of the interviews in order to then analyze them together with relevant previous research and theory.   The conclusion of the study is that adequate interventions and research concerning boys and young men in an honorable context is limited and lacking and is in great need of development. Social workers' leeway is affected by level of education and competence. A lack of competence and knowledge proved to be able to make it difficult to support boys and young men who live in honor-related violence and oppression. It also emerged that it is difficult to reach these boys and young men, which makes it difficult for social workers to intervene.

For those who work with adult patients that are at the end of their life, the best interest of the patient’s child still needs to be taken into consideration. The professional, together with the patient and the healthy parent, all play key roles in the child’s socialization process. Nevertheless professionals, social workers and parents still seem to harbor misconceptions regarding children’s resilience, ability and needs regarding communication about death. Moreover, social work performed in a hospital context can often be seen as ambiguous. The tasks often overlap other medical professionals’ and in addition, the social worker is often left to figure out the child’s emotional needs alone. This study therefore aims to develop an understanding of how social workers, who work with adult patients in a hospital context, can be of emotional support to their patient’s child dependants. The ways in which parents communicate about death to their children is further investigated, along with how this communication influences children’s understanding of death. By conducting a scoping review, previous research regarding the ways in which child dependants are approached and supported by both social workers and other medical professionals is presented and analyzed. Socialization theory and developmental ecology are applied to highlight the negative impact a lack of professional support can have on child dependants and their grief. Our findings show that it’s not uncommon that social workers and other medical staff forget to accommodate the patient’s child dependants, or even actively try to avoid them. There seem to be a common belief among these professionals that they don’t have enough knowledge or experience regarding communicating with children, and that support and guidance for this target group thus is beyond their territory. Because of this, the responsibility for the child is often transferred to other authorities thought to be better suited in supporting them. Ultimately, our results concludes that children aren’t just dependent on their parents for social support in times of crisis, but on the professionals they meet during those times as well.

Sekundär traumatisering är ett tillstånd som kan drabba yrkesverksamma som arbetar i människobehandlande yrken med traumautsatta klienter. Att bli sekundärt traumatiserad innebär att socialarbetaren blir traumatiserad av klientens berättelser. Denna studie syftar till att undersöka socialarbetarens förståelse och upplevelser av fenomenet sekundär traumatisering samt om och hur hälsan påverkas hos socialarbetare till följd av emotionellt påfrestande arbetsuppgifter. Studien ska även undersöka vilka strategier socialarbetare tillämpar för att minimera risken att utsättas för sekundär traumatisering. Genom en kvalitativ forskningsmetod har fem intervjuer ägt rum med socialsekreterare som arbetar inom socialtjänsten. Resultatet visar på att socialarbetare är en utsatt yrkesgrupp där arbetsuppgifterna ökar risken att utsättas för sekundär traumatisering. Genom intervjusvaren visar samtliga respondenter på symptom på sekundär traumatisering. Resultaten har analyserats utifrån Lazarus (1999) copingteori samt Antonovskys (2005) KASAM, känsla av sammanhang. Den sekundära traumatiseringens omfattning regleras utifrån arbetsmiljö, tidigare erfarenheter av trauma, egna strategier och egenvård. Resultatet visar även på att socialarbetare som tillämpar egna strategier för att uppnå välbefinnande löper lägre risk att utsättas för sekundär traumatisering. De copingstrategier som används som skyddsfaktorer är ventilering med kollegor, känslan av meningsfullhet kopplat till arbetet samt återhämtning. Studien visar även på att socialarbetarnas privatliv påverkas av deras yrkesroll. / Secondary traumatization is a condition that can affect professionals who work in human treatment professions with trauma-exposed clients. Secondarily traumatized means that the social worker is traumatized by the client's stories. This study aims to investigate the social worker's understanding and experiences of the phenomenon of secondary traumatization and if and how the health of social workers is affected as a result of emotionally stressful tasks. The study will also examine what strategies social workers apply to minimize the risk of being exposed to secondary traumatization. Through a qualitative research method, five interviews have taken place with social workers who work in the social services. The results show that social workers are a vulnerable professional group where the tasks increase the risk of being exposed to secondary traumatization. Through the interview responses, all respondents show symptoms of secondary traumatization. The results have been analyzed based on Lazarus' (1999) coping theory and Antonovskys (2005) SOC, sense of coherence. The extent of secondary traumatization is regulated based on the work environment, previous experiences of trauma, own strategies and self-care. The results also show that social workers who apply their own strategies to achieve well-being are at lower risk of being exposed to secondary traumatization. The coping strategies used as protective factors are venting with colleagues, the feeling of meaningfulness linked to work and recovery. The study also shows that the social workers' private life is affected by their professional role.