<p>I detta arbete har jag undersökt hur Funktionsinriktad MusikTerapi (FMT) kan beskrivas som en utvecklande aktivitet ur ett sociokulturellt perspektiv, vilket inte är gjort tidigare. För att kunna göra detta har jag beskrivit både FMT-metoden och det sociokulturella perspektivet, där jag koncentrerat mig på kännetecken för utvecklande aktiviteter. Jag har även beskrivit mitt arbete med två pojkar som båda har diagnosen Fragil X.</p><p>Min slutsats är att det går att beskriva FMT som en utvecklande aktivitet ur ett sociokulturellt perspektiv genom att utgå från de fyra kännetecken på utvecklande aktiviteter som Strandberg (2006 s. 10ff) beskriver.</p>

I detta arbete har jag undersökt hur Funktionsinriktad MusikTerapi (FMT) kan beskrivas som en utvecklande aktivitet ur ett sociokulturellt perspektiv, vilket inte är gjort tidigare. För att kunna göra detta har jag beskrivit både FMT-metoden och det sociokulturella perspektivet, där jag koncentrerat mig på kännetecken för utvecklande aktiviteter. Jag har även beskrivit mitt arbete med två pojkar som båda har diagnosen Fragil X. Min slutsats är att det går att beskriva FMT som en utvecklande aktivitet ur ett sociokulturellt perspektiv genom att utgå från de fyra kännetecken på utvecklande aktiviteter som Strandberg (2006 s. 10ff) beskriver.

Meningen med musik Hur medvetet används musik i förskolan pedagogiska verksamhet?   Enligt läroplanen skall barnen på förskolan få möjlighet att ”kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer” och ett av exemplen som nämns i styrdokumentet är musik. I undersökningen kommer det att refereras till tidigare forskning om musikundervisningens betydelse där medvetenheten om metod och mål är centrala faktorer för en meningsfull musikverksamhet.   Tidigare forskning visar på två polariseringar där den ena polen ser musiken som något konstnärligt och estetisk medan den andra menar att musiken är en kreativ verksamhet där man ser till barnens naturliga uttal som utgångspunkten till att arbeta med musik. Vidare resoneras det om hur olika prioriteringar och brist på musikutbildning hos pedagogerna ligger till grund som några av de faktorer som hämmar musikverksamheten men också läroplanen påvisar den tidigare forskningen på inte formulerar något specifikt arbetssätt eller målsättning för musikverksamheten. Syftet med denna studie är att undersöka hur medvetet musiken används i förskolans verksamhet med fokus på pedagogernas perspektiv. Metoden för undersökningen var att samla empiriskt material genom kvalitativa intervjuer av tre pedagoger på en förskola. Genom att använda en semistrukturerad intervjuform fick informanterna möjligheten att själv reflektera kring förskolans musikverksamhet och sin egen roll i den. Intervjuresultaten bearbetades sedan och kopplades till den tidigare forskningen kring ämnet samt jämfördes med olika teorier om musikens roll i barnens utveckling. De sammantagna resultaten visar på att pedagogerna ofta har goda kunskaper om musikens betydelse ur flera olika aspekter i barnens utveckling, men att inte mycket av dessa kunskaper och medvetenhet tas tillvara i förskolornas praktiska musikverksamhet idag. Resultaten visar också att pedagogers uppfattningar om hur fostran och lärande går till styr vilket stoff som prioriteras och främjas i förskolan. Ämnet musik visar sig inte tillhöra en av de mer prioriterade områden, även om den förekommer som en del i vardagsarbetet.

Examensarbetets syfte var att bidra med lite mer kunskap kring barns matematikiska utövande, specifikt deras problemlösningsstrategier, samt att synliggöra deras problemlösningsstrategier. Den övergripande forskningsfrågan var: vilka problemlösningsprocesser använder sig barn utav när de inte når de redskap de eftersträvar? De teoretiska utgångspunkterna har en grund i ett sociokulturellt perspektiv. Undersökningen genomfördes på tre förskolor där totalt 33 barn i åldern ett till tre medverkade. De olika problemlösningsstrategierna dokumenterades med hjälp av observationer i form av löpande protokoll. Resultatet visade att barnen använt sig utav fem olika problemlösningsstrategier för att lösa hur de ska nå det redskap de eftersträvar.

Examensarbetet handlade om att ta reda på hur pedagoger beskriver betydelsen av barns lek, samt hur man implementerar läroplanens delar om lek i verksamheten. Syftet med studien var att få reda på hur pedagogerna beskriver delaktighet och betydelse av barns lek. Samt om de aktivt arbetar med läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998) när det gäller leken och pedagogen. Den teoretiska utgångspunkten i arbete är det sociokulturella perspektivet som handlar om lärande genom samspel och interaktion med andra människor. Studien bygger på intervjuer med sex pedagoger. Metoden som vi valde var intervjuer och detta valdes på grund av att det passade bäst med det som vi ville undersöka. Vi ville ta reda på pedagogers beskrivningar om pedagogen, leken och läroplanen. I analysen av det empiriska materialet framträder det hur pedagogerna beskriver lekens betydelse och hur de arbetar med leken utifrån läroplanen. Samtliga förskollärare hade en positiv inställning till barns lek och de ansåg att lek är ett bra verktyg för barnens erfarenheter. Det som framkommer av studien var att pedagogerna ansåg att leken är betydelsefull. De arbetade inte med leken utifrån läroplanen på det sätt som de upplever att man borde eller skulle vilja i verksamheten. Pedagogerna menade att tiden till reflektion över läroplanens olika delar inte finns vilket gör att dokumentet hamnar utanför verksamhetsplaneringen. Tolkningen av pedagogernas svar visade på att de verkade ha liten medvetenhet om lekens betydelse för barn. Pedagogerna menade att deras uppgift var att finnas till hands för barnen. Att aktivt delta i lek var inte något som prioriterades, detta på grund av att de menade att leken skulle ses som barnens egen tid.

Syftet med vår undersökning var att ta reda på i vilka situationer pedagoger främjarvardagsmatematik i förskolan och huruvida deras egen inställning till matematik kommer attpåverka detta. Undersökningen tog plats på tre olika förskolor där sju pedagoger intervjuades.Resultatet visade att informanterna uttryckte att matematiken finns precis överallt, allt frånlunchtillfällen där man exempelvis delar frukt, vid uteleken där barnen hoppar hage eller vidpåklädningen när barnet överväger vilken sko som passar till vilken fot. Samt att matematikenfrämjas bäst genom att pedagoger gör den till något roligt som intresserar barnen och ligger påderas nivå därtill tar till sig deras åsikter och önskemål. Det visade sig också att en pedagogmed mer positiv inställning till matematik finner det lättare och framför allt mer inspirerandeatt synliggöra matematiken i barnens vardagliga sammanhang.

I vårt examensarbete har det övergripande syftet varit att öka kunskaperna kring hur man som lärare kan bemöta elever i sorg. Vi vill med examensarbetet få en förståelse för hur några vuxna tänker kring hur barn, i förskola och skola, reagerar i och hanterar sorg samt hur man som lärare kan bemöta dessa elever i klassrummet. Genom att ha studerat litteraturen inom detta område samt intervjuat två BRIS-ombud och hållit ett fokusgruppsamtal med tre lärare har vi samlat in vårt material. I arbetet har vi ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt ett psykologiskt perspektiv, anknytningsteori, på reaktioner och hanterande av sorg. I resultatet fick vi fram lärarnas syn på hur de tänker om sin kompetens kring bemötandet av barn i sorg samt BRIS-ombudens tankar kring bemötandet av barn i sorg. Det som framkom var att lärarna kände en osäkerhet inför att möta barn i sorg. BRIS-ombuden framhöll att det viktigaste inte är att göra utan att vara. I slutdiskussionen tar vi upp hur man bör bemöta barn, vad man bör tänka på när man står inför en klass där ett barn drabbats av en förlust av en nära anhörig. Vi framhåller hur vi som lärare medierar, genom kommunikation, hur man bör sörja. Därför bör vi som förebilder ha en öppen dialog i klassrummet där vi visar att alla känslor är tillåtna.

I förberedelseklasser går elever som helt saknar eller har mycket begränsade kunskaper i svenska språket och därför behöver intensiv träning i detta. Dessa elever är oftast nyanlända i Sverige och kan ibland helt sakna tidigare skolerfarenheter. Syftet med vår studie har varit att undersöka lärares syn på nyanlända elevers behov, samt hur de arbetar för att bemöta dessa. Genom att besöka två olika förberedelseklasser har vi observerat arbetet och intervjuat lärarna om deras verksamhet. Vi beskriver lärarnas tankar om elevernas behov och hur de i den dagliga verksamheten arbetar för att bemöta dessa. Vi belyser även olika sätt att utveckla elevernas interaktion med varandra och läraren i klassrummet, genom att se interaktion utifrån det sociokulturella- och det multimodala perspektivet på lärande. I vår diskussion drar vi slutsatsen att det finns mycket att utveckla i arbetet med de nyanlända eleverna. En tätare kontakt med modersmålslärarna, ett bättre samarbete med övriga skolan, en omfördelning av skolans resurser och handledning till pedagogerna samt en öppnare inställning till arbetet med nyanlända skulle kunna bidra till att underlätta lärarnas mångsidiga uppdrag att bemöta nyanlända elever i förberedelseklassen.

Examensarbetet har till stora delar genomförts av två studenter men avslutats av en. Examensarbetet är en studie av kommunikationen under matematiklektioner med fokus på lärarens yttranden. För att undersöka detta använder vi oss av ett sociokulturellt per-spektiv på inlärning. Vi har observerat tre lärare under deras matematiklektioner. Ob-servationerna har varit inriktade på att kartlägga lärarnas yttranden. För att göra det har vi delat in lärarens yttranden i två kategorier. I den ena kategorin ryms yttranden som har till uppgift att reglera arbetet i klassrummet, dvs. att styra eleverna till att arbeta med det tänkta innehållet. I den andra kategorin ryms yttranden som har till uppgift att un-dervisa eleverna om det tänkta innehållet. Resultatet visar att läraren kan tillrättavisa och reglera arbetet på olika sätt. Resultatet visar också att lärarna i vår studie bjuder in eleverna till matematiska samtal under de gemensamma genomgångarna. När eleverna arbetar enskilt är de undervisande dragen till stor del av karaktären lotsning.

Syftet med vår undersökning är att se vilka mål pedagogerna på en I Ur och Skur skola har med sin utomhusundervisning, samt att se vad eleverna i skolans år 3 uttrycker att de lär sig. Vi intervjuar fyra pedagoger och fem elever på en I Ur och Skur skola vars svar vi analyserar och diskuterar utifrån I Ur och Skurs pedagogik samt lärandeteorier. Studiens resultat visar att pedagogerna förutom förtrogenhet till naturen, väljer att poängtera de mål med undervisningen som innefattar färdigheter som t.ex. socialt samspel. Eleverna nämner detta kunnande mer som ett bonus, och framhåller istället de teoretiska ämnenas vikt.