I det föreliggande arbetet som har både en analytisk och kartläggande dimension har vi undersökt den specialpedagogiska yrkesrollen på skoldatateken. Vi menar att arbetet på skoldatateken kan vara ett sätt för speciallärare och specialpedagoger att försöka etablera en ny form av professionsutövning. Vi har använt oss av ett teoretiskt ramverk baserat på professionsteori och av två specialpedagogiska perspektiv; det kategoriska och det relationella perspektivet. För att kunna besvara studiens syfte valde vi att utföra en kvantitativ enkätundersökning. Studien är en totalundersökning, vilket innebär att vi har försökt att undersöka samtliga anställda på skoldatateken i Sverige.Studien genererade en stor mängd resultat. Bland annat visade resultaten att utbildade specialpedagoger var den största yrkesgruppen på skoldatateken. Det var få speciallärare men det fanns många anställda med andra utbildningar. Arbetet på skoldatateken handlade framför allt om att samarbeta med och handleda pedagoger i kommunala förskolor och skolor i digitala lärverktyg och assisterande tekniker. Mycket liten del av arbetstiden gick till att följa upp och och utvärdera sin egen verksamhet. Studien visade även på en spridning av högt prioriterade mål med verksamheten. När respondenterna fick välja fyra mål utan inbördes ordning som de prioriterade högst var det två alternativ som valdes flest gånger. Det var att verka för att elever får verktyg som inkluderar dem i gruppen och att vara en utbildningsverksamhet inom IT och specialpedagogik. Arbete med skolutveckling verkade inte ske i någon större utsträckning trots att detta enligt studien, var det tredje vanligast utvalda verksamhetsmålet. Övervägande delen av respondenterna i studien upplevde att medicinska diagnoser inte hade någon betydelse för att få stöd från skoldatateket.I jämförelse med tidigare forskning bekräftar denna studie att den specialpedagogiska yrkesrollen omfattas av många varierande arbetsuppgifter. Den specialpedagogiska yrkesrollen på skoldatateken arbetar mest med att samarbeta och handleda pedagoger. Detta innebär en utökad roll och motsäger därmed tidigare forskning där dokumentationen av elever i svårigheter och enskild undervisning av elever upptar en stor del av arbetstiden.Utifrån Abbotts professionsteori kan vi dra slutsatsen att speciallärare och specialpedagoger i studien förefaller ha en svag jurisdiktion. Det vill säga de har svårigheter med att ensamt få rätten att utföra vissa arbetsuppgifter på skoldatateken. Oavsett utbildning arbetar de anställda på skoldatateken i stort sett med samma arbetsuppgifter.

Syftet med studien är att undersöka om respondenterna använder kommunikativa metoder, i sådant fall vilka kommunikativa metoder används samt hur personalen motiverar sina val och i vilken utsträckning metoderna används. Utgångspunkten i vår studie grundades på upplevelsen av att kommunikativa metoders användningsområde inom förskolan skiljer sig åt mellan Sverige och internationellt.    Studien baseras på en digital enkätundersökning som presenterar både kvalitativa och kvantitativa data som tolkats och analyserats utifrån teoretiska perspektiv, det kompensatoriska-, kritiska-, relationella samtkategoriska perspektivetoch det centrala begrepp som använts är inkludering, samtliga perspektiv och begreppet är kopplade till det specialpedagogiska fältet.   I bakgrunden presenteras empiriskt resultat från internationella studier som behandlar olika kommunikativa metoder i relation till barn inom autismspektrum. I resultatet framgår det att respondenterna använder kommunikativa metoder, främst TAKK och bildstöd, och att de i stor utsträckning använder olika metoder gentemot hela barngruppen. Resultatet visar att det framförallt är TAKK och bildstöd som är de kommunikativa metoder som används i verksamheterna. Därutöver påvisar resultatet förekomsten av varierande metoder riktat mot hela barngruppen. Arbetssättet som framgår i resultatet präglas av det relationella- och kritiska perspektivet (Palla, 2011 & Nilholm 2003,2006). Studiens avslutande diskussion lyfter fram tydliga skillnader mellan hur användandet av kommunikativa metoder tillämpas baserat på de internationella studierna samt det resultat som framkommit i denna studie.

Extra anpassningar är en stödinsats för elever som har funnits sedan 2014. Skolinspektionens kvalitetsgranskningsrapport vittnar om att implementeringen av extra anpassningar inte alltid har lyckats väl och att elever inte alltid får det stöd de behöver och har rätt till. Syftet med den här studien var att beskriva och analysera några grundskollärares uppfattningar om och arbete med extra anpassningar. Syftet var också att identifiera dilemman och utmaningar som de mötte i sitt arbete med att implementera extra anpassningar. Specialpedagogens roll i lärarnas arbete med extra anpassningar togs i beaktande. Nilholms dilemmaperspektiv och Ahlbergs fyra förklaringsmodeller om varför skolproblem uppstår användes som teoretiska utgångspunkter. Studien hade en kvalitativ forskningsansats där halvstrukturerade intervjuer med tolv lärare genomfördes. Studiens data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom att lärarna ofta utgick från ett individinriktat perspektiv när de talade om extra anpassningar. I praktiken verkade det dock vara motsatt då lärarna utgick mer från ett relationellt perspektiv på skolproblem i planering och genomförande av extra anpassningar. Resultatet visade också att lärarna stötte på hinder, utmaningar och dilemman i sitt arbete med extra anpassningar. Hur lärarna än hanterade de dilemman de stötte på blev det aldrig riktigt bra. Dessutom upplevde de att de inte fick tillräckligt med stöd i form av handledning, samarbete, tips och idéer vad gäller extra anpassningar från specialpedagoger. En implikation var att skolans olika professioner behöver samarbeta med varandra för att kunna implementera bra extra anpassningar.

Abstrakt Idag ställs tydliga krav på att anpassningar i undervisningen ska göras för elever som inte når kunskapskraven. I studien närmar vi oss arbetet med extra anpassningar ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv med fokus på genus. Studiens syfte är att beskriva och problematisera hur det pedagogiska arbetet med extra anpassningar bedrivs för elever ur ett genusperspektiv. Vi diskuterar resultat och ger förslag på utvecklingsområden för att förbättra arbetet med extra anpassningar.      Studien har en socialkonstruktivistisk ansats där innebörder av könsroller och genus skapas i ett samspel mellan individer och miljö. Metoden som valts för den empiriska studien är i huvudsak kvalitativ, där webbaserad enkät, halvstrukturerade gruppintervjuer och dokumentationsgranskning har varit medel som använts för insamlande av empiri. I vår studie framträder genusskillnader vad gäller förekomst och typ av extra anpassningar, Orsaker som anges ligga till grund för anpassningarna tillskrivs både elev och miljö. Även här finns ett genusperspektiv. Arbetet med extra anpassningar innebär möjligheter för främst eleverna men även för pedagogernas arbete. Studien visar att frågan om genus inte är en levande fråga i den pedagogiska verksamheten och vår slutsats är att det får effekter för vilka anpassningar som görs och på så vis påverkas elevers måluppfyllelse med fortsatta skillnader för pojkar och flickor.

denna studie, syftade till att få närmare kunskap om specialpedagogens handledningssamtal inom skolan. Vi fokuserade på hur handledningens aktörer reflekterade, resonerade och beskrev handledning som ett verktyg. Intervjuer gjordes enskilt med pedagoger samt specialpedagoger och efter transkribering togs tre teman ut för djupare analys: Handledningens syfte och mål, handledningssamtalets form och innehåll, samt aktörernas roller inom handledning. Vi försökte urskilja vilka hinder och möjligheter som upplevdes i specialpedagogers handledningssamtal. Studiens resultat visade att handledningssamtalets kunde ha olika syften för specialpedagoger och pedagoger. Vissa aktörer såg handledningen som ett tillfälle för kunskapsutveckling medan andra såg det som ett tillfälle att träffas och diskutera, reflektera och dryfta saker som sågs som problem. Specialpedagoger och pedagoger hade blandade erfarenheter av både individuella handledningssamtal och kollektiva handledningssamtal. Resultatet visade att flera ansåg att de individuella samtalen var mer rådgivande, personliga och trygga medan det kollektiva samtalet var ett mer planerat och förberett forum som sträckte sig över längre tid. Oftast var det kollektiva samtalet också en beställning från rektor med ett tydligt syfte.  Specialpedagoger uttryckte ofta att samtalen borde innehålla en reflektionsprocess. Pedagoger ville allmänt att samtalen skulle ge svar på problemformuleringar som var individinriktade. Vi drog slutsatsen att kompetensutveckling var ett av målen med handledningssamtal. Förändringsperspektivet var relativt centralt och kunde ses som ett övergripande tema i handledningssamtal där reflektioner skapades mellan deltagarna. Flera pedagoger och specialpedagoger hade skilda uppfattningar om aktörernas roller och innehållet i handledningssamtalet.

Syftet med denna studie var att undersöka hur de åtgärder som är beskrivna i ett antal åtgärdsprogram, skrivna på tre olika skolor, överensstämmer med skolans styrdokument. Framför allt var syftet att belysa på vilken nivå åtgärderna låg, vilka specialpedagogiska perspektiv som kunde skönjas i åtgärdsprogrammen, föräldramedverkan samt hur fördelningen mellan könen såg ut. Vi fick fram vårt resultat genom att analysera texterna i de insamlade åtgärdsprogrammen. För det har vi använt oss av kvalitativ textanalys. Studien är kvalitativ med vissa kvantitativa inslag och var inspirerad av den hermeneutiska forskningstraditionen. Resultatet visade att individnivån var den klart dominerande nivån. Mycket sällan fanns åtgärder på gruppnivå och ganska sällan på organisationsnivå. Det kategoriska perspektivet var inte lika dominerande som tidigare forskning visat. Individperspektivet dominerade planering av insatser. De flesta åtgärderna hade inkludering som mål, även om det inte syntes vid första anblicken. Medverkan från vårdnadshavare varierade stort och åtgärdsprogrammen skrevs ofta utan vare sig vårdnadshavares eller elevers medverkan. Pojkarna stod för två tredjedelar av alla åtgärdsprogram. Flickornas åtgärder bestod till största delen av pedagogiska anpassningar.

No description available.

Syftet med studien var att ta del av hur speciallärare som grupp uttrycker sin uppfattning om dyslexi samt hur de som yrkesgrupp beskriver att de arbetar med extra anpassningar och särskilt stöd när det gäller elever med dyslexi. Den teoretiska utgångspunkten utgjordes av två specialpedagogiska perspektiv - individperspektivet och det relationella perspektivet samt begreppet inkludering. För att nå syftet valdes en kvalitativ forskningsansats. Vi använde oss av ett strategiskt urval och valde ut informanter som kan anses lämpliga att delta utifrån våra frågeställningar. För att genomföra vår undersökning valde vi fokusgruppsintervjuer för att få en helhetsbild då fler informanter kan delge sina erfarenheter och funderingar tillsammans. Vårt resultat visade att speciallärarna gav uttryck för att dyslexi innebär fonologiska svårigheter med olika grader och olika uttryckssätt, vilket framförallt märks i avkodningen och stavningen. Resultatet angav vidare speciallärares olika arbetsuppgifter som att genomföra utredningar, undervisa elever, handleda kollegor samt ha kontakt med vårdnadshavare. Individperspektivet var tydligt inom arbetsuppgifterna att utreda och att undervisa medan ett relationellt perspektiv framkom i arbetet med att handleda och att utveckla. Ett inkluderande arbetssätt uttrycktes i speciallärarnas beskrivningar av att anpassa och tillgängliggöra undervisningen för alla elever. En slutsats vi dragit i denna studie är att speciallärarna har goda kunskaper men att deras kompetens inte fått det utrymme som önskats på grund av organisatoriska hinder.

No description available.

Inför läsåret 2019/2020 infördes en ny garanti i Skollagen (SFS 2010:800): Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga insatser. Reformens syfte var att stärka skolornas arbete med att utveckla elevers kunskaper inom svenska, svenska som andraspråk och matematik. Garantin riktas mot skolans yngre elever och målet är att alla elever som är i behov av stödinsatser för sin språkliga och matematiska utveckling ska få rätt stöd i rätt tid. Enligt en delredovisning som gjorts av garantin (Skolinspektionen, 2020) har dock intentionerna inte uppnåtts. Det saknas bland annat rutiner för planering, genomförande och uppföljning av de obligatoriska kartläggningsmaterialen. I linje med detta lyfter även Skolverket i sin lägesbedömning av svensk skola (Skolverket, 2020) att huvudmän och rektorer behöver ge lärare bättre förutsättningar att planera, genomföra och följa upp undervisningen så att eleverna får en undervisning av god kvalitet som möter deras behov. Syftet med den här studien är att få fördjupad kunskap om lärares och speciallärares upplevelser och erfarenheter av att arbeta med elever som riskerar att inte uppnå kunskapskraven i matematik i åk 3. I studien har 12 lärare och speciallärare intervjuats om vilka hinder och möjligheter de upplever i samband med arbetet att kartlägga elevers svårigheter i matematik, samt hur elever i behov av mer och särskilt stöd kan erbjudas en tillrättalagd undervisningssituation i matematik. Tolkningen av resultatet har utgått från tre specialpedagogiska perspektiv: individperspektivet, det relationella perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visar att lärarna och speciallärarna anser att kartläggningsmaterialet bidrar till att upptäcka elever i matematiksvårigheter och att de ser möjligheter att tillrättalägga undervisningen på individ- och gruppnivå utifrån bedömning och analys av kartläggning. De hinder som lärarna och speciallärarna beskriver i samband med genomförandet av kartläggningarna rör till allra största delen organiseringen av arbetet.